Nekromanti Sökes: enkvällsscenario för fullständiga nybörjare

[Bifur]

Aha. Och håller du med om ovanstående, alltså att det är för långt? Eller går det att modda ner till en kväll? Eller är det alltför ingripande?

 

[Björn den gode]

Med den beskrivningen du har givet så skulle jag köra Det sista äventyret (semi-lajv om barn till alkoholiserade föräldrar och deras drömvärld), Love in the Age of Debasement (om kärlekspar som gör slut (eller inte gör slut)) eller kanske Papers "a playful and surreal experience at a company visited by management consultants. " om det är kontorsmänniskor du ska köra det för.

Jag inser samtidigt att det här antagligen inte är förslag som kanske passar det du tänkt dig då de alla drar mer åt lajvhållet än traditionellt tradrollspel och som jag sagt tidigare om det inte känns bekvämt för dig så är det ingen bra idé att köra det. Men jag känner också när jag funderade på frågan att det i vart fall för mig spontant känns som en mycket lättare ingång med scenarion som är mer åt lajvhållet än tradrollspelshållet för att ha något som är lätt att göra på en kväll och som kan skapa minnesvärda intryck hos folk.

Döden är bara början (Calcon 2002) är annars det scenariot som jag faktiskt i praktiken sätt fungera för totala nybörjare (5 olika grupper av missionskyrkans ungdomar där bara spelledaren hade spelat rollspel förut med något undantag), skräckfriformsscenarion (kult och b-skräckfilmsinspirerat) med många nivåer och som kan vara enkelt just för att

Spoiler

du får nya roller i varje scen och därför kan nästan alla hitta i vart fall någon roll som de klickar med och på så vis kan minnas potentialen

vet inte om det finns på nätet längre men jag skulle kunna skicka det om det är intressant.

 

[Jocke]

Bara för att jag är nyfiken? Vad menas med 00-tals friform? Skiljer den sig från 90-tals frifomen (som är min referens)? Angående formen i stort: borde den inte vara lika lätt/svår för nybörjare att ta till sig som regelstyrda varianter. Om det är bara är regel-aspekten är den ju annars lätt att lägga till.

Det jag menar är att friform, nordisk friform, jeepform och vad alla de tankegångarna heter kräver ganska mycket av spelarna.

Först och främst så måste de förstå att namnet är lögn, bara för att det inte finns någon regelmekanik i klassisk mening så innebär det inte alls att friformen är fri från regler, eller att spelaren äger någon slags frihet.
Det går bara att agera i den satta scenen, när den är klar så tar den slut och en annan, helt på förhand bestämd scen följer. Man gör helt enkelt väldigt lite som får någon effekt.

Det går inte att göra "vad man vill" - det har nämligen sönder spelet. Mitt favoritexempel på det är att en spelare som får "feeling" och låter en chestbuster-alien explodera ut ur sin bröstkorg gör resten av scenariot omöjligt att spela - förutsatt att spelaren inte har fått en instruktion om att detta ska hända för att avsluta en scen eller dyl. Det går inte att göra i typ DoD 91 heller, å andra sidan så låssas inte DoD 91 att det är fritt.

Nästan alla friformscenarion går för spelarnas del ut på att yttre och inre spela sina roller så pass komplett de kan. Att uppleva bleed är ett viktigt mål i merparten av spelformen och de känslor som det med förvånansvärt lätta medel går att få till är fantastiska. Tex så är det i del två av Upsalasviten med en briljant skräckeffekt som - bara spelledaren följer instruktionerna efter bästa förmåga - skrämmer slag på alla i rummet.
MEN det finns inget stöd i det material som spelarna får ut i det här som förklarar vad de ska göra eller hur det ska gå till.

Det har också väldigt lite att göra med exakt alla andra former av rollspel, även andra tärningslösa spel.


Om vi tittar på modernare alster, tex rollspelsbaren scenariot Tangonätter eller Gunnars nya projekt Mord till Middagen så är tydligheten med alla de tidigare oskrivna reglerna en klar fördel som gör formen mycket lättare att förstå.
Det är också en bra grej att alla är spelare, efter som det dels gör spelet mer likt andra spel och det på ett enkelt sätt löser den ganska märkliga maktbalansen spelare-spelledare kan bli i friform.

Jag tror helt enkelt att det är lättare att förstå något som innehåller tydligare delar. Även om en ny spelare inte är insatt i vad det är de ska göra, hur det ska kännas eller varför det är roligt så tror jag att det kan finnas en klar poäng i den transparens som en yxa med 1d8 i skada har.

 

[Bifur]

vet inte om det finns på nätet längre men jag skulle kunna skicka det om det är intressant.

Hittar det inte på något uppenbart sätt. Vill du dela det tar jag gärna emot det, om inte annat för att få en inblick.

 

[Bifur]

Det har också väldigt lite att göra med exakt alla andra former av rollspel, även andra tärningslösa spel.

Ok, då är jag med på din tankegång. Och där skiljer sig väl våra erfarenheter åt. Frifrom var väl då mer = tärningslöst snarare än att det finns något uttalat lajv-inslag eller för den delen att avsikten är en ökad grad av identifikation. De spelades i en given setting, t.ex. CoC men vreds till så att speldata inte skulle behövas.

Sen funderade jag mest på att hitta ett scenario som levde upp till gruppens krav i friformsvärlden och sedan klämma in det i en tradrollspelsform, därav frågorna.

 

[Henke]

Aha. Och håller du med om ovanstående, alltså att det är för långt? Eller går det att modda ner till en kväll? Eller är det alltför ingripande?

Vi spelade igenom ca halva scenariot på ett spelpass. Att det drog ut på tiden berodde främst på att vi uppehöll oss länge vid ledtrådar som jag sparsamt delade ut när rollpersonerna letade igenom sin fars hus. Hade man istället summerat letandet och lämnat samtliga ledtrådar till spelarna direkt så hade det förmodligen gått mycket snabbare. Jag svävade även ut lite när det gällde dagliga sysslor kring huset som egentligen inte behövs för scenariot. Tar man bort dessa bitar så bör det hinnas på ett spelpass..

 

[Henke]

Tror även att Svavelvinter-scenariot "Döds Ände" skulle funka bra. Kräver inga direkta förkunskaper om Trakorien och sätter direkt rollpersonerna i olika händelser, även om det sker i en slags sandbox. Vår spelgrupp hade väldigt kul med det scenariot.

 

[Rangertheman]

Vi var igång på 20 minuter med Startboxen till Mutant: År Noll. Det var bara jag (SL) som lagt mer tid på att läsa igenom allt. Boxen innehåller foldrar med fyra av de sysslor som finns i grundspelet och i foldern står också allmän spelmekanisk information. Väldigt behändigt! Äventyret i SL-boken är uppbyggt som ett pärlband och kan relativt enkelt anpassas till tiden som spelgruppen förfogar över.

 

[Bifur]

Tack för all input, jag har redan hunnit införskaffa en del och ska jaga vidare effter resten, sen är det bara att börja botanisera.

 

[Mundo]

För att vara mot alla andra ska jag anti-rekommendera Lady Blackbird. Mer förvirrande setting för någon som inte är insatt får man leta efter.

Kör leka med elden. Alla vet hur det är att vara en tolvåring i "insert svensk stad". Kommer bli skitfett.

 

[Nässe]

Hade jag spellett icke-nördfrälsta nybörjare hade jag använt Svart av kval eftersom Jag jag tycker det är ett lekfullt spel som inte är särskilt krävande? Dessutom kan spelarna välja en setting som känns kul. Finns ju gratis dessutom. De vuxna nybörjare jag kört med har inte gillat en massa regler. Eller ett äventyr från grundboken i CoC men skitit i reglerna.

För icke rollspelande nördar hade jag kört År Noll alla dagar i veckan.

 

[Bifur]

Eller ett äventyr från grundboken i CoC men skitit i reglerna.

Det lutar väl åt något sådant just nu, men mer inläsning behövs från min sida, så vi får se. Jag har ganska gott om tid på mig. Jag tror (tråkigt nog) att uppförsbacken för fantasy eller sci-fi är för lång för att det ska vara någon poäng med sådana äventyr, oavsett deras kvalitéer.

För icke rollspelande nördar hade jag kört År Noll alla dagar i veckan.

Ja hade gruppen kunnat placeras in där hade det varit enklare och frågan nog aldrig kommit upp.