Nekromanti Sagan om Ringen kampanj?

[Henke]

Inte för att jag har tid att spela mer saker, men av ren nyfikenhet. Finns det någon äventyrskampanj som följer händelseförloppet i Sagan om Ringen-triologin? Nu menar jag alltså inte sourcebooks med platser ut böckerna/filmerna utan "äventyret".

 

[Bifur]

Menar du att man hittar Ringen och så? Eller att man spelar andra personer runt böckernas förlopp?

Det finns inte vågar jag säga med säkerhet. Den andra varianten finns det någon enstaka grej kring. Tror Lotr Adventure game som ICE har några äventyr som rör sig där. En del av ICE solospelböcker har också liknande tema (som Spion i Isengård som var den enda som kom ut på svenska).

 

[Henke]

Menar du att man hittar Ringen och så? Eller att man spelar andra personer runt böckernas förlopp?

Det finns inte vågar jag säga med säkerhet. Den andra varianten finns det någon enstaka grej kring. Tror Lotr Adventure game som ICE har några äventyr som rör sig där. En del av ICE solospelböcker har också liknande tema (som Spion i Isengård som var den enda som kom ut på svenska).

Tycker det är märkligt på något sätt att kanske världens mest kända fantasy-äventyr (som funnits som olika rollspel sedan tidigt 80-tal) inte är utgiven utifrån berättelsen. Förstår att det skulle bli en ganska rälsad historia, men tänker att många ändå skulle vilja spela den?

 

[Rymdhamster]

Förstår att det skulle bli en ganska rälsad historia,

Ganska? =D

Jag håller förvisso inte alls med God45 i hans starka åsikter om att rälsning alltid är den värsta sortens äventyr, men till och med jag känner att sagan om ringen är ett "lost cause".

Det finns så oerhört många vägskäl i den berättelsen, och så många detaljer som visar sig vara superviktiga av ett och annat skäl, att man antingen helt får släppa tron på att det kommer ha mer än möjligen några inledande likheter innan det blir en helt annan historia. Enda sättet att göra det på skulle egentligen bli som en jättesandlåda där spelvärlden är hela midgård.

Det skulle möjligen funka som något slags indie-lir där alla karaktärer och alla scener redan är satta (inklusive början och slut), och poängen snarare är att spela ut karaktärernas själsliv och hur saker blir som de blir.

Jag rekomenderar DM of the rings (vilket är just sagan om ringen, skriven som en rollspelskampanj) som jag tycker ger en ypperlig inblick i att rälsning kan vara rätt dålig.

 

[Bifur]

Tycker det är märkligt på något sätt att kanske världens mest kända fantasy-äventyr (som funnits som olika rollspel sedan tidigt 80-tal) inte är utgiven utifrån berättelsen. Förstår att det skulle bli en ganska rälsad historia, men tänker att många ändå skulle vilja spela den?

Nja, som flera säger skulle det bli oerhört rälsat. Vet inte heller om jag tycker det är så konstigt. Vilka färdiga storys gör man egentligen äventyr av? Du spelar inte heller Slaget vid Endor om du spelar Star Wars. Sen kan man så klart plocka koncept och teman och intrigelement, men det är inte samma sak (då är å andra sidan LOTR en av de mest reproducerade ).

Men jag gillar tanken på indieliret

 

[Cybot]

Sagan om Ringen är det sämsta rollspelsäventyret.

Man spelar fyra hobbitar, GMn slänger hela tiden på er hans Mary Sue NPCs som ni ska älska och skit. Amen, seriöst. Skäggiga pedofilgandalf och Broodiga Mary Sue "Jag är egentligen den sanna kungen" Aragon med sin emo backstory och special powers. "Han kan totes hela Nazgul sår". Dumma Legolas alver som bara är bättre än ni på alla de möjliga sätt.
Sen undrar man ju varför våra karaktärer ska göra äventyret, men näää. Deras enda specialkraft är typ "För att ni är så wussiga och ambitionslösa att ringen inte har samma kraft över er".

Sen så är det så rälsat. Försöker man någonsin vända bort från plotten så rälsas man tillbaka.
"Vi tar oss över Caradhras passet" "Det blir plötsligt en snöstorm! Ni måste vända tillbaka"
"Okej. Vi har kommit till porten till Moria, och det är en jävla gåta. Fuck it, vi vänder om och tar Passet vid Rohan" "Uh...Ni har väckt ett fruktansvärt sjömonster! Gandalf löser gåtan och ni skyndar er in. Sjömonstret blockerar dörren så att ni inte kan vända om"

Sen så möter man bara en massa monster som Nazguler och Balroger som hans jävla gulle-NPCs kan slåss mot.
Dessutom så spelas Frodo av hans flickvän, så givetvis blev Frodo ringbäraren, fick specialkniven med +2 vs Evil och en Mithril mail +3 när vi andra har fått en bunt jävla bronsknivar med +1 mot Incorporeal Undead. Monster som ändå är för mäktiga för att vi ska kunna göra ett skit mot dem. Fy fan alltså.

 

[Henke]

Sagan om Ringen är det sämsta rollspelsäventyret.

Man spelar fyra hobbitar, GMn slänger hela tiden på er hans Mary Sue NPCs som ni ska älska och skit. Amen, seriöst. Skäggiga pedofilgandalf och Broodiga Mary Sue "Jag är egentligen den sanna kungen" Aragon med sin emo backstory och special powers. "Han kan totes hela Nazgul sår". Dumma Legolas alver som bara är bättre än ni på alla de möjliga sätt.
Sen undrar man ju varför våra karaktärer ska göra äventyret, men näää. Deras enda specialkraft är typ "För att ni är så wussiga och ambitionslösa att ringen inte har samma kraft över er".

Sen så är det så rälsat. Försöker man någonsin vända bort från plotten så rälsas man tillbaka.
"Vi tar oss över Caradhras passet" "Det blir plötsligt en snöstorm! Ni måste vända tillbaka"
"Okej. Vi har kommit till porten till Moria, och det är en jävla gåta. Fuck it, vi vänder om och tar Passet vid Rohan" "Uh...Ni har väckt ett fruktansvärt sjömonster! Gandalf löser gåtan och ni skyndar er in. Sjömonstret blockerar dörren så att ni inte kan vända om"

Sen så möter man bara en massa monster som Nazguler och Balroger som hans jävla gulle-NPCs kan slåss mot.
Dessutom så spelas Frodo av hans flickvän, så givetvis blev Frodo ringbäraren, fick specialkniven med +2 vs Evil och en Mithril mail +3 när vi andra har fått en bunt jävla bronsknivar med +1 mot Incorporeal Undead. Monster som ändå är för mäktiga för att vi ska kunna göra ett skit mot dem. Fy fan alltså.

Haha what? Har du spelat det?

 

[Cybot]

Ingen har spelat Sagan om Ringen specifikt. Men den är som en lång lista över skit som dåliga spelledare har tvingat på en vid ett tillfälle eller ett annat.

 

[Rymdhamster]

Man spelar fyra hobbitar, GMn slänger hela tiden på er hans Mary Sue NPCs som ni ska älska och skit.

Man kan ju även se det som att det är Aragorn, Gimli, Legolas och Boromir som är rollpersonerna, och hobbitarna är de där inkompetenta SLP:erna man måste beskydda.

Sen ledsnade spelarna och gick sin egen väg efter att Boromir dog och den spelaren ragequittade.

 

[Bolongo]

Man kan ju även se det som att det är Aragorn, Gimli, Legolas och Boromir som är rollpersonerna, och hobbitarna är de där inkompetenta SLP:erna man måste beskydda.

Sen ledsnade spelarna och gick sin egen väg efter att Boromir dog och den spelaren ragequittade.

Ja, och sedan lät SL spelarna ha roligt med side quests ett tag för att blidka dem, men till slut tyckte han att metaplotten behövde komma tillbaks för att knyta ihop säcken så det visade sig att hoberna mirakulöst överlevt.

 

[Rymdhamster]

Ja, och sedan lät SL spelarna ha roligt med side quests ett tag för att blidka dem, men till slut tyckte han att metaplotten behövde komma tillbaks för att knyta ihop säcken så det visade sig att hoberna mirakulöst överlevt.

Nja, men det påverkar ju typ inte alls sen. Frodo och Sam är ju ren metaplot som rullar i bakgrunden.

Merrin och Pippin är där, visst, men bara bakgrundsfladder mestadels av tiden. Eoywen skulle kumna betraktas som Boromirs spelre som kommer tillbaka och får en cool bossfight.

Sen bestämmer sig spelarna för att de inte behöver förstöra nån jäkla ring för att besegra Sauton. Denär ju för fanken level 20-karaktärer! Så de tar sin armé och rider ut. När de inser att Saurons armé är för stor drar spelledaren en gm fiat och säger att Frodo kommit fram och slänger ringen i elden.

Ärligt talat, allt som händer efter att brödraskapet splittras blir mycket vettigare om man ser allt som händer med de riktiga karaktärerna som något SL improviserar ihop efter att seplarna har skenat. Och att allt som händer hoberna är SLs sammanfattning av allt "coolt" spelarna missade för att de låmnade rälsen.

 

[Henke]

Fast som skrevs ovan så borde det funka som sandlåda. Jämför med Granströms konfluxsvit så var det ju en bra sandlåda som blev böcker. Då borde väl böcker kunna bli bra sandlåda?

Ser förövrigt efter lite nyfiket googlande att det gjordes några äventyr till LOTR spelet i början på 2000-talet som heter tex ”the two towers” så kanske det trots allt är gjort?

Står såhär: ”An introductory boxed RPG and adventure set based on the Battle of Helm's Deep. Players can take on the pregenerated roles of Aragorn, Gandalf, Legolas, and Gimli and be guided through an adventure by the Narrator.”

 

[Bifur]

Fast som skrevs ovan så borde det funka som sandlåda. Jämför med Granströms konfluxsvit så var det ju en bra sandlåda som blev böcker. Då borde väl böcker kunna bli bra sandlåda?

Absolut. Haken med Ringen är ju att alla är bekanta med storyn, inte att det nödvändigtvis skulle bli ett uselt äventyr. Det var det jag försökte säga innan: du kan ju ta konceptet "ni måste förstöra den onda prylen och det går bara att göra det i ondigens land" och även låna in andra element, men det är svårt att göra det i Midgård. För att få in rollpersonerna istället för brödraskapet måste du dessutom ändra kanon på en massa ställen som gör det knepigt att behålla andra bärande element.

 

[Henke]

Absolut. Haken med Ringen är ju att alla är bekanta med storyn, inte att det nödvändigtvis skulle bli ett uselt äventyr. Det var det jag försökte säga innan: du kan ju ta konceptet "ni måste förstöra den onda prylen och det går bara att göra det i ondigens land" och även låna in andra element, men det är svårt att göra det i Midgård. För att få in rollpersonerna istället för brödraskapet måste du dessutom ändra kanon på en massa ställen som gör det knepigt att behålla andra bärande element.

Nu valde jag iofs inte att väga in "alla har sett dem" som en parameter, men visst försvårar det spelandet om man skall gå direkt efter rälsen. Jag gillar dock fortfarande sandbox-tanken att man har ett startläge och ett slutläge men att allt däremellan skulle gå att spela fritt men med en countdown-clock.

RP behöver alltså inte vara just Gandalf, hobbitarna eller Aragon men de behöver av en händelse få tag på ringen som startar händelseförloppet.

 

[Bifur]

Nu valde jag iofs inte att väga in "alla har sett dem" som en parameter, men visst försvårar det spelandet om man skall gå direkt efter rälsen. Jag gillar dock fortfarande sandbox-tanken att man har ett startläge och ett slutläge men att allt däremellan skulle gå att spela fritt men med en countdown-clock.

RP behöver alltså inte vara just Gandalf, hobbitarna eller Aragon men de behöver av en händelse få tag på ringen som startar händelseförloppet.

Jo, jag förstod att du tänkte så. På ett idémässigt plan håller jag med dig. Mina invändningar är nog mer praktiska än principiella. Syftet måste ju ändå vara att behålla ramarna från tredje ålderns slut (annars kan man ju ta en ny setting). Då kommer till exempel spelarna sannolikhet ha en förförståelse om händelseutvecklingen i stort som du också måste jobba runt, vilket leder till än fler ändringar och till slut sitter man där men något som nog är ganska annorlunda. Det behöver inte bli dåligt men det är nog lätt att tappa känslan för varför man tog sig an det som en spelvärld till att börja med. Dessa svårigheter är skälet till att det inte gjorts. Ju starkare koncept originalet har desto svårare att förändra på ett sätt som folk fortfarande tycker är kul. Någonstans blir det lättare att gestalta samma historia i en ny setting som ger dig friare ramar.

Men jag funderar på om det allmänt finns rollspelsäventyr som rakt av gestaltar litterära förlagor? Jag kan inte komma på något utom möjligen Beyond the mountains of madness men jag vet inte hur nära det egentligen ligger Lovecrafts bok. Konfluxsviten är ju intressant som exempel men äventyren skiljer sig trots allt en hel del från böckerna (och där är ju relationen den omvända vilket jag tror är avgörande för hur det uppfattas).

 

[Bolongo]

Men jag funderar på om det allmänt finns rollspelsäventyr som rakt av gestaltar litterära förlagor? Jag kan inte komma på något utom möjligen Beyond the mountains of madness men jag vet inte hur nära det egentligen ligger Lovecrafts bok. Konfluxsviten är ju intressant som exempel men äventyren skiljer sig trots allt en hel del från böckerna (och där är ju relationen den omvända vilket jag tror är avgörande för hur det uppfattas).

Dragonlance.
Den första serien äventyr följer ganska exakt den första romansviten. Ned till att du förväntas spela bokens karaktärer. Visst, de skriver något pliktskyldigt om möjligheten att rulla egna gubbar, men flera av handlingens vändningar blir svårbegripliga (eller kanske rättare sagt svårare att rälsa på ett sätt som verkar trovärdigt) om du inte har bokens personer med.

 

[Henke]

Jo, jag förstod att du tänkte så. På ett idémässigt plan håller jag med dig. Mina invändningar är nog mer praktiska än principiella. Syftet måste ju ändå vara att behålla ramarna från tredje ålderns slut (annars kan man ju ta en ny setting). Då kommer till exempel spelarna sannolikhet ha en förförståelse om händelseutvecklingen i stort som du också måste jobba runt, vilket leder till än fler ändringar och till slut sitter man där men något som nog är ganska annorlunda. Det behöver inte bli dåligt men det är nog lätt att tappa känslan för varför man tog sig an det som en spelvärld till att börja med. Dessa svårigheter är skälet till att det inte gjorts. Ju starkare koncept originalet har desto svårare att förändra på ett sätt som folk fortfarande tycker är kul. Någonstans blir det lättare att gestalta samma historia i en ny setting som ger dig friare ramar.

Men jag funderar på om det allmänt finns rollspelsäventyr som rakt av gestaltar litterära förlagor? Jag kan inte komma på något utom möjligen Beyond the mountains of madness men jag vet inte hur nära det egentligen ligger Lovecrafts bok. Konfluxsviten är ju intressant som exempel men äventyren skiljer sig trots allt en hel del från böckerna (och där är ju relationen den omvända vilket jag tror är avgörande för hur det uppfattas).

Utan att ha kikat närmare på det så tänker jag att gamla "James Bond RPG" har äventyr utifrån respektive film. En kvalificerad gissning är att de följer filmerna/böckerna?

 

[erikt]

Dragonlance.
Den första serien äventyr följer ganska exakt den första romansviten. Ned till att du förväntas spela bokens karaktärer. Visst, de skriver något pliktskyldigt om möjligheten att rulla egna gubbar, men flera av handlingens vändningar blir svårbegripliga (eller kanske rättare sagt svårare att rälsa på ett sätt som verkar trovärdigt) om du inte har bokens personer med.

Fast där är det snarare böckerna som följer äventyren - åtminstone den första boken skrevs efter de första äventyren i serien.
Vissa delar av storyn referas bara till som hastigast i böckerna - så där måste man läsa äventyren för att se vad som hände.

 

[Bolongo]

Fast där är det snarare böckerna som följer äventyren - åtminstone den första boken skrevs efter de första äventyren i serien.
Vissa delar av storyn referas bara till som hastigast i böckerna - så där måste man läsa äventyren för att se vad som hände.

Ja, alltså, de skiljer ju sig åt på så vis att i böckerna detaljeras vanligtvis inte långa dungeon crawls (förutom den allra första), medan i äventyren finns inte långa beskrivningar av dialogscener. Men strukturen är samma, samma vändningar och utvecklingar i stort.

 

[Khan]

Nu vill jag vara lite avig och hålla emot så mycket jag bara kan. Jag ser inte Sagan om Ringen som en rälsad kampanj. Det är gott om förgreningar och ställen där det kunde gått annorlunda om RP gjort andra val.

1 - SL har sagt "vi börjar som hobbitar i Fylke, sedan händer något oväntat som tvingar er ut i världen". Det är mycket trevligheter och trams där i början, smågnabb mellan släkter och konflikter över arvet efter galne farbror Bilbo. Men sedan kommer det första av flera promenadpartier ut på okänd mark.

2 - SL:s stora teknik genom historien är att säga att ni måste från hit till dit, men inte någonting om hur det ska göras. Det enda RP vet i detta första parti är att de ska till Bri och möta upp SLP:n Gandalf. Vägen dit är helt obestämd. RP väljer tex. att gå igenom Gamla Skogen istället för att ta den säkra landsvägen. Några återkommande hot introduceras (svarta ryttarna) och en spelare hoppar av kampanjen (Fatty Bolger) eftersom han inte tror sig ha tid.

3 - I nästa steg (Bri till Vattnadal) har det dykt upp en ny spelare (Aragorn). De tar sig genom vildmarken och gör ett antal val på vägen, bland annat är de helt galna och slår läger på toppen av Amon Sûl. Det lockar till sig de redan introducerade hoten. För att Frodos spelare inte ska ragequitta över ett fummel introduceras Arwen/Glorfindel/Legolas som ger honom akut skjuts till Vattnadal.

4 - I Vattnadal kommer det första riktigt stora valet för spelarna - de kan lägga ned sina gamla RP och ta upp några nya, anpassade för den stora världen utanför Fylke. Men de trivs och vill fortsätta med sina kortväxta fothåriga matvrak. SL har skissat upp tre eller fyra olika förslag på fortsatt kampanj (A/ Hitta den sista draken och förstör ringen med drakeld, B/ Göm ringen långt bort och gör fältslagskampanj mot Mordor, C/ Lömsk promenad under radarn till Mordor och dumpa ringen i vulkanen, D/ Spelares egna initiativ) varav spelarna väljer att köra vulkanplanen. Några nya spelare tillkommer också, vilket får gruppen att bli åtta pers plus SL, samt SLP-Gandalf. Men det är spelarna som gör valet att gå till Mordor, och RP som gör valet att fortsätta. Inte rälsat i mina ögon.

5 - Nästa gång det är ett stort val är när de ska välja hur de tar sig fram - ska de gå genom de okända mysterierna i Morias grottor, eller försöka smyga närmare det större, men kända, hotet Isengård? Spelarna är oense, men väljer till slut Moria. Här sker också den enda seriöst scriptade händelsen i spelet där SLP-Gandalf dör; hade de gått via Isengård hade Saruman haft ihjäl honom, men nu blev det Balrogen. Stekarna höjs och RP får nu klara sig utan sin privata Deus Ex Machina.

6 - Det tredje stora valet kommer efter Lothlorien (där de för övrigt fått chansen att byta RP om de ville) där de får bestämma sig för vägen till Mordor, vilka som ska dit och vilka som ska ta sig till "resten av världen" för att varna om Sarumans svek och Mordors mobilisering. Detta eftersom SL uttryckligen sagt att det fan inte går att ha en grupp på åtta, utan att vi behöver bryta upp den i mindre.

Men där någonstans är det slut på den första boken och därmed mina planer. Jag ser flera stora tillfällen när kampanjen kunde gått åt ett HELT annat håll, både med stora och små val, så rälsat vill jag absolut inte kalla det. Snarare någon sorts vägskäl kopplat till vägskäl kopplat till vägskäl. Inte en tvingande SL som säger att de MÅSTE in i Moria, etc. Jag är skeptisk.

Och apropå ämnet, men bara nästan, vill jag rekommendera Tolkienpodden. https://tolkienpodden.podbean.com/