Nekromanti Scener som är perfekta exempel på fenomen i spel

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
5,637
Location
En mälarö
Re: Akilles och D&D

Det skumma är väl att ens duckförmåga återställs med formler som heter saker som cure light -wounds-.
Samt att den även är aktiv när man ramlar ner för berg, blir förgiftad och överaskande knivhuggen i ryggen. :gremwink:

Fast jag har inget problem med "mer HP per level"-tänket. Det är ett äventyrsspel och om man skulle börja nagelfara vilket fantasyrollspel som helst efter ologiskheter att ta bort skulle det inte bli mycket kvar.

/Anders
 

Gordeg

Hero
Joined
22 Jul 2004
Messages
1,796
Location
Västervik
Mer höglevlat i fältslag

Scenen i Hero när två personer stormar kungens palats är ett annat exempel på höglevlade hjältar som möter en hord låglevlade goons.

Gordeg
 

Dewil

Skrivbordsgeneral
Joined
30 Jun 2000
Messages
1,769
Location
Nett-ruh-bi
Re: Scener som är perfekta exempel på fenomen i sp

en kampanj jag en gång pitchade som "en korsning av Kult, The Kristet Utseende och Carl von Linnés Lapplandsresa".
Sjuuuukt...

Dewil, i maskopi med gamla SS-generaler
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,864
Location
Värnhem, Malmö
Re: Akilles och D&D

"Samt att den även är aktiv när man ramlar ner för berg, blir förgiftad och överaskande knivhuggen i ryggen."

Jag skulle, för min egen sinnesfrids skull, tolka det som att bergsnedförramlaren är bra på att minska accelerationen genom att greppa tag i buskar, stenar med mera (vilka snabbt lossnar) och sedan landar snyggt, medan ryggknivhuggningsoffret hinner reagera -- itne tillräckligt snabbt för att undgå skada, men åtminstone tillräckligt snabbt för att göra attacken mindre farlig. Och förgiftningsoffret tar skada på sina grundegenskaper och inte sina HP, så honom bryr vi oss inte om.
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Re: Akilles och D&D

Jag skulle, för min egen sinnesfrids skull, tolka det som att bergsnedförramlaren är bra på att minska accelerationen genom att greppa tag i buskar, stenar med mera (vilka snabbt lossnar) och sedan landar snyggt, medan ryggknivhuggningsoffret hinner reagera -- itne tillräckligt snabbt för att undgå skada, men åtminstone tillräckligt snabbt för att göra attacken mindre farlig. Och förgiftningsoffret tar skada på sina grundegenskaper och inte sina HP, så honom bryr vi oss inte om.
Och det är därför de är svårare att läka?

Sorry, det här är att skjuta på sittande fågel. Dessutom har vi hört det förr. HP-systemet har inget med verkliga förklaringar att göra, de är en efterkonstruktion. Låt det vara så och prata filmer istället.
 

Duddmannen

Hero
Joined
4 Dec 2001
Messages
1,473
Location
Södertälje
Duddmannens tips

Fummel på färdigheten Bluff
Han Solo i första Stjärnornas Krig som snackar om Reaktorläcka och att "We are all fine here. Now. How are you?"

Alignment: Evil
Skurken i Hard Boiled som drar i brandlarmet och sedan skjuter alla patienter och personal som lämnar sjukhuset. Hantlangarna är Stupid Evil (de sträcker sig ut genom fönstret och skjuter patienter istället för att skydda sig från polisens kulor...)
 

Deodanders

Syntaldicus Nomenclatus
Joined
24 Nov 2005
Messages
637
Mer TSOY och ASOIAF

Nu är jag tillbaka i Westeros och tjatar om the Solar System igen. Men (och jag tänker inte stoppa in det här i några spoilertaggar) Oberyns fight med Gregor i A Storm of Swords skulle kunna användas som ett bra exempel på hur Bringing Down the Pain med såväl skilda som ändrade intentioner funkar i The Shadow of Yesterday.

Bringing Down the Pain indeed ...
 

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
5,637
Location
En mälarö
Re: Scener som är perfekta exempel på fenomen i sp

Förlåt, men jag kunde inte låta bli att tänka på Bromir mot orcherna i LOTR:FOTR här. Även om det säkert är ett dåligt exempel.
Det tycker jag inte alls är ett dåligt exempel. Aragorn mot uruk-haierna i början av samma strid tycker jag dock är ett bättre exempel. En hel hord kommer rusande mot honom för att ganska raskt (han får visserligen rätt omgående lite hjälp men de flesta tar han hand om på egen hand) expedieras medans vår hjälte knappt är tilltufsad. I D&D-termer skulle jag säga att att han antagligen tagit tillräckligt med skada för att hacka upp mer än en handfull lvl 1-gubbar, men då han själv antagligen har en REJÄL HP-hög är det nog något som han bara anser vara ett par skråmor.

/Anders
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
Re: Mer höglevlat i fältslag

Den scenen har jag också använt som exempel. Det är så klockrent med arbetsfördelningen:
"Jag tar armén så tar du storskurken." "OK."
 

Ulfgeir

Swashbuckler
Joined
6 Feb 2001
Messages
3,266
Location
Borås, Sverige
Själv nyttjar jag serien La Femme Nikita för att illustrerara hur ett corporate strike-team eller en grupp väldigt duktiga shadowrunners beter sig i Shadowrun.

/Ulfgeir
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,292
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Akilles och D&D

Jag skulle, för min egen sinnesfrids skull, undvika ett regelsystem som tvingade mig till sådana ansträngda tolkningar av tärningsutfallen...

Jag kan, när jag ser striden i inledningen till 'Troja', inte tänka, se eller inse annat än att motståndaren missar Akilles med varenda attack. Ett regelsystem där dylika missar ändå kan vara träffar är och förblir för mig helt ologiskt.

- Ymir, önskar han hade ork att vara kreativ
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Akilles och D&D

Jag skulle, för min egen sinnesfrids skull, tolka det som att bergsnedförramlaren är bra på att minska accelerationen genom att greppa tag i buskar, stenar med mera (vilka snabbt lossnar) och sedan landar snyggt
Well, riktiga spänningsberättelsehjältar (sådana som aldrig kan dö snöpligt) skall absolut inte fara lika illa som småskurkar i de situationer du tar upp.

I just dessa exempel så är faktiskt D&D i mina ögon mycket bättre än system där hjältarna har någon sorts undviknings- eller omslagspoäng; ty i de senare fallen så brukar det vara lämpligast att mörda hjältar med metoder där de inte kan använda sina hjälteresurser (såsom att dränka eller bränna dem) vilket på ett märkligt sätt alltså uppmuntrar hjältar till att dö snöpliga dödsfall och inte hjältedödar.

Det tycker jag är så kardinalfel som det kan bli.

D&D's "räkna ner"-poäng är faktiskt fantastiskt dramaturgiska och helt rätt tänkta i sin grund. När jag läste att Ymir tyckte det var bakvänt att inte tolka dem som träffar/missar så kom jag på var skillnaden är: Ymir tänker på dem som Task Resolution-poäng (=träffar ger skada, missar ger ingen skada) medan jag, regelboken(ibland, mer om det nedan) och andra som lirar narrativt ser på dem som Conflict Resolution-poäng (=när de är slut så är man besegrad, men bara för att man närmat sig punkten där man är besegrad för var och en av de sju pilar som avlossats mot en, så har man inte nödvändigtvis blivit träffad av varje pil).

Men för att de ska fungera riktigt bra som de CR-poäng de är tänkta som, så borde man ha gjort följande:

1. Inte tolkat dem som fysiska "skador". Detta syns tydligast i fråga om helandet. Jag skulle hellre köra så att man återhämtar sig fullt ut mellan varje tuff encounter. Det är ju så action fungerar; både för Akilles, Indiana Jones, Luke Skywalker och alla andra. Hela grejen med att hantera fysiska skador med HP är ointuitivt och skumt.

2. Inte använt dem för att simulera skadeverkan. D&D försöker ange hur mycket skada eld, fall från höga höjder och gifter åsamkar, och det är lite skumt; eftersom HP inte är simulerande poäng och inte alls försöker återge hur några naturlagar fungerar. Det blir mest knäppt när man exempelvis bränner inne en höglevelrollperson och denne knappt bryr sig. Man borde istället tolkat allt detta som förlängningar av den som försöker skada en. Om en statist-lönnmördare försöker lönnmörda rollpersonen genom att tända eld på dennes hus eller förgifta dennes mat; då dras inte HP:n ner märkvärt mycket. Om skurkens hantlangare (typ Oddjob) försöker göra detsamma, däremot, då slukar trixen enorma mängder HP.

(Jag skulle dock verkligen behöva något bra exempel från böcker/filmer för att illustrera detta fenomen. Någon som vet ett bra exempel på detta? Typ att hjälten i anslaget dansar mellan pistolkulor för att senare bli dödligt skadad av en enda kula från superskurken?)
 

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
5,637
Location
En mälarö
Re: Akilles och D&D

...medan jag, regelboken(ibland, mer om det nedan) och andra som lirar narrativt ser på dem som Conflict Resolution-poäng (=när de är slut så är man besegrad, men bara för att man närmat sig punkten där man är besegrad för var och en av de sju pilar som avlossats mot en, så har man inte nödvändigtvis blivit träffad av varje pil).
Det är bra tänkt. Det simulerar bra hur hjälten kan slå sig igenom legioner av vakter för att, efter att ha nått fram till superskurken, kunna möta denne på lika vilkor. Något som är omöjligt med det traditionella sättet att se på HP. Nackdelen med ett sådant system är att hjälten aldrig kan vara sårad, bara död eller oskadd.

D&D försöker ange hur mycket skada eld, fall från höga höjder och gifter åsamkar, och det är lite skumt; eftersom HP inte är simulerande poäng och inte alls försöker återge hur några naturlagar fungerar. Det blir mest knäppt när man exempelvis bränner inne en höglevelrollperson och denne knappt bryr sig. Man borde istället tolkat allt detta som förlängningar av den som försöker skada en. Om en statist-lönnmördare försöker lönnmörda rollpersonen genom att tända eld på dennes hus eller förgifta dennes mat; då dras inte HP:n ner märkvärt mycket. Om skurkens hantlangare (typ Oddjob) försöker göra detsamma, däremot, då slukar trixen enorma mängder HP.
Intressant. Så har jag aldrig tänkt på att det skulle kunna fungera. På samma sätt som det är farligare att bli skjuten av superskurken än någon dussinhejduk, skulle det kunna vara farligare att ramla ner från ett tak om det är superskurken som står för knuffandet. Lite lustiga effeker kan det dock bli. ("Låt mig tända på kåken. Jag har högre level.") :gremgrin:

Jag skulle dock verkligen behöva något bra exempel från böcker/filmer för att illustrera detta fenomen. Någon som vet ett bra exempel på detta? Typ att hjälten i anslaget dansar mellan pistolkulor för att senare bli dödligt skadad av en enda kula från superskurken?
Du nämde själv Oddjob. I Goldfinger så expedierar Bond horder av vakter i moderiktiga Mao-kostymer utan att ens bli svettig. (Är det förresten någon mer än jag som observerat att en av de kinesiska vetenskapsmännen spelas av kommisarie Clouseaus hantlangare Cato?) När han sedan springer på Oddjob nere i valvet så blir det dock stopp. Bond får sig en rejäl omgång och det är uppenbart att han inte kan vinna med brutalt våld, utan han blir tvungen att använda list (the old "elförande galler"-plojjen).

/Anders
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Har ni några andra bra förklaringsexempel?
När jag förösker förklra ärkeskurk som slåss, så försöker jag få in Sauron när han slåss i öppnings-scenerna till första Sagan om Ringen-filmerna, då den förlängda versione. Det tycker jag ger en ruskigt bra fingervisning på ärkeskurk om äger det mesta..
Ananrs så tycker jag att de flesta stora slag ifrån dessa filmer duger gott som bra exempel på hur ett slag ser ut.
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
8,048
Location
Port Kad, The Rim
Clintan med två autoskjutande MP40 i Örnnästet illustrerar vapenknep i d20 Modern.

Legolas i vissa scener, som trappsurfning och wargbekämpande bågskytte, i 2Torn och ÅterKung visar användning av virtuspoäng till flera färdigheter i Gondica.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,123
Location
The Culture
Re: Akilles och D&D

Jag skulle dock verkligen behöva något bra exempel från böcker/filmer för att illustrera detta fenomen. Någon som vet ett bra exempel på detta? Typ att hjälten i anslaget dansar mellan pistolkulor för att senare bli dödligt skadad av en enda kula från superskurken?
Jag kan i alla fall ge exempel på motsatsen, att en skurk har framställts som riktigt livsfarlig och überkompetent, dödat människor i drivor och sedan framstår som en fumlig nybörjare när den plötsligt möter hjälten. Typiska exempel är Rovdjuret 2 där rymdjägaren slaktat ligistgäng och svotar till höger och vänster och sedan plötsligt missar när han ska kasta sitt spjut på en sårad och flyende Danny Glover. Även skurken i Terminator 2 visar överraskande inkompetens när det gäller att hantera alla namngivna karaktärer i filmen.

Okej, det är inte riktigt exempel på det du frågar efter, bara nästan.

/tobias
 

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
5,637
Location
En mälarö
Re: Akilles och D&D

Jag kan i alla fall ge exempel på motsatsen, att en skurk har framställts som riktigt livsfarlig och überkompetent, dödat människor i drivor och sedan framstår som en fumlig nybörjare när den plötsligt möter hjälten. Typiska exempel är Rovdjuret 2 där rymdjägaren slaktat ligistgäng och svotar till höger och vänster och sedan plötsligt missar när han ska kasta sitt spjut på en sårad och flyende Danny Glover. Även skurken i Terminator 2 visar överraskande inkompetens när det gäller att hantera alla namngivna karaktärer i filmen.

Okej, det är inte riktigt exempel på det du frågar efter, bara nästan.
Det är det visst det, bara tvärtom. Att ta livet av bifigurer utan ens ett namn är en baggis för superbaddie, precis på samma sätt som de som i rollistan alla kallas "Guard" är bit kaka för hjälten. Men när superbaddie tar sig an en hjälte så får denne det lika knepigt som hjälten när steken är vänd. Dörren swings åt both ways!

/Anders
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Akilles och D&D

Det är det visst det, bara tvärtom. Att ta livet av bifigurer utan ens ett namn är en baggis för superbaddie, precis på samma sätt som de som i rollistan alla kallas "Guard" är bit kaka för hjälten. Men när superbaddie tar sig an en hjälte så får denne det lika knepigt som hjälten när steken är vänd.
Absolut. Jag skulle dock behöva ett exempel på när den här "dramaförmågan" överförs via medium såsom fallhöjd, eld, laviner, fallande objekt och liknande.

Det bästa jag har att komma med är typ:

Jokern är varken supersnabb eller tränad i någon kampsport, och rent fysiskt antas han aldrig vara jämförelsevis lika bra som de underhuggare han anställer. Ändå klarar dessa underhuggare aldrig av att göra annat än göra sig själva till åtlöje mot nattens hämnare, medan Jokern både kan överraska Batman, överrumpla honom, ta sig in innanför Batmans gard och liknande. Förhållandet mellan de inblandades "dramaförmågor" är tydligt, men det blir luddigt när man försöker peka på vad som egentligen är mediet. Därför är detta inget tillräckligt bra exempel.

Jag har ett nummer av X-men där Mastermind får gruppen att se Phoenix istället för Cyklops. De börjar anfalla vad de tror är henne, och när Cyklops försvarar sig med sin ögonstråle så tror de att de blivit angripna av Phoenix's mentala förmågor. Nå, den här konflikten ställer förstås till det för Claremont, eftersom han inte gärna kan framställa Cyklops som så stark att han klarar att möta resten av X-men på jämna villkor. Då hade ju Cyke framstått alldeles för kraftfull i jämnförelse med resten av gänget. Till viss del kan han förklara varför konflikten blir jämn genom att hänvisa till att Cyklops ju ändå är (var) gruppens ledare och känner till alla andras styrkor och svagheter, medan de är lurade av en illusion och därför inte kan planera lika strategiskt, men Claremont känner sig ändå nödgad att låta Cyke fly till danger room och använda detta rums alla tillgångar för att få ett övertag.

Det leder dock till en del frågor: X-men är vana att träna i danger room. Vi har sett dem träna sina förmågor mot livsfarliga utmaningar och göra detta med lätthet. Alltså; så länge som X-men befinner sig i danger room i berättelsernas anslag och andra odramatiska perioder, då är följaktligen inte danger room ett dugg farligt. Men i händerna på Cyke så kan han rätt enkelt slå ut flera av sina gruppkamrater. Mot Rogue skjuter han en ögonstråle på ett fält med mystiska blommor som virvlar upp ett paralyserande gasmoln, så hon besegras alltså väldigt enkelt. I händerna på Cyke så tar rummet alltså över hans vikt i dramat.
Den här episoden är dock ett dåligt exempel på det jag talar om av flera anledningar; danger rooms kapacitet är ju tämligen okänd, och man kan argumentera för att Danger Room är lika farligt som det alltid varit, bara det att Cyke kan utnyttja det särskilt väl eftersom han känner sina gruppkamrater så väl. Framförallt är det ingen känd episod.

Jag vet att det borde finnas något bra exempel på det jag försöker peka på, jag vet bara inte riktigt vilket.
 
Top