En bra setting...stenhöna said:Let's make this happen!
Vi behöver en länktråd för hur man pusslar ihop en setting. Så min första fråga till er är: Vad är en bra setting, och varför?
Det här är ytterst viktigt. Många gånger har jag suttit med Svavelvinter, som jag för övrigt tycker är skitroligt, och bara suckat åt vissa av grejerna, varelserna och namnen som allting har. Varför göra det så satans komplicerat?Arfert said:( Bara för att en setting är konstig är den inte intressant.
Jag kan inte tala för Svavelvinter, men jag tycker att det finns ett värde i världar man tvingas lära sig en del om. Framför allt gillar jag slangord och konstiga namn, förutsatt att namnen och slangorden ligger någorlunda vettigt i munnen. Det ger en skön extra anknytning till spelvärlden, lite känslan av att "vara invigd". Alla rollspel måste inte vara riktade mot tålamodslösa eller nybörjare =)Måns Bredelius said:Måste nog också dissa samt stärka svavelvinter hör. Jag håller med om att namnen är som de är. Dock känns de som en del i settingen.
Tror Mutant undergångens arvtagre hade lite olika sätt man skulle utalla visa ord på. En egen liten påhittat dialekt. Kul men kanske jobbigt ibland.
Det är intressant, att tröskeln för att sätta sig in i en setting helt klart skiljer sig åt.krank said:Jag kan inte tala för Svavelvinter, men jag tycker att det finns ett värde i världar man tvingas lära sig en del om. Framför allt gillar jag slangord och konstiga namn, förutsatt att namnen och slangorden ligger någorlunda vettigt i munnen. Det ger en skön extra anknytning till spelvärlden, lite känslan av att "vara invigd". Alla rollspel måste inte vara riktade mot tålamodslösa eller nybörjare =)Måns Bredelius said:Måste nog också dissa samt stärka svavelvinter hör. Jag håller med om att namnen är som de är. Dock känns de som en del i settingen.
Tror Mutant undergångens arvtagre hade lite olika sätt man skulle utalla visa ord på. En egen liten påhittat dialekt. Kul men kanske jobbigt ibland.
men en sak här. Nu när vi talar om vad ett rollspel ska innehålla. Du pratar om att man ska tvingas lära sig om världen. Många, typ alla, gånger så blir det en spelare (jag) som sätter sig in i hela världen. Alla spelare har inte den orken/tiden; å det kan man inte klandra dem för heller.krank said:Jag kan inte tala för Svavelvinter, men jag tycker att det finns ett värde i världar man tvingas lära sig en del om. Framför allt gillar jag slangord och konstiga namn, förutsatt att namnen och slangorden ligger någorlunda vettigt i munnen. Det ger en skön extra anknytning till spelvärlden, lite känslan av att "vara invigd". Alla rollspel måste inte vara riktade mot tålamodslösa eller nybörjare =)Måns Bredelius said:Måste nog också dissa samt stärka svavelvinter hör. Jag håller med om att namnen är som de är. Dock känns de som en del i settingen.
Tror Mutant undergångens arvtagre hade lite olika sätt man skulle utalla visa ord på. En egen liten påhittat dialekt. Kul men kanske jobbigt ibland.
Det där är också intressant. Var går gränsen, vad är det minsta man måste veta? Typ genre? Fantasy/sci-fi/realism?Måns Bredelius said:Sen borde det inte vara ett krav att man måste kunna settingen för att kunna spela den. Man kan ju lära sig världen med tiden.
Jag tänker att man inte nödvändigtvis ska behöva lära sig allt konstigt från början. Lite fluency play, men för setting istället för regler. Så tänker jag ofta när jag konstruerar hypotetiska kampanjer i spel med mycket "wirdness", typ Eclipse Phase eller Mechanical Dream. Man kanske börjar i en liten avkrok med ett fåtal "nya" grejer för spelarna att lära sig / vänja sig vid och sedan öppnar man upp spelvärldens konstigheter steg för steg...Måns Bredelius said:men en sak här. Nu när vi talar om vad ett rollspel ska innehålla. Du pratar om att man ska tvingas lära sig om världen. Många, typ alla, gånger så blir det en spelare (jag) som sätter sig in i hela världen. Alla spelare har inte den orken/tiden; å det kan man inte klandra dem för heller.
Jag gillar komplicerad värld där det finns mycket detaljer som är viktigt att tänka på. Men som grund ska det inte bli för mycket.
Sen borde det inte vara ett krav att man måste kunna settingen för att kunna spela den. Man kan ju lära sig världen med tiden.