Jag tycker det är ett missförstånd att SciFi skulle handla om att förutsäga framtiden. Vad det handlar om är att säga något intressant om den utveckling man ser i ens egen samtid.
Vi har varken tidsmaskiner eller osynliga män; men det betyder inte att H.G. Wells skulle ha varit en dålig S/F-författare. Inte heller betyder det att det är först om hundratusentals år vi kommer kunna avgöra om framtidsscenariot i Tidsmaskinen - där mänskligheten har delats upp i Eloi och Morlocker - har slagit in; och därmed kommer att fälla avgörandet om huruvida Wells varit en god författare eller inte. Det är helt irrelevant huruvida den framtidsutsagan kommer att slå in eller inte. Det som
är viktigt är att H.G. Wells lyckades peka på något som var angeläget i den tidsanda när han väl skrev det.
Tala inte om datorer, tala om bio-massa: En bilogiskt bakteriell ledare som utför det datorer utför idag.
Jag tycker ovanstående är prov på helt fel angreppsvinkel; något som resulterar i blajiga, oangelägna böcker. Vad man ska tala om; det är något som har någon sorts betydelse och innebörd. I Neuromancer så finns följande sekvens:
"His face was a simple graft grown on collagen and shark-cartilage polysaccharides, smooth and hideous. It was one of the nastiest pieces of elective surgery Case had ever seen. When Angelo smiled, revealing the razor-sharp canines of some large animal, Case was actually relieved. Toothbud transplants. He'd seen that before."
Det är inte relevant huruvida folk i framtiden faktiskt
kommer att inoperera solglasögon i ansiktet eller, som här, att omforma sitt huvud till en svampig, oformlig klump av hajbrosk. Vi kanske till och med kommer att skratta åt det, eftersom alla människor i framtiden ser ut just så. Det viktiga är att den här sekvensen mejkar sense för oss; vi lever i en tid då det inte bara är sjömän och kriminella som tatuerar sig, och inte bara modeller och filmstjärnor som skönhetsopererar sig; utan då tatueringar, piercingar, lyftningar och hårtoningar har blivit allmängods. Vår kropp och vårt utseende är inte något vi måste komma till freds med och acceptera, utan det har börjat förväntas av oss alla att vi skall korrigera och justera vårt kroppsliga utseende precis som alla andra delar av vårt identitetsbygge. Neuromancer tar något vi kan relatera till från vår samtid - och drar det sedan ett varv till, genom att berätta om hur folk i hans framtidsvärld genomgår lekfullt fantasifulla och väldigt ambitiösa kirurgiska ingrepp, såsom hajbrosk-klumpmannen. Och givetvis är det en rolig poäng att Case kopplar av och känner sig hemastadd när han ser att Angelo har vassa rovdjurshuggtänder i käften.
Sekvensen funkar, för att den säger något som är relevant och aktuellt för läsaren.
Så; när man tänker på hur man skall beskriva datorer i en S/F-berättelse, så skall man göra det på så vis att ens beskrivning faktiskt
förmedlar något som resonerar hos läsaren. Att beskriva dem som bio-massa
kan förstås mycket väl vara det bästa sättet att göra just detta, men det skulle också mycket lätt bara kunna upplevas som flum och distansera läsaren från verket.
Jag är inte säker på att Jules Verne skulle ha förstått poängen med internet, till exempel. Han kom från en tid då teknologi var något storslaget och fantastiskt som förändrade
länders infrastrukturer; att visa för honom att 2000-talets teknologi starkast skulle märkas i
folks vardag skulle säkert ha varit mycket främmande och obegripligt för honom. Särskilt om han fick veta hur låga anspråk vi har på vårt användande av tekniken.
Grejen är; S/F-makare skall låta bli att se som sin uppgift att göra gissningar om framtiden. De skall förstås använda samtidens teknik och framtidsutsägelserna som inspirationsmaterial, och gärna använda vetenskapliga beskrivningar för att få läsaren att köpa skeendena som berättas och finna dessa trovärdiga, osv. Men det är ovärdigt att börja kompromissa med vad man vill berätta bara för att man är rädd att ens utsägelser kanske inte skulle komma att slå in.
Det är
helt okej om folk skulle komma att skratta åt vad du skrivit om tio år - men det vore
katastrof om de skulle gäspa åt vad du skrivit,
just nu.