Sidotanke från WOTC och kulturell sensitivitet-tråden: Ska alla möjligheter vara öppna för alla i spel?

[Anarchclown]

Värt att nämna är ju att min åsikt till en stor del också är en reflektion till spelskapare, om vad de bygger för världar!

Ja. Vid mitt spelbord kan jag framställa den obehaglige sydafrikanske före detta apartheidstödjande rasisten genom att låta honom säga "ka****r" så att mina spelare fattar att de har att göra med ett rasistiskt svin. Om jag skulle skriva ett spel och fylla det med det ordet så skulle jag förtjäna all kritik jag kan få. Så det är en jävla skillnad på offentligt och privat i allmänhet, så även inom rollspel.

Det är också skillnad på hur stor publik jag vänder mig till när jag skriver ett rollspel. Nu är D&D det överlägset största rollspelet i världen så att just de undviker exkluderande klichéer känns viktigt för oss som hobby. När random mindre rollspel har en setting där man spelar ut andra världskriget eller kolonialismen med dvärgar och alver så ser jag det kanske mer som en feature än en bugg och det spelet kan ha ett värde om det inte råkar framställa motsvarigheten till Leopold II som rättfärdigad eller tar "white mans burden"-approachen eller något.

 

[Anarchclown]

Så som spelet "Puerto Rico" använder slavarna väldigt direkt kan jag ändå känna i mitt stilla hjärta att det är skillnad. Dels för hur direkt och "ut på fälten med er"–aktigt spelet är, och dels eftersom det handlar om just triangelslaveriet snarare än någon annan historisk träldom. Dom tre hundra åren av slavhandel slutade först i mer eller mindre modern tid, på 1800 talet. Det är många nutidsmänniskor som mer eller mindre är direkt drabbade. Och, vi ser även konsekvenserna av den i form av en segregering som satt sina spår än i dag, genom ex vis rasistisk stadsplanering.

Jag har full förståelse för alla möjliga reaktioner inför det spelet, speciellt negativa eftersom det gjorde mig själv squeamish. Jag är inte jättepepp på detaljerade krigsspel på squad-nivå från 1900-tals-krig heller iofs som den historiemes jag är. Gud jag pallar inte ens letters from Whitechapel för jag tycker det är "too soon" och kvinnorna som mördades är för verkliga.

Menar inte att alla ska behöva spela på min mesiga nivå men det jag försöker säga är att den här typen av spelval kan ibland ha konsekvenser på vilka personer man indirekt innesluter och (kanske ibland ofrivilligt) utesluter ur sin spelgrupp.

Fullt rimligt att folk har olika nivå de är bekväma med. Ingen ska behöva spela skit de inte vill spela eller mår dåligt av. Hobbyn handlar i grund och botten om wish fulfillment och eskapism. Om man sitter och mår dåligt så tror jag inte man fått så mycket av någotdera.

 

[2097]

Fullt rimligt att folk har olika nivå de är bekväma med. Ingen ska behöva spela skit de inte vill spela eller mår dåligt av.

Det är också en fråga om att få uppleva lyhördhet av sina medspelare, och att få känna sig giltiggjord. Om någon kommer ny till spelgruppen från en minoritetsgrupp och får uppleva obliviousness och "uj va skulle slaveri eller kolonialism va nåt kontroversiellt?!" eller ingen reaktion alls så är det i sig alienerande. Samma grupp inklusive den nya medlemmen kanske skulle kunna ha stor behållning av ett spel om nåt av dom här ämnena om det gjordes med mer öppna ögon och med medvetenhet och omtanke och utifrån en explicit antikyriarkal värdegrund snarare än ett implicit normbevarande.

Dvs "nu ska vi spela PR för att vi vill lära oss mer om den tidens ekonomiska faktorer och kolonialismens motorer och hur nåt så fruktansvärt kunde inträffa" skulle vara skillnad jämfört med att bara lolla runt med spelet och inte ens uppmärksamma vilken dynamit man jonglerar med. Nu låter jag ju kanske som världens killjoy stränga skolmamsell och det är bra isf för det är jag ju. Pga trött på att utsatta grupper blir överkörda. Nu igen med standardbraskisen att jag kan inte prata för nån annan grupp och jag riskerar likagärna att bli nedlåtande och hjälplöshetsgörande snarare än till hjälp när jag försöker göra det. Men gör mitt bästa såklart

Det som stör mig mest med tyska brädspel som Puerto Rico eller Navegador är att dom präglas av en sån total obliviousness om att kolonialismen skulle vara dålig. Finns inte ett spår av det i regelböcker eller i box copy. Endeavor är ett spel som försökte göra dom här grymheterna explicita och även om jag och min känsliga tantmage drar mig för det spelet så är det ändå 1% mer försvarbart än PR och Navegador och likn.

 

[Anarchclown]

Det är också en fråga om att få uppleva lyhördhet av sina medspelare, och att få känna sig giltiggjord. Om någon kommer ny till spelgruppen från en minoritetsgrupp och får uppleva obliviousness och "uj va skulle slaveri eller kolonialism va nåt kontroversiellt?!" eller ingen reaktion alls så är det i sig alienerande. Samma grupp inklusive den nya medlemmen kanske skulle kunna ha stor behållning av ett spel om nåt av dom här ämnena om det gjordes med mer öppna ögon och med medvetenhet och omtanke och utifrån en explicit antikyriarkal värdegrund snarare än ett implicit normbevarande.

Dvs "nu ska vi spela PR för att vi vill lära oss mer om den tidens ekonomiska faktorer och kolonialismens motorer och hur nåt så fruktansvärt kunde inträffa" skulle vara skillnad jämfört med att bara lolla runt med spelet och inte ens uppmärksamma vilken dynamit man jonglerar med. Nu låter jag ju kanske som världens killjoy stränga skolmamsell och det är bra isf för det är jag ju. Pga trött på att utsatta grupper blir överkörda. Nu igen med standardbraskisen att jag kan inte prata för nån annan grupp och jag riskerar likagärna att bli nedlåtande och hjälplöshetsgörande snarare än till hjälp när jag försöker göra det. Men gör mitt bästa såklart

Det som stör mig mest med tyska brädspel som Puerto Rico eller Navegador är att dom präglas av en sån total obliviousness om att kolonialismen skulle vara dålig. Finns inte ett spår av det i regelböcker eller i box copy. Endeavor är ett spel som försökte göra dom här grymheterna explicita och även om jag och min känsliga tantmage drar mig för det spelet så är det ändå 1% mer försvarbart än PR och Navegador och likn.

Alltså alla har en gräns dessutom. Andra tycker det är kul att läsa Fatal och förfasas, jag betackar mig och känner att det mest verkar ungefär lika givande som att läsa lappen om gud och kvinnor som jag fick av en schizofren person när jag jobbade på kyrkogård ett tag. Folk som hävdar att de inte har en gräns brukar rätt ofta ha det om man pushar dem. "Jag har ingen gräns" "Ok, varför skriker du då om att det finns en homosexuell sexscen i random fiction" etc.

Jag råkar bli arg snarare än illa till mods när min gräns nås, men det gissar jag är på grund av att jag har vunnit större framgång genom att som stor och bullrig bli förbannad än du skulle ha gjort med samma taktik och därför liksom en Pavlovsk hund formats till att få den känsloyttringen.

Confession: När jag var yngre och mer "edgy" brukade jag rätt ofta utan att fatta att det var det jag gjorde börja med att usätta nya spelares karaktärer för jobbig skit för att se om de pallade att spela med mig. Det är idiotiskt, som vuxen kan jag se tillbaka på det och skämmas för hur spånigt det är. Jag vet exakt vilken mekanism i min hjärna som ledde mig till att bete mig såhär, men det gör det fortfarande inte ok.

 

[2097]

Innan terapin så var jag en urkänslig rollspelare kunde jag ibland reagera med att bara tyst sitta kvar och vara med ändå och sen först efter sessionen fatta mod till mig och hoppa av gruppen. Därför tycker jag X-card suger för jag skulle aldrig ha vågat använda det ändå. Vi såg ju nåt liknande hända i Far Verona där visserligen Vana reagerade direkt men dom andra mera squirmade och först i eftersnacket fattade dom vad dom varit med om. (Inte för att dogpilea på Skinnyghost men bara som ett exempel på att X-card kan alldeles för ofta vara alldeles otillräckligt. Istället använder jag lines men inte veils + att man får bryta när som helst + att man får lämna + att man kan göra off-live–tecknet (hand över huvudet) och prata ooc om vad man behöver ska hända.)

Eller så började jag gråta och argt gå iväg, utan att förklara exakt vad som var felet osv osv. Ja jo jag har varit så känslig innan jag fick mitt huvudtrassel sorted out… det är därför jag står upp för dom som är det nu!

 

[bortom12e]

Modigt att du delar med dig, och nyttigt

 

[Anarchclown]

Ja. Jag tror att öppen kommunikation mellan spelare är sjukt mycket effektivare än skrivna regler i detta fall. Känslan av att gruppen är öppen för att avbryta och prata med varandra är skitviktig. Idag hade jag fortfarande inte kunnat till fullo hantera någon som aldrig pratade med mig eftersom jag är en Aspie som inte alltid fattar sociala kontexter. Men jag kan göra mitt bästa för att göra personen bekväm i min grupp eller att i alla fall kommunicera teman för en kampanj så den vet om att den inte ska vara med. "Vi funderar på att spela pirater inspirerade av hur grisigt det var att vara på ett skepp under age of sail. Garanterade inslag är slentrianmässig tortyr, brutala avrättningar, skörbjugg, svält och extremt slumpmässiga dödsfall. Eventuellt förekommande är sexuellt våld, slaveri, sexism och well... ungefär alla andra brott som man kan tänka sig." Ska helst komma innan man är locked in på att spela det eller mitt i och den personen inser att den kommer att upplevas som jobbig för att den inte känner sig bekväm med något. Det är liksom upp till alla spelare att alla spelare har roligt och att isolera någon och tvinga den till att make a stand för att den är i minoritet är inte ok.

I just min grupp leder det till att vi har olika kampanjer vi spelar beroende på vem som kan vara med. En person är otroligt obekväm med ens hints om just sexuellt våld så vi undviker det när hon är med och spelar. En annan person vill gärna att allt ska vara så mörkt och hemskt som möjligt och blev jättenöjd när jag fick henne att gråta för att hennes karaktär magiskt dominerades till att strypa sitt kärleksintresse. De här två personerna kan spela tillsammans och vi håller oss då på spelare etts nivå. När hon inte är med kan vi andra som inte tar illa upp av det och gillar att utforska hemskheter spela på spelare två's nivå. Inget av detta hade dock blivit så om vi inte hade börjat med att spela snällare än såhär och bygga upp en känsla av tillit.

Korten eller liknande är dock det bästa vi har för vissa former av offentligt spel med folk man inte känner på konvent tex.

 

[2097]

Ja… jag har en line att sexuellt våld inte existerar på planeten Toril iaf inte när jag spelleder. Sex ja, våld ja, blandningen nej. (SM med consent en annan sak såklart.)
Vill bryta ut till en ny tråd varför lines är så bra och veils så dåliga. Ska göra det sen men jag ligger efter m att-göra-listan. Det nya forumet är extremt addictive att releada /alerts hela tiden.

 

[Anarchclown]

Jo. Det är inte så svårt att undvika den där grejen som folk inte klarar oavsett vad det är. Även om man inbland undrar om de inte ska söka sig till en annan hobby. Folk som har problem med allt fiktivt våld ska nog inte spela D&D tex (ren halmgubbe som används som exempel, ingen person jag någonsin spelat med har haft det här problemet).

 

[God45]

Ja… jag har en line att sexuellt våld inte existerar på planeten Toril iaf inte när jag spelleder. Sex ja, våld ja, blandningen nej. (SM med consent en annan sak såklart.)
Vill bryta ut till en ny tråd varför lines är så bra och veils så dåliga. Ska göra det sen men jag ligger efter m att-göra-listan. Det nya forumet är extremt addictive att releada /alerts hela tiden.

Vill läsa den tråden!

 

[bortom12e]

Lines, innebär det att att deltagare har en session zero och diskuterar var deras gränser går? Eller finns det något mer i det?

 

[2097]

Ja en line är en regel om att en viss typ av saker inte får vara med helt enkelt. "I det här spelet kommer era rollpersoner aldrig att dö om inte ni själva som spelare väljer det" är ett exempel. Vi har bara en line i min hemma D&D kampanj och det är att det inte finns sexuellt våld. Man skulle kunna dra den linjen som att "det är inget som ska förekomma i just vår story" men jag har dragit den så långt att det inte ens existerar på hela planeten eller dess förflutna. Inte för att osynliggöra att sån skit finns irl och hur vanligt det är och hur hemskt det är men bara för att jag helt enkelt inte pallar.

Ett exempel på en gång det användes var när en spelare drog ett skämt om att

Spoiler

Det här var när en annan rollperson hade ramlat ner i en ormgrop och den här spelaren började skämta om att ormarna kröp in i alla hål. "Nej! Inget sexuellt våld!" röt jag till då.

En annan gång var när jag ändrade i ett scenario vilket jag i princip aldrig gör annars för att det var en person som hade klätt av sig naken och bundit fast sig för att rollpersonerna skulle hitta honom och bli kompis med honom. Jag lät honom vara påklädd istället. Sen när dom hittade klädhögen insåg jag misstaget och jag valde att gå OOC och förklara vad som hade hänt och att klädhögen inte var en ledtråd och att jag skulle ha tagit bort den också.

Veils-tråden hittar du här, God45!

 

[2097]

Obs, det är inte några av mina spelare som är mesar kring det här. Det får ni inte tro. Jag har inte ens frågat dom vad dom vill ha för lines. Jag har bara bestämt det själv för hur jag vill ha det men sen berättat för dom tydligt att det är såhär jag tycker vi ska köra. #2097domme

 

[Lupus Maximus]

Alltså alla har en gräns dessutom. Andra tycker det är kul att läsa Fatal och förfasas, jag betackar mig och känner att det mest verkar ungefär lika givande som att läsa lappen om gud och kvinnor som jag fick av en schizofren person när jag jobbade på kyrkogård ett tag. Folk som hävdar att de inte har en gräns brukar rätt ofta ha det om man pushar dem. "Jag har ingen gräns" "Ok, varför skriker du då om att det finns en homosexuell sexscen i random fiction" etc.

Jag håller helt klart med. Jag vet att mina egna gränser dock ligger långt bortom vad de flesta andra är bekväma med, så att mina preferenser över vad jag är intresserad av blir mer avgörande. Bara för att jag inte har något problem med att något är med behöver inte betyda att det intresserar mig. Så då blir det mer en fråga om hur stor del det tar, och om det finns annat som jag tycker är intressant så att helheten intresserar.

Desto mindre man vet om varandras gränser, desto mer marginaler behöver man ha. Problemet är ju också om man har spelare från flera kulturer, då något som anses vardagsmat hos några kan vara upprörande för andra.

 

[Gabrielle de Bourg]

Underskatta aldrig lärdomar från BDSM inom rollspel (nu menar jag VÅR typ av rollspel).

 

[Anarchclown]

Jag håller helt klart med. Jag vet att mina egna gränser dock ligger långt bortom vad de flesta andra är bekväma med, så att mina preferenser över vad jag är intresserad av blir mer avgörande. Bara för att jag inte har något problem med att något är med behöver inte betyda att det intresserar mig. Så då blir det mer en fråga om hur stor del det tar, och om det finns annat som jag tycker är intressant så att helheten intresserar.

Desto mindre man vet om varandras gränser, desto mer marginaler behöver man ha. Problemet är ju också om man har spelare från flera kulturer, då något som anses vardagsmat hos några kan vara upprörande för andra.

Jag har verkligen sjukt lite gränser för vad jag kan klara av i fiction. Så länge det inte är på riktigt kan jag klara av i princip vad som helst. Jag är däremot rätt ointresserad av skräck för att jag oftast inte blir rädd och/eller engagerad ändå. Tunnelkräl kommer oftast att tråka ut mig på en session eller två, med mera.

Jag håller med att det som intresserar mig får mer plats än inte. Jag tycker om att porträttera äventyrare som spårar ur lite för att de har farliga jobb och är under press konstant till exempel. Det kan bli fucked up, oftast blir det inte mer än att de super och ligger runt eller whatever. Hursomhelst är det vad de gjör mellan äventyrande som är en del av vad som utgör deras personlighet.

 

[krank]

Det nya forumet är extremt addictive att releada /alerts hela tiden.

OT, och du har säkert redan hittat det: Jag har börjat trycka "Unwatch" högst upp till höger på trådar jag deltagit i men som jag inte nödvändigtvis känner att jag vill fortsätta hålla koll på. Det minskar mängden bös i /alerts.

 

[2097]

Underskatta aldrig lärdomar från BDSM inom rollspel.

Och vice versa nästan ännu mer

trådar jag deltagit i men som jag inte nödvändigtvis känner att jag vill fortsätta hålla koll på

Hittills har inte någon sådan tråd existerat! #2097kontroll

 

[Magnus Seter]

Det nya forumet är extremt addictive att releada /alerts hela tiden.

Det går att stänga av att detta sker automatiskt i Preferences för ditt Account. Gör saker mycket lugnare.

 

[dancodan]

Tankar och tyckande?

Jag följer ofta den miljö som är uppmålad, så länge den presenterar en spännande och äventyrlig plats.
Om det finns regler (a.k.a. normer) som att tex en gnome inte får bli paladin så passar det mig alldeles utmärkt.
Det betyder inte att jag inte kommer ha några gnome-paladiner, det betyder bara att OM jag har det så är dom unika och har en bra bakgrundsstory till varför dom är det. (Om jag tycker det skulle vara roligt för spelgruppen).

Världar som målar upp förtryck, orättvisor, klasskillnader och dylikt brukar ofta lämpa sig för spännande äventyr. (Där rollpersonerna är underdogs och måste besegra den stora ondskan eller varför inte där rollpersonerna representerar den privilegierade överklassen utan att veta om det, som är så vanligt i dagens samhälle)
Jag lägger ofta inte jättemycket värderingar i de miljöer och regler som målas upp. Jag följer det som är intressant och slänger det som inte passar vår spelgrupp.