Nekromanti [Scenario] Dissa min pitch

[2097]

Det är ett sanskritnamn som betyder typ "Begynnelsen vi minns" så jag tycker det är bang on target. Men hade inte väntat mig mindre från Genesis.

 

[Jouna]

Ok, blir nog skillnad när man hör det. Läser det som "uupa-satti". Gjorde nämligen själv en grej nyligen när jag skrev ner ett namn i ett äventyr som jag tyckte lät bra, tills jag insåg att det kunde uttalas som ett väldigt fult könsord. Strök det ????

 

[2097]

Har gjort 995 inlägg på två månader. Gud vad deppig jag är. Varför hänger jag på WRNU.

 

[GnomviD]

JDetta är såklart inspirerat av Gnomvids episka scenarion till Den yttersta domen.

<3

Alltså, det här verkar som ett sjukt coolt äventyr och jag är aspeppad på att få spela det. Pitchen är också riktigt häftig, då det med sitt mustiga språk antyder en story fylld av dekadens, ränkspel, uppror och svartkonst. Däremot tycker jag pitchen kan bli ännu bättre på några sätt.

Det som är mest lockande är den större situationen i sig, då själva giftermålet inte säljs så hårt. Right now består texten av tre delar: 1) backstory, 2) landets situation, 3) hovet situation. Dessa är hyfsat fristående från varandra i detta nu och jag tycker att det behöver visas hur de hänger samman

Jag antar att giftermålet blir brännpunkten där allt detta konvergerar - lyft fram det. "I tysta viskningar och dunkla sinnen smids planer om rikets framtid" - detta är en tråkig beskrivning och jag antar att spelet inte kommer att spelas genom tysta viskningar. Eller? Sätt situationen som ligger för handen - dagarna kring giftermålet - i tydligare fokus. Det framgår tydligt hur forntiden var awesome och hur situtationen i landet är awesome. Men varför är just dessa dagar vid hovet mest awesome av allt?

Språkligt är lite upp och ner. Det andra och tredje stycket är ren honung för öronen. Det första stycket har dock rätt knackig satsbyggnad. Här är mitt förslag på hur det kan byggas om:

För tusen år sedan regerades riket Bhashat av den fasansfulle demonen Visvahartr. Dess folk levde i skräck och slaveri och varje dag slukade Visvahartr en människa för att stilla sin hunger. Till detta rike kom hjälten Upasatti, som var en krigare, filosof, besvärjare och demondräpare. Upasatti sökte upp demonen och efter en lång envig genomborrade hon demonens hjärta med en mäktig stöt och sände den i dvala. Denna scen finns avbildad på otaliga reliefer och målningar i hela riket. Demonen Visvahartr fängslades bakom en stenport för att han aldrig skulle kunna hota riket igen och sedan dess har Upasattis ättlingar suttit på rikets tron och regerat i hennes namn.​

Detta är lite längre, men har kanske bättre flyt. Eftersom Upasatti och Visvahartr är namn som jag antar kommer att vara viktiga, såg jag till att upprepa dem tre gånger var.

Vad gäller namnen gillar jag dem och settingkänslan tycker jag har diskuterats tidigare: någon slags järnålders-fantasy-Indien. I övrigt är det väl bara en fråga: hur får man tag i det?

 

[Flanellkatt]

Jag funderar på att lägga till en "… och bakom stenporten håller människoslukaren på att vakna ur sin dvala och söker en väg ut ur sitt fängelse". Men jag vet inte om det är att säga för mycket? Jag vill mest hinta om att demonen faktiskt är relevant och inte bara bakgrund.

Jag tycker demonen är fantasieggande, just för att läsaren inte vet vilken roll den kommer att spela. Det är uppenbart att den är viktig - annars skulle den inte vara med. Jag vill inte veta om den håller på att vakna, eller om dess mardrömmar sipprar ut i palatsträdgården och äter tjänstefolket, eller om den återfötts som prins Paricar av den vilda rosen etc etc! Behåll mystiken!

 

[Logros]

Jag vill bara förtydliga att jag inte störde mig på biten om demonen, snarare att jag blev nyfiken och ville veta mer.

 

[zonk]

Jag tycker demonen är fantasieggande, just för att läsaren inte vet vilken roll den kommer att spela. Det är uppenbart att den är viktig - annars skulle den inte vara med. Jag vill inte veta om den håller på att vakna, eller om dess mardrömmar sipprar ut i palatsträdgården och äter tjänstefolket, eller om den återfötts som prins Paricar av den vilda rosen etc etc! Behåll mystiken!

This! Vet inte om man kan vagt antyda att den inte dött, utan att förklara något mer. Typ "Gammal ondska dör aldrig", fast omstöpt till ett språk som passar texten i övrigt.

 

[JJoghans]

Förlåt mig, men jag gillade inte alls texten från den första posten. Och jag kommer att vara brutalt ärlig här:

1. Nja... nej. Jag får ingen distinkt känsla för settingen, utöver att den låter mytologisk, low level fantasy, och har ovanliga namn. Landet mellan Tigris och Eufrat kanske?
2. Jag tror du har gett precis så mycket som behövs för att etablera bakgrunden, men settingens känsla är vag. Jag undrar: vad är unikt med just den här settingen? Det finns verkligen inget som ger oss något kött på benen.
3. Ja, du lastar på med en massa begrepp som jag inte har någon relation till, villket inte gör min inlevelse i texten särskilt bra. T.ex: "Idag är Bhashat, de hundra blommornas rike, Tautikaflodens pärla och människoslukaren Visvahartrs fängelse, i sorg."
   : Jag förstår att du försöker etablera saker här, men det säger mig väldigt lite. Det finns inget som gör textens innehåll konkret, och det blir som en vägg av svårsmält ost som inte är helt enkel att internalisera.
4. Det låter mytologiskt, så jag får en känlsa av low tech fantasy.
5. För mig personligen; de säger mig inget. Jag har inga referensramar som ger mig något när jag hör dem.
6. Sista stycket: HÄR händer något. Plötsligt nämner du saker som fångar mitt intresse.

Den kortade pitch-texten är mycket mer konkret och intressant. Den första får mig att gäspa tills jag kommer till det sista stycket, som står ut rätt rejält. Ge mig ett stycke till med något fett innehåll, så kanske jag blir intresserad.

 

[gustaf s]

Frågan är vad översättningar av den är skrivna i, kanske. Kollar runt lite och hittar lite, men inte i hexameter.

Min Mahabharatavariant är översatt till lite vanligt risig svenska. Ingen vers alls. Bhagavad-Gitaöversättnignen blandar. Jag läste Ramayana på engelska och vill minnas att även den övergivet vers för "vanlig" text. Kanske helt enkelt väldigt svårt att behålla sanskritmeter på andra språk.

 

[kwarnberg]

En så kallad disspitch?

 

[Genesis]

En så kallad disspitch?

Om du föredrar får du gärna hissa den till skyarna istället.

 

[luddwig]

...även om jag vill ha lite mer antiken/mytologi än 1300. Men samtidigt vill jag ha lite stater, politik och "historicitetskänsla", så om det blir lite blandning av mellanöstern-medeltid och vediska texter så är jag helt okej med det.

Jag skrev år 1300 eftersom jag fick en känsla av ett relativt välorganiserat och i någon mån utvecklat samhälle. Om du skulle säga att det är år 300 som gäller så finns det inget konkret som får mig att säga emot.

När det gäller demonen skulle jag gärna se någon antydan mot slutet av texten om att varelsen åter kan vara ett hot. Kanske viskas det inte bara om rikets framtid utan också om olycksbådande spådomar, kanske ekar oförklarliga ljud genom palatset under mörka nätter eller kanske har någon person försvunnit spårlöst i den vildvuxna parken vid stenporten.

 

[da_bohz]

Jag gillade pitchen, men när jag väl läst klart den var jag bara halvt säker på om jag förstod vad man faktiskt ska göra i spelet. När jag väl läst några svar i tråden verkade det som att mina aningar var rätt, och att det är typ palatsintriger och maktspel och att man spelar rollpersoner som på något sätt är inblandade i dessa.

Settingen tänkte jag hörde hemma nånstans i mesopotamien typ. Demonen och dräparen i kombination med namnen tog mina tankar dit först i alla fall. När jag läst övriga inlägg i tråden inser jag dock att det snarare passar in i nån form av indiskt/sydostasiatiskt område.

Grammatik är inte min starka sida. Trots att jag gillar bisatser i vanliga fall känns det inte alltid lämpligt att använda dem i en pitch eftersom avslutade meningar (punkt) ger paus för reflektion. Långa meningar funkar lite bättre i text, men oavsett om man pitchar ett rollspel muntligt eller skriftligt kan det lätt bli för mycket att ta in mellan pauserna om man har många bisatser. I denna pitch finns det dessutom väldigt mycket att ta in - precis som det borde vara i en pitch.

Med det sagt tycker jag det låter som ett spännande rollspel! Ser fram emot att se resten av det nån gång

 

[Genesis]

Jag gillade pitchen, men när jag väl läst klart den var jag bara halvt säker på om jag förstod vad man faktiskt ska göra i spelet. När jag väl läst några svar i tråden verkade det som att mina aningar var rätt, och att det är typ palatsintriger och maktspel och att man spelar rollpersoner som på något sätt är inblandade i dessa.

Ja, det är ju ett scenario och inte ett helt spel. Så rollpersonerna är drottningen, prinsen hon ska gifta sig med, hennes rådgivare, hennes general och rebell-ledaren som bjudits in för att förhandla om vapenstillestånd.

Settingen tänkte jag hörde hemma nånstans i mesopotamien typ. Demonen och dräparen i kombination med namnen tog mina tankar dit först i alla fall. När jag läst övriga inlägg i tråden inser jag dock att det snarare passar in i nån form av indiskt/sydostasiatiskt område.

Namnen är sanskrit. Det är lite en balansgång. Längre namn ger tydligare sanskrit-känsla, men blir svårare att uttala och komma ihåg.

Grammatik är inte min starka sida. Trots att jag gillar bisatser i vanliga fall känns det inte alltid lämpligt att använda dem i en pitch eftersom avslutade meningar (punkt) ger paus för reflektion. Långa meningar funkar lite bättre i text, men oavsett om man pitchar ett rollspel muntligt eller skriftligt kan det lätt bli för mycket att ta in mellan pauserna om man har många bisatser. I denna pitch finns det dessutom väldigt mycket att ta in - precis som det borde vara i en pitch.

Ja, fler har kommenterat på detta, så jag jobbar på en bättre version. Till stor del snor jag nog Gnomvids omskrivning längre upp i tråden.

Med det sagt tycker jag det låter som ett spännande rollspel! Ser fram emot att se resten av det nån gång

Vi får se hur det blir. Jag har höga förhoppningar, men det är ännu inte speltestat, så jag vill inte lova något. Blir det inte bra så kommer jag ju inte att gå vidare.

 

[Genesis]

Förbättrad text, om nu någon är intresserad:

För tusen år sedan regerades riket Bhashat av den vedervärdige demonen Visvahartr. Dess folk levde i skräck och slaveri och varje dag slukade Visvahartr en människa för att stilla sin hunger. Till detta rike kom hjälten Upasatti: en krigare, filosof, besvärjare och demondräpare. Upasatti sökte upp demonen och efter en lång envig genomborrade hon dess hjärta med en mäktig stöt och sände den i dvala. Denna scen finns avbildad på otaliga reliefer och målningar i hela riket. Människoslukande Visvahartr fängslades bakom en stenport för att han aldrig skulle kunna hota riket igen och sedan dess har Upasattis ättlingar suttit på rikets tron och regerat i hennes namn.
Tusen år senare är Bhashat, de hundra blommornas rike, Tautikaflodens pärla och människoslukande Visvahartrs fängelse, i sorg. Dess vördade konung har avlidit i en mystisk sjukdom. Landet sörjer — åtminstone de delar där konungens namn var hyllat. I utkanten, i djungelområdena, jublar de rebeller och stråtrövare som länge kämpat mot vad de ser som en brutal och utsugande tyrann.
Men samtidigt som palatsets korridorer ekar av sörjesångares klagolåt dekoreras de med färggranna tyger och väldoftande örter bränns i fyrfat, ty snart skall Adja, konungens dotter, krönas, och därefter viskas det om giftermål. Den ärade Paricar av den vilda rosen, prins av Dhiivaras elfenbenstron, har anlänt till palatset. En allians mellan de två rikena skulle kanske ge fred och stabilitet, men många har inte glömt det bittra krig som utkämpades mellan dem för ett tiotal år sedan.
De närmaste dagarna kommer att avgöra rikets framtid. Den unga drottningen försöker konsolidera sin makt och bli en regent värdig sina förfäder. Runt omkring henne finns människor som vill påverka henne och styra vilken riktning riket skall ta. Och bakom stenporten ruvar tusenårig ondska, slumrande men inte död. Vem kan hon lita på? Och vilket öde väntar Bhashats tron, och dess folk?