Semikontinuitet

[Genesis]

Här är en grej jag tycker är intressant: Kontinuitet mellan speltillfällen som är mellan 0% och 100%. Om jag spelar ett enkvällsscenario i Gastkammaren om en familj som driver ett bageri i Kampala, och därefter spelar ett friformsäventyr om en alternativ version av Sagan om ringen där alver ser ut som orcher och tvärtom, så finns det uppenbarligen noll koppling mellan historierna. Men även om jag spelar två speltillfällen med separata berättelser som utspelar sig i vår egen värld så finns det ingen kontinuitet, även om det utspelas i samma värld. Ingenting i det första speltillfället påverkar det andra. Motsatsen är såklart kampanjer. Spelar jag en kampanj på två speltillfällen så har vi ju generellt en hundraprocentig kontinuitet. Allt som var sant i det första speltillfället är sant i det andra. Det är en och samma berättelse.

Här är tre exempel på saker som jag tänker ligger mellan dessa ytterligheter:

1. I Se och göra i Aliatra skriver man i boken under spelet, vilket modifierar den inför andra speltillfällen. När vi spelade det i Gårdagruppen senast så gick vi till historiska muséet och där skrev vi in detaljer om en lång period av krig mellan Aliatra och Indien. I slutet av spelet skriver man också i gästboken. Spelar man med den boken igen och går till historiska muséet så kommer man att läsa om krigen, och man kan också när man anländer till boendet läsa i gästboken om rollpersonerna som var där tidigare. Men det är inte en hundraprocentig kontinuitet. Den här gruppen bodde på ett vandrarhem, men nästa grupp kanske bor i en hyrd lägenhet, men kommer ändå att hitta dessa kommentarer i gästboken. Och om de besöker samma platser så kommer dessa antagligen att beskrivas helt annorlunda. Så den första sessionen påverkar den andra, och det finns lite grejer som liksom blöder över, men det är inte en lika stark koppling som i en kampanj.
2. I Hur man skriver en G E Trent-roman kan man återanvända rollpersoner mellan spelpassen, och de förändras av sina upplevelser. Men det har hänt att en rollperson plockas upp av en helt annan spelare, och denne spelar hen på ett annat sätt, kanske beskriver hens utseende helt annorlunda. Men det finns fortfarande en koppling. Om Professor Warren förlorar sin arm i kampen mot grevinnan van Schatt och ersätter den med en mekanisk arm, så får han gimmicken "använda sin mekaniska arm". Det är något som följer med honom, som står på rollformuläret, och som därmed påverkar senare speltillfällen.
3. Ett mycket svagare exempel, som kanske inte ens är ett exempel, är hur vi i Gårdagruppen har haft en tendens att ofta ha med en biroll som heter Blesk i flera av våra kampanjer. Det har blivit lite av en stående grej, och är till viss del en sak som "följer med" mellan kampanjer.

Den tredje punkten är väl egentligen inte riktigt vad jag tänker på här, utan det är främst de två första som går i linje med det här konceptet, men det kan ju finnas fler aspekter. Jag är intresserad av om ni har gjort den här sortens grejer, om det finns spel som gör det (In a Wicked Age, till viss del, kanske?), eller om ni har idéer om hur man kan leka med detta. Jag är alltså inte främst intresserad av stående skämt, och inte heller crossovers, där man etablerar att kampanj A och kampanj B är i samma värld. Det skulle vara en 100%-ig kontinuitet. Främst är jag intresserad av hur man kan leka med att delar av sessioner och kampanjer blöder över och påverkar andra, utan att de etableras som delar av samma fiktiva verklighet.

Det finns ju också lite sådant här i linjärmedia. Vet att det finns en tjej Rebecca och hennes katt Happy som är med i fantasyanimen Fairy Tail, och som sedan är med även i en annan anime som har rymdskepp och grejer, och därmed är en helt annan värld. Men det är samma personer som dyker upp, och utan någon sorts motivering om multiversum eller så. Detta är ju ett sätt att göra det i rollspel också. Jag har inte gjort det, men att ha en likadan person i olika berättelser, utan att det handlar om en kontinuitet, där de är samma person, så att säga. I mitt exempel 3 ovan är de olika Bleskarna helt olika personer och delar bara namnet, men det vore intressant att göra det till en person med samma utseende och personlighet, som dyker upp i helt olika spelvärldar och berättelser.

 

[God45]

Ett exempel från tv-spel är Cid från Final Fantasy. Cid är med i nästan varje Final Fantasy fastän de inte är i samma kontinuitet eller värld.

Vi har gjort detta lite med hur vi kör Delta Green. Bekantskapskretsen har ett delat Google Docs. Överlever din DG agent en one-shot går de i dokumentet och kan spelas i andra one-shots och småkampanjer. Så olika spelledare med olika mytologier men samma karaktär. Vi hade en karaktär som var med i flera länkade scenarion som en spelledare körde men i mitten duckade ut för ett scenario med en annan spelledare. Inget som hände i det scenariot var canon i de länkade scenariona men det hade hänt karaktären och hon var canon.

 

[Genesis]

Ett exempel från tv-spel är Cid från Final Fantasy. Cid är med i nästan varje Final Fantasy fastän de inte är i samma kontinuitet eller värld.

Vi har gjort detta lite med hur vi kör Delta Green. Bekantskapskretsen har ett delat Google Docs. Överlever din DG agent en one-shot går de i dokumentet och kan spelas i andra one-shots och småkampanjer. Så olika spelledare med olika mytologier men samma karaktär. Vi hade en karaktär som var med i flera länkade scenarion som en spelledare körde men i mitten duckade ut för ett scenario med en annan spelledare. Inget som hände i det scenariot var canon i de länkade scenariona men det hade hänt karaktären och hon var canon.

Ballt! Är det alltid samma spelare som spelar rollpersonen, eller kan det variera?

 

[Lemur]

Om en spelledare eller spelgrupp har en hemmabyggd kampanjvärld kan saker etableras och sen finns kvar. Exempelvis hittade en spelare på att det finns ett brädspel som heter Spalego när vi spelade i min lilla kampanjvärld Elaris för länge sedan. Nu är Spalego en del av den världen, även om jag spelar med en annan grupp, med ett nytt äventyr osv.
Den röda tråden är väl mig, som minns och nedtecknar allt som händer i Elaris.

 

[God45]

Ballt! Är det alltid samma spelare som spelar rollpersonen, eller kan det variera?

Det kan variera! Men det är mest samma. Det var en krypskytt som hade en massa olika spelare för, liksom, hur ofta behöver du någon som kan det? Och svaret är: ibland. Så han spelades 5 gånger med 4 olika spelare.

 

[DeBracy]

Jag är intresserad av om ni har gjort den här sortens grejer, om det finns spel som gör det (In a Wicked Age, till viss del, kanske?)

In a Wicked Age bryter väl främst mot ”vanlig” kontinuitet genom att det är helt normalt i det spelet att hoppa både framåt och bakåt i tid mellan spelmötena. Annars är det samma värld, och det kommer alltid vara nån rollperson som återkommer. Så, om man är duktig på att hålla i sina trådar så kan man vara på 100 %, men det är nog lätt hänt att det sjunker lite oavsiktligt.

Mer Conan-modellen än Viriconium-modellen (M. John Harrisons berättelser där man besöker samma stad, men i olika versioner som ibland är mer och ibland mindre kompatibla). Är det månne så att Haragada i nyversion lutar lite åt det senare hållet, @Dimfrost ?

 

[Genesis]

En intressant sak vore att sköta detta mellan spelgrupper. Det har ju funnits olika varianter av att försöka skapa en "levande spelvärld" där olika spelgruppers äventyr sker i samma värld, som uppdateras löpande. Jag ser det som varken realistiskt eller särskilt önskvärt, men om man släpper kravet på att det ska vara samma värld, utan istället bara nöjer sig med att plocka in element från andras krönikor i sina egna sessioner, så vore det en intressant grej, tänker jag. Att jag plockar in personer och händelser och kanske platser som någon annan skapat, utan ambitionen att det ska vara kompatibelt, utan bara som en sorts byggstenar.

Man kunde göra det på konvent, där man under spel fyller i lite formulär för en stad, en person, en händelse, som man använder i spelet. Sedan ligger de kvar, och när en annan spelgrupp ska spela samma spel så plockar man ett par formulär och använder dem för att bygga sin egen berättelse. Man gör ett par egna, man lägger till lite information på dem man använt, och efter spel lägger man tillbaka dem i högen igen, så att nästa grupp kan plocka några. Om någon vill spela spelet hemma kan de ta med sig ett par formulär hem och använda det i den egna gruppen, och kanske till och med komma tillbaka nästa år med ett par papper som läggs i konventshögen igen. Som en sorts surdeg som man delar med sig av.

Fan, nu blev jag lite sugen att skriva det här …

 

[Zeedox]

Det kanske är mer av ”samma kampanjvärld” som du inte var intresserad av, men av och till i vår spelgrupp har vi haft cameos av samma karaktär eller händelser som dyker upp i andra scenarion. Ibland spelade av andra spelare, vilket kan vara väldigt kul när någon gör en bra nytolkning av din gamla rollperson.

Över tiden har jag också lagt på mig en lista av ”standardscener”, som jag tycker om att låna och återanvända i helt orelaterade spel. Så flera olika spelare i olika spel har stött på min välanvända grupp med göteborgska maffia-grodor, vilket blir kul när de då får väldigt olika perspektiv på hur det var att interagera med dem.

Samma med andras rollpersoner, i min blorbkampanj förra året parallellspelade jag med två grupper, men rollpersonerna var med i båda kampanjerna. Sen agerade förstås grupperna olika, men det fanns vissa ekon mellan historierna. Hjälpte mig verkligen att ge alla SLP mer djup och unik karaktärisering, trots att de inte var med så mycket.

 

[terje]

Kanske inte riktigt samma grej, men man skulle kunna spela en serie av berättelser i Medan världen går under som bygger vidare på varandra i en slags stafett: slutet på berättelse 1 utgör utgångspunkten för att skapa världen för berättelse 2 osv.

 

[Christoffer]

Skulle säga se det rollspel som uttryckligen gör detta jag känner till är Rustbelt, det skriver uttryckligen att varje spelmöte är en tråd som i sig är unik och egen, den vävs sen ihop med andra men kontinuiteten mellan dem behöver inte skapas, så vi kan ha en berättelse där min karaktär tar en kula och dör och nästa lever hon igen och vi nämner aldrig det andra, en SLP kanske byter sida i en konflikt pga omständigheter men nästa tråd börjar ändå på en liknande plats igen med SLPn med sina ursprungliga värderingar. Inte som att man ska nollställa så mycket som att det ska bli flera korta små berättelser och man inte alls känna sig begränsad av vad tidigare skett men ändå väva samman det man vill. Spelet uppmuntrar en form av kontinuitet för man ska tänka på återkommande platser, händelser, tematik, personer osv. Allt rätt inspirerad av Burroughs, Alan Moore och Frank Miller bland annat.

Like I said, a Yarn is the type of story that someone tells you in a bar over a few beers. Usually beers that you bought. Such tales are rife with error, embellishment, and outright falsehood. Embrace this. What this means is that, from Yarn to Yarn, you are free to challenge, retroactively change, and even contradict content from previous Yarns, without explanation. All discrepancies can be written off as the sort of error, embellishment, and outright falsehood that you’d get from someone telling you such a story. You should never feel bound by what happened before. This game is made to have a “loose canon,” as it were. You get to play in a persistent world, but you also get to stretch it around and alter it as you go. Don’t let yourself be trapped by what has happened before.

 

[Dimfrost]

In a Wicked Age bryter väl främst mot ”vanlig” kontinuitet genom att det är helt normalt i det spelet att hoppa både framåt och bakåt i tid mellan spelmötena. Annars är det samma värld, och det kommer alltid vara nån rollperson som återkommer. Så, om man är duktig på att hålla i sina trådar så kan man vara på 100 %, men det är nog lätt hänt att det sjunker lite oavsiktligt.

Mer Conan-modellen än Viriconium-modellen (M. John Harrisons berättelser där man besöker samma stad, men i olika versioner som ibland är mer och ibland mindre kompatibla). Är det månne så att Haragada i nyversion lutar lite åt det senare hållet, @Dimfrost ?

Ja, lite så! (Jag älskar Viriconium men det har inte influerat Haragada. Däremot Terone/Elegy numera.) Inte så att några viktiga personer går igen, men de olika versionerna av staden man skapar för att spela i har nästan alltid en gladiatorarena, en basar, en obehaglig häxmästarfurste som styr staden (eventuellt redan störtad), en grupp tjuvaktiga apor, och så vidare.

 

[Zeedox]

Kanske inte riktigt samma grej, men man skulle kunna spela en serie av berättelser i Medan världen går under som bygger vidare på varandra i en slags stafett: slutet på berättelse 1 utgör utgångspunkten för att skapa världen för berättelse 2 osv.

Ooo, som i brädspelet Oath!

 

[Monokel]

Har lekt med något sånt här i en scifi-friformskampanj som vi spelat i tre olika inkarnationer. Vi hade så kul med första versionen (30+ spelmöten) att vi några år senare gjorde en reboot med en snarlik spelvärld. Grundkoncept och namn på planeter och organisationer var samma, men mycket skiljde sig från föregångaren. Ytterligare några år senare gjorde vi en tredje variant. Efternamnet min rollperson hade i första kampanjen är namnet på en viktig handelsfamilj nu. Och så vidare. Liknande värld, samma namn som återvänds. Allt är bekant men ändå annorlunda, och rätt stämning infinner sig direkt. Vi vet direkt saker som spelvärlden, som olika organisationers agendor, som är mer eller mindre konstanta.

Upplägget påminner lite om Zelda-tv-spelen, som gör något liknande med samma personer och samma land i nya historier utan kontinuitet sinsemellan.