Verklighetsflykt kanske är, som flera andra påpekat, fel ord i sammanhanget. Men vad du skriver i andra stycket, "för att du slipper dig själv" tycker jag sätter fingret på det jag vill diskutera. Slipper man sig själv när man spelar, läser eller tittar?Arfert said:Tja, allt rollspel är väl verklighetsflykt? Så fort du tar på en roll av en annan person har du lämnat verkligheten. Även om du spelar saker som uteliggare i Stockholm eller kristen hemmafru i Knutby. Eller student i Linköping. Eller reklamare i Göteborg. Det är fortarande en verklighetsflykt. Föt det är inte på riktigt.
Det är lite som att diskutera film. Både Black Swan, The Station Agent och Transformers är verkighelsflykt. Till och dokumentärfilm, som är en form av verklighetflykt. För att du slipper dig själv. För det är därför vi går på bio.
Jag tänker att man kan möta sig själv, fast i fantasin. Man möter sin egen längtan efter att lyckas, rädsla för att bli ensam, och lojalitetskänslor för gruppen. Sånt som man kanske möter i skarpt läge i det dagliga livet.