Jag spelade med en väldigt märklig spelare en gång. Han kom inte från min spelgrupp, och hade förmodligen lärt sig spela rollspel i en spelkultur som var radikalt annorlunda än min egen, för det han gjorde påminde inte om något jag någonsin varit med om tidigare...
Först plockade han nästan bara färdigheter till rollpersonen som aldrig används i spel. Han hade kanske värdet 8-9 i några få normala färdigheter, som Smyga och Bluffa, men resten lade han på bara trams och det var nästan så att jag tyckte att han spelade oseriöst. Sedan så envisades han med att försöka använda dessa konstiga färdigheter hela tiden, och detta på de mest märkliga och annorlunda sätt.
Exempel: Ett uppdrag handlade om att skaffa information från en rik greve. I vanliga fall så skulle man ju försöka förföra greven, köpslå med honom eller eventuellt använda någon av de vanliga standardfärdigheterna "kunskap om teatern" eller "kunskap om tavlor" för att vinna grevens förtroende med ett delat intresse och på så vis intrigera sig fram till informationen, men den här spelaren pekade alltså på sitt formulär och menade att man kunde använda den här konstiga färdigheten -vad den nu hette, något i stil med "sverd"- och genom att utföra några konstiga viftande manövrar med ett blankt, hårt och vasst föremål som tydligen fanns beskrivet i ett parti i regelboken (som jag aldrig tidigare ens läst) för att avliva hans vakter och helt enkelt skrämma sanningen ur greven. Jag var tvungen att läsa ett helt kapitel med obskyra instruktioner som jag inte kan tänka mig att någon annan rollspelare före mig har behövt lära sig för att kunna genomföra denna märkliga ritual.
Efter spelsessionen så såg vi ut som frågetecken allihopa. Den nya spelaren var halvnöjd med äventyret, men tyckte att det var roligare att spela om man kunde leta efter skatter och konfrontera en sorts märkliga fantasivarelser som han kallade för "årtjer", men som jag ännu inte funnit någonstans i regelboken. Jag gissar att hans spelledare måste ha spelat med helt hemgjorda regler, eftersom hans spelstil var så konstig.
Kan ni tänka er att på hans rollformulär fanns inte en enda accessoar av något slag (jag svär, inte en endaste manchettknapp!), och han hade glömt att ange vad rollpersonen vanligtvis brukade festa, vad han hade för favoritdrink, vad han hade för avvikande sexuell läggning och vad han tyckte om för sorts brödrostar.
Och det var ju inte som om vi var nakna bland folk... förutom på slutet, kanske...
