Re: Akilles och D&D
Det är det visst det, bara tvärtom. Att ta livet av bifigurer utan ens ett namn är en baggis för superbaddie, precis på samma sätt som de som i rollistan alla kallas "Guard" är bit kaka för hjälten. Men när superbaddie tar sig an en hjälte så får denne det lika knepigt som hjälten när steken är vänd.
Absolut. Jag skulle dock behöva ett exempel på när den här "dramaförmågan" överförs
via medium såsom fallhöjd, eld, laviner, fallande objekt och liknande.
Det bästa jag har att komma med är typ:
Jokern är varken supersnabb eller tränad i någon kampsport, och rent fysiskt antas han aldrig vara jämförelsevis lika bra som de underhuggare han anställer. Ändå klarar dessa underhuggare aldrig av att göra annat än göra sig själva till åtlöje mot nattens hämnare, medan Jokern både kan överraska Batman, överrumpla honom, ta sig in innanför Batmans gard och liknande. Förhållandet mellan de inblandades "dramaförmågor" är tydligt, men det blir luddigt när man försöker peka på vad som egentligen är mediet. Därför är detta inget tillräckligt bra exempel.
Jag har ett nummer av X-men där Mastermind får gruppen att se Phoenix istället för Cyklops. De börjar anfalla vad de tror är henne, och när Cyklops försvarar sig med sin ögonstråle så tror de att de blivit angripna av Phoenix's mentala förmågor. Nå, den här konflikten ställer förstås till det för Claremont, eftersom han inte gärna kan framställa Cyklops som så stark att han klarar att möta resten av X-men på jämna villkor. Då hade ju Cyke framstått alldeles för kraftfull i jämnförelse med resten av gänget. Till viss del kan han förklara varför konflikten blir jämn genom att hänvisa till att Cyklops ju ändå är (var) gruppens ledare och känner till alla andras styrkor och svagheter, medan de är lurade av en illusion och därför inte kan planera lika strategiskt, men Claremont känner sig ändå nödgad att låta Cyke fly till danger room och använda detta rums alla tillgångar för att få ett övertag.
Det leder dock till en del frågor: X-men är vana att träna i danger room. Vi har sett dem träna sina förmågor mot livsfarliga utmaningar och göra detta med lätthet. Alltså; så länge som X-men befinner sig i danger room i berättelsernas
anslag och andra odramatiska perioder, då är följaktligen inte danger room ett dugg farligt. Men i händerna på Cyke så kan han rätt enkelt slå ut flera av sina gruppkamrater. Mot Rogue skjuter han en ögonstråle på ett fält med mystiska blommor som virvlar upp ett paralyserande gasmoln, så hon besegras alltså väldigt enkelt. I händerna på Cyke så tar rummet alltså över hans vikt i dramat.
Den här episoden är dock ett dåligt exempel på det jag talar om av flera anledningar; danger rooms kapacitet är ju tämligen okänd, och man kan argumentera för att Danger Room är lika farligt som det alltid varit, bara det att Cyke kan utnyttja det särskilt väl eftersom han känner sina gruppkamrater så väl. Framförallt är det ingen känd episod.
Jag vet att det
borde finnas något bra exempel på det jag försöker peka på, jag vet bara inte riktigt vilket.
