Bifur;n200699 said:
Bara för att jag är nyfiken? Vad menas med 00-tals friform? Skiljer den sig från 90-tals frifomen (som är min referens)? Angående formen i stort: borde den inte vara lika lätt/svår för nybörjare att ta till sig som regelstyrda varianter. Om det är bara är regel-aspekten är den ju annars lätt att lägga till.
Det jag menar är att friform, nordisk friform, jeepform och vad alla de tankegångarna heter kräver ganska mycket av spelarna.
Först och främst så måste de förstå att namnet är lögn, bara för att det inte finns någon regelmekanik i klassisk mening så innebär det inte alls att friformen är fri från regler, eller att spelaren äger någon slags frihet.
Det går bara att agera i den satta scenen, när den är klar så tar den slut och en annan, helt på förhand bestämd scen följer. Man gör helt enkelt väldigt lite som får någon effekt.
Det går inte att göra "vad man vill" - det har nämligen sönder spelet. Mitt favoritexempel på det är att en spelare som får "feeling" och låter en chestbuster-alien explodera ut ur sin bröstkorg gör resten av scenariot omöjligt att spela - förutsatt att spelaren inte har fått en instruktion om att detta ska hända för att avsluta en scen eller dyl. Det går inte att göra i typ DoD 91 heller, å andra sidan så låssas inte DoD 91 att det är fritt.
Nästan alla friformscenarion går för spelarnas del ut på att yttre och inre spela sina roller så pass komplett de kan. Att uppleva bleed är ett viktigt mål i merparten av spelformen och de känslor som det med förvånansvärt lätta medel går att få till är fantastiska. Tex så är det i del två av Upsalasviten med en briljant skräckeffekt som - bara spelledaren följer instruktionerna efter bästa förmåga - skrämmer slag på alla i rummet.
MEN det finns inget stöd i det material som spelarna får ut i det här som förklarar vad de ska göra eller hur det ska gå till.
Det har också väldigt lite att göra med exakt alla andra former av rollspel, även andra tärningslösa spel.
Om vi tittar på modernare alster, tex rollspelsbaren scenariot Tangonätter eller Gunnars nya projekt Mord till Middagen så är tydligheten med alla de tidigare oskrivna reglerna en klar fördel som gör formen mycket lättare att förstå.
Det är också en bra grej att alla är spelare, efter som det dels gör spelet mer likt andra spel och det på ett enkelt sätt löser den ganska märkliga maktbalansen spelare-spelledare kan bli i friform.
Jag tror helt enkelt att det är lättare att förstå något som innehåller tydligare delar. Även om en ny spelare inte är insatt i vad det är de ska göra, hur det ska kännas eller varför det är roligt så tror jag att det kan finnas en klar poäng i den transparens som en yxa med 1d8 i skada har.