Nekromanti Saker ni gillar med rollspel

[luddwig]

Inser att jag glömde att skriva här tidigare och nu har jag bara tillgång till mobilen men sent och kort är väl bättre än inget. Så, jag gillar:

- Att få vara kreativ.
- Det sociala.
- Utmaningarna/problemlösningen.
- Verklighetsflykten.

 

[God45]

Så jag gillar rollspel som en social aktivitet, ett kreativt utlopp, konst, spel, tävling och jag tycker om att spelleda av mycket djupare anledningar. Men när jag sätter mig ner bakom ett karaktärsblad är jag där för tre saker:

 

[anth]

Monster. Jag älskar monster. Jag har många gånger funderat på att bara börja samla på bestiarier, because monster reasons. Kärleken började med Jorges och fortsatte med morbror Zander och Adelia von Hartman. Det spelar ingen roll om det är lomurer eller drakar eller kobolder eller gripar. It's so cool! Och oftast är bestiarier snygga böcker. What's not to like? :3?

+1 på det. Jag har inte bara funderat, utan jag samlar på dem.
Jag har en tendens att köpa nästan alla nya rollspel som kommer. Det betyder att jag i praktiken köper grundboken... OCH ALLA MONSTERBÖCKER!!!

Jag samlar även icke-rollspels-monsterböcker. Det är en minst lika trevlig hobby.

Rollspel har gjort att jag träffat så många nya fantastiska människor.
Eller mer korrekt: mitt rollspelande har lett mig hit till rollspel.nu och här har jag träffat nästan alla som jag spelar med idag. Och samtliga är helt fantastiska.

 

[Arazand]

Skaparglädjen alla i spelet delar.
Utforskandet av situationer och liv man inte själv lever.
Vardagsflykten.
Att få skapa världar, förstå vad som får dem att fungera och se vad det är som får den att förfalla.

 

[Robert Jonsson]

Jag har alltid älskat att skapa berättelser - och som spelledare och spelskapare ger rollspelet mig ett otroligt starkt redskap för det. Det är dessutom fantastiskt vackert att se hur spelarna interagerar med berättelsen - vissa bygger på den, andra sliter isär den. Det skapas någonting kraftfullt för mig som inte existerar i andra medium,

Inlevelsen i min karaktär är något som jag uppskattar oerhört. Att verkligen gå in i rollens känslor och uppleva all den smärta och djävulskap som finns där - och som spelledaren åsamkar. Det är oerhört givande för mig. Kanske därför jag ofta jävlas med mina spelare också.

Men så är det förstås gemenskapen som uppstår mellan vänner och bekanta något som jag väldigt mycket uppskattar. Det blir en umgängesform där jag kan känna mig socialt bekväm i (jag är annars rysligt obekväm i sociala kontexter, vågar till exempel prata med alldeles för få på konvent - iaf. om jag ska initiera kontakttagandet).

 

[IcarusDream]

Jag har alltid älskat att skapa berättelser - och som spelledare och spelskapare ger rollspelet mig ett otroligt starkt redskap för det. Det är dessutom fantastiskt vackert att se hur spelarna interagerar med berättelsen - vissa bygger på den, andra sliter isär den. Det skapas någonting kraftfullt för mig som inte existerar i andra medium,

Inlevelsen i min karaktär är något som jag uppskattar oerhört. Att verkligen gå in i rollens känslor och uppleva all den smärta och djävulskap som finns där - och som spelledaren åsamkar. Det är oerhört givande för mig. Kanske därför jag ofta jävlas med mina spelare också.

Men så är det förstås gemenskapen som uppstår mellan vänner och bekanta något som jag väldigt mycket uppskattar. Det blir en umgängesform där jag kan känna mig socialt bekväm i (jag är annars rysligt obekväm i sociala kontexter, vågar till exempel prata med alldeles för få på konvent - iaf. om jag ska initiera kontakttagandet).

Jag tänkte skriva eget, men Robert skrev det jag tänkte skriva. Så.. samma som han skrev.

 

[Per]

3-5 gånger per år samlas vi i Forsa utanför Hudiksvall. Vi är sex stycken "gubbar" mellan 37-45 år och när vi träffas är det en hel helg med non-stop rollspelande (Warhammer Fantasy Roleplay) från fredag eftermiddag till söndag morgon. Det är intensivt rollspelande och vi sover inte mer än 4-5 timmar per natt. Vi kommer från olika orter; Oslo, Gävle, Sundsvall och Hudiksvall och de flesta av oss är gamla kompisar från högstadie- och gymnasietiden i Hudiksvall. Vi gör som när vi var unga - skrattar, umgås, käkar chips och pizza och dricker en hel del öl och whisky. Men framförallt bygger vi underbara historier i The Old World. För en helg lever vi Averheims ruffiga hamnkvarter eller överdådiga adelspalats. Vi interagerar, skrattar, förfasas och bygger de mest fantastiska historier man kan tänka sig. Fokus ligger helt på rollspel och ibland sitter hela spelgruppen och rollspelar stämningsfull dialog mellan karaktärerna i 2-3 timmar för en enda scen. Det är verklighetsflykt från stressiga yrkes- och familjeliv. Men vilken jävla verklighetsflykt det är sedan...det är helt underbart! Vi har byggt vår egen kraftigt modifierade The Enemy Within kampanj i staden Averheim, vi har 200 detaljerade NPC med olika agendor och drivkrafter som interagerar och hela tiden påverkas av vad spelarkaraktärerna gör. Vi bygger intriger och historier som är väldigt komplexa både politiskt och socialt. Staden Averheim lever och kokar av äventyr de helger vi möts. Om någon såg oss i våra mest kreativa former skulle dom tro att vi var fullkomligt galna. För två spelhelger sedan, när berättelsen hade tagit karaktärerna till en bal i ett adelsgods gör två av mina spelare (40 och 45 år) en live roleplay session irl i bar överkropp och dansar balett klockan 3 på morgonen inför resterande spelargrupp. Allt för att bygga stämning och inlevelse. Det är då jag blir tårögd som spelledare och älskar vad vi gör, det är rollspel i sin bästa form för vem skulle kunna tro att två medelålders män kunde dansa en sådan fantastisk balett irl och bjuda helt på sig själva

 

[Mundo]

3-5 gånger per år samlas vi i Forsa utanför Hudiksvall. Vi är sex stycken "gubbar" mellan 37-45 år och när vi träffas är det en hel helg med non-stop rollspelande (Warhammer Fantasy Roleplay) från fredag eftermiddag till söndag morgon. Det är intensivt rollspelande och vi sover inte mer än 4-5 timmar per natt. Vi kommer från olika orter; Oslo, Gävle, Sundsvall och Hudiksvall och de flesta av oss är gamla kompisar från högstadie- och gymnasietiden i Hudiksvall. Vi gör som när vi var unga - skrattar, umgås, käkar chips och pizza och dricker en hel del öl och whisky. Men framförallt bygger vi underbara historier i The Old World. För en helg lever vi Averheims ruffiga hamnkvarter eller överdådiga adelspalats. Vi interagerar, skrattar, förfasas och bygger de mest fantastiska historier man kan tänka sig. Fokus ligger helt på rollspel och ibland sitter hela spelgruppen och rollspelar stämningsfull dialog mellan karaktärerna i 2-3 timmar för en enda scen. Det är verklighetsflykt från stressiga yrkes- och familjeliv. Men vilken jävla verklighetsflykt det är sedan...det är helt underbart! Vi har byggt vår egen kraftigt modifierade The Enemy Within kampanj i staden Averheim, vi har 200 detaljerade NPC med olika agendor och drivkrafter som interagerar och hela tiden påverkas av vad spelarkaraktärerna gör. Vi bygger intriger och historier som är väldigt komplexa både politiskt och socialt. Staden Averheim lever och kokar av äventyr de helger vi möts. Om någon såg oss i våra mest kreativa former skulle dom tro att vi var fullkomligt galna. För två spelhelger sedan, när berättelsen hade tagit karaktärerna till en bal i ett adelsgods gör två av mina spelare (40 och 45 år) en live roleplay session irl i bar överkropp och dansar balett klockan 3 på morgonen inför resterande spelargrupp. Allt för att bygga stämning och inlevelse. Det är då jag blir tårögd som spelledare och älskar vad vi gör, det är rollspel i sin bästa form för vem skulle kunna tro att två medelålders män kunde dansa en sådan fantastisk balett irl och bjuda helt på sig själv

Hela ditt inlägg var fan poesi!

 

[krank]

Jag uppskattar problemlösning. Alltså att få ett mysterium och ledtrådar att följa. Vrida och vända på saker i mitt huvud. Att få hitta på planer och genomföra dem. Att få känna mig smart, helt enkelt.

Jag gillar också annan brainfood, som "what if..."-tankar och intressanta filosofiska koncept.

I brist på ovanstående är det kul med gemenskap också. När jag var yngre och hade mer ångest så uppskattade jag att få leva mig in ordentligt i rollpersoner, gärna sådana som också tyckte att saker och ting var jobbiga. Idag föredrar jag fortfarande traditionell maktuppdelning mellan spelare och SL, men av andra skäl.


Som SL får jag göra i ordning saker som andra sedan får uppleva och förhoppningsvis tycka om. Jag tycker om att arrangera saker, att förbereda saker så att de blir bra. På jobbet planerar jag och förbereder saker som öppna hus, enkla spelmotorer som andra lärare kan använda i undervisningen, och så vidare. Det är också roligt att skapa hemsidor som är specialanpassade efter en organisation eller persons önskemål och förutsättningar. Det här tar jag med mig till både mitt rollspelsmakande och mitt spelledande.

 

[kloptok]

Jag gillar att få säga dumma saker i ännu dummare sammanhang. Och bli djupt rörd av det.

 

[Kitaeda]

Rollspel blir ett utlopp för ens fantasi, ens önskan till socialt umgänge, till chansen att spela ett inlevelsefullt spel utan någon digital kontrollmakapär och skärm som visualiserar händelseförloppet. Full fokus på varandra, spelare och SL. Det är ett slags samberättande som öppnar upp alla möjligheter, medan andra spel begränsar dem. Det kräver stundtals mycket av deltagarna, men genom aktivt deltagande skapar gruppen gemensamma minnen och erfarenheter av fantastik och sådant som man ensam aldrig hade kommit på. Dynamiken som skapas i grupp är det bästa med rollspel, och som behåller spänningen även på ett tråkigt spelmöte.

 

[krank]

3-5 gånger per år samlas vi i Forsa utanför Hudiksvall.

Coolt! Jag trodde ju att rollspelshobbyn i princip var död i hela mittsverige. Jag och några andra försökte ha förening i Hudiksvall och få ihop folk en gång i tiden, men nu har vi nästan alla flytt till olika landsändar... Och för de stackare som är kvar där i närliggande orter så är det minst sagt svårt att hitta spelgrupper. Så det gör mig glad att det ändå finns minst en aktiv spelgrupp kvar i de hälsingska skogarna!

Eller, "hä jö mä alles gla inombords" och "int ä dä så illa dä ä".

//Krank, han är från de där trakterna, han...

 

[JJoghans]

Coolt! Jag trodde ju att rollspelshobbyn i princip var död i hela mittsverige. Jag och några andra försökte ha förening i Hudiksvall och få ihop folk en gång i tiden, men nu har vi nästan alla flytt till olika landsändar... Och för de stackare som är kvar där i närliggande orter så är det minst sagt svårt att hitta spelgrupper. Så det gör mig glad att det ändå finns minst en aktiv spelgrupp kvar i de hälsingska skogarna!

Eller, "hä jö mä alles gla inombords" och "int ä dä så illa dä ä".

//Krank, han är från de där trakterna, han...

Vi ä nåra söm ä kvör, män int' ä vi månge e. :wink:

 

[zonk]

Utöver att det e kul att dra över imaginära kontinenter i glada vänners lag, så måste jag säga att jag snöat in helt på grejen med att försöka göra en bra gubbe i DoD -91. Nu när man lusläser reglerna såhär närmare 20 år sen man lirade senast, ser man plötsligen massor av sätt att få lite boost i gubben. Extremt specifikt men va fan.. jag gillar den där aspekten med att man långsamt blir bättre, och i en lite slumpartad process får en massa historia. Hela slumpgenereringsgrejen känns asgo - jag gillar tanken med att ha en gubbe som har en extra fet klubba med spik i för att ett troll bara råkade droppa en sån, eller som har ett mischmasch av rustningsbitar hon plockat från diverse nedbankade skelett. Det blir en levande story när det inte är enbart tillrättalagt - jag fastnade helt sjukt för Fellowship of the Blings tidiga sessions där RPs dog som flugor. Det är nästan lite roguelite över det.

Ok nu blev det här "vad har du snöat in på just nu" men fan... det är en stor del av innehållet med, e det inte det? Har lirat så många äventyr i det förflutna där man var en detektiv och det enda som behövdes var en smart spelare, man behövde ingenting från RPn... och det känns inte 100% rätt för mig. Iaf inte när man sorgfälligt suttit och byggt en mkt personlig RP i antingen DoD eller Kult. Man hade väl åtm kunnat få använda nån grundegenskap här o var!

Men sen gillar jag såklart crazy setups för äventyr med. Märkliga situationer som löser upp konceptet rollperson och identitet och mål och allt. Min post apoc-idé, som jag hoppas utsätta några modiga själar för, formligen osar såntdär. Utöver att ha en fet dos bilar, vapen, småupgrades, radioaktivitet, loot, öken, galna banditer och galnare mutanter..

Right. Jag tror jag håller där innan det här blir tokigt mkt OT.