solvebring said:
Jag undrar först och främst vilket av de rollspelen som är mest lovande, vad de innehåller och hurdant det upplevs i spel liksom utanför spel osv. Jag känner till somliga av dem, men inte mer än till namn och vad som brukar sägas generellt om dem.
Vilket av spelen som är mest lovande handlar ytterst om vad du själv har för preferenser. Dels vad du gillar för speltyper och dels vilken bild du har av Tolkiens Midgård. Dessa faktorer är väldigt olika för Tolkienfansen och i kombination med varandra gör de att alla Sagan om Ringen spel alltid kommer vara en besvikelse för de flesta.
Tänkte ände beskriva MERP/SoR och Rolemaster utifrån din frågeställning.
Rolemaster är ett klassiskt HighFantasy Trad-spel. Man har mängder med egenskaper, färdigheter, yrken och besvärjelser. Systemet gjordes världslöst från början och är därför spretigt. Man har t.ex. yrken som kampsportare, präster och vanliga munkar sida vid sida. Spelet kan sedan byggas ut i all oändlighet med olika tilläggsregler. Typiskt för Rolemaster är att man tar sin färdighet slår en T100 lägger till mängder med modifikationer och läser av resultatet i en (eller flera) tabeller.
Efter att man fått Tolkienlicensen tog man fram en slimmad variant av Rolemaster som hette Middle Earth Roleplaying (MERP). Yrkena minskades från 20 till 6, de Magiska inriktningarna från 3 till 2, Vapentabellerna från en bok till ett halft häfte etc. Man hade också anpassade raser för Midgård istället för de generella Fantasyraserna och begränsade rollpersonerna till att inte nå högre än Level 10. Skapandet av rollpersoner förenklades dramatiskt.I Sverige kom en översättning av MERP ut som hette Sagan om Ringen. Den led av en ganska dålig översättning och disposition.
ICE började släppa Midgårdprodukter till Rolemaster (och lite senare MERP). Dessa var av tre olika typer.
a) Dels gjorde man generella faktatillbehör som beskrev platser, varelser eller företeelser i Midgård. Dessa var i allmänhet helt ok och ganska användbara för den SL som ville skriva egna äventyr.
b) Dels gjorde man äventyrsmoduler som beskrev olika geografiska områden. De är alla välgjorda, vackra och användbara. Det är de man ska köpa om man kommer över dem.
c) Man gjorde också enklare äventyr som kallades "Ready-to-Run". Dessa är betydligt sämre och något man enkelt själv kan improviserar fram om man behöver. De är oftast banala och dåligt förankrade i sin setting.
Ofta får MERP och Rolemaster kritik för att inte vara tillräckligt anpassat till Tolkiens Midgård. Det är för mycket kraftig magi och prylar etc. Själv tycker jag att det är lite orättvist. Spelet är inriktat på klassiskt äventyrande och man har förlagt modulerna till en tidsepok långt före ringens krig för att enkelt tillåta det. Jag anser att Tolkien själv beskriver Midgård som en highfantasy värld och allt som beskrivs som magiskt i härskarringen/Silmarillion kan spelas med Rolemasters magiregler. Däremot kan ett "okritiskt PowerGejmande" lätt döda all Midgårdskänsla.
Ytterligare en sak är att reglerna/modulerna inte uppmuntrar till något annat än just äventyrande vilket kan vara lite torftigt om du gillar Bilbo/Sagan om ringen. Reglerna upplevs ofta som krångliga och svåra och att tabellerna dödar flytet i spelandet. Jag upplever det inte själv så utan anser att det är ganska intuitivt. Jag misstänker att upplevelsen av krånglet beror på den svenska översättningen och det fanns en helsida i en Sinkadus som förklarade hur en rollperson skapas. I de engelska versionerna har jag inte upplevt några oklarheter alls. En annan kritik jag hört är att systemet använder levels. Själv tycker jag att det funkar ovanligt bra i just Midgård där man ofta i böckerna diskuterar just kraft i relation till andras. Man behöver också ofta kunna mäta mäktiga historiska personer, hjältar, magiker, monster och liknande mot varandra.
Styrkan med MERP/Rolemaster tycker jag är att man lätt kan skala/passa in olika epoker/nivåer/tolkningar i samma ramverk. Det är enkelt att spela mäktiga Alver som går upp mot Morgoths Balroger i första åldern såväl som svaga hober i början av fjärde åldern. Det finns ganska många bra moduler och en hel del kan man fortfarande få tag på (men de börjar att kosta en del pengar). Rolemaster finns fortfarande att köpa från ICE och det finns också en bantad/strömlinjeformad lillebror som heter HARP.
Svagheten är att ICE-produkterna sällan förmedlar så mycket Tolkienkänsla (visuell eller textmässig input) om du behöver det för att komma i "rätt" stämning. Undantaget är Peter C. Fenlons fantastiska kartor och Angus McBrides illustrationer. Det är också ett i grunden gammalt och rätt otympligt Trad-system som dels mest uppmuntrar klassiskt äventyrande och dels tar lite tid att komma in i.
Det passar dock min kreativitet och bild av Tolkiens verk ganska bra.
//EvilSpook
Edit: Glömde Angus.
