Borde och borde...
Vissa existerande böcker/filmer/wahtever är enbart intressanta på grund av grejer sóm är knutna till, säg, huvudpersonerna. Att göra ett spel innebär att historien kommer att handla om rollpersonerna istället. Således får man inte med det häftiga, och då känns det hela bortkastat.
Men sådant kan man ju komma runt. Man kan t.ex. göra ett generellt spel om en viss stil/genre/tema och direkt komma ut och säga "Det här piratrollspelet har som sin främsta inspiration Svarta Pärlans Förbannelse, men bygger inte direkt på det, utan är ett spel om att spela pirater med mycket övernaturligheter och action med."
Eller man kan presentera bakgrunden i boken/videospelet/filmen och bygga ut resonemang av typen "Vad skulle kunna hända om en av rollpersonerna var med och stal ett av de förbannade aztekmynten och så vidare?", att kraftigt stödja möjligheterna att spela i en variant med liknande stämning och bakgrund. Just Buffy och Angel tycker jag är bra exempel på detta; det kan bara finnas en Dråpare, och knappast mer än en besjälad vampyr, men spelen är byggda så man kan spela ändå - inklusive huvudpersonerna från TV-serierna. Å andra sidan är de väldigt nära det första alternativet ovan - de är väldigt mycket generella spel för action-äventyrshistorier med ockulta/övernaturliga inslag. Det skulle gå utmärkt att använda dem för att spela Charmed, Eerie, Indiana eller Phantom Quest Corps.
Ett annat exempel är grejer som är bra på grund av egenskaper hos mediet som är svåra att överföra till bordsrollspel.
Jag är t.ex. förtjust i anime-serien Kinos Resa. Den märkliga science-fantasy-värld den utspelas i har ingen geografi eller historia i egentlig mening, men den Ray Bradbury-ska stämningen och fabellliknande episoderna kan säkert förvandlas till ett mönster för äventyr av nån Forgesnubbe eller nåt. Huvudpersonen är visserligen intressant men inte unik; en av de återkommande elementen i världen är att det finns fler Resenärer än Kino, och en Resenär i TV-serien är per defintion en äventyrare i rollspelsbetydelsen av ordet.
Problemet är att det jag framförallt gillar med serien är t.ex. musiken, animationen, röstskådespelarnas sätt att prata... inget som kan återskapas i ett bordsrollspel. Så för mig vore det ingen vits överhuvudtaget. Men här är ju grejen att detta är just mina bevekelsegrunder, och en annan fan av serien kan ha andra, och en tredje person har aldrig sett serien men skulle tycka det är skitballt att resa runt mellan kufiska symboliska stadsstater med skum retro-teknologi och filosofera när han skjuter folk...
Erik