Nightowl
Champion
(hänvisar till det här inlägget - fast det var nog inte såhär Rising tänkte sig det)
Nightowl satt och halvsov framför bevakningsmonitorerna i Forumshjältarnas högkvarter.
- Jag hatar monitortjänst, mumlade han för sig själv.
Det är äcklig värme och tropisk fuktighet idag. Vem fan begår brott en dag som denna, isynnerhet om de involverar cybernetiska gorillor eller dödsstrålar och inte bara är den vanliga snutens jobb. Och vilken idiot var det som satte en person vars krafter gör honom mer effektiv på natten på ett dagpass, i synnerhet som jag har ägnat mig åt gatupatrullering hela natten? Och varför har jag inte gjort en kylenhet till min dräkt?
Han sörplade i sig lite ekologiskt brukarägt kaffe från automaten - ska man vara hjälte ska man vara PK, det höll han styvt på.
- Om det åtminstone hände något. Vad som helst utom den där kärringen i Ludvika som tror att alfacentaurierna är här igen varje gång grannens grabb river loss på mopeden...
Plötsligt började varningslamporna blinka över satellitmonitorn, den som höll koll från bevakningssatelliten Nilssons geosynkrona bana. Sedan slocknade monitorn, medan lamporna kvickt hoppade från rött till knallrött, och centraldatorn slog på det stora larmet, som aktiverade lägre bekavningsdroider och fick det att yla i de tommar korridorerna.
Nightowls huva hann inte dämpa ljudchocken och han närmast flög ur stolen. Han krälade upp mot kontrollerna och blinkade mot ljusen och tänkte att det här inte var det bästa tillfället att ha en ugglas syn och hörsel direkt.
- Helvete! Den ska inte gå igång såhär för något mindre än Solätaren eller Motpåven... och vad fan har hänt med Nilsson.
Han började febrilt skanna aktiva medlemmar, och ett dystert resultat pekade på ett dussintal med sin kom påslagen, vid medvetande och i rätt dimension. Han skickade ut ett mer detaljerat meddelande än det automatiska till samtliga i alla fall, inklusive hatten som ju satt fast i Limbo sedan länge, man vet ju aldrig.
Han sista tanke innan han rusade ned i lobbyn var att sitta inne i det här vädret nog var rena välsignelsen jämfört med att rusa omkring utomhus.
I en svart dräkt.
Fortsättning följer i nästa post - av hugade spekulanter. Var postmoderna era jävlar och kör lite parallellhandlingar, serietidningsläsare är inga iditoter.
Erik
Nightowl satt och halvsov framför bevakningsmonitorerna i Forumshjältarnas högkvarter.
- Jag hatar monitortjänst, mumlade han för sig själv.
Det är äcklig värme och tropisk fuktighet idag. Vem fan begår brott en dag som denna, isynnerhet om de involverar cybernetiska gorillor eller dödsstrålar och inte bara är den vanliga snutens jobb. Och vilken idiot var det som satte en person vars krafter gör honom mer effektiv på natten på ett dagpass, i synnerhet som jag har ägnat mig åt gatupatrullering hela natten? Och varför har jag inte gjort en kylenhet till min dräkt?
Han sörplade i sig lite ekologiskt brukarägt kaffe från automaten - ska man vara hjälte ska man vara PK, det höll han styvt på.
- Om det åtminstone hände något. Vad som helst utom den där kärringen i Ludvika som tror att alfacentaurierna är här igen varje gång grannens grabb river loss på mopeden...
Plötsligt började varningslamporna blinka över satellitmonitorn, den som höll koll från bevakningssatelliten Nilssons geosynkrona bana. Sedan slocknade monitorn, medan lamporna kvickt hoppade från rött till knallrött, och centraldatorn slog på det stora larmet, som aktiverade lägre bekavningsdroider och fick det att yla i de tommar korridorerna.
Nightowls huva hann inte dämpa ljudchocken och han närmast flög ur stolen. Han krälade upp mot kontrollerna och blinkade mot ljusen och tänkte att det här inte var det bästa tillfället att ha en ugglas syn och hörsel direkt.
- Helvete! Den ska inte gå igång såhär för något mindre än Solätaren eller Motpåven... och vad fan har hänt med Nilsson.
Han började febrilt skanna aktiva medlemmar, och ett dystert resultat pekade på ett dussintal med sin kom påslagen, vid medvetande och i rätt dimension. Han skickade ut ett mer detaljerat meddelande än det automatiska till samtliga i alla fall, inklusive hatten som ju satt fast i Limbo sedan länge, man vet ju aldrig.
Han sista tanke innan han rusade ned i lobbyn var att sitta inne i det här vädret nog var rena välsignelsen jämfört med att rusa omkring utomhus.
I en svart dräkt.
Fortsättning följer i nästa post - av hugade spekulanter. Var postmoderna era jävlar och kör lite parallellhandlingar, serietidningsläsare är inga iditoter.
Erik