Nekromanti Seriöst motiverade äventyrare

Klaatu

Swordsman
Joined
7 Dec 2000
Messages
602
Location
Videnmark
Har ni garvade Spelledare några bra tips hur man motiverar spelarna att äventyra. Själv brukar jag kasta in mina äventyrare mitt i en konflikt. Oftast med ett moraliskt dilemma. Men finns det fler sätt förutom att äventyrarna befinner sig på ett värdshus och en mystisk främling vill sälja en karta till dem?
Enligt mig så kan det vara svårt att motivera "seriösa" (ursäkta ordvalet) äventyrare att äventyra.

Berätta vad ni använder för motivation för t.ex. varför äventyrarna skall undersöka mordet på borgmästaren när de lika gärna kan rida ifrån staden och låta den lokala sheriffen/polisen/fogden sköta utredningen.

Min fråga är alltså: Hur motiverar man på ett logiskt sätt äventyrna att äventyra?
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,322
Location
Helsingborg
Kan radda upp de vanliga

RP:nas girighet.
Nån i RP:nas bekantskap råkar illa ut.
De får uppdrag(!). Helst av pers de träffat innan.
Man angagerar RP:na inom det yrke de tillhör (köpman, journalist, krigare).

/[color:green]Han</font color=green> som antagligen inte var till stor hjälp
 

Zizop

Swordsman
Joined
20 Aug 2001
Messages
475
Location
Malmö
Berätta vad ni använder för motivation för t.ex. varför äventyrarna skall undersöka mordet på borgmästaren när de lika gärna kan rida ifrån staden och låta den lokala sheriffen/polisen/fogden sköta utredningen.

Ok. Några snabba skäl:
<UL>
<LI> De kan bli vittne till mordet.
<LI> De kan bli anklagade för mordet.
<LI> En av deras vänner kan bli anklagade för mordet.
<LI> Mördarna kanske såg RP:na och vill tysta dem.
<LI> De vill hjälpa sin vän som är ansvarig för utredningen.
<LI> De vill hjälpa sin vän som är mördaren.
[/list]
 

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
5,637
Location
En mälarö
>Min fråga är alltså: Hur motiverar man på ett logiskt sätt äventyrna att äventyra?

Det finns flera sätt. Nedan förljer ett fåtal:

1. Pengar. Det vanligaste sättet men också, i mitt tycke det minst orginella. RPna anställs av någon för att uträtta något. Det är ett bra sätt att få spelarna att göra som SL vill, men det är svårt att få dem att engagera sig känslomässigt. Fördelen med den är att den är enkel att använda.

2. Locka med skatter. RPna hör talas om att det finns rikedomar att hämta nånstans. Det är en variant på den ovan fast utan en arbetsgivare som agerar mellanhand. Något bättre men lite krångligare. Fördelen med den här metoden är att det är RPna som tar initiativet och inte någon yttre källa. Den här metoden kan med fördel modifieras till att locka med annat än skatter. RPna kanske är i behov av information eller hjälp med något annat, något som de endast kan få av någon som t.ex. sitter inspärrad någonstans.

3. Nyfikenhet. Presentera något på ett sånt sätt att RPna inte kan mostå frestelsen att lägga sina långa näsor i blöt. Det här är en av de bättre sätten att få RPna att engagera sig. Om det görs snyggt känner inte spelarna att de blir tvingade att göra något, och det hela känns mycket mer naturligt.

4. Undsättning. Få RPna att agera för att rädda någon. Ett enkelt sätt är låta en bekant/släkting hamna i knipa. Ett tips är dock att planera framåt och introducera den hjälpbehövande i förväg. Ju längre i förväg desto bättre. Det känns lite krystat att för första gången nämna en RPs bror 10 sekunder innan man nämner att han blivit kidnappad.

Alla förslagen ovan kan med fördel kombineras med varandra för att skapa ytterliga varianter: RPna kanske blir hyrda av någon för att leta reda på någon som blivit kidnappad, utan att veta att offret är en av RPnas bror. Eller tvärt om: RPna blir hyrda för att kidnappa någon som visar sig var en av RPnas bror. Om SL har svårigheter att hitta på egna sätt att motivera spelarna men inte vill använda invanda anledningar som att det t.ex blir anställda, kan denne kolla VARFÖR arbetsgivaren behöver anställa folk och applicera det på RPna.

/Anders
 

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
5,637
Location
En mälarö
Alla det uppräknade skälen är bra. Här kommer ett till:

Det är RPna som ÄR mördarna och de deltar endast i undersökningen för att leda misstankarna bort från dem själva.

/Anders
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
"Har ni garvade Spelledare några bra tips hur man motiverar spelarna att äventyra."

Tips 1: Använd rollpersonernas bakgrund. Det finns garanterat något i den bakgrundshistoria som de (förhoppningsvis) har gjort som kan användas som frö till ett schysst äventyr. Då kommer också motivationen automatiskt. "Va? Är det Fjodor den Förskräcklige som mördade honom? Den jäveln ska få - han hade ihjäl min farsa och våldtog min hamster när jag var liten!"

Tips 2: Använd miljön. Det finns garanterat något som kan användas i kampanjvärldens bakgrund som man kan bygga äventyr kring, och som spelarna inte kan undvika. Om någon spelar en värdshusvärd så har han garanterat ett värdshus, och naturligtvis kommer Don Giovanni in och "berömmer" stället: "Schysst värdshus du har här. Det vore ju trist om nåt skulle... hända..." Och vips så har äventyret kommit igång. Eller varför inte som i den senaste kampanjen: rollpersonerna var ca 18 år, och de träffades första gången i en grön buss på väg till militärbasen Camp Lejeune för inskrivning för militärtjänst. Har man värnplikt så kommer man inte undan. /images/icons/wink.gif

Tips 3: Använd spelarna. Ta en pratstund med spelarna och fråga dem vad de skulle vilja göra. De har säkert någon vettig idé till kampanj, eller som kan användas som frö till en kampanj. Dessutom brukar de i allmänhet hitta på egna saker. /images/icons/wink.gif

Ofta så brukar spelare stoppa in sådana frön i sina bakgrundshistorier. Om en spelare skriver att en hemsk ninja mördade rollpersonens syster och att rollpersonen nu vill hämnas så är spelaren egentligen inte ute att ha ihjäl ninjan, så det är bara dumt att låta rollpersonen dräpa ninjan. Spelaren är tvärtom ute efter jakten. Så ge spelaren en kampanj där han kan jaga ninjan för att slutligen ha ihjäl denne i en klimaktisk slutduell, ett halvårs speltid senare.

Tips 4: Tänk även på vad de inte vill göra. Det kan man också bygga äventyr på. Till exempel hade en spelare en kvinnlig rollperson som utgav sig för att vara sin bror (och därmed låtsades vara man). Hade man kört en helt normal kampanj med omväxlande äventyr och kringflackande så hade det garanterat aldrig utnyttjats, annat än som övergående pinsamhet inom spelgruppen. I den här kampanjen så var dock rollpersonen adlig och knuten tiill ett gods i England. Tänk dig skandalen om det hade sluppit ut! Så en hel del av äventyren gick ut på att rollpersonens hemlighet inte skulle slippa ut.
 

jbergman

Veteran
Joined
19 May 2000
Messages
150
Location
Stockholm
"De kan bli vittne till mordet."

Jaha, och? Om jag blev vittne till ett mord skulle jag knappast försöka ta över utredningen. Ok, jag är förvisso ingen hjälte, men ändå...

"De kan bli anklagade för mordet."

Den här anledningen verkar vara hur gammal som helst, men den är fortfarande lika dum. Någon som är misstänkt för ett mord borde vara den som är <b>minst</b> lämpad att utreda mordet.

"Mördarna kanske såg RP:na och vill tysta dem."

Men det märker väl inte RP förrän mördarna kommer och försöker tysta dem, och då är de ju redan avslöjade?

/Jakob
 

Zizop

Swordsman
Joined
20 Aug 2001
Messages
475
Location
Malmö
"De kan bli vittne till mordet."
Eftersom lagens väktare är lika inkompetent som korrumperad känner sig RP:na tvingade att lösa mordet eftersom det inte finns någon annan att tillgå. Särskilt som om offrets otroligt sköna och väna dotter vädjar till dem. Eller så utövas mordet på ett sådant sätt att bara utförandet är mycket spännande. Eller så är mordoffret identiskt med en av RP:na och mycket pekar på att RP:n skulle vara den som låg med näsan ned i rännstenen. Eller så får den som är vittne till ett mord får inte lämna staden förrän mordet är löst.

"De kan bli anklagade för mordet."

Eftersom lagens väktare är lika inkompeten som korrumperad måste de anklagade finna bevis på motsattsen, innan de befinner sig i den tråkiga änden av strypsnaran.

"Mördarna kanske såg RP:na och vill tysta dem."
Men det märker väl inte RP förrän mördarna kommer och försöker tysta dem, och då är de ju redan avslöjade?


Men tänk om lönnmördarna är giftmördare också, hela världshuset där de bor insjuknar i någon mysko exotisk sjukdom som inte borde finnas på orten? Tänk om folk blir lite aggresiva när de enda som inte insjuknar är RP:na? De blir kanske anmälda för stadsvakten? eller så skickar mördaren någon dussinbuse mot dem? eller så är lönnmördaren deras elak farbror som vet vad de gör nästan hela tiden och kan hyra externa lönnmördare som tack vare farbrorn känner till de mest hemliga gömställen där RP:na försöker gömma sig. Vad händer om mördaren och hans underhuggare ser exakt likadana ut. Vad händer om mördaren ser likadan ut som en RP? Är magi inblandat?

Tänk om mördarna är medlemmar i en hemlig organisation där vittnen är ett stort hot mot deras näst intill totala kontroll över stadens undre värld. Resurser att tysta dem finns i mängder.

Vad vet jag. Det är ju intressant att du ställer frågorna, men det är dig själv du skall rikta dem till - jag vet inte vilka idéer som du använt i din kampanj eller vilka som funkar. Var lite produktiv när du invänder mot idéerna, är mina idéer lama så kom med egna förslag som är bättre än mina, då får Klaatu och jag samt hela forumet mer hjälp och du får träning i intrigmakeri och kampanjuppslag till dig själv.
 

Runde Rolf

Swordsman
Joined
9 Feb 2001
Messages
483
Location
Stockholm, Sverige
ÄP som morot

Jag skulle personligen vilja avråda från att använda ÄP som ett bete eller vad man nu vill kalla det. Detta leder nämligen till något som av experterna kallas "dataspelsexperiencepointssyndromet" och som ofta drabbar mindre erfarna rollspelare. Dessa börjar plötsligt avvika från själva rollspelandet för att gå på "ÄP-jakt" vilket ofta ger en hel del motbjudande men även rätt komiska effekter. Den snikne och oärlige tjuven som endast bryr sig om sig själv räddar helt plötsligt ÄP-prinsessan och den ädle riddaren som har svurit på att värna och beskydda alla oskyldiga struntar i att skänka pengar till det kloster som äventyrarna besöker eftersom detta är något som SL lätt glömmer och ger sig i stället ut på jakt efter en drake som säkerligen inbringar mer ÄP(som plötsligt övergått till "exp-points") än en liten och löjlig, men likväl karaktärsriktig, allmosa. ÄP-jakt kan för en oerfaren och generös SL vara den största fienden för snart är det viktigare att döda monster och se sina RP gå upp i YN(som nu blivit "level") än att verkligen rollspela dom.
Nu kan jag givetvis ha fel och ni kanske anser att detta inte alls stämmer in på er själva eller på er spelgrupp och då kan jag bara grattulera er för då har ni sluppit ett problem som dragit många spelgrupper i fallet.

När jag ändå är igång vill jag passa på att skratta åt Krilles och Weathermans hamster skämt som visar att även rollspelare har humor, smått förvriden och perverterad men likväl humor.

/images/icons/laugh.gifHahahahahaha/images/icons/laugh.gif

Ps. /images/icons/laugh.gif Tillägnas Jonix som tycker att de är söta. Puss
 

jbergman

Veteran
Joined
19 May 2000
Messages
150
Location
Stockholm
"De kan bli vittne till mordet."
Eftersom lagens väktare är lika inkompetent som korrumperad känner sig RP:na tvingade att lösa mordet eftersom det inte finns någon annan att tillgå.


Likväl, varför skulle RP bry sig, om det inte var så att den mördade var någon av deras vänner? Eller är de så goda och hjältemodiga att försöker lösa varje mord de hör talas om?

Särskilt som om offrets otroligt sköna och väna dotter vädjar till dem.

Visst, men varför skulle offrets dotter vädja till några vittnen hon inte ens känner? Dessutom brukar RP i många fall vara ett gäng sluskiga utbölingar, i alla fall inom fantasy. Eller är det bara min erfarenhet?

Eller så utövas mordet på ett sådant sätt att bara utförandet är mycket spännande.

Visst, nyfikenheten skall man inte underskatta, men det känns litet väl långsökt.

Eller så är mordoffret identiskt med en av RP:na och mycket pekar på att RP:n skulle vara den som låg med näsan ned i rännstenen.

Det här är en helt annan sak, själv skulle jag i det här läget börja bekymra mig för mitt eget välbefinnande, och försöka skaffa litet stabilt skydd i första hand.

Eller så får den som är vittne till ett mord får inte lämna staden förrän mordet är löst.

Så då roar man sig med att lösa mordet menar du?

"De kan bli anklagade för mordet."
Eftersom lagens väktare är lika inkompeten som korrumperad måste de anklagade finna bevis på motsattsen, innan de befinner sig i den tråkiga änden av strypsnaran.


Men varför skulle de över huvud taget tillåtas undersöka saken?

"Mördarna kanske såg RP:na och vill tysta dem."
Men det märker väl inte RP förrän mördarna kommer och försöker tysta dem, och då är de ju redan
avslöjade?

Men tänk om lönnmördarna är giftmördare också, hela världshuset där de bor insjuknar i någon mysko exotisk
sjukdom som inte borde finnas på orten?


Visst, men vore det då inte bäst att bege sig därifrån?

...eller så är lönnmördaren deras elak farbror som vet vad de gör nästan hela tiden och kan hyra externa lönnmördare som tack vare farbrorn känner till de mest hemliga gömställen där RP:na försöker gömma sig. Vad händer om mördaren och hans underhuggare ser exakt likadana ut. Vad händer om mördaren ser likadan ut som en RP? Är magi inblandat?

Vi snackar inte om borgmästaren längre, va? Allt du säger kan användas inom en kampanj, men jag är inte säker på att det var det här Klaatu frågade efter.

Vad vet jag. Det är ju intressant att du ställer frågorna, men det är dig själv du skall rikta dem till - jag vet inte vilka idéer som du använt i din kampanj eller vilka som funkar. Var lite produktiv när du invänder mot idéerna, är mina idéer lama så kom med egna förslag som är bättre än mina, då får Klaatu och jag samt hela forumet mer hjälp och du får träning i intrigmakeri och kampanjuppslag till dig själv.

Alla dina idéer var inte lama, bara ett par, och det var det jag påpekade, liksom jag påpekade varför de var lama. Det är inte säkert att jag kan vara mer produktiv än så, och jag tycker inte att min kritik var meningslös. Det som var underförstått var helt enkelt att dina övriga alternativ var mycket bättre.

Jag skulle kunna skriva mycket mer om motivation i rollspel, eftersom det är något som jag har lagt ned en hel del tankemöda på, men jag tyckte att det redan hade sagts en hel del intressant i tråden, och jag har inte alltid tid heller. Oups, nu börjar Arkiv X.

/Jakob
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
<i>"Dessutom brukar RP i många fall vara ett gäng sluskiga utbölingar, i alla fall inom fantasy. Eller är det bara min erfarenhet?"</i>

Nja, mina spelare är knights in shining armor allihopa...

<i>"Eller så får den som är vittne till ett mord får inte lämna staden förrän mordet är löst.

Så då roar man sig med att lösa mordet menar du?"</i>

Tja, man kanske har brottom att ta sig därifrån? Dock är det ju förmodligen lättare att fly från staden än att lösa mysteriet...



Nåja, motiven skall givetvis stjälas från våra favoritböcker, eller äventyr.

Svavelvinter: Spelarna börjar med färdiga motiv, helt påtvingat. Lysande!

Sagan Om Ringen: Om du inte gör det så går världen under, vafan ska du göra då?

Bilbo: Tjat, tjat, tjat, tjat... nån gång måste de ge med sig!

Corum: Din familj blir våldtagen, du blir lemslestad, ditt folk blir slaktat. Yttre omständigheter tvingar in dig i händelsernas mitt.

Elric: Din kära blir kidnappad! Av din kusin till på köpet!
 

Anders

Hero
Joined
1 Apr 2001
Messages
822
Location
Göteborg
En klassiker

Något som brukar få fart på både spelare och rollpersoner är att någon muckar gräl med eller, ännu bättre, beter sig nedlåtande mot rollpersonerna. Helst någon som har makt och som är svår att komma åt. Min spelgrupp, inklusive jag själv, kan bli helt galna av sånt och göra vad som helst för att få ge igen på något sätt! /images/icons/smile.gif Kanske blir man lite väl hämndlysten ibland, och blir som spelare t.o.m. mer revanschsugen än vad ens RP borde vara, men engagemang blir det iaf, och det är det viktigaste. Sen kan man förstås tycka att det är lite väl galet att, som i söndags i Stormbringer, göra upp planer på att ta ihjäl en snubbe för att han spottat öl på en i vår grupp... /images/icons/wink.gif

I ditt fall med mordet på borgmästaren är det alltså lämpligt att sheriffen och hans mannar har varit övernitiska/störiga/dryga/överlägsna m.m. mot rollpersonerna. Får de en chans att kunna räcka lång näsa åt honom kommer de ta den. En stolt dvärg kanske bestämmer sig för att göra sheriffen ett huvud kortare, en ädel riddare ser till att det är han som tar fast den skyldige och blir folkets hjälte, medan en listig tjuv och skojare gör vad han kan för att sätta käppar i hjulet och dra ner brallorna på sheriffen så ofta han kan. Äventyret kommer kanske inte gestalta sig så som du tänkt dig, men du kommer förhoppningsvis ha engagerade spelare, och rollpersoner som inte sitter och väntar på "köpmannen på värdshuset".

Sen vill jag upprepa det som Krille nämnde - kolla med spelarna vad de vill göra.
Är det någon som spelar en man av folket som har som mål att en gång bli landets kung - inga problem att få ut honom på äventyr under lång tid framöver.
Är det ingen av spelarna som har några som helst ambitioner eller mål med sina rollpersoner - sätt in ett inlägg på Kontaktannonsforumet och låt dem gamla spelgruppen ta "timeout"... /images/icons/wink.gif

Sitter för övrigt just nu och försöker göra regler som stödjer initiativ och drivkrafter hos rollpersoner och spelare så det är mycket intressant att se vad folket skriver här.

Trevligt för övrigt med att man nu kan ha fler tecken i signaturen. Äntligen kan jag den lilla knorr på inläggen som jag velat ha sen jag anslöt till forumet!
 
G

Guest

Guest
Sluskar ?[OT]

"...Dessutom brukar RP i många fall vara ett gäng sluskiga utbölingar, i alla fall inom fantasy. Eller är det bara min erfarenhet?...."

Va, vad är det du på står, Héskir är väl ingen slusk! Han är ju aristokraten i ett nött skal ...
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: En klassiker

"Sen kan man förstås tycka att det är lite väl galet att, som i söndags i Stormbringer, göra upp planer på att ta ihjäl en snubbe för att han spottat öl på en i vår grupp... "

Exakt. För sådant gör man inte upp planer att ha ihjäl honom. För sådant reser man sig upp, dänger en handske i ansiktet på honom och ropar högt och ljudligt "Jag kräver upprättelse!"

...eller har jag spelat för mycket Castle Falkenstein nu igen? /images/icons/wink.gif
 

Zizop

Swordsman
Joined
20 Aug 2001
Messages
475
Location
Malmö
...och jag tycker inte att min kritik var meningslös.

Det var den verkligen inte - den var bara lite intetsägande. Det hade varit jättekul om du hade kommit med en fräck idé. Då hade jag kunnat bygga vidare på den och du hade kunnat bygga vidare på min vidarebyggnad, osv.

"De kan bli vittne till mordet."
Eftersom lagens väktare är lika inkompetent som korrumperad känner sig RP:na tvingade att lösa mordet eftersom det inte finns någon annan att tillgå.
Likväl, varför skulle RP bry sig, om det inte var så att den mördade var någon av deras vänner? Eller är de så goda och hjältemodiga att försöker lösa varje mord de hör talas om?


Den här är den mest lama av alla tycker jag själv. Men de kanske träffade individen och denne gjorde något osjälviskt för dem eller så alla tycker att offret förtjänar att någon försöker lösa mordet. Om personen är lite legendarisk som hade skaffat sig intressanta fiender - fiender som kanske RP har gemensamt men aldrig haft möjlighet att sätta dit?

Särskilt som om offrets otroligt sköna och väna dotter vädjar till dem.
Visst, men varför skulle offrets dotter vädja till några vittnen hon inte ens känner? Dessutom brukar RP i många fall vara ett gäng sluskiga utbölingar, i alla fall inom fantasy. Eller är det bara min erfarenhet?


Om den väna dottern antastas av mördarna mitt framför RP:na så kanske deras sluskiga hjärtan veknar?

"De kan bli anklagade för mordet."
Eftersom lagens väktare är lika inkompeten som korrumperad måste de anklagade finna bevis på motsattsen, innan de befinner sig i den tråkiga änden av strypsnaran.
Men varför skulle de över huvud taget tillåtas undersöka saken?


Tja - mina spelare är intresserade av att göra sådant som är förbjudet. Om stadsvakten jagar dem för mord - vem skall förbjuda dem att lösa mordet själva?

Angående motivation i rollspel så är den ganska konstlad rent generellt - vem anfaller en drake när man skulle kunna tjäna hyfsat som livakt till en fet köpman (finns det inga smala)? Varför ger sig en magiker ut på äventyr? Har han inte roligare och lugnare hemma i laboratoriet? Jag brukar motivera mina spelare med något intressant - det behöver inte vara helt realistiskt. De vill ut på äventyr och därför griper minsta lilla chans som finns(nåja - nästan).
 

Antraxe

Veteran
Joined
30 Sep 2001
Messages
101
Location
Umeå
"Sagan Om Ringen: Om du inte gör det så går världen under, vafan ska du göra då?"

Inbillar jag mig bara eller är tolkien inte den enda som använt sig av den metoden när han skriver böcker? /images/icons/laugh.gif
 
Top