Nekromanti Samhällets ekonomi i en påhittad värld

[obak]

Har funderat på vad som händer med en ekonomi när fem galningar en dag dyker upp med en vagnslast mästersmidda vapen och rustningar, en skottkärra guld och tre magiska svärd och vill sälja det. Sedan dyker dom upp igen en vecka senare med ung. Lika mycket igen.
Måste ju bli ruskig inflation, dom lokala makthavarna borde ju bli lite lätt nojjiga när nån dessutom beväpnar deras borgerskap med magiska vapen till vrakpriser (50% av listoriset brukar ju vara standard flrsäljninhspris)

 

[Quadrante]

Har funderat på vad som händer med en ekonomi när fem galningar en dag dyker upp med en vagnslast mästersmidda vapen och rustningar, en skottkärra guld och tre magiska svärd och vill sälja det. Sedan dyker dom upp igen en vecka senare med ung. Lika mycket igen.
Måste ju bli ruskig inflation, dom lokala makthavarna borde ju bli lite lätt nojjiga när nån dessutom beväpnar deras borgerskap med magiska vapen till vrakpriser (50% av listoriset brukar ju vara standard flrsäljninhspris)

Det är väl just sådant som jag tänkte på inledningsvis. Det är kanske inte så konstigt i en sagovärld att bonden har tre guldmynt i fickan och en magisk lie (omsmitt svärd). Till en början så skulle nog den lokala ekonomin haverera, vilket vi faktiskt har exempel av i vår världs historia när stora mängder av värdefullt gods plötsligt spritt ut bland "fel personer". Jag kan tänka mig och skulle nog själv gå endera av två vägar (kanske kombinera dem ibland), antingen så devalveras magiska/ädelmetaller och dylikt i värde snabbt och blir allmängods, vad som är värt mer kan vara hur de kan användas i en vardag. Den andra lösningen skulle vara att den lokala makten är eller när de blir medvetna om detta, själva reglerar det genom att med våld samla allt till sig själva och stärka sin egen rikedom ... och om där finns någon uppstickare som nu blivit inflytelserik av de rikedomar som släpats hem, se till att denne nedgörs kvickt.

Men som sagt, det bör ju få konsekvenser oavsett vilken värld man spelar.

Kommer osökt att tänka på den tecknade serien "Top Ten" av Allan Moor (https://en.wikipedia.org/wiki/Top_10_(comics)) en värld där alla är superhjältar och där superhjältighet inte är något speciellt, då kan man nog se det på samma sätt i en high fantasy värld, där stadsvakten har magiska +1 svärd.

 

[olaberg]

Det var lite vad jag syftade på när jag tidigare nämnde en regelteknisk variant av ekonomi baserad på ära/anseende.

Experimenterat med att slå för föremål (t20 mot svårighetsgrad beroende på värde), där figurerna lägger till sin Ära till slaget. Ära höjs genom väl utförda uppdrag som visar på mod och lojalitet med klanen och dess fränder.

Det funkade sådär. Hedersekonomi bygger på relationer, och relationen blir transaktionell så snart den ska kvantifieras.

Blev roligare att rollspela utrustningsgivandet. Mat och husrum är man genom gästfrihetstraditionen i alla hänseenden garanterad så länge man beter sig som folk.

 

[entomophobiac]

Jag tycker ekonomi uteslutande handlar om förankring. I en värld som är baserad på vår går det oftast att resonera kring vad som är värdefullt och inte: du vet att ädelstenar är värdefulla och att guld är eftertraktat. Men i andra världar med annan logik, eller för den delen vår egna värld med andra förutsättningar, så blir andra saker viktiga.

När vi spelade Coriolis så blev torpeder hårdvaluta. En torped är värd en hel del pengar, så att skjuta med den är i det närmaste ren galenskap. Det kostade c:a 2 000 birr att docka ett skepp, varje gång skeppet dockade med en vettig rymdhamn. Annars kostade det mer. Om en torped då (improviserat ur minnet) gick loss för 20 000 eller mer så kunde en enda torped betala för flera reparationer och påfyllningar av bränsle på helt egen hand. Spelarna sålde av alla torpeder de hittade och tyckte det sved lika mycket varje gång motståndarna fick för sig att avfyra en.

Så i Coriolis fanns helt enkelt en lägsta kostnad gruppen behövde hantera: kostnaden för dockning/reparation/påfyllning. Allt mättes utifrån det.

 

[erikt]

Har funderat på vad som händer med en ekonomi när fem galningar en dag dyker upp med en vagnslast mästersmidda vapen och rustningar, en skottkärra guld och tre magiska svärd och vill sälja det. Sedan dyker dom upp igen en vecka senare med ung. Lika mycket igen.
Måste ju bli ruskig inflation, dom lokala makthavarna borde ju bli lite lätt nojjiga när nån dessutom beväpnar deras borgerskap med magiska vapen till vrakpriser (50% av listoriset brukar ju vara standard flrsäljninhspris)

Förutsätter ju att det faktiskt finns en marknad för alla dessa vapen och rustningar. Det är nog inte så många i staden som har behov av en mästersmidd rustning, eller har råd med en. Än mindre som har råd med magiska svärd. Galningarna ifråga kan nog få svårt att sälja alltihopa annat än till vrakpriser - och riskerar att göra sig till ovänner med de lokala rustnings- och svärds-smederna.

Förutsatt att det överhuvudtaget är lagligt för vem som helst att gå omkring med svärd - historiskt sett så var det inte helt ovanligt med lagar som begränsade sådant..


I sammanhanget kan nämnas att i AD&D 1e så sägs det explicit att prislistorna är baserade på en "guldrush-ekonomi" där äventyrare drar in stora mängder guld och andra skatter till samhället vilket ger rejält uppblåsta priser på det mesta.

 

[afUttermark]

Men hur är det med äventyrarna i landet, är det bara en grupp som existerar?

Eller har kungen ett jävla sjå med tjogtals av grupper med adelssöner som lierat sig med halvkassa magiker som borde undervisa på universitet, tjuvar med kontakt i tjuvgillena som verkar finnas i varenda liten köping och någon sur vresig dvärg och en alvmö som sätter pilar i folk till höger och vänster.

Och hur gör man egentligen med magi hur inverkar det på ekonomin med dubbla veteskördar på animisternas kolchoser.
Och dumpar nekromantikerna priserna när de använder animerade skelett på sina åkrar, vad är billigast i drift en livegen eller ett animerat skelett? I var och varannat gravkummel finns ju skelett och döda att nyttja som arbetskraft för en duglig nekromantiker.

 

[Quadrante]

Jag tycker ekonomi uteslutande handlar om förankring. I en värld som är baserad på vår går det oftast att resonera kring vad som är värdefullt och inte

Så i [spel X] fanns helt enkelt en lägsta kostnad gruppen behövde hantera [...] Allt mättes utifrån det.

Detta är det vill lyfta fram och som du här lyckas sätta ord på.

När man läser historiska källor och gårdsräkenskaper så lyser igenom två ”kostnader som behövde hanteras” dels mat för dagen men främst mat för framtiden, så tunnan med nästa års sådd och vinterförådet man bygger upp är inte förhandlingsbart, det är en kostnad som måste lösas.

I en värld med animerade döda, magiska föremål och framtrollad mat så finns det fortfarande en ”kostnad som måste lösas”, frågan vad som är medlet och vad som är målet.

 

[olaberg]

Uppenbarligen behöver magisk energi KOSTA. Frågan är vad.

 

[Quadrante]

Uppenbarligen behöver magisk energi KOSTA. Frågan är vad.

Det är nog lite som med frågan om hedersekonomin tidigare, att det måste inte vara ett värde som tydligt fungerar som pengar.

Går vi tillbaka till gamla magiregler i DoD så kostade de livsenergi (tillfälligt eller permanent) och man kan lätt fantisera ihop en ekonomi baserad runt detta som inte skulle skilja sig nämnvärt från ekonomier baserade på djurhållning och sådd/skörd, fortfarande så kan det kännas som något som äventyrare kanske skulle bekämpa. Men, å andra sidan så har vi i vår värld idag en ekonomi baserad kring livsenegrgi (där vi säljer vår tid/närvaro på till arbetsköpare mot att få pengar för att ha mat för dagen).

 

[Quadrante]

OffT/OnT Hedersekonomi: Hade först inte tänkt skriva annat än att jag inte har något bra svar. Men bara för att ett problem dyker upp så sätts maskineriet igång och man funderar på lösningar. För att det ska fungera så bör det nog genomsyra spelet/kampanjen och rollspersonerna bör känna av att det finns ett fungerande samhälle (oavsett om det vilket samhälle det är) och att de är knutna tull detta genom relationsband. Oavsett, så vill man nog ha en spelteknisk mekanik att falla tillbaka på.

Låt säga att man ser transaktioner och det ekonomiska systemet som egenskaper, som kan förbrukas och sedan antingen byggas upp eller genereras på nytt över tid.

Alla ekonomiska värden är ett relationsvärde, vill man ha >>något<<, så får man be om det och stå i skuld. Har man en skuld att utkräva så kan man begära få den betald genom att man får >>något<<.

Detta >>något<< kan vara en tjänst, föremål, framtida avkastning och så vidare.

Skuld noteras som ett positivt eller negativt värde i förhållande till en person eller en grupp. Vid byteshandel så regleras detta direkt. Här kan man även låta det finnas nåt värde i mynt och metaller.

Vi skulle kunna stanna där, men vill man, så kan man även ha ett värde för rykte/anseende, typ en skala eller checkboxar likt kroppspoäng. Varje gång man är i skuld till en ny part så markerar man en box och är alla ens boxar fyllda så reagerar samhället på något vis (jagar en, förskjuter en, indriver skuld et.c). Antalet boxar kan variera efter hur väl ansedd man är och vilken social status man har. Man kan kanske få fler om man gör stordåd. Man förlorar boxar permanent om man sviker/lurar någon man står i skuld till.

Ekonomi blir alltså en grundegenskap hos personen utifrån dess anseende och position i samhället. Resten rollspelas.

---------------edit

Sen, om man har ett klansamhälle, eller ett samhälle där gruppen är större än individen (om så bara ett enskilt hushåll) så gör man antingen så att detta värde för rykte/anseende inte kan gå över eller begränsas av det värde som gruppen man tillhör besitter. Gruppvärdet kan öka sänkas av enskilda handlingar av någon ur gruppen och regleras genom viljan av gruppen att reglera det. Ett brott som begås sänker gruppvärdet, väljer gruppen ut någon att ta straffet så återgår det (gruppen har betalt sin skuld).

 

[entomophobiac]

Dark Sun till AD&D var ju en värld som i sig fått betala priset för magin genom att landets krafter utarmades. Så på samma sätt som jord kan utarmas på svavel av tungt jordbruk finns det ju även andra sorters kostnader att fundera på: kortsiktig vinst mot långsiktig förlust.

 

[Quadrante]

Dark Sun till AD&D var ju en värld som i sig fått betala priset för magin genom att landets krafter utarmades. Så på samma sätt som jord kan utarmas på svavel av tungt jordbruk finns det ju även andra sorters kostnader att fundera på: kortsiktig vinst mot långsiktig förlust.

Det här är ju ett lysande exempel på när man lyfter det ekonomiska bort från att vara en regelteknisk detalj som reglerar enskilda rollpersoner till en mer genomtänkt världs- och spelkonstruktionstanke.