Kyskhet och kättja
Oboj, vilket intressant ämne, jag brinner för ökad respekt och uppmärksamhet för teman som kärlek och sexualitet i rollspel. Jag skulle kunna skriva en hel essä om hur det här ser ut i mitt Mundana, men det känns inte riktigt som jag har tid till det...så vad ska jag ta mig till, egentligen? Jag bara måste svara utförligt...
Modulerna säger ganska lite om sådana här ting. Krille har någon gång talat om straff för homosexualitet i Consaber, men jag kan omöjligt hitta var, så det måste ha varit på IRC. Jag har iallafall gått efter det han sagt sedan dess, för det passade mitt Mundana. Mycket mer 'officiell' information finns än så länge inte att tillgå, men jag kommer helt klart ta med lite om sådana här ämnen i 'Västlanden', åtminstone (tex det jag skriver i denna tråd).
Nåja, till min syn på saken.
För de flesta i Mundana är sex något ganska rättframt, som man kan tala öppet och skoja om, men för somliga är det betydligt mer tabubelagt. Kvinnlig sexualitet hämmas i viss mån av de rådande patriarkaliska samhällena - speciellt flickor i mer välbeställda kretsar vet sällan mycket om sexuell samvaro, och förväntas vara oskulder fram till bröllopet och återhållsamma och trogna sin make också efter det. Också maken förväntas givetvis vara trogen, men manlig otrohet är inte lika allvarlig som kvinnlig, eftersom den egna släkten inte riskerar att råka i vanära genom att få oäkta barn på halsen. En av de ytterst få möjligheterna att bryta upp ett ingått äktenskap i Consaber är om det visar sig att kvinnan varit otrogen, till exempel. I mångt och mycket är det kvinnorna som bär upp familjehedern - de gifts bort för att knyta band till andra släkter och föda dem starka söner och döttrar, och förväntas uppföra sig på ett sätt som inte bringar den familj de lämnat i dålig dager.
I Västlanden tenderar man att gå till ytterligheter - I matriarkatet Momolan är det männen som förväntas vara oskulder fram till bröllopsnatten, omskärelse sker vid födseln och de ogifta männen förses ofta med en metallring kring könsroten som förhindrar erektion. Denna sedvänja går igen i Mûhad i rakt motsatt tappning - ogifta kvinnor får underlivet piercerat med en liten ring som håller ihop blygdläpparna, vilket gör samlag omöjligt. Manlig omskärelse ses av mûhadiner som något riktigt fult, ett tecken på att mannen är slav eller motsvarande.
Hos Cirefalierna har man inget emot lite tuffare kvinnor som tar egna initiativ och tar för sig, men de förutsätts fortfarande lyda sina fäder och bröder, och avhålla sig från alltför uttalade köttsliga lustar innan äktenskapet stundar.
Bland vanligt folk runtom i världen är familjeheder och släktband inte alls lika viktiga, och man har varken tid eller resurser att slösa bort arbetskraft på traditioner. Könsrollerna är fortfarande i regel hårt inrutade och kvinnornas roll underordnad, men när det gäller att leva ut sin kärlek och sexualitet är kvinnorna mycket friare än sina högättade systrar. Överallt går det egentligen att finna självständiga kvinnor som försöker rå över sig själva oavsett vilka konventioner de trotsar och vilka kryphål de måste använda.
Dilettant-kulturen är ganska utbredd hos cirefalierna, speciellt inom rika men föga väl ansedda familjer. Lättsinninga ynglingar med alldeles för mycket pengar drar runt på tavernor, svärdsskolor och andra inrättningar och gör städerna osäkra i brist på bättre tidsfördriv, och ses på med stor misstro från de 'finare' familjernas ädlingar. Det ses som helt normalt för unga, rika män i Samväldet att rumla runt en smula, och de många gästarbetande flickorna i alltfrån krogar till bordeller gör det inte svårt för dem. Dessa företeelser går igen i andra kulturer - från Jargien till Consaber förväntas unga adelsmän festa till ordentligt innan mer ansvarsfyllda plikter kräver deras uppmärksamhet. En hel del äldre män tummar gärna på reglerna och är otrogna någon enstaka gång, men det finns såklart också änklingar som med gott samvete byter kvinnligt sällskap lika ofta som de byter tunika. Consabers sjöherre Morollan Elisari är en ökänd sådan, med massvis av oäkta barn på halsen.
Väster om Jargien är idealen mer tillknäppta - männen i Västlanden förutsätts göra rätt för sig, gifta sig och tjäna pengar till konkubiner och kärleksslavar - sedan kan de vältra sig i älskarinnor och rena orgier om de så önskar.
Månggifte är märkligt ovanligt i Mundana. Det förekommer i sällsynta fall bland Tokon och Léaramalverna, och är en ständig tvistefråga mellan dessa och Daakkyrkan, och än mer sällan bland Sanarialliansens alver, där de mest bisarra konstellationer har förekommit. Tvärtemot vad många tror är månggifte ovanligt i Västländerna - rika män och kvinnor har ofta konkubiner/älskare och personliga slavar vid sidan om, men sällan mer än en make eller maka. Män i Mûhad och kvinnor i Momolan får ha mer än en gemål, men de förpliktelser som följer med äktenskapet föranleder alltså många att skaffa sig konkubiner istället. Månggifte äger oftare rum bland fattigare folk, men också där är det mycket sällsynt. Vanligast är det i primitivare kulturer såsom Veddofolket, men där är det oftast kvinnan som har två makar. Tirakerna bryr sig inte om partnerskap i någon större utsträckning, utan förökar sig kors och tvärs i mer ytliga relationer. De älskar ofta att göra narr av kärlekskranka människor.
Adelsmän, framförallt sådana som redan förlorat en eller flera hustrur, gifter sig ibland med väldigt unga flickor - åldersskillnaden kan vara mycket stor mellan makarna. (Gustav Vasa, 60, Katarina Stenbock, 15). Detta ses som helt normalt, och man har ingen direkt förståelse för begrepp som 'pedofili' i Mundana. Det finns ju fortfarande gränser, emellertid - i de få fall då en vuxen gift sig med någon som i stort sett inte varit mer än ett barn tenderar det att dra till sig många rykten och misstänksamma blickar.
Homosexualitet är ett starkt tabu och straffbart i i stort sett alla civiliserade kulturer i Mundana - i Consaber rentav med dödsstraff. Manlig homosexualitet straffas så gott som alltid hårdare än kvinnlig. Tiraker, alver och sjömän har en mer tolerant syn på det hela. Också i deras kulturer är homosexuella förhållanden något ganska obskyrt, men långtifrån tabubelagt - det förekommer och tolereras, inte minst hos alverna, som ofta experimenterar en smula med sexualiteten i ungdomen. De bör se upp, dock - skulle två alver av samma kön ertappas med att kyssa varandra utanför sina egna hemtrakter kan det få allvarliga konsekvenser - på de flesta platser är lagen lika för alla.
Tidelag brukar också vara straffbart med döden.
Cirefalier har inget som helst emot giftermål med nära släktingar, utan snarare tvärtom - de håller gärna blodet 'inom familjen'. Detta ses naturligtvis som ganska suspekt av andra kulturer, men är genom cirefaliernas ordentliga utlandsrepresentation ett såpass välkänt fenomen att de flesta accepterar det, tillochmed där det annars skulle varit förbjudet.
I Daaktroende länder pratas det mycket om perversa präster och orgier som skulle äga rum inom klostrens murar, men detta är mer fantasier och illasinnande rykten än något med egentlig verklighetsbakgrund...eller? Vissa heliga män är helt klart inte så kyska som de utger sig för att vara, åtminstone.
Glutharierna i Jargien är en ökänt dekadent rikemanskult som ägnar sig åt orgier, involverandes gigantiska mängder mat och dryck och mycket lössläppta sexlekar. Då merparten av medlemmarna tillhör samhällets toppskickt är kultens aktiviteter bland vanligt folk ännu mest ett rykte.
I det annars så strikta Mûhad vet man att njuta. De rika männen ställer ofta till med fester med oerhörda sinnliga njutningar, men en fortfarande ganska återhållsam prägel. Man pratar, röker vattenpipa, äter och dricker och tar det i allmänhet ganska lugnt - festerna är primärt en social tillställning, och det händer att man håller rena affärsuppgörelser där. Konkubiner och slavinnor står för underhållning och servering, och sexakter utförs privat - man brukar dock inte ha något emot att låna ut slavinnor till sina vänner. Stimulerande droger används ofta för att förhöja upplevelsen. Genom slaveriet uppvisar den mûhadinska sexkulturen en ofta ganska pervers prägel - man har ofta en böjelse för förnedring av kvinnan, och det kan gå åt det rent sadistiska hållet - med nyblivna eller ovilliga slavar urartar det rentav i misshandel, våldtäkt och direkt tortyr. Man har också en slags nationell fetisch för alver - så gott som alla mûhadiner finner alver otroligt vackra, och alviska slavar står mycket högt i kurs och betingar otroliga priser. Det är den slanka figuren, den ljusa hyn, de exotiska öronen och den hårlösa kroppen, samt exotismen som helhet, som tilltalar. Angående det alviska ögat råder det blandade känslor - somliga avskyr det och tvingar sina alvslavar att trycka undan det, andra njuter av varje ögonkast, också om det är fullt av hat. Alla välbärgade mûhadiner med självaktning skaffar sig förr eller senare en alvslavinna.
I Momolan är förhållandet i stort sett det omvända, med kvinnor som håller sig med manliga älskare och slavar, men sex har inte fått de sadistiska förtecken det har i grannlandet.
Kraggbarbarernas situation är ganska udda. Männen och kvinnorna lever separat, männen i bergen och kvinnorna i skogarna, och träffas blott fyra gånger om året, på väldiga fester som snabbt urartar i rena parningsriter. Kraggarna har liten förståelse för folk som lever ihop med sina makar - i deras värld håller en riktig man sin fru så långt borta från sig som möjligt, för att härda sig tills han får träffa henne igen omsider. Det blir ju dessutom så mycket bättre i sängen då, när månader eller rentav år av återhållsamhet och längtan släpps löst på en gång - 'Råmacho', tycker kraggarna.
Generellt sett förekommer väl de flesta av vår världs sexuella avvikelser också i Mundana - jag har blott försökt ge en redogörelse för den allmänna synen på sex, och på allmänna avvikelser och särdrag i olika kulturer. I bonde- och stamsamhällena finns givetvis en uppsjö av föreställningar och riter kring 'älskogens magi', men det får bli föremål för en annan avhandling. Skönhetsideal och attraktion får vi också tala om en annan gång, och efter denna mastodont är jag för trött för att skriva om kroppskontakt och uttryck. Hav överseende med er ödmjuke tortyrmästare.
Så...glömde jag något?
- Ymir, tar upp obskyra ämnen
