Har nu sett de två första avsnitten. Jäkligt bra! De verkar hålla sig hyfsat nära orginalett så vitt jag kan minnas (har dock bara läst boken en gång, och sett gamla miniserien dessto oftare, så vad som är vad är ofta lite ihoprört i mitt minne).
Glad att se att de gör lite andra val än förra serien (som jag förvisso älskar, men ska jag nu se den nya är jag glad att den inte bara är en karbonkopia utan går sin egen väg).
Ett drag jag kanske ogillar är dock att de försöker låta de japanska karaktärerna förklara sig själva lite för mycket sinsemellan. I gamla serien användes istället Blackthorne som vår proxy och saker förklarades för honom. Eller direkt för oss av berättaren. Nu finner jag mig himla med ögonen lite emellanåt när dialogen och folks agerande skriver oss lite väl mycket på näsan, men det kunde varit värre.
Jag tycker också Erasmus ser sjukt märklig ut i bilderna från inledningen. Nu är jag inte en van seglare eller särskilt båtkunnig, men jag har sett både trä och tyg gå sönder rätt ofta i olika sammahang. Trasas segel verkligen sönder på det där sättet? Jag är absolut med på att de kan trasas sönder, rejält. Men vad jag ser på Erasmus segel känns mer som när folk ville ha "trasiga jeans" och klipte egna hål i dem med en sax. Det såg altid bara ut som om någon klippt dem med sax, och inte som att de var slitna på riktigt. Samma med de trasiga stagen/bommarna (osäker på termen). De ser inte ut som trä som brutits av, utan som trä som sågats av.
Men det kan vara jag som bara inte vet vad stormar faktiskt kan ställa till med.
Jag gillar karaktärerna så långt. De som står ut mest är väl typ Yabu/Yabushige som känns som en något mer komplex karaktär än tidigare. Rodrigo som känns mer pragmatisk och mer filosofisk än John Rhys Davis mer religösa och lojala framtoning. Samt Blackthorne som är mindre sympatisk men också mer något mer politiskt och socialt smart. Inte mycket smartare, men viss förmåga att läsa rummet anpassa sig till kulturen. Sen gillar jag att Alvito inte framstår som lika stereotypiskt "ond" som i gamla serien, och kapten Ferreira som känns mindre som en religös asket och mer som en person som njuter lite av sin position (även om vi inte alls sett mycket av honom än).
Vad jag gillar mest är nog att Blackthorne känns mindre som en helylle hjälte och mer bara som ännu ett kolonialistiskt rövhål ute efter egen vinning (vinsten i dagsläget verkar främst vara hans egna överlevnad, vilket jag kan sympatisera med). Han känns på intet sätt bättre än portugiserna, annat än att han är i underläge och jag alltid sympatiserar med en underdog.
Jag hoppas på att vi kommer få en serie där det inte finns några riktiga good guys, förutom möjligen de som utnyttjas och offras av huvudpersonerna. Och jag hoppas definitivt att vi inte får nån jäkla white saviour.
Det var något jag gillade med gamla serien. Blackthorne introducerade förvisso gevär (men i nya serien verkade trupperna redan ha gevär, i första avsnittet? Jag får kolla igen), men överlag handlade det om hur han blev mer och mer "japansk" utan att han någonsin blev "en bättre japan än japanerna själva". Snarare tyckte jag det gjordes tydligt att han alltid bara var en novis med mer att lära, både när det kommer till kulturen och politiken.
Det var i alla fall så jag minns den, det var ett antal år sedan jag såg gamla TV-serien nu. Och boken var det minst tjugo år sen jag läste.
Men vi får se, jag ser fram emot nästa avsnitt! Och i likhet med andra hoppas jag vi får se betydligt mer av Rodrigues!
