"De kan bli vittne till mordet."
Eftersom lagens väktare är lika inkompetent som korrumperad känner sig RP:na tvingade att lösa mordet eftersom det inte finns någon annan att tillgå.
Likväl, varför skulle RP bry sig, om det inte var så att den mördade var någon av deras vänner? Eller är de så goda och hjältemodiga att försöker lösa varje mord de hör talas om?
Särskilt som om offrets otroligt sköna och väna dotter vädjar till dem.
Visst, men varför skulle offrets dotter vädja till några vittnen hon inte ens känner? Dessutom brukar RP i många fall vara ett gäng sluskiga utbölingar, i alla fall inom fantasy. Eller är det bara min erfarenhet?
Eller så utövas mordet på ett sådant sätt att bara utförandet är mycket spännande.
Visst, nyfikenheten skall man inte underskatta, men det känns litet väl långsökt.
Eller så är mordoffret identiskt med en av RP:na och mycket pekar på att RP:n skulle vara den som låg med näsan ned i rännstenen.
Det här är en helt annan sak, själv skulle jag i det här läget börja bekymra mig för mitt eget välbefinnande, och försöka skaffa litet stabilt skydd i första hand.
Eller så får den som är vittne till ett mord får inte lämna staden förrän mordet är löst.
Så då roar man sig med att lösa mordet menar du?
"De kan bli anklagade för mordet."
Eftersom lagens väktare är lika inkompeten som korrumperad måste de anklagade finna bevis på motsattsen, innan de befinner sig i den tråkiga änden av strypsnaran.
Men varför skulle de över huvud taget tillåtas undersöka saken?
"Mördarna kanske såg RP:na och vill tysta dem."
Men det märker väl inte RP förrän mördarna kommer och försöker tysta dem, och då är de ju redan
avslöjade?
Men tänk om lönnmördarna är giftmördare också, hela världshuset där de bor insjuknar i någon mysko exotisk
sjukdom som inte borde finnas på orten?
Visst, men vore det då inte bäst att bege sig därifrån?
...eller så är lönnmördaren deras elak farbror som vet vad de gör nästan hela tiden och kan hyra externa lönnmördare som tack vare farbrorn känner till de mest hemliga gömställen där RP:na försöker gömma sig. Vad händer om mördaren och hans underhuggare ser exakt likadana ut. Vad händer om mördaren ser likadan ut som en RP? Är magi inblandat?
Vi snackar inte om borgmästaren längre, va? Allt du säger kan användas inom en kampanj, men jag är inte säker på att det var det här Klaatu frågade efter.
Vad vet jag. Det är ju intressant att du ställer frågorna, men det är dig själv du skall rikta dem till - jag vet inte vilka idéer som du använt i din kampanj eller vilka som funkar. Var lite produktiv när du invänder mot idéerna, är mina idéer lama så kom med egna förslag som är bättre än mina, då får Klaatu och jag samt hela forumet mer hjälp och du får träning i intrigmakeri och kampanjuppslag till dig själv.
Alla dina idéer var inte lama, bara ett par, och det var det jag påpekade, liksom jag påpekade varför de var lama. Det är inte säkert att jag kan vara mer produktiv än så, och jag tycker inte att min kritik var meningslös. Det som var underförstått var helt enkelt att dina övriga alternativ var mycket bättre.
Jag skulle kunna skriva mycket mer om motivation i rollspel, eftersom det är något som jag har lagt ned en hel del tankemöda på, men jag tyckte att det redan hade sagts en hel del intressant i tråden, och jag har inte alltid tid heller. Oups, nu börjar Arkiv X.
/Jakob