Nekromanti [SERU2k9 Natt] Astarteskrönikor - Simons synopsis

[Simon]

I “Astarteskrönikor”, som spelet får heta just nu, spelar man Astartes, alltså space marines från Warhammer 40.000s värld. Spelet har en del element av brädspelsliknande strategi, med något slags blandning av konkurrens och samarbete, och en del rollgestaltning, som det är tänkt.

Spelet sker i två sorters miljöer. Dels i astarteskapitlets klosterfort, där spelet handlar om social positionering inom gruppen och liknande, och dels ute på så kallade “åtaganden” till olika farliga världar, där grupppen sätts på prov och man möter både blodtörstiga fiender och sina egna, inre svagheter.

Det må vara svårt att se tjusningen i att spela space marines, men vänta, ge mig en chans att föklara finesserna…

Varje astartes bär på en Svaghet och en massa Frustration. När man lyckas med saker och vinner strider så sjunker ens frustration, utöver att man vinner Ära. När frustrationen blir för hög så aktiveras ens Svaghet, ens skamliga karaktärsbrist, och man gör bort sig, till priset av förlorad Ära.

Ett sätt att hantera sin frustration mellan striderna är genom Gräl, sociala konflikter där man kan flytta över Frustration från vinnaren till förloraren. Om ens Svaghet har blivit aktiverad nyligen så är man ett lätt mål för ett Gräl. Rang och Status gör en starkare i gräl.

Spelledandet roterar, så att man spelleder ett åtagande var i taget. Spelledaren konstruerar åtagandet och har ett antal Svårighetspoäng, som baseras på gruppens braighet, att fördela mellan Mål och Delmål.

När åtagandet konstrueras så kan man som spelare beställa inslag man vill ha med, till exempel specifika sorters delmål eller specifika fiender, men varje beställning ger spelledaren fler Svårighetspoäng. Man kan alltså beställa utmaningar som passar just ens egen rollperson, till priset av att hela gruppen får det svårare.

Efter ett åtagande, antingen man lyckas eller misslyckas, så håller man auktion med intjänad Ära som valuta. Saker man auktionerar ut är sånt som befordringar, statushöjningar, specialistuppdrag och så vidare. Höjningar i Rang innebär att man får fotsoldater under sig. Man kan också göra en fiende man just har mött till sin personliga Ärkefiende, vilket gör den mycket tillfredsställande att möta igen.

Mellan åtagandena, när man är i sitt klosterfort, så spelas scener som visar förändringarna i status, rang och så vidare. Då kan man också värva ersättare för förluster man har tagit, och ägna sig åt social positionering i sparringscener och liknande.

För stridsreglerna spanar jag just nu på Plutonen, Genesis pluginsystem för fältslag. Jag vill ha en massa t-sexor och glaspärlor och sånt, tänker jag, för det har så göttiga taktila kvaliteter.

Jag är inte säker på om rollpersonerna ska kunna dö. Säkert är i alla fall att det ska finnas nåt slags bortre gräns som talar om när spelet är slut, antingen för hela gruppen eller för enstaka personer. Nåt slags transcendensfunktion som innebär att man “vunnit” för att därefter försvinna ur spelet och lämna plats för en ny rollperson.

Det mesta utöver det jag skrivit här är fortfarande frågetecken, till exempel hur regelmekanismerna jag vill använda praktiskt ska fungera.

 

[Pilzefrau]

Gräl

Ett sätt att hantera sin frustration mellan striderna är genom Gräl, sociala konflikter där man kan flytta över Frustration från vinnaren till förloraren. Om ens Svaghet har blivit aktiverad nyligen så är man ett lätt mål för ett Gräl. Rang och Status gör en starkare i gräl.

Nu är jag inte säker på vad du menar med "ett lätt mål för gräl", men det låter som att det är lättare att gräla ner de som nyss fått sin svaghet aktiverad. Men den som har det är ju den som har jättemycket frustration, vilket innebär att de med mycket frustration lätt får mer. Är detta meningen?

 

[Indiana]

Verkar ju grymt genomtänkt redan nu. Å jag ser absolut en tjusning i att spela space marines och ännu mer efter din utläggning. Tyvärr är jag inte särskilt insatt i den typ av regler du presenterar så där kan jag inte säga så mycket...

Men jag gillar settingen skarpt!

 

[Simon]

Re: Gräl

Nu är jag inte säker på vad du menar med "ett lätt mål för gräl", men det låter som att det är lättare att gräla ner de som nyss fått sin svaghet aktiverad. Men den som har det är ju den som har jättemycket frustration, vilket innebär att de med mycket frustration lätt får mer. Är detta meningen?

Nä, det är inte meningen. Det kan vara en Dålig Idé, men jag vill gärna ha med vad det innebär av storyinnehåll. Det måste lösas eller ändras på något sätt.

Den som har bra koll på speliga systems olika lösningar på sånt kanske har någon idé?

En variant är ju att man får utlopp för sin frustration när man låter sin svaghet ta över, så att man mer eller mindre börjar från noll igen.

 

[Simon]

Re: [SERU2k9 Natt] Astarteskrönikor - Simons synop

Verkar ju grymt genomtänkt redan nu. Å jag ser absolut en tjusning i att spela space marines och ännu mer efter din utläggning. Tyvärr är jag inte särskilt insatt i den typ av regler du presenterar så där kan jag inte säga så mycket...

Men jag gillar settingen skarpt!

Gött att höra! Och det gör ingenting, nu kommer du ju få anledning att sätta dig in i det!

 

[Simon]

40K-licens?

Jag fick frågan i vrållådan om ifall jag ska försöka publicera ett spel som kräver licens från Games Workshop, eftersom jag faktiskt använder intellectual property från 40K-världen.

En sådan licens tror jag inte att jag kommer att komma över, tyvärr, så förmodligen kommer jag, som sagt, "fila bort serienumret" på referenserna, men det tänker jag göra i ett senare skede av arbetet. Så länge det handlar om intern diskussion här så tror jag hundarna hålls kopplade.

Eventuellt så kollar jag om jag kan skriva "Inspirerat av Dan Abnetts romaner", eller liknande. Det torde väl vara hans sak att godkänna, och han verkar vara en hygglo typ, utifrån hans blogg i alla fall.

 

[Pilzefrau]

Re: Gräl

Det låter ganska vettigt. Som det är nu blir man ju bara bestraffad av hög frustration genom att man visar sin Svaghet, och sedan ännu mer när man ett lätt mål för gräl, vilket trycker ner både spelaren och rollpersonen in i en ond cirkel. Fast å andra sidan är ditt nya förslag inte jättebra heller, för om man visar sin Svaghet och förlorar Ära för det borde man ju faktiskt inte bli av med Frustration. Man blir väl bara bitter...

Om man tänker hur det faktiskt brukar se ut annars i berättelser blir den som "misslyckas" i strid av med sin ära och rang, och i de fall där hen kommer tillbaka handlar det om att jobba sig upp igen, mot alla odds. Ditt första förslag följde ju detta ur en realistisk synvinkel: man får alla odds emot sig. Fast i verkligheten är det ju så att den som har oddsen mot sig oftast förlorar, och så skulle det bli i systemet också. Det skulle ju göra att den som faktiskt lyckades verkligen skulle ha gjort det mot alla odds, men frågan är om det inte är lättare att bygga systemet så att rollpersonen i fiktionen har stora svårigheter, men i systemet inte blir så väldigt nedtryckt.

Jag har dock inget bra förslag på precis hur det skulle funka just nu, så vi får fortsätta tänka.

 

[Simon]

Re: Gräl

Det låter ganska vettigt. Som det är nu blir man ju bara bestraffad av hög frustration genom att man visar sin Svaghet, och sedan ännu mer när man ett lätt mål för gräl, vilket trycker ner både spelaren och rollpersonen in i en ond cirkel. Fast å andra sidan är ditt nya förslag inte jättebra heller, för om man visar sin Svaghet och förlorar Ära för det borde man ju faktiskt inte bli av med Frustration. Man blir väl bara bitter...

Om man tänker hur det faktiskt brukar se ut annars i berättelser blir den som "misslyckas" i strid av med sin ära och rang, och i de fall där hen kommer tillbaka handlar det om att jobba sig upp igen, mot alla odds. Ditt första förslag följde ju detta ur en realistisk synvinkel: man får alla odds emot sig. Fast i verkligheten är det ju så att den som har oddsen mot sig oftast förlorar, och så skulle det bli i systemet också. Det skulle ju göra att den som faktiskt lyckades verkligen skulle ha gjort det mot alla odds, men frågan är om det inte är lättare att bygga systemet så att rollpersonen i fiktionen har stora svårigheter, men i systemet inte blir så väldigt nedtryckt.

Jag har dock inget bra förslag på precis hur det skulle funka just nu, så vi får fortsätta tänka.

Jag håller med dig i ditt tänk här. Det är inte helt givet hur man vill göra. Vi låter det vara olöst lite grann, tror jag, och ser om det dyker upp en öppning när mer av systemet blir klart.

Fast har ni idéer så vänta inte med dem, för tusan!

 

[Simon]

Spelledarens rollperson?

Jag har ett akut problem här, och det är vad som händer med ens rollperson under det Åtagande som man spelleder. Är den oförmögen att följa med? Är den med och sköts av de övriga spelarna ihop? Av den spelare med högst Rang?

Vad får spelledaren för belöning för att släppa hammaren på krigarbröderna? Konstigt om det blir Ära till hennes rollperson. Ska man ha en pool med belöningspoäng som är helt skild från fiktionen? Hrmm...

 

[Pilzefrau]

Re: Spelledarens rollperson?

Eftersom det ändå inte låter särskilt trad-speligt tror jag nog att det funkar med att göra typ så här: om man kommer på en bra anledning till att rollpersonen inte kan följa med använder man den. Om hen följer med är den frikopplad från systemet och slår inga färdighetsslag (eller vad man nu gör för att uppnå saker) och kan inte få frustration, ära eller liknande. Kan dock användas i beskrivningar, både av SL och spelare. (nu verkar jag dock förutsätta att du använder nåt i stil med "Slå, om du lyckas får du beskriva hur du gjorde det") Då behöver rollpersonen inte utföra några stordåd under just det uppdraget, men om det skulle råka vara just hen som har sprängladdningarna och man behöver ta ner en bro, går det bra att beskriva hur man gör det tillsammans.

Ooh, eller jag kom på en annan variant: en rollperson (möjligtvis fler, vet inte riktigt, men minst en) måste visa en Svaghet under varje uppdrag. Det är denna rollpersons spelare som blir SL under nästa uppdrag. Förutsatt att svaghetssystemet löser sig och man inte fastnar i onda cirklar och visar Svaghet i första uppdraget man är med i när man kommer tillbaka, så går det nog bra.

Om man då vill vara väldigt meta kan man tänka sig att ju bättre det går för en som SL, desto mer går ens rollpersons Frustration ner innan nästa uppdrag. Fast det är lite skumt.

Annars tror jag inte SL behöver nån speciell belöning för att vara taskig mot spelarna, om du har ett balanserat system med svårighetspoäng och vad det var så blir det väl helt enkelt att använder du alla svårighetspoäng så ger du en bra utmaning till spelarna. Dessutom vill du ju dra upp deras frustration så mycket som möjligt, det är ju alltid roligt att se andra visa sina Svagheter, speciellt om det räddar en själv genom att endast en person (högst frustration) gör det varje uppdrag.

 

[Genesis]

Re: Spelledarens rollperson?

Jag har ett akut problem här, och det är vad som händer med ens rollperson under det Åtagande som man spelleder. Är den oförmögen att följa med? Är den med och sköts av de övriga spelarna ihop? Av den spelare med högst Rang?

Jag har inte läst allt du skrivit så jättenoga ännu, så ursäkta i förväg om det här inte funkar med din vision för spelet:
I varje Åtagande måste det finnas en krigarbroder som sitter i kommandocentralen. Denna uppgift är inte så hett eftertraktad, då den inte ger så mycket ära. Dessutom [insert efterhandskonstruktion här]. På grund av detta är denna post roterande. Spelledarens rollperson sitter helt enkelt i kommandocentralen. Han har koll på inkommande data, han bevakar de andras hälsostatus, kommunicerar med dem och berättar för dem vad de kan vänta sig.
Det här kan ge schyssta beskrivningseffekter: "Ni hör Broder Cassius röst spraka i kommlänken. 'Okej, bröder, ni bör nu komma in i vad som en gång var den stora offersalen. Under kultens guldålder var den full av liv och rörelse, och dekorerad med yttersta lyx för att tillfredsställa deras mörka gudar. Uppe på altaret i mitten skedde blodsoffren under pompa och ståt.' Rummet ni träder in i är dock mörkt och dystert. Resterna av lyxen kan ses som blekta, ruttnande tapeter och trasiga möbler, men allt lyxigt har tagits av plundrare. Altaret i mitten av salen är dock fortfarande svart av århundraden med levrat blod."

Öh, eller nå't sån't. Vet inte om det är tänkt att man skall undersöka gamla tempel tillägnade kaosgudar, men du fattar poängen. Rollpersonen blir ett enkelt sätt för spelledaren att introducera information som inte är helt uppenbar.

Vad får spelledaren för belöning för att släppa hammaren på krigarbröderna? Konstigt om det blir Ära till hennes rollperson. Ska man ha en pool med belöningspoäng som är helt skild från fiktionen? Hrmm...

Det finns naturligtvis bara ett sätt för stackaren i kommandocentralen att intjäna ära, och det är att rädda sina ordernskamrater ur dödliga knipor. Just som de håller på att slukas av den ondsinta demonen detekterar deras broder en hemlig lönnlucka i golvet och de kommer undan med livet i behåll, tack vare sin broder. Men för att hans rollperson skall kunna rädda dem med sina technoskillz så måste ju spelledaren först använda sina spelledarresurser för att sätta dem i dödlig fara. Hoppas bara att faran han sätter dem i inte är såpass stor att hans rollperson inte kan rädda dem. Att förlora medlemmar ger knappast kommandocentralbrodern någon ära. Snarare tvärtom ...

 

[Simon]

Re: Spelledarens rollperson?

Strålande förslag! Tack Genesis!

 

[Simon]

Spelavslut

Just nu lutar jag åt att man bestämmer hur många varv av åtaganden man ska köra innan spelet är slut, så att alla har varit spelledare lika många gånger. När spelet är slut så använder man Rang, Status, Ära, Specialuppdrag och liknande för att ta fram vem som fått den förnämsta platsen i Astarteskapitlets krönikor. Förmodligen får man en fördel av att ligga sist på olika sätt också, eftersom det gör en ökänd och därmed beryktad.

Vad jag är mer osäker på är hur att hantera rollpersonsdöd, om alls. Rollpersoner ska såklart kunna Falla i fält, för att kunna bli räddade, antingen av bröder på fältet eller av den broder som sitter i stridsledningstemplet. Men om spelledaren ska belönas för att piska gruppen lagom hårt, så att de faller och måste räddas av ledningsbrodern, så vill man ju att det ska finnas en risk att de dör också.

Och då inställer sig frågan, om man låter rollpersoner dö under spelets gång, hur gör man då med deras nyskapade rollpersoner, så att de är med i gemet och kan ha kul till spelet är slut ändå? De måste ju ha en chans att komma ikapp på något sätt, mot de övrigas intjänade rang och status.

 

[Genesis]

Re: Spelavslut

Och då inställer sig frågan, om man låter rollpersoner dö under spelets gång, hur gör man då med deras nyskapade rollpersoner, så att de är med i gemet och kan ha kul till spelet är slut ändå? De måste ju ha en chans att komma ikapp på något sätt, mot de övrigas intjänade rang och status.

Lärlingar? En lärling kan ju erhålla någon form av status från sin mästare, och om man är en oerfaren lärling och lyckas med ett stordåd i sällskap med härdade veteraner så ger det naturligtvis en hel hög med ära!

 

[Indiana]

Re: Spelavslut

Varför måste den nya karaktären komma in som en osnuten nybörjare då? Han kan väl komma in som en erfaren veteran som blivit förflyttad fån en grupp som drabbades av svåra förluster i nåt stort slag.. Därför har spillrorna av den gruppen delats upp och skickats ut för att täcka luckor i andra grupper som klarat sig bättre...

Eller nåt sånt..

 

[Simon]

Re: Spelavslut

Varför måste den nya karaktären komma in som en osnuten nybörjare då? Han kan väl komma in som en erfaren veteran som blivit förflyttad fån en grupp som drabbades av svåra förluster i nåt stort slag.. Därför har spillrorna av den gruppen delats upp och skickats ut för att täcka luckor i andra grupper som klarat sig bättre...

Dels är det koolt att blanda in nybörjare bland veteranerna, förutom tävlingsproblemen det innebär, och dels känner jag att det skulle vara besvärligt att bestämma nivån på den nya rollpersonen, utifrån att andra i gruppen har samlat på sig olika saker som rang och status och specilistfärdigheter. Nä, jag tycker nog det är mer skoj om man börjar om som färsking. Det ska bara, som sagt, lösas med tävlingsbiten. Lärlingsgrejen är ju bra, till exempel.

 

[Simon]

GDocs

Nu har jag blivit charmad av Google Docs, så jag kommer också att använda det tills vidare.

Idédokumentet med kommentarer finns här: http://docs.google.com/View?docid=dcf9vn3s_1gv3q6dhs&pageview=1&hgd=1&hl=sv

PMa mig mailadresser om ni vill ha redigeringsrätt där...

 

[Bunny]

Re: Spelledarens rollperson?

Superball idé, Genesis, och inte blir den sämre av att kunna kombineras med den idé som sakta tagit form någonstans i min frontallob (eller nått...).

Idén är att den inaktive rollpersonen ges möjlighet att vinna fördelar inför nästföljande åtagande. Det finns tid att döda, och denne krigarmunk kan göra detta genom att finslipa sina kampfärdigheter i klosterfortets stridsrum, spela schack mot datorn och nå taktiska insikter, utforska ett mysterium i biblioteket och få fördelar i en kommande problemlösning eller på andra sätt utnyttja klostrets möjligheter i solitär meditation. Detta ger gärna en kännbar men specifik bonus, som ger ytterligare incitament att påverka kommande åtagande i önskad riktning.

En till idé: Spelet tycks konstruerat som så att man inte ska kunna köra fast under ett åtagande, men ifall den risken nu skulle existera är en lösning att krigarna i fält hör av sig till kommando-centralen och ber om tips - varvid även denne kan vinna lite ära (spelledarens privilegium är ju att denna sitter på fullständig information, typ).

 

[Genesis]

Re: Spelledarens rollperson?

En till idé: Spelet tycks konstruerat som så att man inte ska kunna köra fast under ett åtagande, men ifall den risken nu skulle existera är en lösning att krigarna i fält hör av sig till kommando-centralen och ber om tips - varvid även denne kan vinna lite ära (spelledarens privilegium är ju att denna sitter på fullständig information, typ).

Haha! Astufft! Så spelarna kan köpa information och kanske även bonusar, utrustning och sån't av spelledaren, till priset att dennes rollperson får Ära!

Det kan nog vara svårimplementerat, dock. Att belöna spelledaren för att spelarna kör fast låter som ett recept på katastrof ...

 

[Bunny]

Re: Spelledarens rollperson?

"Det kan nog vara svårimplementerat, dock. Att belöna spelledaren för att spelarna kör fast låter som ett recept på katastrof ... "

Haha! Jo, det slog mig också. Det borde inte vara omöjligt att balansera - tycks åtagandet konstruerat så att en sådan typ av hjälp från kommando-centralen är en direkt nödvändighet, skulle spelarna ute i fält omedelbart kunna rösta ner en bonus, t ex. En fråga om rimlighet, kan tyckas. Det handlar väl egentligen om hur mycket det är lämpligt från designmässigt håll att trissa upp den inbördes konkurrensen.

Det kan också fungera utjämnande, slår det mig. En framstående kämpe med mycket ära har större incitament att ta en sådan hjälp av en spelledare vars kämpe har låg ära, än att hjälpa den främste konkurrenten. Allt för att få den där pusselbiten som har potential att göra en framstående kämpe än mer legendarisk i framtiden?