Nekromanti Skillnad mellan en muhadinsk tarkhan och granasch?

Enshadi

Warrior
Joined
11 Aug 2003
Messages
381
Location
Göteborg
Hejsan

Som titeln antyder vad är egentligen skillnaden. Hr för mig jag läst någonstans att granasher är landsägande krigare i typ riddarstatus. Men även någonstans att de kallas tarkhaner. Någon som vet vad som stämmer?

Och även. Är de båda tungt beridna krigare med plåt och lans (som riddare) eller är det bara någon av dem. Enligt stridskonsten för granasher använder de muhadinsablar med bravur iaf.

Någon som kan hjälpa tack?
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,288
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Den korta versionen:

Tarkhaner är tungt kavalleri/elitsoldater som tillhör en uråldrig, ärftlig social klass, och agerar som husriddare under emirer, beier och kefaler.

Granascher är dödsdyrkande mordmaskiner som tillhör en hemlighetsfull (men högt respekterad) religiös krigarorden svuren att beskydda Den tusenögde gudens folk och land till tidernas ände, och även då kommer de skrikande dra sina kroksablar mot Sovarna när dessa uppstiger ur sina kliffotiska helvetessfärer.


Den långa versionen:

En tarkhan IRL är en slags upphöjd krigare inom turkiska folk, se wikipedia-artikeln, de hade kunnat jämföras med riddare, eller en hövdings huskarlar.

Systemet som det funkar i Mûhad härrör från en avlägsen tid när zhanerna som helhet var nomader, men även idag är en stor del av dem icke-bofasta. En tarkhan i detta system är en upphöjd krigare under en khagan, dvs en stamhövding, men utöver detta är konceptet väldigt brett, och det finns andra former av upphöjda krigare, tex gharbawi och ansarer. Men khaganer har länge kännetecknats av att de utgör en samhällsklass som vagt påminner om österländska riddare; titeln går i arv (ofta från förfäder som är någon form av legendhjältar) tarkhaner ges särskilda privilegier, får god sold av sin furste, och har därför råd med bra hästar och förstklassig utrustning. De är i första hand tungt kavalleri i moderna mûhadinska arméer; för bara några sekler sedan var de lättare kavalleri som fäktades med lansarna snarare än att anfalla med direkta kavallerichocker och lägga hästens hela tyngd bakom lansstöten, men numera är de tyngre rustade och använder liknande taktiker som riddare annorstädes.

Tarkhaner äger generellt inte land, oavsett om deras furste är en nomad eller bofast. Mûhads ekonomiska struktur är bara semi-feodal, i det att adelns makt mer baserar sig på handel och militära och politiska poster än jordägande. Tarkhaner är alltså snarare husriddare under sina furstar, oavsett om dessa är emirer, kefaler, beier eller något annat. Det finns inga "fria" tarkhaner, alla tarkhaner är underställda en furste. Tarkhan är heller ingen titel man upphöjs till som belöning för hjältemod eller liknande, då blir man snarare en gharbawi, en 'himlabenådad krigare'.

Tarkhaner använder generellt stridslans/ryttarlans, mûhadinsabel/stridsyxa/hjälmkrossare, rundsköld, och en ryttarbåge. De har tunga rustningar, generellt lamell och plåt, men inte lika tunga som sabriska riddares; helplåtsrustningar är mycket ovanliga i Mûhad. Några exempel på hur jag tänker mig att typiska utrustning ser ut: hjälm, rustning, hästrustning och beväpning (snubben i förgrunden), se även Medieval - Total War-versionen.

Kvinnliga tarkhaner existerar sannolikt inte, men det är möjligt, jag har inte tänkt på det.

Granascher är ädla (upphöjda) krigare med en icke-ärftlig titel. Granascher ingår i en hemlighetsfull militär-religiös order med specifik intern struktur och interna ritualer och seder, kännetecknandes av ett fokus på meditativa övningar och en slags morbid fatalism och dödsfixering; granascher är ofta totalt dödsföraktande och gör det till en statussport att samla på fiendehuvuden, penisar och andra delar, som torkas, balsameras eller förkrymps och läggs på hög i närmsta ordensborg. Däremot använder granascher i strid aldrig droger, olikt somliga andra mûhadinska krigare; de är alldeles för elit för det. Granascher lever för krig, för gud och för orden, och tillåts antagligen inte ha familjer och andra distraktioner (däremot finns antagligen inget kyskhetslöfte eller dylikt, eftersom (homoerotisk) sexualmystik förmodligen ingår i ordens hemliga riter och idéer). Med detta försöker jag inte säga att granascher är skogstokiga, det är de flesta av dem -inte-, men de står utanför det vanliga samhället och utgör en eliternas elit som existerar för att uppnå perfektion i stridens konst och sända fiender till skuggorna i underjorden. Granaschernas direkta lojalitet och känslor är ofta investerade i kamraterna inom orden, men samtidigt finns en fatalistisk medvetenhet om att alla kommer dö ögonblicket deras instinkter sviker dem, och det finns nog en slags buddhism-liknande tomhetslära där man inte får fästa sig vid något, och en idé om mentala 'gifter' som leder till instinkternas förgrovande och underminerar ens stridsförmåga. Eftersom alla kamraters liv är förgängliga är granaschens lojalitet därför ultimat till orden, och detta är en potentiell akilleshäl i det mûhadinska systemet; granaschordrarna är svurna att tjäna Mhîmen som Guds utvalde ställföreträdare på jorden, men det ögonblick de skulle få för sig att vända sig mot honom är han rätt fucked. (Jag har ingen aning om det någonsin hänt historiskt).

Granascher tillämpar nog lite olika taktiker och har lite olika metoder och utrustning beroende på deras specifika ordens filosofi (eller, granascherna som helhet kanske snarare utgör -en- orden, med olika ordensborgar som olika entiteter i strukturen). Gemensamt är att alla tränar tvåsvärdsfäktning med mûhadinsablar, som av historiska och kulturella skäl anses vara det ädlaste av vapen. Man tenderar också att strida från hästryggen, som det anstår förnäma krigare, men lättare rustade än tarkhaner; granaschernas grej är kirurgiska och borderline suicidala angrepp mot flankerna av fiendens arme, inte för att detta alltid är vad som händer - för en granasch finns inte dödsfruktan och det högsta målet är att hitta och nedgöra de främsta i fiendens armé. Denna fixering vid dueller är inte helt optimal på slagfältet, och kan ibland underminera granaschernas effektivitet som styrka, när de tex får flipp och på eget bevåg bestämmer sig för att nu är det dags att göra ett frontalangrepp mot fiendens absolut starkaste punkt och offra sig i drivor bara för att en av dem ska kunna ta fiendens generals huvud. Att "hantera" granascherna kräver därför en del av en härförare, och att få en bunte granascher påprackade sig från högre ort, formellt en stor ära, är inte alltid en generals högsta dröm, speciellt som granascherna inte på något vis är bundna av lag att lyda hans order (om han inte är Mhîmen själv). Granascher är upphöjda krigare med förnämlig utrustning och bästa tänkbara träning, de tillskrivs ädel börd och behandlas därefter; en härförare förlorar ansiktet om han inte lyssnar på dem, och kan inte gärna använda dem som kanonmat (däremot kan granascherna använda sig själva som kanonmat, men det är helt upp till dem).

Det finns nog en slags 'fria' granascher i det att somliga ålagts av sina ordensmästare att färdas runt mellan slagfält och arméer och ställa sina tjänster till förfogande (vare sig de är välkommna eller ej).

Kvinnliga granascher existerar definitivt inte; Granaschorden är marginellt mindre homosocial än Ultramarines. Kvinnor representerar liv och kaos och deras energier skulle helt fucka upp granaschsällskapets noggrant odlade bromance-dödskult.
 

Enshadi

Warrior
Joined
11 Aug 2003
Messages
381
Location
Göteborg
Tack så hemskt mycket för innehållsrikt och (får förmoda) officiellt svar på fråga. Nu vet jag exakt vad jag letar efter! Spelar ett intrigäventyr (egentligen bara en bakgrundsstory) till en rollperson som började som en konkubin i en kefals harem. Vet inte om det stämmer med verkligheten men jag gillar Mûhad och tänker mig såsiga o dekadenta makthavare som omger sig med hundratals kvinnor o kastrerade tjänstefolk. Har i nuläget väldigt ont om referensböcker dessutom. Personen jag behövde bakgrund till var sagda kefals säkerhetschef. Tänkte lite på vapenmästar prylen men nu låter tarkhan mer definitivt. Dessutom gillar jag bronsmaskerna!
 

ripperdoc

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,399
Location
Tokyo
Bara så du vet, det är sådant här som gör att Mundana är så bra, och att jag (nästan) aldrig kommer behöva en annan fantasy-spelvärld att spela i.
 

Pendragon

Swashbuckler
Joined
5 Aug 2000
Messages
3,030
Location
Malmö, SKÅNE
Ymir said:
Kvinnliga granascher existerar definitivt inte; Granaschorden är marginellt mindre homosocial än Ultramarines. Kvinnor representerar liv och kaos och deras energier skulle helt fucka upp granaschsällskapets noggrant odlade bromance-dödskult.
Det är värt att notera att saker som definitivt inte existerar ofta blir förträffliga karaktärskoncept. :gremwink:

/Joel
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,709
Location
Helsingborg
1. Så en Granascherna är lite av en mix mellan samurajer, religösa riddarordnar och jaguarkrigare? Eller?

2. Det lär väl finnas liknande elitkrigarordnar för kvinnor? Eller kanske inte liknande, men i alla fall motsvarande.
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,288
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Så en Granascherna är lite av en mix mellan samurajer, religösa riddarordnar och jaguarkrigare? Eller?
Kunde inte ha hittat en bättre liknelse själv.

Det lär väl finnas liknande elitkrigarordnar för kvinnor? Eller kanske inte liknande, men i alla fall motsvarande.
Oj, jag vet inte. Spontant är jag frestad att säga "usch nej, kvinnlig krigarordnar är sånt där som dekadenta österlänningar håller på med", men min bild av kvinnors ställning i Mûhad är långt ifrån färdigformad. När jag tittar i gammalt material verkar det som att jag hade tanken att kvinnor kan bli gharbawia, och tarkhana. I det förra fallet är det en unik hederstitel som hjältar får och som gör en upphöjd (dvs adlig), i det senare fallet hade det sannolikt rört sig om en emirdotter utan bröder (mer osannolikt än i österlandet dock, eftersom Mûhad är polygynt, men bröderna kanske haft ihjäl varandra i en smetig hovintrig?), som därmed åläggs att föra ättens krigararv vidare, vilket samhället i en sådan situation ger sitt samtycke till. Dock finns det nog många fler sätt för kvinnor att bli krigare, det är att föräras en adlig krigartitel som är problemet. Flera icke-adliga ordnar som Nattdräparna, Mångalningarna, Dansande ökenkrigarna eller Härjarna kan tänkas ta emot kvinnor (men jag vet inte exakt vilka som gör det och inte). Som sagt, mina tankar runt detta är inte färdigformade, och genus i Västlanden är långt ifrån färdigskrivet, så jag är väldigt öppen för input och idéer.

Men exklusivt kvinnliga krigarordnar per se känns, spontant, lite för chevalereskt för Mûhad. Det är ju liksom -farligt- att ge kvinnor vapen på stor skala, titta bara på Momolan.
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,709
Location
Helsingborg
Ymir said:
Som sagt, mina tankar runt detta är inte färdigformade, och genus i Västlanden är långt ifrån färdigskrivet, så jag är väldigt öppen för input och idéer.

Men exklusivt kvinnliga krigarordnar per se känns, spontant, lite för chevalereskt för Mûhad. Det är ju liksom -farligt- att ge kvinnor vapen på stor skala, titta bara på Momolan.
Tänkte snarare åt det mer praktiska hållet.
Om man inte är riktigt så avig till kvinnliga krigare så är det väldigt praktiskt att ha lite mer militanta odaliker. Bra mycket mer praktiskt och billigare än sandali. Sen behövs det bara att de stoppar en palatskupp i sista stund för att de ska ha en framtid som en prestigefylld yrkeskår av krigare. Vapen lämpade för inomhusstrid (svärd, dolk, yxor) och grepptekniker (både för att motverka större fysisk styrka samt att det är praktiskt för en palatsvakt som både vaktar mot hot utifrån och håller ordningen inom hushållet).
 

Enshadi

Warrior
Joined
11 Aug 2003
Messages
381
Location
Göteborg
Fraga om brevduvor?

En fraga som dok upp under spelet var om muhadiner anvander brevduvor? Faglarna ar ju pa nagot satt heliga. Likasa om inte men fienden anvander brevduvor, kan muhadinerna med sig att skjuta ned fiendens faglar? Lite tankar bara.
 

Poseur

Swashbuckler
Joined
16 Jan 2007
Messages
2,233
Location
Falun
Re: Fraga om brevduvor?

Lite sidospår och svarar inte riktigt alls på din fråga, men när Menon-aun invaderade Mûhad under min kampanj så använde bland annat deras soldater fåglar på deras sköldar, fastspikade igenom fötter och vingar för att demoralisera de mûhadinska trupperna vilket visade sig vara ganska effektivt och skapade ett genomgående intensivt hat emot menon aunierna ifrån Mûhads sida.

Var ganska intressant att spelarna under ett fältslag såg flera mûhadinska krigare gråta av såväl förtvivlan och hat.


/Poseur
 

Ymir

Liten kantbaron
Joined
18 May 2000
Messages
11,288
Location
Malmö/Lund Metropolitan Axis
Re: Fraga om brevduvor?

Mûhadinerna har inget emot att använda fåglar som bruksdjur, tvärtom, så brevduvor används säkerligen, liksom jaktfalkar, sångfåglar etc; detta lär ses som ett sätt att ta tillvara fåglarna och visa uppskattning för deras egenskaper och skönhet.

Generellt borde tabut mot att äta fåglar även utsträcka sig till att döda fåglar, så även fiendens brevduvor vore fredade. En kefal, 'abir eller mhîm, eftersom de är höga andliga auktoriteter, hade dock kunnat hävda att himlens intressen gick före fiendens fåglars helgd, och därmed i isolerade fall tillåta att man dödade brevduvor och dylikt; samma scenario vore tänkbart om olika former av potentiella monstruösa fåglar (Roc etc) vore inblandade. Jag har ingen aning om hur mûhadiner skulle förhålla sig till ferfaker, flygande demoner med fågellika drag, etc; antagligen med viss osäkerhet. De så kallade 'Förbannelsens fåglar' som sägs tjäna häxmästaren Gebashan i de gamla gudarnas glömda dödsrike är dock generellt fredade, trots att de mer eller mindre är psykopomper åt djävulen.
 
Top