Sidotanke från WOTC och kulturell sensitivitet-tråden: Ska alla möjligheter vara öppna för alla i spel?

[2097]

Lite som att en rollperson med svåra mobilitetsproblem inte riktigt funkar i en kampanj som bygger på utforskande av väglös vildmark. Det jag vänder mig emot är mer attityden "sådant finns inte".

Tvärt om för mig. Om nåt inte finns så finns det inte. Har svårt att komma på exempel eftersom jag spelleder fantasy men… säg att jag drar igång den 80-tals-kult/illuminati/cthulhu–kampanjen som jag filat på länge. Där är rollpersonerna försäkringsutredare och vanliga människor. Dom kan inte komma dragandes med att vara änglar eller robotar.

Men om nån vill ge sig på en brutal djungelhexcrawl med bara ett ben ex vis…? Det har vi faktiskt kört! Och det funkade! För rollpersonerna hjälptes åt! Sen var det ändå så pass hög turnover för dom dör ju hela tiden.

 

[Troberg]

Jo, rollpersonsbegränsningar efter vad som funkar i en kampanj har jag inte något emot. Lite som att en rollperson med svåra mobilitetsproblem inte riktigt funkar i en kampanj som bygger på utforskande av väglös vildmark. Det jag vänder mig emot är mer attityden "sådant finns inte".

Ärligt talat ser jag inte "sådant finns inte" eller "sådant är inte tillåtet" som ett stort problem. Jag tror inte att jag känner en enda rollspelare som skulle tveka att modda runt en sådan regel om behovet finns. När jag skriver så utgår jag från att läsaren kommer att gå lös på mitt alster med sin egen kreativitet, gör han inte det så skulle jag känna att jag misslyckats. Men, det ändrar inte att det blir väldigt stolpigt att hela tiden behöva kvalificera vad man skriver med utläggningar om att undantag kan finnas. Jag nöjer mig med att konstatera att undantags förekomst är underförstådd.

 

[Lupus Maximus]

Vad som funkar och vad som inte funkar beror på spelgrupp och spelstil.

Många (de flesta?) är ute efter verklighetsflykt, och då är det oftast våra moderna värderingar som gäller. Avvikelser är då antingen borttagna eller fienden som skall bekämpas. Sedan finns det förståss de som vill ha lite verklighetsflykt från att det inte längre är ok att se ner på andra grupper pga kön, hudfärg eller sexuell läggning.

Vad man vill ha verklighetsflykt från, och vad man tycker är kul kan variera mycket. T.ex. då det kommer till sexism så kan en tycka att sådan skit får man står ut med för mycket i verkligheten och vill slippa. En annan tycker det är helt ok om de står utanför, att det inte drabbar dem. En tredje kan tycka det är ok om de får sparka lite manschauvinistisk röv.

Sedan finns det de som inte rollspelar som verklighetsflykt, utan har en mer utforskande agenda. Man utgår mer från en "what if" eller "how" och vill ställa sig i någon annans skor och försöka se logiken genom främmande linser.

Så den fjärde kanske vill ha en rollperson som representerar allt det de måste stå ut med, och kanske väljer att rollspela en riktig ärkeröv.

Samt en massa olika varianter.

 

[Gabrielle de Bourg]

Det där beror lite på hur du menar. Jag behöver inte pekpinnar, däremot så ser jag det som ett berättarmässigt verktyg. Ta tex Immortan Joe i senaste Mad Max. Att beskriva hans stad och hur den funkar beskriver också honom.

Det sagt, så tycker jag inte att det är något som behöver finnas överallt i spelvärlden, men ibland så vill man visa att, säg, prästerskapet är en repressiv maktfaktor i den här regionen, och då är det effektivt med tex lite häxprocesser. Liksom, kliver karaktärerna av en båt och de första de ser är en torterad kättare som bränns på bål framför en svavelpredikande präst, well, då är stämningen etablerad.

Det jag menar är att jag är så jävla trött på slentrianförtryck. Världar som har förtryck för världens skull, utan att det fyller någon funktion mer än att "så är det" (till exempel om världen bestämt ska ha våra könsroller). Det behöver inte betyda att det måste vara "pekpinnar" och att allt måste utbilda eller ha en åsikt om det. Men det ska finnas en anledning bakom och något att säga med det. Och att om du ska säga något med det, så snälla väv in det i berättelsen, eller gör i alla fall ett äventyrsfrö. Jag är lika trött på förtryck i världar som jag är kring tanken att det är en konstant.

Tänker på ditt exempel om prästen. Om du presenterar det där så bör du också tänka att det måste kunna få vara ett äventyrsfrö där spelarna kanske bestämmer sig för att dra igång en revolution och störta kyrkan och kyrkoväsendet.

Jag själv skriver ju mest till spel som är i "vår värld" i grund och botten, så jag har en hel del förtryck att spela på om jag vill, men det gör jag bara om vi vill ha med det. Spelar jag Call of Cthulhu behöver vi inte väva in sexism bland kvinnliga utredare – om inte spelaren vill! Glöm inte heller att överkomma förtryck kan vara en vanlig motivation bland människor, sade hon och blängde på sig själv i spegeln.

 

[2097]

Glöm inte heller att överkomma förtryck kan vara en vanlig motivation bland människor, sade hon och blängde på sig själv i spegeln.

Här kan jag lacka ur på designers som ex vis Avery Alder där det ibland känns som att dom glömmer bort att det finns andra runt bordet. Jag kanske urpepp på att rollspela att slåss mot patriarkatet men bredvid mig vid samma bord finns nån som längtar efter eskapism från just den specifika konflikten och hellre vill slåss mot nåt annat.

 

[Gabrielle de Bourg]

Här kan jag lacka ur på designers som ex vis Avery Alder där det ibland känns som att dom glömmer bort att det finns andra runt bordet. Jag kanske urpepp på att rollspela att slåss mot patriarkatet men bredvid mig vid samma bord finns nån som längtar efter eskapism från just den specifika konflikten och hellre vill slåss mot nåt annat.

Agreed! Det här är varför jag alltid föredrar att luta mer åt Pulp-hållet när jag spelar många rollspel.

 

[2097]

Uj jag menar inte bara att dom vill slåss mot nåt annat utan att dom helt vill slippa höra om just det specifika slagsmålet för en liten stund. Om det är saker som triggar osv. Ex vis en f.d. narkoman som kämpar för att hålla sig nykter och så ska nån annan rollspela ut sin kamp för att bli heroinet. Jag vill inte att den förstnämnda ska bli överkörd
(Det här var en tvärspost för jag skrev den som ett förtydligande på mitt tidigare inlägg men gabs hann svara innan)

 

[Anarchclown]

Det där med "slåss mot patriarkatet, rasismen etc" måste pratas om vid spelbordet. Det kan vara en ren powerfantasy att få bemöta det förtryck man kanske utsatts för IRL och kämpa mot det med mer kapacitet än man har själv (se Django Unchained). Det kan också vara skittradigt att behöva hantera jobbig skit som man inte orkar med just idag. DVS det är värt att prata igenom innan varje kampanj eller äventyrsstart vad spelarna orkar med/är ute efter. Precis som det också är rimligt att anpassa andra saker efter vilka spelarna är. Jag har två spelare som är skiträdda för spindlar tex. Jag undviker därför oftast spindlar när de är med och spelar. När däremot en av dem valde att spela en drow helt på egen hand i en kampanj så... ja alltså... självförvållat är ett ord som dyker upp i mitt huvud. Självklart hade jag även då om hon verkligen hade upplevt obehag och inte garvat åt hur hon verkligen inte tänkt sig för, tonat ner den delen av drowkulturen.

Om man ser till grundfrågan. D&D ska inte lägga in hårda begränsningar eftersom spelet är relativt generiskt och har en spelarbas som i alla fall senast det gjordes undersökningar om det till mer än 50% använder homebrewvärldar. Att lägga in begränsningar i andra spel är fullständigt möjligt om dessa beskriver mer begränsade miljöer och kanske även mindre generiska klasser. Jag kan tänka mig en alien race som är de enda som kan spotta syra. Om det då finns alien acidspitter som klass så är det ganska uppenbart att detta är endast för dem. I historisk kontext kanske stenhårda begränsningar på folk som finns på plats är rätt tråkiga. En jude blev tex de facto härskare över en stat på iberiska halvön mitt under konflikten mellan kristna och muslimer där, trotts att båda dessa fraktioner ogillade judar.

Däremot blir jag ibland lite tokig på folk som tycker att vad som helst "måste" få finnas. Liksom nej, du kan inte spela viking med ursprung från Japan eller Peru på 800-talet. Du kan inte heller spela shaman i Australien född i Rom innan 1600-talet med mera. Geografiska begränsningar existerade. Den nivån av snöflinga blir för mycket och kommer att förändra stämningen på settingen så till den grad att man lika gärna kan spela fantasy. Även här är det såklart upp till bordet om man vill ignorera detta, men jag finner inga problem i att designers som beskriver settingen förklarar vem som fanns där och inte.

 

[Lupus Maximus]

Det finns slentrianmotstånd också. Vilket är varför jag har den begränsning till Exalted som jag har. När det kommer till saker spelarna kan ha råkat ut för själva, så har inte Exalted Sexism, rasism eller homofobi i majoriteten av sina kulturer. Sådant är konstigheter mindre grupper på kanterna kanske håller på med.

Vill någon absolut ha en rollperson som är emot slaveri från början, så får de spela Exalted med någon annan än mig som spelledare. Det kan betyda att man inte spelar med mig alls, eller att vi spelar något av de andra kanske trettio rollspelen jag kan tänka mig spelleda. I de flesta av dem är det lika verboten att ha en rollperson som är för slaveri.

Hur jag hanterar det är väldigt beroende på om jag specifikt försökt sätta ihop en grupp för att spela Exalted (personen är välkommen åter vid annat tillfälle), om jag försöker sätta ihop en grupp och Exalted är ett av de olika alternativen som bollats upp (Exalted stryks från listan över potentiella spel), eller om jag redan har en grupp och vi vill börja spela något annat tillsammans (vilket gör att spel utanför någons preferens stryks).

 

[2097]

Det finns slentrianmotstånd också. Vilket är varför jag har den begränsning till Exalted som jag har. När det kommer till saker spelarna kan ha råkat ut för själva, så har inte Exalted Sexism, rasism eller homofobi [...] Vill någon absolut ha en rollperson som är emot slaveri från början

Slaveri finns på jorden alltså. Tyvärr
Så det kan absolut vara något som någon eller nån i dens familj drabbats av, eller som någon spelares, öh, "grupp" kan ha varit oproportionerligt utsatt för.
På samma sätt som en del svarta kände sig alienerade från brädspelskulturen för nåt decennium sen när slaveribrädspelet "Puerto Rico" toppade listorna. Nu kan jag ju inte prata för dom och det kanske bara gäller en bråkdel av den gruppen men jag kände mig själv squeamish som attan inför spelet. Sen jag flyttade har min bekantskapskrets blivit helt lily och jag tänker att det kanske hänger ihop med att jag har blivit mer inblandad i bräd- och rollspel. Jag längtar efter att dom här murarna ska rämna och alla kan få känna sig inte bara välkomna vid bordet, utan inbjudna till bordet.

 

[Troberg]

Det jag menar är att jag är så jävla trött på slentrianförtryck. Världar som har förtryck för världens skull, utan att det fyller någon funktion mer än att "så är det" (till exempel om världen bestämt ska ha våra könsroller). Det behöver inte betyda att det måste vara "pekpinnar" och att allt måste utbilda eller ha en åsikt om det. Men det ska finnas en anledning bakom och något att säga med det. Och att om du ska säga något med det, så snälla väv in det i berättelsen, eller gör i alla fall ett äventyrsfrö. Jag är lika trött på förtryck i världar som jag är kring tanken att det är en konstant.

Tänker på ditt exempel om prästen. Om du presenterar det där så bör du också tänka att det måste kunna få vara ett äventyrsfrö där spelarna kanske bestämmer sig för att dra igång en revolution och störta kyrkan och kyrkoväsendet.

Jag själv skriver ju mest till spel som är i "vår värld" i grund och botten, så jag har en hel del förtryck att spela på om jag vill, men det gör jag bara om vi vill ha med det. Spelar jag Call of Cthulhu behöver vi inte väva in sexism bland kvinnliga utredare – om inte spelaren vill! Glöm inte heller att överkomma förtryck kan vara en vanlig motivation bland människor, sade hon och blängde på sig själv i spegeln.

Jag tror inte att vi tänker så olika. Ingenting i mina spelvärldar finns där "bara för att", allting finns där av en anledning. I exemplet med häxprocesserna så kan det tex vara att spelarna måste agera undercover i en extremt paranoid miljö, en miljö som innehåller massor av rollspelsbränsle och utmaningar.

Jag bygger ofta på det sättet. Det finns inga utopier i mina världar, alla äpplen har en mask, och just den masken är en av de viktiga komponenterna för såväl rollspelsbränsle, äventyrsuppslag, utmaningar och unik stämning för varje region.

 

[Troberg]

På samma sätt som en del svarta kände sig alienerade från brädspelskulturen för nåt decennium sen när slaveribrädspelet "Puerto Rico" toppade listorna.

Well, ska man vara petig så är det enligt reglerna "settlers", som råkar ha bruna tokens (små cylindriska tokens, inte meeples). Det finns också saker som talar mot att det är slavar, tex att de kan sättas på arbetsuppgifter som jag inte tror man satte slavar på. Jag håller nog med om tolkningen att det är slavar, men det står inte uttryckligen i spelet och andra tolkningar är tänkbara.

Så, ja, det är troligen slavar, men troligen är inte nog för att kalla det "slaveribrädspel".

 

[Anarchclown]

Precis. Motsättningen och "felet" i settingen är ju det som ger hjälten sin "call to action". Det är bara tråkigt om det är samma call to action varenda gång och jobbigt om den som inte vill drömma sig bort till en annan tid och värld måste möta samma skit som de stöter på i livet konstant.

 

[2097]

Colonists heter dom i den amerikanska versione, inte settlers. I den tyska versionen heter craftsman "Aufseher".

Dom är ju en resurs som är en blandning all möjlig arbetskraft, både utbildad arbetskraft i byggnaderna i städerna och så grovarbetare ute på fältet. Jag fattar att det inte är "en brun disk = en slav" fullt ut, spelet är ju abstraherat. I regelboken står det vilka årtal spelet skildrar. Under dom åren var afrikanska slavar en väldigt stor del av arbetskraften på Puerto Rico.

 

[Troberg]

Precis. Motsättningen och "felet" i settingen är ju det som ger hjälten sin "call to action". Det är bara tråkigt om det är samma call to action varenda gång och jobbigt om den som inte vill drömma sig bort till en annan tid och värld måste möta samma skit som de stöter på i livet konstant.

Det hanterar jag på två sätt:

* Varje region har en distinkt karaktär, så reser man så får man variation.
* Jag brukar alltid ha minst två "grundpremisser" i mina scenarios. Lite grand som hur Vampire är "Gothic Gudfadern", Star Wars är "Space opera swashbuckling" osv. Regionen bidrar oftast med en av dessa komponenter, sedan blandar jag i en eller ett par till för att justera smaken.

 

[Troberg]

Colonists heter dom i den amerikanska versione, inte settlers. I den tyska versionen heter craftsman "Aufseher".

Dom är ju en resurs som är en blandning all möjlig arbetskraft, både utbildad arbetskraft i byggnaderna i städerna och så grovarbetare ute på fältet. Jag fattar att det inte är "en brun disk = en slav" fullt ut, spelet är ju abstraherat. I regelboken står det vilka årtal spelet skildrar. Under dom åren var afrikanska slavar en väldigt stor del av arbetskraften på Puerto Rico.

Well, det skulle underkänna många spel, bland annat klassiker som Civilization. Vad var forna Egypten, Grekland, Rom, Kartago osv utan slavar?

Ibland så tror jag att man får acceptera att "så var det då", annars hamnar man lätt i mardrömshålet som är i USA, där böcker av författare som Twain och Conrad censureras bort från biblioteken för att de innehåller N-ordet (och båda hade egentligen en rätt så modern vy av saken, de bara använde en vokabulär man inte skulle valt idag). Jag menar, idag vet vi att det är fel, men så var det inte förr, och det får man inte heller glömma.

 

[Anarchclown]

Det är väl möjligt att spelet är både inte tänkt att vara/inte är rasistiskt och ändå gör svarta spelare obekväma samtidigt på grund av associationer de får på grund av den historiska kontexten. Alla spel som handlar om att kolonisera amerikanska kontinenten löper väl dessutom risken att upplevas som obehagliga av ursprungsbefolkningen där.

 

[Troberg]

Det är väl möjligt att spelet är både inte tänkt att vara/inte är rasistiskt och ändå gör svarta spelare obekväma samtidigt på grund av associationer de får på grund av den historiska kontexten. Alla spel som handlar om att kolonisera amerikanska kontinenten löper väl dessutom risken att upplevas som obehagliga av ursprungsbefolkningen där.

Javisst, för att inte snacka om alla brädspel där någon behöver spela tyskarna i WW2, och sådana spel finns det gott om.

 

[Gabrielle de Bourg]

Jag tror inte att vi tänker så olika. Ingenting i mina spelvärldar finns där "bara för att", allting finns där av en anledning. I exemplet med häxprocesserna så kan det tex vara att spelarna måste agera undercover i en extremt paranoid miljö, en miljö som innehåller massor av rollspelsbränsle och utmaningar.

Jag bygger ofta på det sättet. Det finns inga utopier i mina världar, alla äpplen har en mask, och just den masken är en av de viktiga komponenterna för såväl rollspelsbränsle, äventyrsuppslag, utmaningar och unik stämning för varje region.

Värt att nämna är ju att min åsikt till en stor del också är en reflektion till spelskapare, om vad de bygger för världar!

 

[2097]

Well, det skulle underkänna många spel, bland annat klassiker som Civilization. Vad var forna Egypten, Grekland, Rom, Kartago osv utan slavar?

Så som spelet "Puerto Rico" använder slavarna väldigt direkt kan jag ändå känna i mitt stilla hjärta att det är skillnad. Dels för hur direkt och "ut på fälten med er"–aktigt spelet är, och dels eftersom det handlar om just triangelslaveriet snarare än någon annan historisk träldom. Dom tre hundra åren av slavhandel slutade först i mer eller mindre modern tid, på 1800 talet. Det är många nutidsmänniskor som mer eller mindre är direkt drabbade. Och, vi ser även konsekvenserna av den i form av en segregering som satt sina spår än i dag, genom ex vis rasistisk stadsplanering.

Jag har full förståelse för alla möjliga reaktioner inför det spelet, speciellt negativa eftersom det gjorde mig själv squeamish. Jag är inte jättepepp på detaljerade krigsspel på squad-nivå från 1900-tals-krig heller iofs som den historiemes jag är. Gud jag pallar inte ens letters from Whitechapel för jag tycker det är "too soon" och kvinnorna som mördades är för verkliga.

Menar inte att alla ska behöva spela på min mesiga nivå men det jag försöker säga är att den här typen av spelval kan ibland ha konsekvenser på vilka personer man indirekt innesluter och (kanske ibland ofrivilligt) utesluter ur sin spelgrupp.