Det hade varit jättekul om du hade kommit med en fräck idé. Då hade jag kunnat bygga vidare på den och du hade kunnat bygga vidare på min vidarebyggnad, osv.
Jo, men då hade det krävts att jag hade någon fräck idé, och det tror jag inte att jag har. Ditt ursprungsinlägg handlade helt sakligt om Klaatus fråga om mordet, och skall jag vara uppriktig så är jag inte så förtjust i att låta RP lösa mord i den där generella bemärkelsen. Nog för att jag har använt mord och deras upplösning på flera sätt i den långkampanj jag just nu spelleder. En kik i loggen avslöjar följande mordhistorier, och varianter på detta tema:
1. En konventionell mordhistoria. En bekant till en av RP mördades, och RPn ifråga försökte finna mördaren för att hämnas. Det slog helt fel dock, eftersom flera av RP var ganska omotiverade. My mistake...
2. Ett brutalt mord hade inträffat i en stad, och en "bekant" till en av RP beordrade denne att finna mördaren, utan att närmare specificera varför. Kring detta fanns det massor av konstigheter som RP inte förstod. Äventyret var egentligen bara ett deläventyr, men den delen var alldeles för experimentell och gick fullständigt åt h*lvete.
3. Ett par brutala mord hade inträffat i en stad, och eftersom dessa hade kopplingar till de styrande i staden förbjöds alla skepp att lämna hamnen. Pga detta tvingades RP stanna i staden, men de lyfte inte ett finger för att försöka lösa morden, något jag för övrigt inte heller hade trott att de skulle. Senare blev de dock inblandade eftersom de räddade en ung flicka undan en lynchmobb. Den unga flickan var besatt av en slags demon, och det var demonen som låg bakom morden, något som RP sedermera kom att upptäcka. I slutändan stoppade de demonen, men egentligen inte pga av morden, utan för att rädda den unga flickan. Det lustigaste var egentligen att de senare ångrade att de hade stoppat demonen, då de väl insåg vad den faktiskt höll på med.
Det här var knappast någon riktig mordlösarhistoria, som du ser.
4. En gammal vän till RP sades ha begått självmord, och RP beslutade sig för att ta reda på hur det egentligen låg till. Till en början misstänkte de att hon i själva verket hade blivit mördad, men snart fann de att hon faktiskt dött för egen hand, och då började det handla om att ta reda på vad som hade drivit henne till detta. Det gick inledningsvis litet segt, men i slutändan föll det väl ut.
5. Ett par unga kvinnor hade försvunnit i staden, och en dag finner man den enes döda kropp. RP brydde sig föga fram till dess att en RPs flickvän blev kidnappad. Då blev det plötsligt väldigt bråttom.
6. RP anlände till en by där en ung vacker kvinna var på väg att brännas för häxeri. De hjältemodiga RP befriade henne utan tvekan då de väl hört de tunna bevisen för hennes skuld. Nästa dag mördades en av männen i byn, och eftersom RP hade hunnit bli bundis med den unga kvinnan bestämde de sig för att stanna kvar ett par dagar och reda ut saker och ting utan att någon behövde brännas i onödan. RP lyckades avslöja vem mördaren var, men allt var litet komplicerat, så typ en timme riktig tid gick åt till att diskutera vad som var det moraliskt riktiga i en situation som denna. I slutändan satte de aldrig dit mördaren i alla fall.
7. På väg till en by där ett antal bybor hade försvunnit snubblade RP över två barnlik på vägen. Allt var ganska brutalt, och eftersom det inte var långt ifrån en av RPs hemtrakter tyckte han att RP borde stanna och försöka ta reda på vad som låg bakom innan det hände igen. Det här var knappast något deckarjobb, utan snarare en actionhistoria med kusliga inslag.
Puh, nu har jag listat de instanser av mord jag kan räkna upp. Så vad är min slutsats? Jo, att man inte skall tro att RP kommer att börja lösa mord fram och tillbaka bara för sakens egen skull. Och i alla de fall då jag har lyckats med mordhistorierna så är det för att det har känts angeläget för RP. Och jag tror inte att det räcker med att någon ber dem att lösa mordet, oavsett hur vacker denna person än må vara.
Om den väna dottern antastas av mördarna mitt framför RP:na så kanske deras sluskiga hjärtan veknar?
Jag tror nog att de flesta RP skulle ingripa i en sådan situation, och dottern är säkert mycket tacksam, men varför skulle hon ge utlopp för sin tacksamhet genom att be dem lösa ett mord dessutom?
Tja - mina spelare är intresserade av att göra sådant som är förbjudet. Om stadsvakten jagar dem för mord - vem skall förbjuda dem att lösa mordet själva?
Om stadsvakten får tag i dem så kande slänga RP i fängelsehålan, och då kan de inte jaga någon mördare. Om stadsvakten inte får tag på dem så borde de lika gärna kunna sticka från staden istället för att hänga kvar och riskera att åka dit.
Angående motivation i rollspel så är den ganska konstlad rent generellt - vem anfaller en drake när man skulle kunna tjäna hyfsat som livakt till en fet köpman (finns det inga smala)?
Bra fråga, jag tycker att man skall lämna drakarna i fred, annars dör man.
Varför ger sig en magiker ut på äventyr? Har han inte roligare och lugnare hemma i laboratoriet?
Jo, det har han säkert, och det är något jag tycker gäller för ett flertal yrkeskategorier. Av den anledningen förbjöd jag också alla mina spelare att vara något annat än krigarvarianter i den nu pågående kampanjen. Med tiden har dock vissa av dem lärt sig att handskas med magi i viss mån...
Jag brukar motivera mina spelare med något intressant - det behöver inte vara helt realistiskt. De vill ut på äventyr och därför griper minsta lilla chans som finns(nåja - nästan).
Jo, annars blir det ju inget äventyr. Likväl tycker jag att det är synd när man måste avvika från sin karaktär bara för att det skall bli något äventyr. Jag tycker att man som SL skall se till att undvika dylikt.
/Jakob
