Nekromanti Scenarioskrivartankar

[MrG]

Har just lagt sista handen (eller en av de sista händerna, det ska korras en gång till och slutlayoutas) på Bröderna af Schmidts förskräckliga expriment till LinCon och grunnar på vad att göra här näst.

För att undvika att stressa i sista minuten har jag/vi som mål att ha lite saker på gång och lite saker ligger i mer eller mindre produktionsfas. Men det här är ett skönt läge att stanna upp och fundera på vad man gör och varför.

Senast till GothCon gjorde vi ett härke med trettiofem karaktärer och inte fullt vanligt upplägg, vilket fick väldigt gott bemötande. Samtidigt gällde det samma grannarnas scenario (Casus Belli) som var mycket mer traditionellt i sin uppbyggnad (fast grymt snyggt och välskrivet).

Ifjol arrangerade vi bara mer traditionella scenario i uppbyggnad och i år har vi haft en del mer lekfyllda tankar. Men jag undrar, vilket föredrar ni när ni åker på konvent, vill ni ha mer traditionella upplevelser eller lite exprimentlusta och nya grepp? Eller ska det vara en kombination?

För att förtydliga, med tradition menar jag en karaktär var, en plott som går mellan A och B eller är ett deckarpussel. Inte friform eller system, Nio systrar (och Girighet om jag uppfattat allt rätt) är t ex ett bra exempel på systemscenario men med nya grepp.

Och så grunnar jag på spelledare på konvent uppskattar stämmningstexter som man om man vill kan ha som högläsning, och tycker spelarna om att få sånna partier? Själv kommer jag på mig med att ibland älska och ibland avsky dessa och är villrådig om jag ska ha dem eller inte.

 

[Johan K]

Och så grunnar jag på spelledare på konvent uppskattar stämmningstexter som man om man vill kan ha som högläsning, och tycker spelarna om att få sånna partier?

Svarar som spelare.
Jag skulle abosolut uppskatta att få sådana texter upplästa för mig. Det skulle jag se som en klar stämmningshöjare för spelet, om man slände in sådana inimellanåt.
Dock skall de inte vara allt för långa, utan snarare som små sagor mitt i det hela eller vad man ska säga.

/ Johan K, som gjärna ser sådana stämmningshöjare i dyliak scenarion.

 

[Robert Jonsson]

Nej, långa utdragna texter vill jag inte höra. Korta, överskådliga däremot. Längre texter bryter stämningen och tempot. De går dock an vid två tillfälle - vid början och vid slutet. Då tycker jag om dem.

Jag är för lekfulla idéer - i lagom måtta. Jag förespråkar med andra ord en blandning. Konvent är en god plats att få nya synvinklar på sitt spelande. Men om det blir för mycket är risken att det slår över för min del och jag tappar stämningen. Så mitt svar är - allting med måtta

 

[Rickard]

"Nej, långa utdragna texter vill jag inte höra. Korta, överskådliga däremot. /.../ vid början och vid slutet. Då tycker jag om dem."
Där slog du huvudet på piken. Jag skulle kunna tänka mig att använda stämningstexter när man börjar en ny "scen" för att tydligt markera den (vad tusan, jag drar alltid till med en beskrivande historia när rollpersonerna förflyttar sig). Jag har haft en tanke att starta varje "kapitel" (scen) i något konventsscenario med ett låtcitat. Första kapitlet ska då givetvis börja med "Let the game begin. Start rolling the dice.", helst sjungandes.

/Han som vill använda det för att få spelarna att haja till på att något nytt ska hända

 

[Big Marco]

Medhåll - nu på Gothcon var det ett antal sådana långdragna berättelser till DoD Trudvang, som dessutom var skrivna på någon pseudo-högdragen svenska. Tempot dog helt. Det som dock var riktigt överjävligt bra i samma scenario (Fjälldåd, dårå), var att det fanns en riktig epilog, ett bra avslut (visserligen skriptat men, man kan inte få allt) som snörde ihop säcken och gav en inblick om "vad som hände hjältarna efter denna saga". Kanonbra!

 

[walium]

Om inte storyn är vansinnigt bra så föredrar jag karaktärsdrivna scenarion. Tyvärr tenderar många skribenter att koncentrera sig antingen på det ena eller det andra. Är scenariot spännande så är karaktärerna ointressanta och vice versa.

Annars är jag sällan på så stort experimenthumör som under konvent. Jag kan tänka mig att testa det mesta åtminstone en gång men allra bäst är det förstås om man får upplevelser som man antagligen inte hade kunnat trolla fram själv med spelgruppen därhemma.

Ett scenario kan vara rälsat och bestå av ett pärlband av scener utan att för den saken skull enbart ha en ingång till varje obligatoriskt moment. Så även om det är helt okej att rälsa så bör man anstränga sig för att göra det så snyggt som möjligt. Erbjud flera vägar vidare, multipla lösningar och alternativ.

Som de flesta andra så kan jag mycket väl tänka mig korta texter som kickar igång och avslutar scenariot, men skippa gärna långa så kallade stämningstexter. Nu vet jag inte hur det är med dig, men ganska många scenarioförfattare (och spelmakare överlag för den delen) överskattar sin skönlitterära förmåga, ofta med ganska pinsamma och taffliga texter som följd.

 

[Rickard]

"Om inte storyn är vansinnigt bra så föredrar jag karaktärsdrivna scenarion."
Hur kan man spela det på ett konvent? Rälsade (storydrivna) scenarion känns som att de kan bli relativt lika, oberoende för spelgruppen. Det vore faktiskt intressant att lufta lite åsikter kring det. Hur skriver man ett karaktärsdriver scenario som måste begränsa sig till tiden för ett konventsscenario?

/Han som håller med om att man (läs: han) spelar scenarion för att experimentera (och i vissa fall är experimentet att testa nya system)

 

[EchonCique]

Medhåll - nu på Gothcon var det ett antal sådana långdragna berättelser till DoD Trudvang, som dessutom var skrivna på någon pseudo-högdragen svenska. Tempot dog helt.

Jo. Jag läste upp alla monologer under mina tre pass då jag SL'ade scenariot. Jag hatar monologer i konventsscenarion. Hatar.

 

[walium]

"Hur kan man spela det på ett konvent? Rälsade (storydrivna) scenarion känns som att de kan bli relativt lika, oberoende för spelgruppen."

Tja, så svårt är det faktiskt inte att skriva ett scenario som främst handlar om en grupp starka karaktärer som genom ett händelseförlopp ges en ursäkt att spela ut mot varandra. Personligen så ser jag "De utan hjärtan" som ett typexempel på ett karaktärsdrivet scenario. Egentligen händer det inte så värst mycket konkret utan det handlar mest om att gestalta rollpersonerna och deras motsättningar, problem och diskussioner.

De flesta av de rollpersoner som jag har stött på i konventsspel har varit synnerligen ointressanta och behäftade med mängder av klichéer (kvinnliga rollpersoner har alltid varit inblandade i någon form av kärleksdrama med övriga karaktärer för att nämna en vanlig). Egentligen har de inte betytt någonting och deras personliga koppling till äventyret har varit ganska tunn. Det verkar vara lättare att hitta på en bra story än bra karaktärer.

Nu är jag trött och ska sova, men det är möjligt att jag skriver mer imorgon om hur jag skulle skapa ett scenario som var om inte karaktärsdrivet så i alla fall karaktärsfokuserat.

 

[Rickard]

Skulle vara intressant att läsa [NT]

/Han som gärna tar ett exempel i frågan

 

[MrG]

Om inte storyn är vansinnigt bra så föredrar jag karaktärsdrivna scenarion. Tyvärr tenderar många skribenter att koncentrera sig antingen på det ena eller det andra. Är scenariot spännande så är karaktärerna ointressanta och vice versa.

Intressant, ofta har jag märkt någon form av tendens att det finns grupper som är karaktärsdrivna eller plottdrivna. Även när man skrivit ett händelse scenario finns det alltid någon grupp som spelar ut såpa istället och när man har ett karaktärsinriktad scenario brukar det dyka upp gäng som vill lösa plotten
Men jag håller med dig om att målet bör vara att båda aspekterna ska vara starka. Något som jag ska försöka hålla i bakhuvudet. På tok för ofta börjar man i ena enden (typ med idéer om coola karaktärer eller med en plott) och det som man kommer fokusera på.

Några tips för att undvika det bättre? Tror att jag har tendensen att titta mycket på karaktärerna...

Annars är jag sällan på så stort experimenthumör som under konvent. Jag kan tänka mig att testa det mesta åtminstone en gång men allra bäst är det förstås om man får upplevelser som man antagligen inte hade kunnat trolla fram själv med spelgruppen därhemma.

Tycker jag lät lite motsägelsefullt, det jag åsyftar med exprimentlust är just sakerna som man inte brukar lyckas trolla fram hemma?

Hur lång är en kort stämningstext? Jag är replikskrivare i grunden och håller dem väll vanligtvis till ett kortare stycke, men var finns gränserna?

 

[MrG]

Hur kan man spela det på ett konvent? Rälsade (storydrivna) scenarion känns som att de kan bli relativt lika, oberoende för spelgruppen. Det vore faktiskt intressant att lufta lite åsikter kring det. Hur skriver man ett karaktärsdriver scenario som måste begränsa sig till tiden för ett konventsscenario?

Tror lösningen är att skriva mycket i relationer och konflikter i karaktäresbladen. Snygga exempel på det som jag sett är t ex "Sweet dreams are..." som hade en ordentlig såpopera skrivna mellan karaktärerna och den försvunna slp plotten cirkulerade kring och ju längre man spelade desto mer av den kröp det fram. Eller "Familjelycka" där allt var spelet mellan karaktärerna då de satt på den eviga vägen till Skövde utan annat att agera mot.

Det som är risken är grupper som inte trivs med karaktärspel eller som får roller de inte kan relatera till, då finns risken att sånna scenarion faller platt och går jättesnabbt.

 

[walium]

"Några tips för att undvika det bättre? Tror att jag har tendensen att titta mycket på karaktärerna..."

Spelare är notoriskt svårkontrollerade, men jag tror att nyckelordet är flexibilitet. Oavsett om scenariot är karaktärsdrivet eller inte så ska det finnas utrymme för många typer av lösningar. Tänk ut en grundplott och försök dela in den i ett antal separata scener, länka sedan dessa till varandra på så många sätt som möjligt.

Ha ett huvudsyfte med varje element, det egentliga skälet till att rollpersonerna hamnar i fängelse tillsammans är kanske för att de ska få en stund tillsammans för att spela ut sina karaktärer och gå igenom sina insamlade ledtrådar.

Om man dessutom arbetar under ett så tidspressat schema som de flesta scenarion gör så finns det inte plats för massor av omotiverade och oviktiga inslag. Maximera det roliga, det spännande, det skrämmande. Visst kan spelarna skapa väldigt kul grejor av det mest triviala men som spelskapare kan du inte planera för varenda liten tänkbar utveckling.

"Tycker jag lät lite motsägelsefullt, det jag åsyftar med exprimentlust är just sakerna som man inte brukar lyckas trolla fram hemma?"

Läs vad jag skrev en gång till.

 

[Rickard]

Intressant, ofta har jag märkt någon form av tendens att det finns grupper som är karaktärsdrivna eller plottdrivna. Även när man skrivit ett händelse scenario finns det alltid någon grupp som spelar ut såpa istället och när man har ett karaktärsinriktad scenario brukar det dyka upp gäng som vill lösa plotten
Men jag håller med dig om att målet bör vara att båda aspekterna ska vara starka. Något som jag ska försöka hålla i bakhuvudet. På tok för ofta börjar man i ena enden (typ med idéer om coola karaktärer eller med en plott) och det som man kommer fokusera på.

Angående att det kommer "fel" spelartypgrupp, så tycker jag man borde kunna undvika de flesta sådana genom att skriva i "konventsfolderblurben" vad det är för sorts scenario. Då vet dessutom spelarna vad som krävs utav dem (och att sedan spelledaren säger det igen innan spelmötet hjälper också).

"Hur lång är en kort stämningstext?"
För egen del läser jag inte stämningstexter om de inte är riktigt korta. Det jag citerade med [citat]-taggen ovan tog mig drygt 30 sekunder att läsa högt och ligger på 100 ord, så där kan jag säga min maxgräns ligger. Om jag "måste" läsa stämningstexter på konvent, så delar jag ut de till spelarna istället eftersom jag då mer serverar ett scenario till spelarna att uppleva.

Stämningstexter tycker jag ska beskriva en del av en händelse och väcka fantasin. Allt annat är menlöst.

/Han som helst har stödord och sedan återberättar en text

 

[walium]

Tips och tricks

Alla som läser det här bör veta att jag faktiskt aldrig har skrivit några fysiska konventsscenarion (men otaliga mentala) så mina funderingar bör kanske tas med en näve salt.

På grund av begränsad tid och begränsade kunskaper om potentiella spelgrupper så är konventsscenarion för det mesta ganska så styrda. Det ingår i formatet med ett starkt ramverk, men det betyder inte att man inte kan ha en viss frihet inom de strikta ramarna.

Problemet med förgenererade karaktärer är att det är ganska svårt att skapa fyra-fem intressanta personligheter och komma på bra särdrag till dem alla. Ganska ofta finns det en eller två ledargestalter medan de övriga är ganska bleka följeslagare. Det är extra problematiskt att göra vissa karaktärer viktigare eller mer drivande eftersom det finns inga som helst garantier för att de hamnar i händerna på de mest aktiva av spelarna. Därför ska man akta sig för att hänga upp alltför mycket av storyn på en enda rollperson. Sedan finns det risker med okonventionella relationer, udda karaktärer och sådant som avviker ifrån de traditionella klyscherna eftersom spelarna inte alltid är intresserade av sådana upplevelser. Men sådant kan man förstås aldrig helt gardera sig mot.

Karaktärerna i ett karaktärsdrivet scenario behöver inte uppta tio sidor eller vara helt belastade med skruvade egenheter och dolda agendor. Men de saker som faktiskt finns bör få utlopp under spelets gång. En relation som aldrig prövas eller spelas är meningslös. En karaktär som aldrig får göra sin grej saknar värde. Rollpersonerna ska arbetas in i äventyret och vara en del av det och inte kännas som en slumpmässig samling ointressanta ark. De ska ha en koppling till scenariot och gärna en stark sådan.

Om vi tänker oss att scenariot är uppbyggt enligt någon slags scenstruktur så bör det finnas episoder där varje rollperson har en chans att glänsa. Inte nödvändigtvis problem som bara en karaktär kan lösa för då riskerar hela scenariot att kollapsa om inte spelaren är med på noterna, men upplägg som ger mer utrymme för någon av karaktärerna. Eftersom det är rollpersonerna och deras interaktioner som vi är ute efter så bör det finnas händelser som prövar vänskapsband, tvingar fram moraliska val och kval eller helt enkelt rör om i gruppen. Scenerna kan ha olika karaktärsinriktade mål som att ge utrymme åt någon rollperson eller utmana en relation.

Nu framstår det här kanske som osammanhängande flumm, men jag skulle kunna exemplifiera med hur man hade kunnat förändra (märk väl "förändra", jag är inte ute efter att såga eller dissa) något existerande scenarion. På rak arm kan jag komma på "Honungssommar" eller "Fjälldåd" ifrån senaste GothCon, om någon är intresserad förstås. Så mycket arbete lägger jag inte ner på att bara hålla låda för migsjälv.

 

[MrG]

Re: Tips och tricks

Problemet med förgenererade karaktärer är att det är ganska svårt att skapa fyra-fem intressanta personligheter och komma på bra särdrag till dem alla.

Det skulle jag påstå går och inte är för svårt, men det är något som man måste tycka är kul och engagerande. Att skriva karaktärer är lite annorlunda och en annan teknik en resten av scenariot.
Skriva 35 karaktärer till samma scenario, då började det bli jobbigt ;-)

Men de saker som faktiskt finns bör få utlopp under spelets gång.

Håller inte med dig i det, visst ska det mesta vara användbart, men en liten onödig detalj är sånt som gör karaktären mer levande för mig, så om en fem till tio procent av karatären går åt till sånt funkar det bättre för mig.

Nu framstår det här kanske som osammanhängande flumm, men jag skulle kunna exemplifiera med hur man hade kunnat förändra (märk väl "förändra", jag är inte ute efter att såga eller dissa) något existerande scenarion. På rak arm kan jag komma på "Honungssommar" eller "Fjälldåd" ifrån senaste GothCon, om någon är intresserad förstås. Så mycket arbete lägger jag inte ner på att bara hålla låda för migsjälv.

Sånt är vanligtvis saker jag är intresserad av, även om jag tyvärr inte spelat scenariona i fråga...

och:

Alla som läser det här bör veta att jag faktiskt aldrig har skrivit några fysiska konventsscenarion (men otaliga mentala) så mina funderingar bör kanske tas med en näve salt.

varför har du inte gjort det? Du har ju massa bra tankar om hur och det behövs fler kreativa scenarioskrivare, så kom igen!