Mogger
Hipsteranka
Ja, här får man ju välja och vikta utifrån vilket resultat man vill åt!Vilken tidsperiod talar vi om? 1500-talets riddare och samurajer är något annat än 1100-talets dito.
Ja, här får man ju välja och vikta utifrån vilket resultat man vill åt!Vilken tidsperiod talar vi om? 1500-talets riddare och samurajer är något annat än 1100-talets dito.
Jo, det känns ju rätt allmänmänskligt oavsett om det är Kungarnas kung Darius, Leo X, Trump eller Ceasar. Men, då missar man ju det som jag tycker är intressant, nämligen de ekonomiska, kulturella och politiska institutioner och förutsättningar som gör det möjligt att missbruka sin makt och venhelga sitt ämbete till den grad att man lyckas bända hela världen efter sin vilja. För att i de flesta fall gå ett gruvligt öde till mötes...Sånt här borde vara rätt kodifierbart att göra riktlinjer/regler för kulurspelande (oavsett om det är europeriskt/japanskt/...). Samtidigt vill man inte ha långa listor, utan något enkelt så det synns direkt när man kan/får/bör/måste bryta. Blir nog bäst om man håller det rätt abstrakt ... alternativet är att sätta sig in i kulturen fullt ut.
Förstod inte riktigt grejen med jäsning. Är det att japanerna är vana vid jästa grönsaker/bönor (Natton som Blackthorne provar) men inte jäst kött (tjädern)? Och att Blackthorne inte riktigt är en fena på jäsning så att han låter den hänga ute tills den faktiskt ruttnar.Ja. Serien lyfter fram detta bra. Hur rådet kan och inte kan agera, på grund av löften och sed. Men även viljan att offra sig för något större ...som vi ser i bihandlingen med trädgårdmästern. Flera lager här av byns ordning och storpolitik och att offra sig för något större.
"Vanlig"?Jag tänker mig en vanlig Johanniterordens riddare på Malta kring 1550 mot en dito samuraj
Jag har ingen aning om iaf man hängmörar fasan i Japan (det verkar ju inte som det) men att den kan hänga ute vintertid i en vecka lär ju inte vara något större problem. Det är väl snarare ett måste.Förstod inte riktigt grejen med jäsning. Är det att japanerna är vana vid jästa grönsaker/bönor (Natton som Blackthorne provar) men inte jäst kött (tjädern)? Och att Blackthorne inte riktigt är en fena på jäsning så att han låter den hänga ute tills den faktiskt ruttnar.
Jepp, håller helt med dig! I en kultur som är så besatta av vem som är släkt med vilken klan. Ja, då lär varenda daimyo med självrespekt hävda sig vara släkt med någon av de tre finaste familjerna(vilket de också gjorde).En fascinerande grej är när det inte är fel att bryta mot reglerna. Heder och ära men man kan ljuga och intrigera. T.o.m lönnmörda.
Med det sagt tror jag att mer än en samuraj har trixat med sitt skäktträd så att det ska se lite bättre ut
Vem hade vunnit i en pistolduell mellan en riddare och en samuraj?Fast vem skulle vinna i en pistolduell mellan lotsen och kaptenen
Här tror jag att Johanniterordens riddare hade varit överlägsenVem hade vunnit i en pistolduell mellan en riddare och en samuraj?
Alltså, med tanke på att johanniteriddaren med största sannolikhet har en skottsäker kyrass och samurajen lackad lamellrustning...Här tror jag att Johanniterordens riddare hade varit överlägsen
En kvart i mitten. Men lätt träsmak.Jag har lyssnat på nåt avsnitt men den känns lite träig. Ska jag ge den en ny chans?
Jag är så kluven till detta. Kristen fanatism och riddare i fullplåt som agerar sjörövare på medelhavet i Jesu namn.Här är min johanniterbragginglista förresten:
- Rhodos
- Lindos
- Tartus (tror jag, eller så var det en annan ö)
- Krak de Chevalier
- Famagusta
- Sankt Peters borg i Bodrum/Halikarnassus
- Kos johanniterborg
- Palazzo Malta (Rom)
Själva Malta och Kolossi på Cypern återstår.
På vilket sätt? De har seglat runt halva jorden och befinner sig på okänd plats. Kaptenen tycks ha en uppsjö av svältbaserade sjukdomar och lär inte tänka klart. Smärta och psykologisk ångest kan få människor att vilja ta livet av sig, jag personligen skulle inte vilja ha varit kaptenen på Erasmus i den situationen.Det där med att kaptenen var så uppgiven av att han inte fann land att han sköt huvet av sig kändes rätt klyschigt och taffligt skrivet.