Nekromanti Sean K. Reynolds om bönder
- Thread starter Magnus Seter
- Start date
Re: SLF=Stiff Little Fingers [nt]
Kul att det finns nån mer än jag som minns de gamla Irländska bråkmakarna /images/icons/grin.gif
/Anders (som ska rota fram sina gamla vinylkopior av "Inflamable Material" och "Nobody's Heroes" när han kommer hem)
Kul att det finns nån mer än jag som minns de gamla Irländska bråkmakarna /images/icons/grin.gif
/Anders (som ska rota fram sina gamla vinylkopior av "Inflamable Material" och "Nobody's Heroes" när han kommer hem)
Baldyr
Hero
Och jag som trodde...
...att det var Reynolds eget påhitt att bönder och liknande också skulle förbättras genom encounters, precis som rollfigurer. Du menar alltså att det redan är så, enligt reglerna?!?/images/icons/hairy.gif
Jag antog alltså helt enkelt att reglerna var utformade ungefär som DoD6, alltså att de helt koncentrerar sig på rollfigurerna. Spelet saknar dessutom helt regler för träning, erfarenhet genom yrkesutövande och liknande. Vad jag förstår så sägs det i alla fall ingenstans att "yrkesnivåerna" även gäller vanliga hantverkare, bönder och liknande i spelvärlden. Fast RiotMinds kanske har resonerat precis likadant?/images/icons/shocked.gif (Alltså att alla antingen förväntas dra ut på äventyr med jämna mellanrum för att kunna utvecklas i sitt yrke, alternativt att yrkeslivet delas upp i "äventyr" som belönas med äventyrspoäng efter svårighetsgrad.)
Därmed får jag mer eller mindre ta tillbaka mina uttalanden om såväl Reynolds inlägg som inläggen på det här forumet. Det är ju i själva verket D&D som jag tycker är helt uppåt väggarna, inte fansens resonemang kring de officiella reglerna.
/Baldyr, häpen/images/icons/yikes.gif
...att det var Reynolds eget påhitt att bönder och liknande också skulle förbättras genom encounters, precis som rollfigurer. Du menar alltså att det redan är så, enligt reglerna?!?/images/icons/hairy.gif
Jag antog alltså helt enkelt att reglerna var utformade ungefär som DoD6, alltså att de helt koncentrerar sig på rollfigurerna. Spelet saknar dessutom helt regler för träning, erfarenhet genom yrkesutövande och liknande. Vad jag förstår så sägs det i alla fall ingenstans att "yrkesnivåerna" även gäller vanliga hantverkare, bönder och liknande i spelvärlden. Fast RiotMinds kanske har resonerat precis likadant?/images/icons/shocked.gif (Alltså att alla antingen förväntas dra ut på äventyr med jämna mellanrum för att kunna utvecklas i sitt yrke, alternativt att yrkeslivet delas upp i "äventyr" som belönas med äventyrspoäng efter svårighetsgrad.)
Därmed får jag mer eller mindre ta tillbaka mina uttalanden om såväl Reynolds inlägg som inläggen på det här forumet. Det är ju i själva verket D&D som jag tycker är helt uppåt väggarna, inte fansens resonemang kring de officiella reglerna.
/Baldyr, häpen/images/icons/yikes.gif
»Utmaning« ska det vara ...
»Och jag som trodde att det var Reynolds eget påhitt att bönder och liknande också skulle förbättras genom encounters, precis som rollfigurer.«
Nix. Det Reynolds försöker göra är att hitta en lämplig avancemangstakt för NPCs. D.v.s. uppskatta vilken challenge rating en typisk bondeutmaning har. Så har i alla fall jag tolkat det hela.
En sak till: PCs och NPCs förbättras inte genom encounters utan genom challenges – utmaningar helt enkelt.
»Du menar alltså att det redan är så, enligt reglerna?!?«
Huvet på spiken.
Poängen här är att en utmaning kan vara nästan precis vad som helst: Att besegra en orchhord; att förhandla fram fred mellan två rivaliserande hertigdömen; att prata sig ur en prekär situation; att hitta ett bortsprunget lamm; att kunna försörja sin familj under dyrtider; et cetera ad infinitum.
»Och jag som trodde att det var Reynolds eget påhitt att bönder och liknande också skulle förbättras genom encounters, precis som rollfigurer.«
Nix. Det Reynolds försöker göra är att hitta en lämplig avancemangstakt för NPCs. D.v.s. uppskatta vilken challenge rating en typisk bondeutmaning har. Så har i alla fall jag tolkat det hela.
En sak till: PCs och NPCs förbättras inte genom encounters utan genom challenges – utmaningar helt enkelt.
»Du menar alltså att det redan är så, enligt reglerna?!?«
Huvet på spiken.
Poängen här är att en utmaning kan vara nästan precis vad som helst: Att besegra en orchhord; att förhandla fram fred mellan två rivaliserande hertigdömen; att prata sig ur en prekär situation; att hitta ett bortsprunget lamm; att kunna försörja sin familj under dyrtider; et cetera ad infinitum.
Baldyr
Hero
Tack...
...för ditt tålamod och dina uttömmande svar.
"PCs och NPCs förbättras inte genom encounters utan genom challenges – utmaningar helt enkelt. (...) en utmaning kan vara nästan precis vad som helst."
Om man uttrycker det så verkar det helt klart vettigare, tycker jag. Fast det förutsätter att det inte bara är din tolkning av reglerna, utan att den faktiska regeltexten verkligen har den betydelsen. (Var hittar man det aktuella avsnittet i PHB?)
Anledningen till att jag hade svårt för "utmaningar" som definition på kognitiv utveckling (eller snarare förbättring) var antagligen att jag hakade mig på Reynolds korkade ordval "encounters". Alltså inbillade jag mig att en bonde exempelvis skulle ha en encounter med majsskörden, som i sin tur har en viss "farlighetsnivå". Eller nåt./images/icons/hairy.gif
En annan förklaring som jag gillade var att spelsystemet premierar ett visst spelsätt genom förbättringsreglerna. Alltså att det inte lönar sig att stanna hemma i verkstaden och öva. Genom att exempelvis döda monster och samla på skatter (?)uppnår man nämligen snabbare förbättring.
Sedan är det inte speciellt trovärdig att man blir bättre inom ett "yrke" genom att övervinna "utmaningar" inom andra slags områden än just det aktuella yrket. Men realism och liknande resonemang har givetvis inget med andan i D&D att göra.
Sedan kan man ju ha olika preferenser vad gäller regelsystem (exempelvis att de ska utgå ifrån och i viss mån försöka simulera någon form av "verklighet") och spelstil (exempelvis att kampanjer inte nödvändigtvis alltid måste handla om den oerfarne äventyrarens väg till hjälte-status).
Jag skulle också tro att de flesta kan vara överens om vad just D&D-systemet är bäst lämpat för. Eller? Förutom fördelarna med att ha en industristandard och liknande skäl så har jag väldigt svårt att se hur D20-systemet exempelvis skulle vara speciellt välanpassat för något annat än just standard-D&D i dess mest "primitiva" form. Men det är antagligen en helt annan - och lång - diskussion...
Avslutningsvis måste jag säga att mina påhopp i den här tråden varit tämligen meningslösa, egentligen. Fördelen med att vädra sina fördomar är dock just att man faktiskt blir mer upplyst. Om inte annat så får man skäl för sina åsikter, istället för de enbart baseras på fördomar. Nu vet jag exempelvis varför D&D-systemet inte passar mig, istället för att enbart inbilla mig det på mycket lösa grunder. Därmed skulle jag antagligen kunna delta i en framtida diskussion med bättre förutsättningar. (Även om jag ska försöka låta bli att uttala mig om spel jag inte förstår mig på fortsättningsvis...)
Nåja, det får räcka så, skulle jag tro.
/Baldyr, upplyst (?)
...för ditt tålamod och dina uttömmande svar.
"PCs och NPCs förbättras inte genom encounters utan genom challenges – utmaningar helt enkelt. (...) en utmaning kan vara nästan precis vad som helst."
Om man uttrycker det så verkar det helt klart vettigare, tycker jag. Fast det förutsätter att det inte bara är din tolkning av reglerna, utan att den faktiska regeltexten verkligen har den betydelsen. (Var hittar man det aktuella avsnittet i PHB?)
Anledningen till att jag hade svårt för "utmaningar" som definition på kognitiv utveckling (eller snarare förbättring) var antagligen att jag hakade mig på Reynolds korkade ordval "encounters". Alltså inbillade jag mig att en bonde exempelvis skulle ha en encounter med majsskörden, som i sin tur har en viss "farlighetsnivå". Eller nåt./images/icons/hairy.gif
En annan förklaring som jag gillade var att spelsystemet premierar ett visst spelsätt genom förbättringsreglerna. Alltså att det inte lönar sig att stanna hemma i verkstaden och öva. Genom att exempelvis döda monster och samla på skatter (?)uppnår man nämligen snabbare förbättring.
Sedan är det inte speciellt trovärdig att man blir bättre inom ett "yrke" genom att övervinna "utmaningar" inom andra slags områden än just det aktuella yrket. Men realism och liknande resonemang har givetvis inget med andan i D&D att göra.
Sedan kan man ju ha olika preferenser vad gäller regelsystem (exempelvis att de ska utgå ifrån och i viss mån försöka simulera någon form av "verklighet") och spelstil (exempelvis att kampanjer inte nödvändigtvis alltid måste handla om den oerfarne äventyrarens väg till hjälte-status).
Jag skulle också tro att de flesta kan vara överens om vad just D&D-systemet är bäst lämpat för. Eller? Förutom fördelarna med att ha en industristandard och liknande skäl så har jag väldigt svårt att se hur D20-systemet exempelvis skulle vara speciellt välanpassat för något annat än just standard-D&D i dess mest "primitiva" form. Men det är antagligen en helt annan - och lång - diskussion...
Avslutningsvis måste jag säga att mina påhopp i den här tråden varit tämligen meningslösa, egentligen. Fördelen med att vädra sina fördomar är dock just att man faktiskt blir mer upplyst. Om inte annat så får man skäl för sina åsikter, istället för de enbart baseras på fördomar. Nu vet jag exempelvis varför D&D-systemet inte passar mig, istället för att enbart inbilla mig det på mycket lösa grunder. Därmed skulle jag antagligen kunna delta i en framtida diskussion med bättre förutsättningar. (Även om jag ska försöka låta bli att uttala mig om spel jag inte förstår mig på fortsättningsvis...)
Nåja, det får räcka så, skulle jag tro.
/Baldyr, upplyst (?)
Förkortningar (OT)
Du har inte funderat på att göra ett litet snabblexikon som visar kopplingen mellan din terminilogi och den numera mer allmänt vedertagna? Typ:
SLF -> SLP
SF -> RP
GM -> SL
LP -> KP
Det vore om inte annat ganska intressant att se vad saker skulle kunnat heta om äventyrsspel inte varit
Du har inte funderat på att göra ett litet snabblexikon som visar kopplingen mellan din terminilogi och den numera mer allmänt vedertagna? Typ:
SLF -> SLP
SF -> RP
GM -> SL
LP -> KP
Det vore om inte annat ganska intressant att se vad saker skulle kunnat heta om äventyrsspel inte varit
Re: karaktär? [väldigt OT]
Jag avsåg att det svengelska uttrycket "karaktär" för "character" är en styggelse. Alla nysvenska ord som är låneord från andra språk är inte automatiskt styggelser. Självklart hittar engelska ord in i svenskan i de fall där de ord vi har inte räcker till för att beskriva ett visst begrepp. Men character->karaktär tyckte jag redan från början var en felöversättning baserad på dålig språkkänsla, och där har jag inte ändrat uppfattning.
När jag växte upp var de facto standarden för detta begrepp snarare "Gubbe". Karaktär är i.a.f. könsoberoende
Min personliga favorit är "Rollperson"; könsneutralt, svenskt, beskrivande...
Jag avsåg att det svengelska uttrycket "karaktär" för "character" är en styggelse. Alla nysvenska ord som är låneord från andra språk är inte automatiskt styggelser. Självklart hittar engelska ord in i svenskan i de fall där de ord vi har inte räcker till för att beskriva ett visst begrepp. Men character->karaktär tyckte jag redan från början var en felöversättning baserad på dålig språkkänsla, och där har jag inte ändrat uppfattning.
När jag växte upp var de facto standarden för detta begrepp snarare "Gubbe". Karaktär är i.a.f. könsoberoende
Min personliga favorit är "Rollperson"; könsneutralt, svenskt, beskrivande...
Re: »Utmaning« ska det vara ...
Nja, läser man vissa delar av reglerna vill jag minnas att det fortfarande är utmaningar av samma typ som för spelarkaraktärerna - dvs i bondens fall kanske att smiska ner en ork som anfaller gården eller liknande.
Det låter ju kanske helt uppåt väggarna - hur många bönder (eller skomakare eller vad det nu kan vara) smiskar monster? - men så får man ju också betänka att 99% av befolkningen (eller hur mycket det nu är) faktiskt bara är Level 1. Detta är ju detta som Reynolds vill hitta på något slags alternativ till i sin artikel, men jag misstänker att det inte är så seriöst avsett. (Människan jobbar ju på TSR förresten, så hans status som "fan" är väl tveksam...)
Dvs i princip är det snarare som Baldyr säger - reglerna ger inte utrymme för att hantera annat än äventyrande rollpersoner, fredliga SLPer hamnar utanför dess ramar, och krigaren som ger sig ner i grottan och smiskar monster blir ganska snabbt än skickligare smed (tex) än vad stadens mästersmed kan drömma om.
Nja, läser man vissa delar av reglerna vill jag minnas att det fortfarande är utmaningar av samma typ som för spelarkaraktärerna - dvs i bondens fall kanske att smiska ner en ork som anfaller gården eller liknande.
Det låter ju kanske helt uppåt väggarna - hur många bönder (eller skomakare eller vad det nu kan vara) smiskar monster? - men så får man ju också betänka att 99% av befolkningen (eller hur mycket det nu är) faktiskt bara är Level 1. Detta är ju detta som Reynolds vill hitta på något slags alternativ till i sin artikel, men jag misstänker att det inte är så seriöst avsett. (Människan jobbar ju på TSR förresten, så hans status som "fan" är väl tveksam...)
Dvs i princip är det snarare som Baldyr säger - reglerna ger inte utrymme för att hantera annat än äventyrande rollpersoner, fredliga SLPer hamnar utanför dess ramar, och krigaren som ger sig ner i grottan och smiskar monster blir ganska snabbt än skickligare smed (tex) än vad stadens mästersmed kan drömma om.
För att vara lite petig...
...så JOBBADE Reynolds på WotC. Bara en liten detalj. /M
...så JOBBADE Reynolds på WotC. Bara en liten detalj. /M
Nej då ...
»Nja, läser man vissa delar av reglerna vill jag minnas att det fortfarande är utmaningar av samma typ som för spelarkaraktärerna - dvs i bondens fall kanske att smiska ner en ork som anfaller gården eller liknande.«
Självfallet tar reglerna främst upp äventyrarutmaningar eftersom det är tänkt att rollpersonerna ska vara just äventyrare. Poängen med mitt inlägg var att påpeka att förbättringsreglerna för PCs och NPCs funkar på samma sätt och att man inte behöver uppfinna ett sätt för NPCs att gå upp i level, eftersom det redan finns.
Och väljer man att läsa vissa andra delar av reglerna hittar man bl.a. följande:
»You could award experience points for solving a puzzle, learning a secret, convincing an NPC to help, or escaping from a powerful foe.
- - -
Don't ever feel obligated to give out XP for an encounter that you don't feel was much of a challenge.«
Inte enbart orchsmiskning m.a.o.
»Dvs i princip är det snarare som Baldyr säger - reglerna ger inte utrymme för att hantera annat än äventyrande rollpersoner, fredliga SLPer hamnar utanför dess ramar, och krigaren som ger sig ner i grottan och smiskar monster blir ganska snabbt än skickligare smed (tex) än vad stadens mästersmed kan drömma om.«
Jag anser att reglerna ger utrymme för annat än rent äventyrande. Eftersom du kan tilldela i princip vilken utmanande situation som helst en challenge rating kan du också få XP för den. Det enda du (som DM) måste göra själv är att bestämma vilken challenge rating varje utmaning har.
Sedan är det givetvis så att den som ständigt äventyrar och utsätter sig för utmaningar får mer XP än den som går hemma på gården och vallar korna.
»Nja, läser man vissa delar av reglerna vill jag minnas att det fortfarande är utmaningar av samma typ som för spelarkaraktärerna - dvs i bondens fall kanske att smiska ner en ork som anfaller gården eller liknande.«
Självfallet tar reglerna främst upp äventyrarutmaningar eftersom det är tänkt att rollpersonerna ska vara just äventyrare. Poängen med mitt inlägg var att påpeka att förbättringsreglerna för PCs och NPCs funkar på samma sätt och att man inte behöver uppfinna ett sätt för NPCs att gå upp i level, eftersom det redan finns.
Och väljer man att läsa vissa andra delar av reglerna hittar man bl.a. följande:
»You could award experience points for solving a puzzle, learning a secret, convincing an NPC to help, or escaping from a powerful foe.
- - -
Don't ever feel obligated to give out XP for an encounter that you don't feel was much of a challenge.«
Inte enbart orchsmiskning m.a.o.
»Dvs i princip är det snarare som Baldyr säger - reglerna ger inte utrymme för att hantera annat än äventyrande rollpersoner, fredliga SLPer hamnar utanför dess ramar, och krigaren som ger sig ner i grottan och smiskar monster blir ganska snabbt än skickligare smed (tex) än vad stadens mästersmed kan drömma om.«
Jag anser att reglerna ger utrymme för annat än rent äventyrande. Eftersom du kan tilldela i princip vilken utmanande situation som helst en challenge rating kan du också få XP för den. Det enda du (som DM) måste göra själv är att bestämma vilken challenge rating varje utmaning har.
Sedan är det givetvis så att den som ständigt äventyrar och utsätter sig för utmaningar får mer XP än den som går hemma på gården och vallar korna.
Sidan 103 i DMG
Under rubriken "Rewards and Behavior", räknar man upp exempel på vad man kan tänka sig ger erfarenhet beroende på hur spelarna väljer att spela sina rollfigurer och vilken typ av kampanj spelledaren vill ha. Exempel är strid, förhandlingar, väder och vind samt problemlösning. Just för en bonde borde de två sista kategorierna fungera bra. /M
Under rubriken "Rewards and Behavior", räknar man upp exempel på vad man kan tänka sig ger erfarenhet beroende på hur spelarna väljer att spela sina rollfigurer och vilken typ av kampanj spelledaren vill ha. Exempel är strid, förhandlingar, väder och vind samt problemlösning. Just för en bonde borde de två sista kategorierna fungera bra. /M
Rosen
Myrmidon
Re: »Utmaning« ska det vara ...
hur många bönder (eller skomakare eller vad det nu kan vara) smiskar monster? - men så får man ju också betänka att 99% av befolkningen (eller hur mycket det nu är) faktiskt bara är Level 1.
Troligen inte särskilt ofta - men genomsnittliga grunts är ju inte på särskilt hög level heller.
En stridsscen med en bonde + halvvuxen son + drängen vs. en hungrig lvl 1 orchpatrull som vill sno deras ko låter faktiskt rätt ball. (-:
--
Åke
hur många bönder (eller skomakare eller vad det nu kan vara) smiskar monster? - men så får man ju också betänka att 99% av befolkningen (eller hur mycket det nu är) faktiskt bara är Level 1.
Troligen inte särskilt ofta - men genomsnittliga grunts är ju inte på särskilt hög level heller.
En stridsscen med en bonde + halvvuxen son + drängen vs. en hungrig lvl 1 orchpatrull som vill sno deras ko låter faktiskt rätt ball. (-:
--
Åke
Nu är ju inte det svårt att åtgärda
Vassegoda, en helt egen regel som ni får gratis av mig: "En PC eller NPC som går upp en level kan bara använda de Skill points hon får till att öka sitt kunnande i färdigheter hon har använt eller som det kan anses rimligt att hon använt under den tid som förflutit sedan den förra gången hon gick upp en level." Så, det löser smeds-problemet. En liten, kort mening, så var den saken ur världen. Man kan också säga så här, som ett komplement: "Antalet steg en PC eller NPC kan köpa av en färdighet är direkt beroende av hur mycket hon använt eller tränat på denna färdighet. Om man inte använt den ofta, får man bara köpa +1, har man använt den ofta får man köpa +4 (vilket är max)". Ni kan troligen applicera samma tänk på Attack Bonus också (alltså man får inget plus om man inte har deltagit i strid) och kanske till och med Hit Points, men det blir lite mer komplicerade konsekvenser av det, så de reglerna får jag be om att återkomma med vid ett senare tillfälle. /M
Vassegoda, en helt egen regel som ni får gratis av mig: "En PC eller NPC som går upp en level kan bara använda de Skill points hon får till att öka sitt kunnande i färdigheter hon har använt eller som det kan anses rimligt att hon använt under den tid som förflutit sedan den förra gången hon gick upp en level." Så, det löser smeds-problemet. En liten, kort mening, så var den saken ur världen. Man kan också säga så här, som ett komplement: "Antalet steg en PC eller NPC kan köpa av en färdighet är direkt beroende av hur mycket hon använt eller tränat på denna färdighet. Om man inte använt den ofta, får man bara köpa +1, har man använt den ofta får man köpa +4 (vilket är max)". Ni kan troligen applicera samma tänk på Attack Bonus också (alltså man får inget plus om man inte har deltagit i strid) och kanske till och med Hit Points, men det blir lite mer komplicerade konsekvenser av det, så de reglerna får jag be om att återkomma med vid ett senare tillfälle. /M
Baldyr
Hero
Nej, precis
Det var ju något dylikt jag föreslog tidigare i diskussionen. Alltså att om man håller med mig i min fördom om att levelsystemet helt eller delvis är konstruerat för att spelarnas rollfigurer ska drabbas av snabb förbättring, liksom att detta motiveras genom att dessa utför allehanda stordåd, så tillämpas med fördel ett annorlunda förbättringssystem för icke-rollfigurer (som alltså inte utför några stordåd).
Fast en sådan hållning innebär antagligen också att man inte tycker att Reynolds förslag är helt lyckad, eller att Dantes väldigt fria tolkning av D&D-reglerna inte stämmer speciellt bra med hur reglerna i själva verket är menade att användas. (Man kan säkert använda reglerna ungefär som Reynolds föreslår, men det verkar ju ingalunda vara den gänse tolkningen - eller syftet med reglernas utformning. Avsnittet i DMG verkar också vara ett "bonuserfarenhetssystem" för att belöna spelare som utmärkt sig väl under ett äventyr. Steget är i så fall tämligen långt till att använda bonus-systemet som modell för att beskriva icke-heroisk förbättring. Tycker jag.)
Fast helt snyggt blir det nog ändå inte att ha ett icke-levelsystem för icke-rollfigurer. (Alltså att man enbart förbättras inom vissa skills och inte uppnår högre potential i största allmänhet.) Det blev visst en del knasiga konsekvenser av det också... (Vad gäller AB och HP.) Om det sedan ska tolkas som en brist med levelsystemet som sådant kan lämnas osagt.
Mitt anspråkslösa förslag är därför fortfarande att man hittar ett annat sätt att avgöra levels för icke-rollfigurer. Om jag förstått spelkonceptet rätt så avgör level hur farlig eller mäktig någon är som motståndare. Och en riddare har som sagt hellst en högre level än en väpnare, av rent dramtiska skäl. (Det känns också fullt logiskt, tycker jag.) Räcker det i så fall inte bara med att man formulerar en regel som att "en NPC-väpnare har alltid level 1 men antas ha uppnått level 2 - med allt vad det innebär - när han mottagit riddarslaget". För vore det inte för "mesigt" att möta en level 1-riddare, speciellt om rollfigurerna själva har en orimligt hög level. (Ett gäng level 5-spelmän borde liksom spöa skiten ur ett par level 1-riddare, trots att de senare verkar tillsynes hårdföra och erfarna. Eller så är det återigen bara mina fördomar som kommer i dagen...)
/Baldyr
Det var ju något dylikt jag föreslog tidigare i diskussionen. Alltså att om man håller med mig i min fördom om att levelsystemet helt eller delvis är konstruerat för att spelarnas rollfigurer ska drabbas av snabb förbättring, liksom att detta motiveras genom att dessa utför allehanda stordåd, så tillämpas med fördel ett annorlunda förbättringssystem för icke-rollfigurer (som alltså inte utför några stordåd).
Fast en sådan hållning innebär antagligen också att man inte tycker att Reynolds förslag är helt lyckad, eller att Dantes väldigt fria tolkning av D&D-reglerna inte stämmer speciellt bra med hur reglerna i själva verket är menade att användas. (Man kan säkert använda reglerna ungefär som Reynolds föreslår, men det verkar ju ingalunda vara den gänse tolkningen - eller syftet med reglernas utformning. Avsnittet i DMG verkar också vara ett "bonuserfarenhetssystem" för att belöna spelare som utmärkt sig väl under ett äventyr. Steget är i så fall tämligen långt till att använda bonus-systemet som modell för att beskriva icke-heroisk förbättring. Tycker jag.)
Fast helt snyggt blir det nog ändå inte att ha ett icke-levelsystem för icke-rollfigurer. (Alltså att man enbart förbättras inom vissa skills och inte uppnår högre potential i största allmänhet.) Det blev visst en del knasiga konsekvenser av det också... (Vad gäller AB och HP.) Om det sedan ska tolkas som en brist med levelsystemet som sådant kan lämnas osagt.
Mitt anspråkslösa förslag är därför fortfarande att man hittar ett annat sätt att avgöra levels för icke-rollfigurer. Om jag förstått spelkonceptet rätt så avgör level hur farlig eller mäktig någon är som motståndare. Och en riddare har som sagt hellst en högre level än en väpnare, av rent dramtiska skäl. (Det känns också fullt logiskt, tycker jag.) Räcker det i så fall inte bara med att man formulerar en regel som att "en NPC-väpnare har alltid level 1 men antas ha uppnått level 2 - med allt vad det innebär - när han mottagit riddarslaget". För vore det inte för "mesigt" att möta en level 1-riddare, speciellt om rollfigurerna själva har en orimligt hög level. (Ett gäng level 5-spelmän borde liksom spöa skiten ur ett par level 1-riddare, trots att de senare verkar tillsynes hårdföra och erfarna. Eller så är det återigen bara mina fördomar som kommer i dagen...)
/Baldyr
Oldtimer
Slava Ukraini!
Re: Förkortningar (OT)
Du har inte funderat på att göra ett litet snabblexikon som visar kopplingen mellan din terminilogi och den numera mer allmänt vedertagna? Typ:
SLF -> SLP
SF -> RP
GM -> SL
LP -> KP
Det vore om inte annat ganska intressant att se vad saker skulle kunnat heta om äventyrsspel inte varit
Det är ju bara att köpa ett exemplar av D&D Basregler (från 1986) så ser du vad det heter på svenska i D&D. /images/icons/grin.gif
Annars kan jag ju dra några skillnader jag vet:
Kroppspoäng/Livspoäng (KP/lp): I BRP (som ju DoD baserades på) hettte det Body Points, så "Kroppspoäng" var en naturlig översättning för dem. I vårt original hette det hit points, men "träffpoäng" lät stolligt, så vi fastnade för "livspoäng". Vi såg ingen anledning att använda samma som DoD, eftersom det avser helt olika saker.
Spelledare (SL): Heter exakt samma sak i båda spelen. Faktum är att det, vad jag vet, hetat "spelledare" ända sedan jag började med rollspel (1974). Någon ur Stockholms-gänget föreslog "källarmästare" för Dungeon Master en gång, men det var säkert mest på skämt. /images/icons/smile.gif
Rollperson/Rollfigur (RP/RF): DoD inledde i första version som sagt med "karaktär". Jag vet att vi diskuterade detta ganska mycket (speciellt med Lars-Åke, tror jag) och föreslog "rollfigur" istället (med tanke på film/teater). I andra utgåvan ändrade de från "karaktär" till "rollperson". Jag vet inte varför de föredrog "-person" framför "-figur", men vi behöll vår översättning.
Spelarperson (?)/Spelarfigur (SP [?]/SF): I vårt fall finns det Player Character (PC) i original vilket vi översatte till "spelarfigur" (egentligen "spelarrollfigur", men jag ogillar långa namn). Jag vet inte om DoD har något motsvarande för just spelarnas "rollpersoner".
Spelledarperson/Spelledarfigur (SLP/SLF): Båda två konsekventa översättningar av Non-Player Character (NPC).
Detta blev visst väldigt Off-topic, men du frågade ju... /images/icons/grin.gif
/Mikael
Du har inte funderat på att göra ett litet snabblexikon som visar kopplingen mellan din terminilogi och den numera mer allmänt vedertagna? Typ:
SLF -> SLP
SF -> RP
GM -> SL
LP -> KP
Det vore om inte annat ganska intressant att se vad saker skulle kunnat heta om äventyrsspel inte varit
Det är ju bara att köpa ett exemplar av D&D Basregler (från 1986) så ser du vad det heter på svenska i D&D. /images/icons/grin.gif
Annars kan jag ju dra några skillnader jag vet:
Kroppspoäng/Livspoäng (KP/lp): I BRP (som ju DoD baserades på) hettte det Body Points, så "Kroppspoäng" var en naturlig översättning för dem. I vårt original hette det hit points, men "träffpoäng" lät stolligt, så vi fastnade för "livspoäng". Vi såg ingen anledning att använda samma som DoD, eftersom det avser helt olika saker.
Spelledare (SL): Heter exakt samma sak i båda spelen. Faktum är att det, vad jag vet, hetat "spelledare" ända sedan jag började med rollspel (1974). Någon ur Stockholms-gänget föreslog "källarmästare" för Dungeon Master en gång, men det var säkert mest på skämt. /images/icons/smile.gif
Rollperson/Rollfigur (RP/RF): DoD inledde i första version som sagt med "karaktär". Jag vet att vi diskuterade detta ganska mycket (speciellt med Lars-Åke, tror jag) och föreslog "rollfigur" istället (med tanke på film/teater). I andra utgåvan ändrade de från "karaktär" till "rollperson". Jag vet inte varför de föredrog "-person" framför "-figur", men vi behöll vår översättning.
Spelarperson (?)/Spelarfigur (SP [?]/SF): I vårt fall finns det Player Character (PC) i original vilket vi översatte till "spelarfigur" (egentligen "spelarrollfigur", men jag ogillar långa namn). Jag vet inte om DoD har något motsvarande för just spelarnas "rollpersoner".
Spelledarperson/Spelledarfigur (SLP/SLF): Båda två konsekventa översättningar av Non-Player Character (NPC).
Detta blev visst väldigt Off-topic, men du frågade ju... /images/icons/grin.gif
/Mikael
Jag förstår inte...
...varför min regel skulle ha något med att göra HUR man får erfarenhet, vilket ju är det vi diskuterat tidigare. Min regel modifierar vad man GÖR med sin erfarenhet (för att försöka hitta en lösning på det thark talade om med smeden och äventyraren). Enligt reglerna får man Skill points när man går upp en level (se reglerna). Dessa används för att köpa förbättringar på färdigheter (återigen enligt reglerna). Som det är nu, kan man köpa förbättringar i färdigheter som är knutna till Class, eller till och med Cross-class (fast då är de är dubbelt så dyra, se reglerna). Det enda jag föreslog var att man begränsar VAD spelaren får köpa till att vara såna färdigheter han använt eller kan anses ha använt (en smed som smider dagarna ut och nätterna in får köpa +1 till +4 (enligt reglerna) i Smide, men en äventyrare (eller bonde, eller bibliotekarie) får inte göra det (enligt min lilla regel ovan), om inte han har använt färdigheten eller kan anses kan använt färdigheten), inte att han INTE får erfarenhet av utmaningar, och inte att INTE han går upp i levels. Du får gärna förtydliga vad du menade, för jag förstår uppriktigt sagt inte riktigt hur du tolkade min regel... /M
...varför min regel skulle ha något med att göra HUR man får erfarenhet, vilket ju är det vi diskuterat tidigare. Min regel modifierar vad man GÖR med sin erfarenhet (för att försöka hitta en lösning på det thark talade om med smeden och äventyraren). Enligt reglerna får man Skill points när man går upp en level (se reglerna). Dessa används för att köpa förbättringar på färdigheter (återigen enligt reglerna). Som det är nu, kan man köpa förbättringar i färdigheter som är knutna till Class, eller till och med Cross-class (fast då är de är dubbelt så dyra, se reglerna). Det enda jag föreslog var att man begränsar VAD spelaren får köpa till att vara såna färdigheter han använt eller kan anses ha använt (en smed som smider dagarna ut och nätterna in får köpa +1 till +4 (enligt reglerna) i Smide, men en äventyrare (eller bonde, eller bibliotekarie) får inte göra det (enligt min lilla regel ovan), om inte han har använt färdigheten eller kan anses kan använt färdigheten), inte att han INTE får erfarenhet av utmaningar, och inte att INTE han går upp i levels. Du får gärna förtydliga vad du menade, för jag förstår uppriktigt sagt inte riktigt hur du tolkade min regel... /M
Re: Förkortningar (OT)
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>
Spelledarperson/Spelledarfigur (SLP/SLF): Båda två konsekventa översättningar av Non-Player Character (NPC).
<hr></blockquote>
Fast om man ska ha en direkt översättning får man väl använda Chocks "Icke-spelarperson" (ISP).
<blockquote><font size=1>Svar till:</font><hr>
Spelledarperson/Spelledarfigur (SLP/SLF): Båda två konsekventa översättningar av Non-Player Character (NPC).
<hr></blockquote>
Fast om man ska ha en direkt översättning får man väl använda Chocks "Icke-spelarperson" (ISP).
Oldtimer
Slava Ukraini!
Re: Nej, precis
Alltså att om man håller med mig i min fördom om att levelsystemet helt eller delvis är konstruerat för att spelarnas rollfigurer ska drabbas av snabb förbättring, liksom att detta motiveras genom att dessa utför allehanda stordåd, så tillämpas med fördel ett annorlunda förbättringssystem för icke-rollfigurer (som alltså inte utför några stordåd).
Att gradsystemet i D&D konstruerades för nästan trettio år sedan för simulering av förbättring av spelarnas rollfigurer behöver ju inte betyda att det inte kan användas till annat. Faktum är att det förändrats otroligt under åren (i originalet fick man 1 EP för varje guldpeng man roffade åt sig! Och inget annat!) och nu i tredje utgåvan är det faktiskt fullt möjligt att använda det till annat än spelarfigurer och hjältar.
Sedan att regelböckerna sitt begränsade sidutrymme mest åt just spelarfigurer och spelarklasser (låt se, den heter Players Handbook va?) är väl ändå ganska naturligt. Man hittar ju ändå en del aspekter på annat än detta i DMG (eftersom spelledaren kanske vill ha höggradiga bönder i sitt spel).
Bara för att fokus i regelböckerna är på spelare och deras rollfigurer, betyder det inte att systemet inte klarar mer än så. Reynolds artikel visar på just det.
Man kan möjligtvis göra lite små justeringar runt vissa saker, som Magnus ger exempel på, om man vill, men på det stora hela fungerar systemet bra även för bönder.
/Mikael
Alltså att om man håller med mig i min fördom om att levelsystemet helt eller delvis är konstruerat för att spelarnas rollfigurer ska drabbas av snabb förbättring, liksom att detta motiveras genom att dessa utför allehanda stordåd, så tillämpas med fördel ett annorlunda förbättringssystem för icke-rollfigurer (som alltså inte utför några stordåd).
Att gradsystemet i D&D konstruerades för nästan trettio år sedan för simulering av förbättring av spelarnas rollfigurer behöver ju inte betyda att det inte kan användas till annat. Faktum är att det förändrats otroligt under åren (i originalet fick man 1 EP för varje guldpeng man roffade åt sig! Och inget annat!) och nu i tredje utgåvan är det faktiskt fullt möjligt att använda det till annat än spelarfigurer och hjältar.
Sedan att regelböckerna sitt begränsade sidutrymme mest åt just spelarfigurer och spelarklasser (låt se, den heter Players Handbook va?) är väl ändå ganska naturligt. Man hittar ju ändå en del aspekter på annat än detta i DMG (eftersom spelledaren kanske vill ha höggradiga bönder i sitt spel).
Bara för att fokus i regelböckerna är på spelare och deras rollfigurer, betyder det inte att systemet inte klarar mer än så. Reynolds artikel visar på just det.
Man kan möjligtvis göra lite små justeringar runt vissa saker, som Magnus ger exempel på, om man vill, men på det stora hela fungerar systemet bra även för bönder.
/Mikael