Om definitioners natur [Tråkigt, men sant]
Den här diskussionen visar på ett vanligt problem när man pratar om definitioner.
Man lägger fram förslag, som täcker in det mesta på ett vettigt sätt. Sedan kommer någon och lyckas hitta undantaget som inte passar in, vilket de anser vara anledning att underkänna hela definitionen.
Det kommer alltid att finnas en gråzon, det kommer alltid att finnas undantag. Vill man ha helt entydiga definitioner så blir de antingen löjliga (spel vars namn börjar på A) eller överdetaljerade (varje spel blir sin egen typ). Syftet med definitioner är att förenkla, då måste man också ta en viss förlust i precision, annars blir de lika komplexa som det man försöker beskriva. Vi vill inte ha en karta i 1:1, vi vill få med det som är viktigt.
Även om man tror att man har en stensäker definition så kommer det alltid att poppa upp undantag. Däggdjur var en prydlig och bra definition, tills platypusen poppade upp. Det kommer alltid att finnas platypusar.
Vad ska man då göra? Ge upp?
Nejdå. Man ska fokusera på det som är viktigt och vara medveten om att det finns en gråzon. Man ska också tolka definitionen med lite sunt förnuft (Exempelvis så skulle annars "Att spela en roll i spelform" kunna inbegripa schackpartiet i 'Det sjunde inseglet' om man bokstavstolkar illvilligt.). Det är OK att använda ord som 'kan', 'vanligtvis', 'ofta' osv för att förtydliga en definition, detta för att underlätta för brukaren att göra en intelligent tolkning. Det är också OK att säga vad som inte ingår, för att kapa bort en del onödiga gränsöverträdare.
Med en sådan bakgrund skulle en definition kunna vara:
"Att i spelform gestalta en fiktiv person i en tänkt värld.
Detta görs vanligen med stöd av regler och en deltagare som agerar ordförande, så kallad spelledare. Ofta används någon form av slumpgenerator, exempelvis tärning för att avgöra utgången av handlingar. Spelet sker vanligen som ett samarbete mellan deltagarna snarare än en tävling."
I denna definition är första meningen den hårda definitionen. Resten förtydligar och utökar den.
Denna definition har naturligtvis luckor (annars hade jag sabbat mitt eget resonemang...).
Exempelvis behöver man inte gestalta en person. Det kan även vara en robot, eller till och med föremål (om ni kommer ihåg iden till ett spelledarlöst rollspel som någon (antagligen Rising) hade tidigare).
Fiktiv person innebär i det här sammanhanget en annan person än spelaren, det kan vara en verklig person. Det är dock så ovanligt att man kan tolerera det. Detsamma gäller om man spelar sig själv i en fiktiv miljö.
Trots missarna så skulle jag säga att den definitionen täcker in väl över 95% av allt spelande, och får ganska lite felaktigt läckage utifrån. Varför? Jo, för att den inte bara är den hårda definitionen, den orienterar också läsaren så att läsaren får ett grepp om vad det rör sig om och därmed kan tänka själv.
Försök inte hitta den perfekta definitionen, nöj er med en som är tillräckligt bra.
