<3Genesis;n236432 said:JDetta är såklart inspirerat av Gnomvids episka scenarion till Den yttersta domen.
Jag tycker demonen är fantasieggande, just för att läsaren inte vet vilken roll den kommer att spela. Det är uppenbart att den är viktig - annars skulle den inte vara med. Jag vill inte veta om den håller på att vakna, eller om dess mardrömmar sipprar ut i palatsträdgården och äter tjänstefolket, eller om den återfötts som prins Paricar av den vilda rosen etc etc! Behåll mystiken!Genesis;n236443 said:Jag funderar på att lägga till en "… och bakom stenporten håller människoslukaren på att vakna ur sin dvala och söker en väg ut ur sitt fängelse". Men jag vet inte om det är att säga för mycket? Jag vill mest hinta om att demonen faktiskt är relevant och inte bara bakgrund.
This! Vet inte om man kan vagt antyda att den inte dött, utan att förklara något mer. Typ "Gammal ondska dör aldrig", fast omstöpt till ett språk som passar texten i övrigt.Flanellkatt;n236496 said:Jag tycker demonen är fantasieggande, just för att läsaren inte vet vilken roll den kommer att spela. Det är uppenbart att den är viktig - annars skulle den inte vara med. Jag vill inte veta om den håller på att vakna, eller om dess mardrömmar sipprar ut i palatsträdgården och äter tjänstefolket, eller om den återfötts som prins Paricar av den vilda rosen etc etc! Behåll mystiken!
Min Mahabharatavariant är översatt till lite vanligt risig svenska. Ingen vers alls. Bhagavad-Gitaöversättnignen blandar. Jag läste Ramayana på engelska och vill minnas att även den övergivet vers för "vanlig" text. Kanske helt enkelt väldigt svårt att behålla sanskritmeter på andra språk.Genesis;n236475 said:Frågan är vad översättningar av den är skrivna i, kanske. Kollar runt lite och hittar lite, men inte i hexameter.
Om du föredrar får du gärna hissa den till skyarna istället.Guran89;n236524 said:En så kallad disspitch?
Jag skrev år 1300 eftersom jag fick en känsla av ett relativt välorganiserat och i någon mån utvecklat samhälle. Om du skulle säga att det är år 300 som gäller så finns det inget konkret som får mig att säga emot.Genesis;n236464 said:...även om jag vill ha lite mer antiken/mytologi än 1300. Men samtidigt vill jag ha lite stater, politik och "historicitetskänsla", så om det blir lite blandning av mellanöstern-medeltid och vediska texter så är jag helt okej med det.
Ja, det är ju ett scenario och inte ett helt spel. Så rollpersonerna är drottningen, prinsen hon ska gifta sig med, hennes rådgivare, hennes general och rebell-ledaren som bjudits in för att förhandla om vapenstillestånd.da_bohz;n236592 said:Jag gillade pitchen, men när jag väl läst klart den var jag bara halvt säker på om jag förstod vad man faktiskt ska göra i spelet. När jag väl läst några svar i tråden verkade det som att mina aningar var rätt, och att det är typ palatsintriger och maktspel och att man spelar rollpersoner som på något sätt är inblandade i dessa.
Namnen är sanskrit. Det är lite en balansgång. Längre namn ger tydligare sanskrit-känsla, men blir svårare att uttala och komma ihåg.Settingen tänkte jag hörde hemma nånstans i mesopotamien typ. Demonen och dräparen i kombination med namnen tog mina tankar dit först i alla fall. När jag läst övriga inlägg i tråden inser jag dock att det snarare passar in i nån form av indiskt/sydostasiatiskt område.
Ja, fler har kommenterat på detta, så jag jobbar på en bättre version. Till stor del snor jag nog Gnomvids omskrivning längre upp i tråden.Grammatik är inte min starka sida. Trots att jag gillar bisatser i vanliga fall känns det inte alltid lämpligt att använda dem i en pitch eftersom avslutade meningar (punkt) ger paus för reflektion. Långa meningar funkar lite bättre i text, men oavsett om man pitchar ett rollspel muntligt eller skriftligt kan det lätt bli för mycket att ta in mellan pauserna om man har många bisatser. I denna pitch finns det dessutom väldigt mycket att ta in - precis som det borde vara i en pitch.
Vi får se hur det blir. Jag har höga förhoppningar, men det är ännu inte speltestat, så jag vill inte lova något. Blir det inte bra så kommer jag ju inte att gå vidare.Med det sagt tycker jag det låter som ett spännande rollspel! Ser fram emot att se resten av det nån gång
För tusen år sedan regerades riket Bhashat av den vedervärdige demonen Visvahartr. Dess folk levde i skräck och slaveri och varje dag slukade Visvahartr en människa för att stilla sin hunger. Till detta rike kom hjälten Upasatti: en krigare, filosof, besvärjare och demondräpare. Upasatti sökte upp demonen och efter en lång envig genomborrade hon dess hjärta med en mäktig stöt och sände den i dvala. Denna scen finns avbildad på otaliga reliefer och målningar i hela riket. Människoslukande Visvahartr fängslades bakom en stenport för att han aldrig skulle kunna hota riket igen och sedan dess har Upasattis ättlingar suttit på rikets tron och regerat i hennes namn.
Tusen år senare är Bhashat, de hundra blommornas rike, Tautikaflodens pärla och människoslukande Visvahartrs fängelse, i sorg. Dess vördade konung har avlidit i en mystisk sjukdom. Landet sörjer — åtminstone de delar där konungens namn var hyllat. I utkanten, i djungelområdena, jublar de rebeller och stråtrövare som länge kämpat mot vad de ser som en brutal och utsugande tyrann.
Men samtidigt som palatsets korridorer ekar av sörjesångares klagolåt dekoreras de med färggranna tyger och väldoftande örter bränns i fyrfat, ty snart skall Adja, konungens dotter, krönas, och därefter viskas det om giftermål. Den ärade Paricar av den vilda rosen, prins av Dhiivaras elfenbenstron, har anlänt till palatset. En allians mellan de två rikena skulle kanske ge fred och stabilitet, men många har inte glömt det bittra krig som utkämpades mellan dem för ett tiotal år sedan.
De närmaste dagarna kommer att avgöra rikets framtid. Den unga drottningen försöker konsolidera sin makt och bli en regent värdig sina förfäder. Runt omkring henne finns människor som vill påverka henne och styra vilken riktning riket skall ta. Och bakom stenporten ruvar tusenårig ondska, slumrande men inte död. Vem kan hon lita på? Och vilket öde väntar Bhashats tron, och dess folk?