Christoffer
It's all pig.
Hur hårda är ni i er sceninramning när ni spelar med bomber och granater? Jag har länge haft bomber som jag fått stryka för att de är så att säga villkorliga, bygger på att en karaktär är på en viss plats, talar med en viss person, etc. Att skriva bomber som varit helt villkorslösa har varit min största utmaning, och jag har nog misslyckats lika många gånger som jag lyckats.
Men, så satt jag här en kväll och läste Sorcerer & Sword än en gång och kom till avsnittet om strukturering av spelet och hur spelledarens makt är rätt stor och han kan lika gärna säga "ok, nästa morgon när ni vaknar och går ner för att äta frukost" som "om sex månader när ni..." vilket sparkade igång mig som tusan. Jag har aldrig ens tänkt tanken att sceninrama så hårt och helt enkelt säga "ni kommer göra massa skit under sex månader, det skiter jag i och det kan vi ta sen, det viktiga nu är att om sex månader, när ni åter igen passerar genom samma by, så händer..." men låta bomben som brisera vara viktig, öppen och tja, så som bomber och granater ska vara.
Det känns rätt mycket som att man ställer gamla traditionella äventyr på huvudet, istället för frihet under resor och oviktiga beslut men rälsning under de viktiga, så norpar man som spelledare lite makt kring logistiken av karaktärerna och skeppar runt dem lite där de behöver vara, men lämnar resten öppet.
Så, åsikter om det här? Hur gör ni själva? Är det bara jag som är dum och inte fattat att detta är grejen? Eller är det inte grejen utan något fult och fruktansvärt som man borde låta bli?
Men, så satt jag här en kväll och läste Sorcerer & Sword än en gång och kom till avsnittet om strukturering av spelet och hur spelledarens makt är rätt stor och han kan lika gärna säga "ok, nästa morgon när ni vaknar och går ner för att äta frukost" som "om sex månader när ni..." vilket sparkade igång mig som tusan. Jag har aldrig ens tänkt tanken att sceninrama så hårt och helt enkelt säga "ni kommer göra massa skit under sex månader, det skiter jag i och det kan vi ta sen, det viktiga nu är att om sex månader, när ni åter igen passerar genom samma by, så händer..." men låta bomben som brisera vara viktig, öppen och tja, så som bomber och granater ska vara.
Det känns rätt mycket som att man ställer gamla traditionella äventyr på huvudet, istället för frihet under resor och oviktiga beslut men rälsning under de viktiga, så norpar man som spelledare lite makt kring logistiken av karaktärerna och skeppar runt dem lite där de behöver vara, men lämnar resten öppet.
Så, åsikter om det här? Hur gör ni själva? Är det bara jag som är dum och inte fattat att detta är grejen? Eller är det inte grejen utan något fult och fruktansvärt som man borde låta bli?