"Men är det inte så att man inte orkar odla upp mark om man vet att den är mager, eller alöt för stenig? Det borde väl vara bättre att odla upp mark längre bort än att få lite halvkass mark?"
Bara till en viss gräns. Till slut förlorar man mer på att gå till den rika marken tre timmar bort, än att odla upp den kassa marken inpå husknuten.
Sten blir husgrunder och gärdsgårdar, och mager mark får ligga i träda längre eller odlas med mer tåliga sädesslag (råg eller korn) eller används för vall.
Men liksom, poängen är att det heter "jordbruksbygd" av en anledning. Om marken kring byn är bördig så är förmodligen hela bygden bördig. I en sådan bygd så odlas så mycket mark man kan, kanske inte med en gång, men efter några generationer.
Inte heller är det särskilt mycket mening att bosätta sig mitt ute i ingenstans två dagar från närmaste granne. Man får ingen hjälp om det krisar sig av någon anledning, och man måste färdas i två dagar för att sälja överskottet eller köpa de grunkor som inte kan produceras lokalt. Det är helt enkelt inte hållbart.
Så istället knoppas byar av i utkanten av den existerande byn. Se nedanstående bild, så får du en bra illustration av hur odlingsbar mark exploateras över historien:
Den översta bilden visar den ursprungliga bosättningen vid en flod. Redan här syns de första tecknen på avknoppning med temporära hus nedströms (uppåt höger).
På den andra bilden så har de temporära husen rivits och ersatts med permanenta hus lite längre nedströms. Den odlade marken sprids utifrån den nya byn. En ny avknoppning kan antydas neråt och något håller också på att hända uppströms.
Den tredje bilden är ytterligare något sekel senare. Det finns en liten skogsplätt mitt i åkrarna. Nedströmsby har vuxit lite till och hunnit knoppa av en egen by söderut. Gamleby har tillsammans med Nedströmsby knoppat av sig till Norrby, uppåt. Uppströmsby är riktigt stor numera, och en Söderby håller också på att bildas.
Den sista bilden är efter ytterligare något hundratal år. Gamleby håller nu på att bli en stad, och tre nya byar har växt fram. Den lilla skogsplätten har nästan helt försvunnit.
Och så där sprider sig odlad mark, som en mögelfläck på en ost. Den sväller och blir större, så långt som den bördiga marken sträcker sig.
Och här är lektionens höjdpunkt: bördig mark sträcker sig över stora områden, typ Skåne eller Västra Götalandsregionen. Det är inte ofta som det är småfläckar med bördig mark här och var, utan bördig mark omfattar stora områden, som floddalar, slätter et cetera.
Och se det så här: om marken
inte är bördig nog för att saker som säd ska växa där, hur sjutton kan då träd och skog växa där? Nä, kan något växa i någorlunda stor mängd så är marken odlingsbar.