Nekromanti Saker jag önskar jag hade vetat...

[Xhakhal]

Klasserna kan på många sätt ses som svårighetsgrader.

Är du en listig jäkel med D&D vana som vill tänka taktiskt i strider och försöka ta dig förbi fällor utan att behöva rulla? Spela tjuven! Låg HP och kass rustning plus en farlig roll att fylla i strid och en annan farlig roll i dungeons är nu din lot i livet! Du kommer dessutom vara ensam långt från hjälp om du misslyckas med att smyga eller en rullning för att stjäla något.

Är du ny och vill ha en tydlig roll att fylla som är ganska säker? Spela en Clerik! Ditt jobb är att stå mitt i gruppen och hela dem medan du har en bra rustning och bra HP. Andra karaktärer kommer alltid vara nära dig för att skydda dig från faror eftersom allas överlevnad hänger på dig. Du kommer aldrig skickas för att ta särskilda risker, kan läka dig själv om du blir skadad, du kan slåss över genomsnittet och kasta magi bland de bästa i spelet. Ingen väntar sig att du ska vara påhittig så är du det är det bara en bonus och det är lätt att rollspela eftersom du har en gud som skall inspirera dig och har saker du kan tycka. Skrik mycket om Pelor ifall du är tveksam.

Det här är egentligen smart, men inte hur vi gjorde i mitt party. Jag spelar närstridsbard. Ingen spelar rogue. De erfarna spelarna spelar paladin och warlock. Noobisarna spelar sorcerer och bard. De som jag tror är mest inne på stridstaktik och sånt? Noobsen.

Min poäng var egentligen mest att om man bara har koll på sitt eget sheet (pga ny) är det svårt att bedöma farlighetsnivån för hela partyt. Det tog ett antal spelmöten innan jag började kunna systemet nog för att ha koll ordentligt.

Vilket för mig till mitt sista tips tror jag:
Berätta vad du som SL slår så ofta som möjligt, så lär sig alla hur systemet funkar fortare. "20 för att träffa?" och "15 för att träffa?" är bra att säga till spelaren istället för "hen slår och träffar!" även om du minns rollens AC, så får alla kontinuerligt påminnelser om hur systemet funkar. När de vill göra något i någon social interaktion är det ibland såklart vettigast att slå motståndsslaget dolt, men ibland också värt att säga "lol, hen slog en trea, okej," och sedan gå direkt över i att beskriva vad som händer. Ju tydligare koppling mellan tärningarna och narrativet, desto bättre lär en sig systemet ordentligt.

 

[anth]

?Det här mind setet låter väldigt OSR i mina öron, och där kan jag köpa eller kanske till och med se fram emot på ett skumt sätt att min karaktär dör på ett nesligt sätt innan man ens fått upp dörren till Apspindelkultens Högkvarter.
[...]
Bör jag se på DnD 5e som ett OSR-spel menar du?

När WotC släppte DnD5 sommaren 2014 hade de en tung uppgift. DnD4 var inte den mega-hit som DnD3 hade varit och man hade förlorat spelare; dels till OSR-rörelsen, dels till Pathfinder. Men DnD4 var inte en total flopp, det hade lockat till sig massor med nya spelare som aldrig spelat DnD tidigare. Tyvärr var DnD4 så annorlunda jämfört med tidigare versioner att de nya spelarna inte hade mycket gemensamt med de äldre som lämnat DnD4. DnD5 skulle bli spelet som enade tre helt olika sorters spelare: OSR, Pathfinder, DnD4.

DnD5 är inte ett OSR-spel, men det går alldeles utmärkt att spela OSR med det. Men det går lika bra att spela Pathfinder med det (min personliga åsikt är att det inte går lika bra att spela DnD4 med det).
Med det sagt är det egentligen bara en sak jag rekommenderar: "fudgea"/"fuska" inte som spelledare - DnD mår inte bra av det.
Om man ber DnD-spelare berätta om sina bästa minnen är det ofta historier hur man precis lyckas dräpa slutbossen och alla rollpersoner har 1 hp kvar.
Det går inte att fudgea en sådan strid, utan den måste få komma naturligt. Sådana strider är ovanliga, men det är just för att de är så ovanliga som man kommer ihåg dem.
En reporter frågade en gång vår kung vad man skulle bjuda kungen på om kungen kom på middag. Svaret kom blixtsnabbt: "vad som helst utom lax".
Alla som bjuder kungen på middag vill göra sitt yttersta och lax är något av det finaste man kan äta - alltså får kungen lax på nästan varenda middag, så han hade tröttnat på lax.
Det är just för att episka strider är ovanliga som de är episka. Skulle varje strid vara episk skulle de inte lägre kännas episka.

Mitt bästa råd till en ny DM är: var neutral och acceptera tärningarnas nyckfullhet. Ibland går det bra och ibland går det dåligt - precis som i verkliga livet. Kan man inte acceptera det ska man nog spela något annat än DnD.

Ett litet ord om dödlighet:
Jag tycker om dödliga spel - men det är inte samma sak som att alla dör hela tiden. Faktum är att dödsfall är ganska ovanliga i mina kampanjer.
Att ett spel är dödligt betyder bara att man måste spela försiktigt för att inte dö, inte att alla dör hela tiden.
Alla tycker inte om att spela försiktigt och de spelarna bör nog undvika dödliga spel.

 

[Staffan]

Det är just för att episka strider är ovanliga som de är episka. Skulle varje strid vara episk skulle de inte lägre kännas episka.

Som ett sidospår: jag tror det var ett av ställena D&D4 gick fel. Ur SL-perspektiv är det skoj att bygga strider med motståndare med olika förmågor och som fyller olika taktiska roller, och med en massa terräng som gör coola saker. Men om varje encounter är sådant så tappar det sin charm ur spelarperspektiv.

 

[anth]

Som ett sidospår: jag tror det var ett av ställena D&D4 gick fel. Ur SL-perspektiv är det skoj att bygga strider med motståndare med olika förmågor och som fyller olika taktiska roller, och med en massa terräng som gör coola saker. Men om varje encounter är sådant så tappar det sin charm ur spelarperspektiv.

Jupp.
DnD4 försökte göra alla strider episka.
Resultatet blev att ingen strid blev episk.
Fail.

 

[God45]

Det här tål att tänkas på, definitivt. SPontant är jag kanske inte riktigt lika hardcore som du verkar vara i frågan. Det här kan ju om inte annat vara en bra grej att prata med spelarna om innan första sessionen.

?Det här mind setet låter väldigt OSR i mina öron, och där kan jag köpa eller kanske till och med se fram emot på ett skumt sätt att min karaktär dör på ett nesligt sätt innan man ens fått upp dörren till Apspindelkultens Högkvarter.




Ja, det har vi märkt hittills när vi kört med en annan SL.




?Ännu en gång, för mig låter det här väldigt OSR. Bör jag se på DnD 5e som ett OSR-spel menar du?

Jag kör ärligt talat så här i Parhfinder också. Och jag kör 4th Core när jag kör 4ed så det är antagligen den blodigaste editionen när jag spelleder med svärmar av osynliga Vorpal svärd och svärmar av rostmonster mellan Save or Die fällorna.

Ärligt talat är jag nog exakt lika hård i 5ed och Pathfinder som i OSR. Men spelarna har mer mekaniska grejer de kan använda för att överleva. Och det är inte mitt jobb att hålla dem vid liv någonsin så jag behöver inte ändra något.

Plus, 5ed är typ byggt av Save or Suck fällor och monster som kommer mörda dina spelare inom CR värdena om du bara inte tar typ orcherna. Ge Goblinsen cover och max range, låt dem smörja bajs på sina pilar och mörda sedan ett helt party innan de når fienden.