Nekromanti Saker ni gillar med rollspel

[Radioaktiv]

Hej igen!

Tyckte det behövdes en glad tråd på forumet så vi alla inte dör av ledsamhet. Jag valde en jätteöppen titel så ni kan slänga in lite vad som helst, favoritrollspel, karaktärer, kampanjer, sätt att skriva, inspirationskällor, vad rollspel som hobby betytt eller vad som helst! Sprid lite feelgood.

Saker jag gillar med rollspel är, bland många andra:

?Hur resten av världen försvinner när man läser eller skriver eller spelar. Interaktiva sagoböcker. Det är ju typ hur magiskt som helst.

Monster. Jag älskar monster. Jag har många gånger funderat på att bara börja samla på bestiarier, because monster reasons. Kärleken började med Jorges och fortsatte med morbror Zander och Adelia von Hartman. Det spelar ingen roll om det är lomurer eller drakar eller kobolder eller gripar. It's so cool! Och oftast är bestiarier snygga böcker. What's not to like? :3

Hur engagerade människorna som skrivit dem är. Vilka otroliga slitverk böcker är och hur mycket (hat)kärlek som ändå gått ner i dem i skapandeprocessen. Liksom, mängden jobb för att jag inte skall behöva störa mig på typsitt och istället kunna tänka "öh, cool bild" när jag öppnar boken.

Hur resten av världen försvinner när man läser eller skriver eller spelar. Interaktiva sagoböcker. Det är ju typ hur magiskt som helst.

Hur det öppnar upp människor jag känner och hur de vågar ta plats, skapa och vara kreativa. Hur de tystare i min vänkrets vågar prata mer än vanligt och får "släppa loss" lite, på ett annat sätt än när man festar iallafall.

Hur tärningar känns i händerna precis sekunden innan man kastar dem och man liksom blir vidskeplig fastän man inte skall vara det, men fan visst skulle man göra _nästan vad som helst_ för att få ett perfekt slag just nu! Den känslan har aldrig riktigt försvunnit för mig...

Din tur ?

 

[Gurgeh]

Jag gillar olika saker i olika typer av spel.

Oftast spelar jag relativt samberättande spel -- då gillar jag att jag inte vet vad som kommer att hända. Jag vet vad min rollperson vill göra, eller vad mina spelledarpersoner vill göra, men den faktiska handlingen blir dessutom ett resultat av vad de andra spelarna vill, och vad reglerna säger. Ibland blir det överraskande, ibland blir det en bra historia, men det är alltid oförutsägbart.

Men ibland gillar jag även att spela ett färdigt äventyr och se vad spelledaren eller äventyrsskribenten har hittat på.

När det gäller att skriva rollspel tycker jag att det är kul på samma sätt som att lösa ett korsord, lägga ett pussel eller lösa ett matematiskt problem. Det är en kreativ sysselsättning där målet är att komma på ett så bra sätt som möjligt att uppnå en viss stämning, beskriva en viss typ av aktivitet, eller simulera en viss typ av värld. Det är kul att fundera på, och ännu roligare när man kommer på en lösning som känns bra.

 

[Anarchclown]

Ingen annan hobby kommer så nära att vara total fri vad det gäller att släppa fantasin lös. Ingen annan hobby känns i närheten av lika interaktiv. Inte många andra hobbys kan få en hel grupp av unga människor att sitta inne en hel helg och inte gå ut och supa och slåss. Att jag får använda rollspel till att sätta mig in i andra människors situationer får mig att bli mer empatisk som människa. Gör det mina rollspelskampanjer mindre hemska och fulla av våld, korruption och svärta? Absolut inte, snarare tvärt om. Gör det resten av mitt liv mindre fyllt av dessa saker? Absolut.

 

[Kalil]

Att det är ett fantasieggande spel som bygger på samarbete. Jag har så stark tävlingsinstinkt att jag inte kan spela "vanliga" spel med mina vänner.

 

[Krille]

Jag gillar rollspel, för det låter mig ta semester från mig själv. Det kan ingenting annat göra utom möjligen att läsa en bok eller bli uppslukad av en film, och i så fall är man mer passiv konsument. Om boken/filmen är ego-semesterns charterresa all-inclusive så är rollspel ego-semesterns backpacker-tripp eller tågluff. Visst, servicen är inte lika bra, men friheten desto större, och de likasinnade man träffar på resan är skönare.

 

[Fjodor Pollett]

Minnen från fiktiva upplevelser som känns lika starka och verkliga som "riktiga" minnen.

Vänner och kumpaner som aldrig fanns men som ändå fortfarande känns som de bara är ett telefonsamtal från att åter uppleva äventyr med eller bara hänga.

Tidigare rollpersoner som när vår gemensamma tid var slut fortsatte med sitt liv, bara precis utom synhåll.

 

[Rymdhamster]

Jag gillar att den tvingar mig att vara lite social ibland.

 

[Björn Wärmedal]

Jag gillar den kreativa friheten och samarbetet. Och magi.

 

[Landrim]

Trevlig tråd!

Jag gillar att det är lite flykt från en grå vardag, världen man "flyr" till kan förvisso också vara grå men det är en värld av möjligheter där allt är möjligt. Jag gillar magi, jag gillar mystik, jag gillar äventyr och mitt verkliga liv har väldigt lite av detta. Men i rollspelen kan jag vältra mig i allt detta.
Sen tycker jag om samarbetet och gemenskapen man känner mellan både spelare och RPs, man knyter väldigt enkelt nya vänskapsband genom att bara rollspela med någon ny person. Och man skapar roliga minnen genom spelet, jag har kompisar från tidigare grupper jag varit med i och vi pratar fortfarande om saker vi varit med om när vi spelade tillsammans för flera år sedan när vi träffas

Jag älskar att vara SL eftersom jag då får utlopp för min kreativitet och överaktiva fantasi. Jag tycker det är medicin för själen eftersom det är ett bra sätt att tampas med mina egna demoner och att få rensa skallen på tankar och idéer som bara annars flyger runt och stör ens lugn. Jag får väldigt svårt att koncentrera mig, koppla av eller sova när jag inte fått spela av mig sånt som annars bara tynger mitt sinne.

 

[kwarnberg]

Jag gillar att skapa och berätta historier, och har alltid gjort det i en eller annan form. Jag har både skrivit noveller, arbetat på en roman, skrivit lite seriemanus (som inte är färdiga, men någon gång så...), och en del annat. Rollspel är delvis ett sätt för mig att stilla min lust för historieberättande.
Jag gillar ju spel rent generellt, och jag är väldigt förtjust i den mer klassiska spelare&SL-formen med tärningar och tydliga regler. Friform har aldrig riktigt varit min grej.
Jag gillar spänningen en bra spelsession kan ge. Jag gillar oron jag känner när min karaktär i fara, glädjen jag känner när det går bra för hen.
Jag gillar att läsa rollspel. Jag har flera spel jag inte spelat, och troligtvis inte heller kommer få spela, men som jag ändå njutit av att läsa och analysera. Ibland handlar det mer om att samla och ta till sig rollspel än att spela dem.
Jag gillar sällskapsformen. Att umgås utan att någonsin behöva känna obekväm tystnad eller brist på något att prata om. Om man tar en paus från spelet kan man alltid diskutera spelet och vad som händer i spelet.
Jag gillar WRNU (när jag håller mig borta från vissa delar av det).
Jag gillar nog mycket mer än så, men these are a few of my favorite things.

 

[Big Marco]

Jag gillar att döda folk och fä i min fantasi.

 

[Sömniga Isaac]

Jag gillar rollspel för det gemensamma skapandet och berättandet. Jag gillar även hur berättande, enligt mig då, säger en del om oss som människor hur vi delar en del av oss själva genom berättandet i rollspel och det är något jag personligen kan tycka är vackert. Men berättandet, att delta i berättandet och höra en berättelse är det jag gillar bäst med rollspel.

 

[Jocke]

Jag gillar att jag inte av nödvändighet är bakfull dagen efter.

 

[deusexmatteo]

Spel på konvent är jätteroligt, eftersom att det skapar ett sammanhang och ett utrymme att umgås med folk. Det är helt sjukt att jag kunde sitta och skrika på en 45 årig officer som jag lärt känna för 30 min som 19 åring på goth con. Och han bara "förlåt, jag ska köra fram bilen nästa gång", utan att någon tycker att det är jobbigt eller obehagligt.

Sen att det är en samlingspunkt för så många andra intressen, typ skriva, måla, musik och så vidare. Gillar metal och det är mycket over-lap mellan rollspel och cool heavy metal, typ svärd och demoner. Vet inte hur jag skulle gestalta mina känslor om det inte redan fanns ett sammanhang där de kunde finnas. Tänker på det ganska ofta, typ "vad skulle jag göra om inte rollspel fanns?" - inte för att det inte finns andra saker att göra som kan ge en ett fullvärdigt liv, men jag tror att det har hjälpt mig mycket att det fanns där.

Rent konkret tycker jag om OSR, Symbaroum och sånt. Har massa grejer som jag vill spela, men det har väl alla. Skulle gärna vilja organisera någonting som Grottröj här i Malmö men vet inte riktigt hur det skulle gå till. Typ spelens hus. Men det är roligt att ha olika projekt och idéer som kommer ur rollspelshobbyn och därför har fler intresserade än någonting som är helt fristående, eller svårare för folk att ta till sig.

 

[deusexmatteo]

Att umgås utan att någonsin behöva känna obekväm tystnad eller brist på något att prata om. Om man tar en paus från spelet kan man alltid diskutera spelet och vad som händer i spelet.

Word!

 

[PAX]

Jag gillar rollspel för det får mig ofta att skratta ohejdat åt galna skämt och situationer som jag aldrig hade fått vara med om annars.

 

[Lupus Maximus]

Jag gillar hur jag kan utforska andra tankesätt och situationer.

Jag gillar hur det hjälper mig att lägga kunskap på minnet, även det obskyra (som att det första rådet i en överlevnadsbok var att byta strumpor, och om man inte har några extrastrumpor med sig, så byter man mellan höger och vänster fot).

Jag gillar att jag inte måste följa författarens färdigutstakade väg, utan kan titta runt hörnet.

Jag gillar att se vad spelarna hittar på och hur de väljer att hantera saker med sina rollpersoner.

Jag gillar att skapa, samt vrida och vända på saker i skallen, och rollspel ger mig den möjligheten.

 

[P@n]

Jag gillar konstigt nog allt med rollspel. Det är min favorit syselsättning på högsta nivå. Jag kan nog inte beskriva det med ord men jag är en friare person när jag får leka runt med fantasin tillsammans med andra.

 

[Pilzefrau]

Jag gillar att, som spelledare, få improvisera. Allra mest gillar jag när jag får credd för det, typ när folk frågar "hur mycket hade du planerat egentligen" och jag säger "ingenting", då känner jag mig coolast i stan.

Jag gillar också att spela SLP:er sådär när det liksom är tydligt att de är biroller: de kommer in i scenen med en känsla typ att de är arga eller rädda, och sedan bara presenterar jag det så tydligt som möjligt och ser hur spelarna reagerar. Jag får agera ut en roll utan att behöva anstränga mig för att det ska vara värsta känslomässigt komplext, och spelarna tänker inte på att det är simpelt för de är ganska snart vidare till nästa scen.

Jag borde också svara i God45s tråd, för som spelare gillar jag att pragmatiskt och effektivt lösa problem.

 

[Mannen i skogen]

Chipsen, mest...

Och att kunna kombinera kreativitet och matematik.
Och att se spelare lösa problem, särskilt när de förvånar mig.
Och chipsen.