Quadrante
Grisbonde
Bakgrund:
När man skapar ett spel (och för den delen reglerna till ett spel) så skapar man ju också förutsättningarna för vad spelet skall gå ut på. Man skapar alltså indirekt äventyren till spelet. Ju snävare spel desto mer styrt vad man kan spela (äventyra om) i spelet.
Frågeställning:
När man i en strävan efter att nå fram till ett mål (som skapare av ett spel / en regelmassa) skriver in sig på en bana som reducerar möjligheterna till mångfacetterat spel, skjuter man sig då i foten?
eller
Är det så att man skapar nya sätt att spela spel på, när man skapar ett begränsande/styrande system.
För att ta upp ett exempel på spel som främjar spelandet men också styr spelandet, så nämner jag :
Puppetland - där man enbart kan spela ett äventyr, förvisso kan man spela det om och om igen, med olika slut.
Aki - Här kan man spela allsköns olika äventyr, men reglerna sätter prägel på hur äventyren uppstår. Det är svårt att skriva äventyr, då äventyren är personstyrda.
DagensHuvudnyheterRPG - Här spelar man inga äventyr i egentlig mening, man dividerar huruvida det verkligen skedde på det ena eller det andra sättet.
Febris - har en konstig mix av Aki och Puppetland, man kan bara spela ett äventyr om och om igen, men vilket äventyr det är beror på vilken person man spelar.
osv
(WoD styr genom att man måste vara tex vampyr, andra genom att man måste jaga exp. osv)
Sidospår:
Nu kan det ju vara så att man inte är ute efter att skapa nästa storsäljare, utan är ute efter att experimentera med formen (för spel) eller vill fylla ut en nisch som man tycker det saknas spel inom. Experimenterandet i sig är jag inte ute efter att diskutera, utan resultaten av spelen.
Reultatet av ett spel, är alltså : Hur det spelas.
När man skapar ett spel (och för den delen reglerna till ett spel) så skapar man ju också förutsättningarna för vad spelet skall gå ut på. Man skapar alltså indirekt äventyren till spelet. Ju snävare spel desto mer styrt vad man kan spela (äventyra om) i spelet.
Frågeställning:
När man i en strävan efter att nå fram till ett mål (som skapare av ett spel / en regelmassa) skriver in sig på en bana som reducerar möjligheterna till mångfacetterat spel, skjuter man sig då i foten?
eller
Är det så att man skapar nya sätt att spela spel på, när man skapar ett begränsande/styrande system.
För att ta upp ett exempel på spel som främjar spelandet men också styr spelandet, så nämner jag :
Puppetland - där man enbart kan spela ett äventyr, förvisso kan man spela det om och om igen, med olika slut.
Aki - Här kan man spela allsköns olika äventyr, men reglerna sätter prägel på hur äventyren uppstår. Det är svårt att skriva äventyr, då äventyren är personstyrda.
DagensHuvudnyheterRPG - Här spelar man inga äventyr i egentlig mening, man dividerar huruvida det verkligen skedde på det ena eller det andra sättet.
Febris - har en konstig mix av Aki och Puppetland, man kan bara spela ett äventyr om och om igen, men vilket äventyr det är beror på vilken person man spelar.
osv
(WoD styr genom att man måste vara tex vampyr, andra genom att man måste jaga exp. osv)
Sidospår:
Nu kan det ju vara så att man inte är ute efter att skapa nästa storsäljare, utan är ute efter att experimentera med formen (för spel) eller vill fylla ut en nisch som man tycker det saknas spel inom. Experimenterandet i sig är jag inte ute efter att diskutera, utan resultaten av spelen.
Reultatet av ett spel, är alltså : Hur det spelas.