Nekromanti Skapande av framtida teknologi

[Niklas73]

På Piruetts sida Sinkadusmåndag nr 26 så angrips Mutants teknologi där man talar om olika minnesenheter etc (detta sker också med Neotech på ett annat ställe). I och med att jag arbtetat med scifi hela min "rollspelskarriär" så känner jag verkligen vikten av problemet. Det föranledde följande inlägg på Piruett:

"Sen ang Mutants teknologi. Det är GAAAAALET svårt det där att göra scifi spel och skapa cool teknologi för 10 år senare är risken att det är skittöntigt. Mitt tips är att undvika att titta på dagens teknologi och skapa helt egen teknologi. Tala inte om datorer, tala om bio-massa: En bilogiskt bakteriell ledare som utför det datorer utför idag.

Sen är också frågan: Hur långt kan teknologin nå? Alltså det längsta man kan komma i tex skärmar till dataenheter är väl avatarer, hologram eller mental projektion i hjärnan?

Faktum är att skapande av framtidsscenarion ÄR svårt att få till trovärdigt."

Är ni med? Förstorar jag ett ickeproblem? Håller ni med ? Hur tänker ni kring den här frågan?

 

[rjonas]

Det intressanta i sci-fi är ju inte vad som är möjligt utan vad som fortfarande inte är möjligt. I Dune så har ledarna personliga kraftfält och laserkanoner. Problemet är att om man skjuter på ett kraftfält med laser uppstår en kärnvapenurladdning. Därför slåss folk med kniv! I Star Wars är det omöjligt att faxa en ritning och det leder till sjöslag i rymden.

I rollspel är allt möjligt, tänker man sig, men mediet kräver vissa begränsningar. I gamla D&D kunde alla flyga efter ett sommarlov i en dungeon. I nya D&D kan man inte längre flyga förrän på extremt höga nivåer. Samma sak med relativt blygsamma Detect Evil som numera tycks endast vara något för halvgudar. Reglerna har utvecklats till att göra "spelförstörande" element mycket ovanliga.

Jag läser Johnny Mnemonic och tycker att Johnny betalade ett dyrt pris (barndomsminnena) för 64 kB lagringsyta i hjärnan. Fast, minneskapaciteten i Johnnys hjärna spelar ju egentligen ingen roll. Författaren gör ju faktiskt en intressant poäng även om siffran är töntig.

Jag tror därför att man inte ska gå in för mycket i detalj när man beskriver framtida teknik. Det räcker med att bevisa fördelar och begränsningar för att berättelsen ska funka. En ljussabel kan skära igenom stål och man kan ensam besegra en robotarmé med hjälp av en ljussabel. Begränsningen är att du måste bygga den själv och kunskapen att skapa den får du bara om du går i lära hos en gammal mästare. Vi behöver inte en teknisk förklaring på exakt hur lasern (eller vad det nu är) begränsas till en meters längd.

Jag tror inte något är omöjligt. Jag tror mänskligheten kommer att få uppleva tidsresor, dimensionsvandringar, flygande bilar, osynlighetsmantlar, läppstiftskommunikatorer och vad helst man nu kan drömma ihop. Frågan är om vi vill ha sånt i våra rollspel? Jag vet att jag inte gillar att spela i nutid för det ideliga mobiltelefonerandet pajar rollspelsupplevelsen för mig.

 

[Sereg_UBBT]

Är ni med? Förstorar jag ett ickeproblem? Håller ni med ? Hur tänker ni kring den här frågan?

Det beror på om man kör hard-sf eller rymdopera. Är det hard-sf så bör man ju ha en rimlig förklaring som faktiskt är möjlig att genomföra. Är det rymdopera så kan man strunta i allt sånt.

Angående hur långt teknologin kan gå så kan du googla på Dyson spheres och Matrioshka brains för idéer.

 

[Arfert]

Man kan också begränsa teknik och teknologi (som inte är synonymer) med att teknologin kanske finns, men inte teknik i praktiken.

Som i Dune, där det visserligen är möjligt att bygga datorer, men förbjudet av religösa skäl att bygga saker som liknar hjärnans funktion.

Det är därför man har speciella mutanter som ligger i stora tankar och styr rymdskepp, och liknade.

 

[krank]

Jag måste säga att jag tycker att det där är en jättetöntig inställning. Liksom, på samma sätt som själva cyberpunksgenren som den såg ut '92 eller whenever inte riktigt känns helt uppdaterad idag så är det väl klart teknologin man föreställde sig då inte riktigt passar. Men är inte det en del av charmen?

Spelar jag t.ex ett cyberpunkrollspel som har genren "80-talscyberpunk", då förväntar jag mig blade runner-miljöer, tjocka kablar, och aningen anakronistiskt dåliga skärmar. Ingen wifi här inte. Det är, för mig, en vitkig del av det som är så ballt med 80-tals-cyberpunk. Det är retrofuturism, liksom.

Vill man spela något som är uppdaterat föreslår jag att man spelar något som är nytt nu; Eclipse Phase till exempel.

Jag ser inte det här som ett problem. It's not a bug, it's a feature. När jag läser Orwells 1984 så stör jag mig inte en centimeter på att det är 2010, och alltså tekniskt sett efter den framtid han såg. Det blir inte en sämre eller mindre intressant bok för det.



Scifi kommer alltid att åldras, och jag tycker det är bra. Det betyder att genren måste fortsätta vara nyskapande och drömmande, snarare än att fastna i gamla visioner.

Jag ser hellre att man är specifik om teknologi (lite av poängen med "hård" scifi är ju teknobabbel som gärna ska vara tillräckligt trovärdigt för läsaren för att det ska ge en schysst inlevelsekänsla) och låter den åldras, och uppdaterar efter behov, än att man medvetet säger att "tja, det har väl uppfunnit... nånting...".


Jag vet inte, jag gillar teknikrunkeri. Jag har svårt för scifi där teknologi "bara funkar" och man inte går in på vilka principer det gäller etc, för mig blir det som att ta bort den krämiga fyllningen, det som gör bakelsen sådär riktigt extra god. Då kan jag lika gärna spela Star Wars, som väl är så långt från tekniskt intressant scifi det går...

 

[krank]

Angående hur långt teknologin kan gå så kan du googla på Dyson spheres och Matrioshka brains för idéer.

Absolut.

Och även i det korta perspektivet finns det balla grejer med konsekvenser som kan vara riktigt svåra att förutse; jag gillar hur rollspelet Eclipse Phase hanterat det här med "uploading", att man kan föra över sitt sinne in i en maskin. Det blir liksom ett helt annat samhälle, med bisarrt många permutationer och möjligheter.

 

[Gurgeh]

Det störande elementet i science fiction är inte teknologi som blir omodern några år senare, utan teknologi som redan är omodern. Det är många äldre science fiction-filmer som gärna vill framstå som realistiska, men där rollfigurerna tvingas använda datorer som såg mer omoderna än de man samtidigt kunde gå ut och köpa i en vanlig elektronikbutik. Då imponerar inte laservapnen och rymdskeppen det allra minsta.

Generellt gäller regeln att om du ska hitta på framtida teknologi, så ta i så mycket du kan. Då dröjer det i alla fall ett par år innan det visar sig att du tog i för lite.

/tobias

 

[Petter42]

Håll dig bara undan från att ge direkta specefikationer. Det finns många typexempel från 80- coh 90-tals sci-fi där man hittar overkligt bra datorer med säkert en gig RAM-minne och 100-tals gig lagringutrymme!

Om man istället bara sagt att det var en sjukt bra dator hade man iaf minimerat skadan.

Det hela är rätt enkelt. Saker som redan finns idag kommer att utvecklas, och nästan hur mycket du överdriver kommer folk skratta för eller senare. Om det handlar om uppfinningar som inte finns än kan du göra vad du vill. Att 80-talet missade plattskärmar gör inget, för dom fanns inte då. Det är inte bara en utveckling av något som fanns! Man kan ge vilka specifikationer man vill på sitt plasmagevär, för om någon uppfinner ett plasmagevär om 20 år kommer det ändå vara coolt! Om man istället ger specefikationer på det "vanliga" superkrypskyttegeväret kommer det vara fjantigt när man uppfunnit ett så kraftfullt gevär.

/Petter spekulerar.

 

[krank]

Det störande elementet i science fiction är inte teknologi som blir omodern några år senare, utan teknologi som redan är omodern. Det är många äldre science fiction-filmer som gärna vill framstå som realistiska, men där rollfigurerna tvingas använda datorer som såg mer omoderna än de man samtidigt kunde gå ut och köpa i en vanlig elektronikbutik. Då imponerar inte laservapnen och rymdskeppen det allra minsta.

Det görs fundamentala fel idag också; massa filmer etc där teknologin inte är så mycket omodern som bara inte funkar sådär...

 

[Ulfgeir]

Det görs fundamentala fel idag också; massa filmer etc där teknologin inte är så mycket omodern som bara inte funkar sådär...

Hmm, som typ i stort sett allting som har med datorer att göra i film.. =^_^=

Menar datorer exploderar inte i ett moln av gnistor så fort det blir fel. (ok, Machintosh-datorer kanske gör det, eftersom det är den enda sorten som tycks användas i filmer)

Viss science fiction åldras väl (gäller både i film och bokform). En del annan är kitshig redan från början så återigen inget problem eftersom man vet att det här är lågbudget. Men den där gråzonen mellan, där brukar det gå käpprätt åt helvete när verkligheten springer ifrån fiktionen.

/Ulfgeir

 

[Niklas73]

Ett varv till - raser i galaxen

Nu har det här iofs med teknologi att göra men då det gäller scifi och raser... En galax borde ju rymma miljoner raser men samtidigt finns det ju ingen mening med att göra ett fåtal spelbara. Samtidigt måste ju en spelare få möjligheten att skapa en egen ras som denne tycker är cool. Hur ser ni på det?

 

[Rising]

Jag tycker det är ett missförstånd att SciFi skulle handla om att förutsäga framtiden. Vad det handlar om är att säga något intressant om den utveckling man ser i ens egen samtid.

Vi har varken tidsmaskiner eller osynliga män; men det betyder inte att H.G. Wells skulle ha varit en dålig S/F-författare. Inte heller betyder det att det är först om hundratusentals år vi kommer kunna avgöra om framtidsscenariot i Tidsmaskinen - där mänskligheten har delats upp i Eloi och Morlocker - har slagit in; och därmed kommer att fälla avgörandet om huruvida Wells varit en god författare eller inte. Det är helt irrelevant huruvida den framtidsutsagan kommer att slå in eller inte. Det som är viktigt är att H.G. Wells lyckades peka på något som var angeläget i den tidsanda när han väl skrev det.

Tala inte om datorer, tala om bio-massa: En bilogiskt bakteriell ledare som utför det datorer utför idag.

Jag tycker ovanstående är prov på helt fel angreppsvinkel; något som resulterar i blajiga, oangelägna böcker. Vad man ska tala om; det är något som har någon sorts betydelse och innebörd. I Neuromancer så finns följande sekvens:

"His face was a simple graft grown on collagen and shark-cartilage polysaccharides, smooth and hideous. It was one of the nastiest pieces of elective surgery Case had ever seen. When Angelo smiled, revealing the razor-sharp canines of some large animal, Case was actually relieved. Toothbud transplants. He'd seen that before."

Det är inte relevant huruvida folk i framtiden faktiskt kommer att inoperera solglasögon i ansiktet eller, som här, att omforma sitt huvud till en svampig, oformlig klump av hajbrosk. Vi kanske till och med kommer att skratta åt det, eftersom alla människor i framtiden ser ut just så. Det viktiga är att den här sekvensen mejkar sense för oss; vi lever i en tid då det inte bara är sjömän och kriminella som tatuerar sig, och inte bara modeller och filmstjärnor som skönhetsopererar sig; utan då tatueringar, piercingar, lyftningar och hårtoningar har blivit allmängods. Vår kropp och vårt utseende är inte något vi måste komma till freds med och acceptera, utan det har börjat förväntas av oss alla att vi skall korrigera och justera vårt kroppsliga utseende precis som alla andra delar av vårt identitetsbygge. Neuromancer tar något vi kan relatera till från vår samtid - och drar det sedan ett varv till, genom att berätta om hur folk i hans framtidsvärld genomgår lekfullt fantasifulla och väldigt ambitiösa kirurgiska ingrepp, såsom hajbrosk-klumpmannen. Och givetvis är det en rolig poäng att Case kopplar av och känner sig hemastadd när han ser att Angelo har vassa rovdjurshuggtänder i käften.

Sekvensen funkar, för att den säger något som är relevant och aktuellt för läsaren.

Så; när man tänker på hur man skall beskriva datorer i en S/F-berättelse, så skall man göra det på så vis att ens beskrivning faktiskt förmedlar något som resonerar hos läsaren. Att beskriva dem som bio-massa kan förstås mycket väl vara det bästa sättet att göra just detta, men det skulle också mycket lätt bara kunna upplevas som flum och distansera läsaren från verket.

Jag är inte säker på att Jules Verne skulle ha förstått poängen med internet, till exempel. Han kom från en tid då teknologi var något storslaget och fantastiskt som förändrade länders infrastrukturer; att visa för honom att 2000-talets teknologi starkast skulle märkas i folks vardag skulle säkert ha varit mycket främmande och obegripligt för honom. Särskilt om han fick veta hur låga anspråk vi har på vårt användande av tekniken.

Grejen är; S/F-makare skall låta bli att se som sin uppgift att göra gissningar om framtiden. De skall förstås använda samtidens teknik och framtidsutsägelserna som inspirationsmaterial, och gärna använda vetenskapliga beskrivningar för att få läsaren att köpa skeendena som berättas och finna dessa trovärdiga, osv. Men det är ovärdigt att börja kompromissa med vad man vill berätta bara för att man är rädd att ens utsägelser kanske inte skulle komma att slå in.

Det är helt okej om folk skulle komma att skratta åt vad du skrivit om tio år - men det vore katastrof om de skulle gäspa åt vad du skrivit, just nu.

 

[Dilandau]

Det görs fundamentala fel idag också; massa filmer etc där teknologin inte är så mycket omodern som bara inte funkar sådär...

Det där är ju ett allmänt problem när författare inte gör någon research. Jag vet inte hur många gånger jag läst/sett svenska deckare där journalister figurerar. Det är liksom noll koll på hur en tidningsredaktion fungerar och hur journalister arbetar. '

Bara en sån sak som när författaren ska berätta vad som står på en löpsedel, och skriver en hel uppsats. Vaffan? Har de någonsin sett en löpsedel? Det brukar vara typ 3–5 ord, inte 20.

Sånt stör mig.

 

[Krille]

Det är helt irrelevant huruvida den framtidsutsagan kommer att slå in eller inte. Det som är viktigt är att H.G. Wells lyckades peka på något som var angeläget i den tidsanda när han väl skrev det.

Prexis. Jag har till och med hört SF-författare säga att science fiction är egentligen bonkers som genrebeteckning. Social fiction vore bättre, eftersom vad vi egentligen gör är att kritisera eller belysa nutiden, och framtiden (och tillhörande teknik) är egentligen bara en lupp för den kritiken/belysandet.

Jag har min egen lilla favorit, i form av Arthur C Clarkes novell Stjärnan. Den handlar inte om en arkeologisk utgrävning av ett mausoleum på en fjärran planet. Den handlar inte om spekulationer om den utomjordiska rasen, eller vad som kan förmå en stjärna att explodera. Den handlar om en jesuitpräst som tappar tron när man upptäcker att den novan - som förintade rasen som byggde mausoleumet som ett monument över sig själva när de insåg att deras sol skulle explodera - var den stjärna som ledde de vise männen till stallet i Betlehem. Resten i novellen - stjärnskeppet med expeditionen, mausoleumets konstruktion etc - är bara fluff för att få fram den poängen.

 

[Wilmer]

Prexis. Jag har till och med hört SF-författare säga att science fiction är egentligen bonkers som genrebeteckning. Social fiction vore bättre, eftersom vad vi egentligen gör är att kritisera eller belysa nutiden, och framtiden (och tillhörande teknik) är egentligen bara en lupp för den kritiken/belysandet.

Det är därför Inception är Science fiction och Avatar är fantasy. Båda tar upp samma sak, att kunna leva ut sina drömmar via teknologi, men Avatar kommenterar inte på det.

 

[Krille]

Re: Ett varv till - raser i galaxen

På sidan 213 i Skymningshem: Andra Imperiet tar jag upp en aspekt av trovärdigheten hos de där raserna. Det kallas "pappersstapelproblemet", och lyder ungefär så här: skriv ner ett sekels historia på ett ark papper. Vår nedtecknade historia som civilisation är ungefär 100 ark. Det för oss bakåt i tiden till Jerichos grundande, och åtskilliga tusen år före pyramiderna.

Homo neanderthaliensis dog ut för ungefär 300 ark sedan, och moderna människor dök upp för cia 1950 ark sedan (som jämförelse kan nämnas att Härskarringen är ca 1200 sidor = 600 ark plus appendix).

För sextiotusen ark sedan - en stapel sex meter hög - drog vårt DNA iväg från chimpansens, vår närmaste kusin. Någon gång därefter så slogs två av våra kromosompar ihop till ett.

För ungefär 45 000 000 ark sedan formades vår planet, och ca 10 000 000 ark efter det kom de första bakterierna till. De två staplarna är 4,5 respektive 3,5 kilometer höga.

Galazens historia är omkring 100 000 000 ark hög. Staplen är ungefär tio kilometer hög. Under den perioden har tre generationer solar hunnit tändas och dö. Lägg på ytterligare 3,5 km så har du universums ålder.

Även om det krävs några generationer solar för att få de tyngre grundämnen som behövs för liv, och att liv därför inte kan uppkomma tidigare än efter 10 km stapel från Stora Smällen, så talar vi ändå om att hela vår civilisation ryms i den översta centimetern i de tre och en halv kilometrarna stapel där liv kan förekomma. Hela vår arts existens ryms i en schysstare fantasytrilogi på toppen av ett papperberg högt som Mont Blanc.

Betänk hur långt vi har kommit under den fantasytrilogin. Betänk sedan hur ofantlig skillnaden skulle vara om man missar vår fantasytrilogi med några meter upp eller ner. Uppåt kan vi skita i förresten, så vi nöjer oss med neråt. Säg sex meter neråt i stapeln. Där blev huxiflugerna från Eroticus VII intelligenta. En fantasytrilogi tidigare är de på vår nivå idag, och de har fortfarande 5,8 meter kvar till nutid, medan vi fortfarande är marginellt skilda från chimpanser. En fantasytrilogi till, så är de hundratusen år mer utvecklade än vad vi är idag, och de har 5,6 meter kvar. Och bara hundratusen år in i framtiden är så avancerat att vi inte ens kan föreställa oss det. Vi har problem med tiotusen (en centimeter) eller för den delen hundra år (ett enskilt ark).

För skojs skull, antag att för att kommunikation mellan två raser ska vara meningsfull så krävs det att de är inom hundra ark från varandra. Tiotusen års rymdutveckling är jefligt mycket, men för skojs skull. Antag att det krävs minst en generation 3-stjärna för att liv ska till, så att vi begränsar oss till de översta tre kilometrarna. Och antag att det krävs minst två kilometer för intelligens att utvecklas, så en intelligent civilisation uppkommer förmodligen bara i den översta kilometern.

I så fall är sannolikheten att två civilisationer ska ha meningsfull kommunikation med varandra omkring en på hundratusen. I de 99 999 andra fallen kommer den mest avancerade rasen vara ungefär lika intresserad av den andra rasen som människor är av chimpanser, och kommunikationen skulle vara ungefär lika meningsfull. Och den mindre avancerade rasen kommer ha ungefär lika stort utbyte av kommunikationen som chimpanser har av oss.

Faktum är att det här är något som oroat både forskare och science fiction-författare rätt länge. För handen på levern, chimpanser har farit rätt illa av vår framfart på den här planeten, liksom gorillor och orangutanger. Det finns inte så många kvar, och risken är rätt stor att de dör ut inom kort, trots vår medvetenhet om problemet och försök att göra något åt det.

Iain M Banks har en rätt bra term på fenomenet. Han kallar det för "out of context problem". Det är den sortens problem som inka-civilisationen hade med spanjorerna och skjutvapen och hästar och syfilis - det fanns inte ens på horisonten förrän de plötsligt landsteg. Han beskriver rätt målande ett "out of context problem" som den sorts händelse som drabbar en civilisation ungefär lika ofta och på ungefär samma sätt som en mening drabbas av en punkt.

---

Förutom att det där är totally mind-boggling epic, så finns det en poäng med det här: om du har flera spelbara raser i galaxen så har du förmodligen redan gjort så mycket våld på kosmologi, evolution och tid att det faktiskt inte gör vare sig till eller från med huruvida du har få eller många raser. Gör som du vill. Det är förmodligen knas i alla fall.

 

[Ymir]

Re: Några andra möjligheter [delvis OT]

Se inte det här som att jag säger emot dig, för du beskriver i mitt tycke relativt sannolika förhållanden, men det finns också andra möjligheter för hur civilisationer i universum hade kunnat te sig, mer eller mindre trovärdiga, men alla på sitt sätt intressanta i en dramaturgikontext:

- High level equilibrium trap
Den här tror jag själv lite på, för det finns vissa tecken i vår historia på att den skulle kunna vara sannolik (Kina framför allt). Civilisationer stagnerar helt enkelt när de uppnått tillräckligt bekväma förhållanden, och uppnår aldrig industrialism och högteknologi. (Galaxen är alltså fylld av fantasyvärldar ^__^) Högteknologi är alltså -osannolikt-, och människan, contrary to typ all scifi någonsin, kan mycket väl vara en av de mer avancerade civilisationerna.

- Någon skapade/inspirerade civilisationer och/eller intelligent liv vid ett och samma tillfälle (jäjj Old Ones!!!)

- Någon dödar av alla vekare civilisationer (jäjj Space Nazis!)

- Teknologisk utveckling stagnerar till sist (Star Wars-syndromet)

- Civilisationer tenderar att ha en kort livslängd som högteknologiska, varefter de antingen utrotar sig själva (Grey Goo) eller blir medeltida igen (atomkrig!), med risk att fastna i en high-level equilibrium trap.

- Någon civilisation skapade tidigt mer eller mindre fredlig kontakt med andra civilisationer varvid landvinningar började sprida sig på ett sätt som resulterade i relativt jämbördig utveckling civilisationerna emellan (återigen, Star Wars).


Jag känner mig spontant lite nyfken på möjligheterna hos en high-level-equilibrium-setting, tänk Avatar men ta det ett steg längre liksom; det finns ett litet fåtal högteknologiska civilisationer som bråkar om att utnyttja en stor mängd lågteknologiska civilisationer. Individer från de lågteknologiska civilisationerna har säkert en närvaro, som slavar, gästarbetare, djurparksföremål, invandrar-analogier eller whatnot, hos de mer avancerade, men saknar egen rymdfart att ta sig dit med. Det kunde finnas massor av potential för intressanta motsättningar och problem där.

- Ymir, exemplifierar

 

[krank]

Re: Några andra möjligheter [delvis OT]

det finns ett litet fåtal högteknologiska civilisationer som bråkar om att utnyttja en stor mängd lågteknologiska civilisationer. Individer från de lågteknologiska civilisationerna har säkert en närvaro, som slavar, gästarbetare, djurparksföremål, invandrar-analogier eller whatnot, hos de mer avancerade, men saknar egen rymdfart att ta sig dit med. Det kunde finnas massor av potential för intressanta motsättningar och problem där.

Typ som Stargate då, med Goa'ulder som har en massa primitiva folk som slavar? =)

 

[Krille]

Re: Några andra möjligheter [delvis OT]

- Någon skapade/inspirerade civilisationer och/eller intelligent liv vid ett och samma tillfälle (jäjj Old Ones!!!)
- Någon dödar av alla vekare civilisationer (jäjj Space Nazis!)

De här två är konsekvenser av pappersstapelproblemet: huxiflugerna nådde superrymdfararteknologi sex meter ner i stapeln.

Arthur C Clarke och Stanley Kubrick leker med den ena i År 2001: En Rymdodyssé; premissen är att vi "triggades" att utveckla en civilisation av en stjärnfarande civilisation manifesterad som en svart tegelsten. De gjorde oss, och höll fortfarande koll på oss genom grunkan som grävs upp på månen och som dräller kvar borta vid Jupiter/Saturnus (film respektive bok).

Den har dock lite problem, eftersom det förutsätter att den civilisationen gjorde det först, ensam och utan motstånd eller tävlan från andra civilisationer som hade andra idéer.

Den andra leker Alastair Reynolds med i sina böcker, Revelation Space och Redemption Ark:

Spoiler

För urlänge sedan utkämpades Gryningskriget i galaxen, ett krig som spände över ett antal miljoner år. Framemot slutet på kriget så spreds tanken att det här var himla dumt, eftersom alla de där resurserna som slösades bort på kriget behövdes för att rädda intelligent liv över huvud taget, för om 4,5 miljarder år kommer Vintergatan krocka med Andromeda. Om förutsättningarna för liv ska finnas kvar så får man ta och knuffa runt på saker (stjärnor), och för det krävs en himla massa resurser. Och de där resurserna kommer att krigas om om det finns stjärnfarande civilisationer.

Så lösningen man tar till är att avskaffar intelligens tills vidare, tills efter att kollisionen är klar. För att se till att det inte uppkommer någon ny civilisation så tillsätts ett automatiskt nätverk som stompar ut civilisationer när de börjar nå ut i rymden. Nätverket är nästan intelligent och kan nå upp till intelligens tillfälligt om det krävs.

Så därför är Fermis paradox inte så mycket en paradox (enligt Reynolds): de andra civilisationerna är inte här eftersom "vargarna" (det namn som de där maskinerna ges) stompar ut dem om det finns risk att de når andra stjärnor. Men nu börjar det bli hål i nätverket, och vid romansvitens början så har människor spridit sig till några dussin världar, och hittar resterna av civilisationer som stompats ut av "vargarna" - och sen börjar "vargarna" få upp ögonen efter människorna.

Nackdelen med den där är ju dock lite Out of Context Problem, för även om det räddar förutsättningarna för intelligens om 4,5 miljarder år så hjälper det inte mig nu.

- Någon civilisation skapade tidigt mer eller mindre fredlig kontakt med andra civilisationer varvid landvinningar började sprida sig på ett sätt som resulterade i relativt jämbördig utveckling civilisationerna emellan (återigen, Star Wars).

Ett litet problem med den tanken kan sammanfattas med bokstaven c. Med tanke på att galaxen är 100 000 ljusår tvärsöver så tar det en radiosändning ungefär 1000 ark papper att färdas från ena änden till den andra - återigen, vår schyssta fantasytrilogi. Materia tar ännu längre tid på sig, eftersom man aldrig riktigt kan nå ljushastigheten och dessutom måste accelerera för att nå dit.

Vilket för mig till den här:

- Teknologisk utveckling stagnerar till sist

Om det finns ett skäl till att det inträffar så är det förmodligen ljushastigheten. Det verkar som att teknisk utveckling kräver en större och större infrastruktur. Förr eller senare når man en gräns då en planet inte räcker. Det blir då ganska jobbigt att utvecklas vidare när det tar 4,5 år för ens email att nå kollegorna på Alpha Centauri och 45 år för prototypen att postas tillbaka därifrån.

Men ändå, även om man tycker att ljushastigheten är jobbig så är det fortfarande bara en fantasytrilogi på Mont Blanc för en resa över galaxen. I sammanhanget är det inte direkt mycket.

Så vad man troligen får är en inbromsad utveckling när man blir interstellär, men där en lokal civilisation har toksnabb utveckling jämfört med en galaktisk civilisation, så till den graden att galaktiska civilisationer förmodligen bryts ner i lokala, just eftersom små stjärnhopar har tillräckligt med resurser för att utvecklas snabbt men inte bromsas så mycket av ljushastigheten eftersom avstånden är kortare. Inte för att det hjälper oss när huxiflugerna kommer hit, för även om utvecklingen bromsas tiofaldigt så går det i storleksordningen sextio fantasytrilogier mellan dom och oss. Även om en fantasytrilogi för dem är inbromsad så att den motsvarar hundra ark för oss så är det fortfarande en relativ utveckling på sex gånger arten homo sapiens sapiens existens.

...allt under förutsättning att ljushastigheten är ett problem. Om det finns ett sätt att gå runt problemet (hyperspace, warp drive, wormholes, annan form av teknomumbojumbo) så försvinner den inbromsande verkan hos ljushastigheten, och huxiflugerna har ungefär dubbelt så långt försprång mot oss som vi har mot Lucy.

 

[ripperdoc]

Re: Några andra möjligheter [delvis OT]

Mycket detaljerade och insiktsfulla inlägg som vanligt.

Du gör dock ett antagande att civilisationer är jämt fördelade över antingen tidsaxeln eller det fysiska universumet. Eftersom vi bara har en civilisation att döma från så är det extrapolering av högsta grad.

Så jag ser inga problem att man kan argumentera för civilisationers existens i närheten av varandra (tidsmässigt eller fysiskt). Även om de var jämt fördelade så har vi ju en sannolikhet som säger att det är möjligt, och som sagt, vi har inte mycket att bevisa den jämna fördelningen med...

Dock så är det ändå kul att klura på det hela. Författaren Charlie Stross har en hel del idéer om det i sina böcker och på sin blogg (om jag minns rätt så menar han att en organisk civilisation alltid går mot att bli virtuella, levandes i världar genererade av självständig teknik... det är lite stökigt, men makear sense, som det heter).