God45;n236659 said:Klasserna kan på många sätt ses som svårighetsgrader.
Är du en listig jäkel med D&D vana som vill tänka taktiskt i strider och försöka ta dig förbi fällor utan att behöva rulla? Spela tjuven! Låg HP och kass rustning plus en farlig roll att fylla i strid och en annan farlig roll i dungeons är nu din lot i livet! Du kommer dessutom vara ensam långt från hjälp om du misslyckas med att smyga eller en rullning för att stjäla något.
Är du ny och vill ha en tydlig roll att fylla som är ganska säker? Spela en Clerik! Ditt jobb är att stå mitt i gruppen och hela dem medan du har en bra rustning och bra HP. Andra karaktärer kommer alltid vara nära dig för att skydda dig från faror eftersom allas överlevnad hänger på dig. Du kommer aldrig skickas för att ta särskilda risker, kan läka dig själv om du blir skadad, du kan slåss över genomsnittet och kasta magi bland de bästa i spelet. Ingen väntar sig att du ska vara påhittig så är du det är det bara en bonus och det är lätt att rollspela eftersom du har en gud som skall inspirera dig och har saker du kan tycka. Skrik mycket om Pelor ifall du är tveksam.
Det här är egentligen smart, men inte hur vi gjorde i mitt party. Jag spelar närstridsbard. Ingen spelar rogue. De erfarna spelarna spelar paladin och warlock. Noobisarna spelar sorcerer och bard. De som jag tror är mest inne på stridstaktik och sånt? Noobsen.
Min poäng var egentligen mest att om man bara har koll på sitt eget sheet (pga ny) är det svårt att bedöma farlighetsnivån för hela partyt. Det tog ett antal spelmöten innan jag började kunna systemet nog för att ha koll ordentligt.
Vilket för mig till mitt sista tips tror jag:
Berätta vad du som SL slår så ofta som möjligt, så lär sig alla hur systemet funkar fortare. "20 för att träffa?" och "15 för att träffa?" är bra att säga till spelaren istället för "hen slår och träffar!" även om du minns rollens AC, så får alla kontinuerligt påminnelser om hur systemet funkar. När de vill göra något i någon social interaktion är det ibland såklart vettigast att slå motståndsslaget dolt, men ibland också värt att säga "lol, hen slog en trea, okej," och sedan gå direkt över i att beskriva vad som händer. Ju tydligare koppling mellan tärningarna och narrativet, desto bättre lär en sig systemet ordentligt.