Basenanji
Postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 9,296
Re: Dags att byta förebilder?
Okejrå. Samberättande och spelighet behöver inte vara ett motsatspar.
Jag är nog otydlig. Vad jag tycker är en motsats till spelighet är när man sätter som förutsättning att vissa resultat inte får komma upp.
Tänk dig att vi vill undvika "snöpliga slut". Min poäng är att viss sorts spelighet bygger på att ett av resultaten är ett "snöpligt slut".
Varför det? Jo, om det finns med i högen av olika resultat att slutet blir snöpligt, då blir det bättre dramatik. Inte om det gäller en film, men om det gäller rollspel. Rollspelen har dessutom en enorm möjlighet att bygga fortsättningar på ett sådant snöpligt slut.
Och under de förutsättningarna så blir ju "samberättande utan snöpliga slut" en motsats till "spelighet som kan innebära ett snöpligt slut".
Ok, nu har vi närmat oss en teoretisk nivå som jag har hyggligt svårt att hantera, jag vill ju ha konkreta exempel i de här diskussionerna.
Och dessutom- jag tror att de här snöpliga sluten är ok för vissa men inte för andra. Min misstanke är att det handlar om att snöpliga slut passar dåligt som underhållning, men fungerar ok om än inte optimalt i ett annat sammanhang.
Så då verkar det som att de faktiska och intressanta motsatsparen är underhållningsvärde vs. utmaningsvärde. Något som Rising redan tagit upp. Och jag må vara fördomsfull nu, men jag associerar defoinitivt samberättande till "underhållning" snarare än "utmaning".
Min hållning i den frågan är glasklar, jag vill ha utmaningar nio gånger av tio. Underhållning då? Tja, för mig är utmaningen underhållning. Vill jag ha något annat än rollspel, då spelar jag jazz. Eller nåt.
Men se det som att jag nog tyvärr är rätt begränsad vad rollspelspreferenserna gäller.
/Basse
Okejrå. Samberättande och spelighet behöver inte vara ett motsatspar.
Jag är nog otydlig. Vad jag tycker är en motsats till spelighet är när man sätter som förutsättning att vissa resultat inte får komma upp.
Tänk dig att vi vill undvika "snöpliga slut". Min poäng är att viss sorts spelighet bygger på att ett av resultaten är ett "snöpligt slut".
Varför det? Jo, om det finns med i högen av olika resultat att slutet blir snöpligt, då blir det bättre dramatik. Inte om det gäller en film, men om det gäller rollspel. Rollspelen har dessutom en enorm möjlighet att bygga fortsättningar på ett sådant snöpligt slut.
Och under de förutsättningarna så blir ju "samberättande utan snöpliga slut" en motsats till "spelighet som kan innebära ett snöpligt slut".
Ok, nu har vi närmat oss en teoretisk nivå som jag har hyggligt svårt att hantera, jag vill ju ha konkreta exempel i de här diskussionerna.
Och dessutom- jag tror att de här snöpliga sluten är ok för vissa men inte för andra. Min misstanke är att det handlar om att snöpliga slut passar dåligt som underhållning, men fungerar ok om än inte optimalt i ett annat sammanhang.
Så då verkar det som att de faktiska och intressanta motsatsparen är underhållningsvärde vs. utmaningsvärde. Något som Rising redan tagit upp. Och jag må vara fördomsfull nu, men jag associerar defoinitivt samberättande till "underhållning" snarare än "utmaning".
Min hållning i den frågan är glasklar, jag vill ha utmaningar nio gånger av tio. Underhållning då? Tja, för mig är utmaningen underhållning. Vill jag ha något annat än rollspel, då spelar jag jazz. Eller nåt.
Men se det som att jag nog tyvärr är rätt begränsad vad rollspelspreferenserna gäller.
/Basse