Man är del av en löst sammansat grupp legosoldater och "hjältar" vars mål kan vara allt från att få makt och pengar till att kasta en ring i en vulkan och under tiden få makt och pengar. Man är alltså en grupp sinnessjukt giriga fegisar, mördare och lögnare som försöker bullshita sig till en helt oförtjänt seger.
Man är en del av militären (oftast en elit del) och man gör uppdrag för militärens räkning. Spelarna är alltså proffs med utbildning för sina yrken. Man har ofta en kommando struktur inom gruppen med åtminståne en kapten som bestämmer. Man lootar nästan aldrig utan får den utrustning man behöver. Man är alltså en grupp proffs med etiska riktlinjer som är de bästa för det individuella uppdraget och kommer genomföra det med heder och skicklighet.
I fantasy har du tre klassiska fantasy raser utöver människan. Dvärgarna, Alverna, och Orkerna.
Precis som Dantes Divina Comedia var grunden för det italienska språket, blev Tolkiens mytologi en bibel, en helig skrift, för det vi idag känner som Fantasy.
Vad skulle Sci Fi utgå ifrån? Vilka raser skulle finnas med för att ha en lagom fri setting utan att knyta direkt till Star Wars eller Startreck? Vad skulle kännetäcknen vara för Klassisk Sci-Fi?
Jag tycker att det är mycket den här Omnipotensen som gör Fantasy! så stort och fantastiskt, men vad skulle, storymässigt och setting-mässigt, motsvarigheten vara för Sci-Fi för att göra det lika fritt?
Det jag ser framför mig är nåt som är ispirerat av författare som Asimov och Heinlein, är en blandning av Traveller, Star Trek, Forbidden World, The Culture och Star Ship Troupers... och sen är det bara att boldly go where no man has gone before. Typ.
Reseregler är oftast onödiga i rollspel, även här. Man reser med den farten storyn kräver.
Men regler för nya prylar, vapen, rymdstrid och liknade vore vettigt. Kanske psi-regler. Och nya raser och varelser/monster. Kanske regler för diplomati och så vidare.
Reseregler är oftast onödiga i rollspel, även här. Man reser med den farten storyn kräver.
Men regler för nya prylar, vapen, rymdstrid och liknade vore vettigt. Kanske psi-regler. Och nya raser och varelser/monster. Kanske regler för diplomati och så vidare.
Ja, jag har tänkt i samma banor. Det finns sannerligen en hel del att ta i. Bara möjliga förmågor är ju en hel vetenskap att klura ut.
Exempelvis funderar jag över om förmågan som täcker rymdskeppsstrid även täcker förmågan att manövrera skickligt, eller om det bör skiljas åt så att den som nu flyger jävligt bra inte nödvändigtvis är duktig skytt? Och då blir jag förvirrad över alla eventuellt möjliga skepp (sådana där pilot och skytt är densamma och sådana där det inte är fallet).
Därav funderar jag över något jag nog inte tänkt på förut – är det meningen att man bara ska lägga en passande förmåga till sitt slag, eller alla som passar?
I fantasy har du tre klassiska fantasy raser utöver människan. Dvärgarna, Alverna, och Orkerna.
Precis som Dantes Divina Comedia var grunden för det italienska språket, blev Tolkiens mytologi en bibel, en helig skrift, för det vi idag känner som Fantasy.
Vad skulle Sci Fi utgå ifrån? Vilka raser skulle finnas med för att ha en lagom fri setting utan att knyta direkt till Star Wars eller Startreck? Vad skulle kännetäcknen vara för Klassisk Sci-Fi?
Jag tycker att det är mycket den här Omnipotensen som gör Fantasy! så stort och fantastiskt, men vad skulle, storymässigt och setting-mässigt, motsvarigheten vara för Sci-Fi för att göra det lika fritt?
Det jag ser framför mig är nåt som är ispirerat av författare som Asimov och Heinlein, är en blandning av Traveller, Star Trek, Forbidden World, The Culture och Star Ship Troupers... och sen är det bara att boldly go where no man has gone before. Typ.
Det är precis så jag också tänker kring det jag söker. Det framgår inte så bra i första inlägget kanske, men jag vill åt mer Star Trek än Star Wars; utforskning eller kolonisering av okända planeter, alternativt jakten efter resurser för att skapa eller bibehålla den "mänskliga civilisationen".
Det är i alla fall vad gamm-Sci-Fi a la grusgropsscener och fulsnygga uniformer väcker hos mig.
(Fast jag är ju inte så hemma i genren, egentligen, som sagt.)
Det är dock det här med att skriva det på ett sätt så att det blir lika lättillängligt som Fantasy!. "Är det möjligt? Och i så fall hur?" är just den stora saken i det hela.
Här är mitt förslag till ett nytt Sci-fi rollspel.
Året är 2100, jorden är toköverbefolkat med 15 miljarder människor som trängs i städer och det är en evig kamp för alla resurser. Förutom massmord finns det ingen lösning på problemet. Då uppfinner några professorer på Nasa hyperrymdsmotorn. Helt plötsligt blir kolonisationen av andra världar möjlig. Kolonisationskepp börjar byggas men innan människan kan börja frakta iväg människor måste några beboliga planter hittas. Mindre "spaningsskepp" tillverkas (ni som har sett Prometheus vet vad jag pratar om) och besättningen på dessa skepp far iväg och undersöker olika planeter. Rollpersonerna tillhör givetvis besättningen på dessa spaningsskepp. På de olika planeterna stöter de ihop med rymdvarelser, döda civilisationer, mystisk vegetation, konstig teknologi o.s.v.
Mindre "spaningsskepp" tillverkas (ni som har sett Prometheus vet vad jag pratar om) och besättningen på dessa skepp far iväg och undersöker olika planeter. Rollpersonerna tillhör givetvis besättningen på dessa spaningsskepp. På de olika planeterna stöter de ihop med rymdvarelser, döda civilisationer, mystisk vegetation, konstig teknologi o.s.v.
Mm! Det där kan bli hur coolt som helst tänker jag mig (och då ser jag framför mig ett traddigt, gejmistiskt, hyggligt balanserat spel inte långt från D&D:s regler).
Speciellt om det involverar strangeness mer än gonzo.
Inspirationsbilder kanske behövs? Jag hittade en Thom Tenery igår och är fortfarande överväldigad av hans bilder. Så, som inspiration för en sån sci-fi-kampanj Klaatu pratar om:
Här är mitt förslag till ett nytt Sci-fi rollspel.
Året är 2100, jorden är toköverbefolkat med 15 miljarder människor som trängs i städer och det är en evig kamp för alla resurser. Förutom massmord finns det ingen lösning på problemet. Då uppfinner några professorer på Nasa hyperrymdsmotorn. Helt plötsligt blir kolonisationen av andra världar möjlig. Kolonisationskepp börjar byggas men innan människan kan börja frakta iväg människor måste några beboliga planter hittas. Mindre "spaningsskepp" tillverkas (ni som har sett Prometheus vet vad jag pratar om) och besättningen på dessa skepp far iväg och undersöker olika planeter. Rollpersonerna tillhör givetvis besättningen på dessa spaningsskepp. På de olika planeterna stöter de ihop med rymdvarelser, döda civilisationer, mystisk vegetation, konstig teknologi o.s.v.
Nu ska jag vara en massiv hater. Jag gillar inget av det där. Jag gillar inte överbefolkningsgrejen, jag gillar inte undersökandet av alien ruiner och grejer som huvudsyssla, jag gillar inte de små messiga skeppen och att man inte kan ha dodge fights med dem...
Jag vill ha coola människor i coola sci-fi hi-tech miljöer med coola skepp och coola vapen och att vad man primärt gör är att skjuta folk eller aliens i ansiktet.
Jag vill ha coola människor i coola sci-fi hi-tech miljöer med coola skepp och coola vapen och att vad man primärt gör är att skjuta folk eller aliens i ansiktet.
Jag vill ha coola människor i coola sci-fi hi-tech miljöer med coola skepp och coola vapen och att vad man primärt gör är att skjuta folk eller aliens i ansiktet.
Jag är lite sugen på att göra en sån där riktigt långt in i framtiden-jättestort imperium-rymdsåpa. Lite Dune, lite Twilight Imperium, lite Episode 1-3, lite Stiftelsen. Typ. Fast utan människor.
Istället finns det femtielva raser som delar Imperiet någorlunda fredligt - om man bortser från intrigerande adelshus, handelskonsortier, ett och annat religiöst krig och några få tronföljdskriser här och var. Fast Imperiet är gammalt och håller på att stagnera. Och nu har en skugga börjat falla över Imperiet från bortom den outforskade Gränsen - Erövrarna.
Man har inget annat namn för dem. Man vet inte vilka de är. De kommer från bortom Gränsen och har en teknik som är okänd för Imperiet.
Erövrarnas skugga (hmmm, det där lät som en cool titel) sprider sig sakta och obevekligt över galaxen, och sätter fyr på alla rivaliteter och splittringar som finns i Imperiet. "Det är helt okej om min ärkefiende försvinner när Erövrarna kör över hans hemvärld" tänker en del. Andra kanske tänker "om jag allierar mig med Erövrarna så kan jag dra nytta av det för att göra mig av med min ärkefiende".
Rollpersonerna
Rollpersonerna skulle kunna vara fria skeppare som dräller omkring och letar efter jobb, agenter för något adelshus som försöker få reda på vad rivalerna sysslar med, eller utforskare och äventyrare som letar efter artefakter på Gränsen.
Varför superlångt in i framtiden?
Mest för att slippa bry sig om teknik, eller snarare, mest för att slippa bry sig om huruvida teknik X är realistisk eller inte. Det enda man behöver göra är att definiera vad man kan göra, och exakt hur man gör det kan man strunta i. Man behöver heller inte vispa ihop en historia om hur man fick tekniken. Så istället för att professor X uppfann mackapär Y år ZZZZ som gör att man kan färdas mellan stjärnor, så har man ett portalnätverk.
Varför inga människor?
Mest för att slippa alla kopplingar till Jorden. Det blir så skevt när det plötsligt dyker in referenser till nationer på Jorden som inte borde spela någon roll sedan ett par tusen år eller så. Så istället för amerikaner eller européer eller afrikaner eller asiater så har man vargliknande utomjordingar, kattliknande utomjordingar, grönhyade humanoider, maskinvarelser från Ix etc. Go wild!
Dessutom finns människorna faktiskt med. Det är förstås de som är Erövrarna.
---
Så, det är väl mitt förslag på en spelvärld till Sci-Fi!
Jag är lite sugen på att göra en sån där riktigt långt in i framtiden-jättestort imperium-rymdsåpa. Lite Dune, lite Twilight Imperium, lite Episode 1-3, lite Stiftelsen. Typ. Fast utan människor.
Istället finns det femtielva raser som delar Imperiet någorlunda fredligt - om man bortser från intrigerande adelshus, handelskonsortier, ett och annat religiöst krig och några få tronföljdskriser här och var. Fast Imperiet är gammalt och håller på att stagnera. Och nu har en skugga börjat falla över Imperiet från bortom den outforskade Gränsen - Erövrarna.
Man har inget annat namn för dem. Man vet inte vilka de är. De kommer från bortom Gränsen och har en teknik som är okänd för Imperiet.
Erövrarnas skugga (hmmm, det där lät som en cool titel) sprider sig sakta och obevekligt över galaxen, och sätter fyr på alla rivaliteter och splittringar som finns i Imperiet. "Det är helt okej om min ärkefiende försvinner när Erövrarna kör över hans hemvärld" tänker en del. Andra kanske tänker "om jag allierar mig med Erövrarna så kan jag dra nytta av det för att göra mig av med min ärkefiende".
Rollpersonerna
Rollpersonerna skulle kunna vara fria skeppare som dräller omkring och letar efter jobb, agenter för något adelshus som försöker få reda på vad rivalerna sysslar med, eller utforskare och äventyrare som letar efter artefakter på Gränsen.
Varför superlångt in i framtiden?
Mest för att slippa bry sig om teknik, eller snarare, mest för att slippa bry sig om huruvida teknik X är realistisk eller inte. Det enda man behöver göra är att definiera vad man kan göra, och exakt hur man gör det kan man strunta i. Man behöver heller inte vispa ihop en historia om hur man fick tekniken. Så istället för att professor X uppfann mackapär Y år ZZZZ som gör att man kan färdas mellan stjärnor, så har man ett portalnätverk.
Varför inga människor?
Mest för att slippa alla kopplingar till Jorden. Det blir så skevt när det plötsligt dyker in referenser till nationer på Jorden som inte borde spela någon roll sedan ett par tusen år eller så. Så istället för amerikaner eller européer eller afrikaner eller asiater så har man vargliknande utomjordingar, kattliknande utomjordingar, grönhyade humanoider, maskinvarelser från Ix etc. Go wild!
Dessutom finns människorna faktiskt med. Det är förstås de som är Erövrarna.
Så, det är väl mitt förslag på en spelvärld till Sci-Fi! </div></div>
Men det suger att spela aliens. Man kan aldrig koppla till dem. Eller så är de exakt människor och då kan man lika gärna spela människor. Plus, aliens är ALDRIG coolare än männskligheten.
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Klicka för att visa.. <input type="button" class="form-button" value="Visa dolt innehåll" onclick="toggle_spoiler(this, 'Dölj innehåll', 'Visa dolt innehåll')" /></div><div class="ubbcode-body"><div style="display: none;">Det här spelet skulle jag spela om man spelade männsikorna och dödade en massa aliens och tog över deras kultur. Det hade varit mycket coolare!
Men det suger att spela aliens. Man kan aldrig koppla till dem. Eller så är de exakt människor och då kan man lika gärna spela människor. Plus, aliens är ALDRIG coolare än männskligheten.
Men det suger att spela aliens. Man kan aldrig koppla till dem. Eller så är de exakt människor och då kan man lika gärna spela människor. Plus, aliens är ALDRIG coolare än männskligheten.
Det här är helt en hur det känns grej och det finns ingen logik i det här eller något sådant alls.
Men det är inte samma sak! Vampyrer är människor i grunden. Så de och ghoulsen och The deep ones är människor, de borde vara på team human. Det här är också varför halv-alver är mycker coolare än hel alver.
Feerna och demonerna och aliensen är på Team Non-human. De är mycker mindre coola är Team human.
Vad jag försökte beskriva var en annorlunda setting. Vill du skjuta rymdvarelser spela Star Wars RPG. Vill du intrigera bland adelshus spela Fading Suns RPG. Det finns massor av rollspel där rymdnissar undersöker okända civilisationer men då är motivationen ofta självisk (de letar efter skatter). I min setting gör rollpersonerna något livsviktigt för mänskligheten. Det är på sätt mycket lättare att motivera rollpersonerna att göra ett uppdrag utan att de först alltid måste ha monetär eller annan belöning. Vill man sedan skjuta Wookies, Klingoner eller ET:s släktingar så går det också bra.
Om man har flera förmåga som passar så kan man addera dem. Men om man inför egna förmågor ska nan se till att de inte bara är ett nytt namn på en förmåga som redan finns.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
