Skjutvapen i närstrid

[Rickard]

En situation som jag ofta tycker blir knepig i rollspel är skjutvapen i närstrid, speciellt om det rör sig om pistoler eller dylikt. Problemen rör både ”point blank” och att skjuta in i närstrid, som många spel antingen inte har definierade regler för, eller regler som bara verkar syfta till att skjutvapen inte får va användbara i närstrid (vilket kanske är vettig? men framstår i regel mest som cop-outs). Å ena sidan är ju ett skjutvapen inte ett närstridsvapen, men å andra sidan är det ganska tråkigt om avståndskrigaren blir obsolet så fort motståndarna gått in i närstrid. Vad tycker du är en bra lösning? Är olika lösningar bra för olika teknologier?

Jag blir lite knäpp på den här tråden, för jag vet inte riktigt vad jag vill ha ut av detta. Jag tycker frågeformuleringen är vettig, men när jag sitter och funderar på det så förstår jag inte i vilket sammanhang. En vanlig konvention är att ge avståndsvapen minus i närstrid. Helt OK i min bok, men det är antagligen bara för att det är tradition att ha en sådan regel.

Jag tänker mig att stridsregler är en abstraktion. Vi spelar inte ut förflyttning i centimeter eller små förändringar i kroppsposition i mekaniken. Om jag börjar fundera på specifika exempel, som att en gevärspipa kan slås åt sidan, så kontrar jag det med att en stridskompetent person med gevär antagligen aldrig skulle befinna sig i en sådan situation, utan ha avstånd redan från början. Skulle personen överraskas kan de använda geväret som en klubba eller knuffa undan personen för att sedan skjuta den.

Jag vet inte om detta exempel är något jag ens vill tänka på att simulera, för det känns som detaljer som är såpass oviktiga att vi kan abstrahera bort dem och istället låta deltagarna förklara effekten av mekaniken (man missar med gevär i närstrid eller man skjuter någon med gevär i närstrid). Nu ogillar jag regler som bara lämnar saker i spelgruppens knä att lista ut - en anledning till varför folk hittar på husregler.

Jag tror att ge minus eller helt neka avståndsvapen i närstrid mest bygger på att balansera avståndsvapen med närstridsvapen. Vill man ha en sådan balans, där folk ska uppmuntrats till att springa omkring med tvåhandsvapen i en värld med automatvapen så är det en väg att gå. Själv lutar jag mot att abstrahera bort regler för avståndsvapen i närstrid och istället kanske fokusera på vettiga förflyttningsregler/initiativregler. Själv ogillar när när en bågskytt står 20 meter ifrån någon med närstridsvapen, närstridsvapenkombattanten börjar, springer 20 meter och så måste bågskytten i sin handling antingen byta vapen eller dra sig ur och få ett frislag mot sig. Vad sjutton gjorde bågskytten när den första personen sprang 20 meter?

Vad jag egentligen lutar åt är att jag vill ha ett bra flöde mellan rundorna - svar och gensvar - istället för att varje enskild handling är isolerad. Själv brukar jag lösa det bäst genom att mestadels få igång en konversation där ena parten måste inkludera vad den andra parten gjort i sina beskrivningar och jag uppnår det bäst genom att använda system som anpassar sig efter vad spelarna vill göra, snarare än att spelarna måste anpassa sig efter mekaniken (vilket -2 i närstrid är ett exempel på). Det är också det användningssätt jag skulle använda för att använda avståndsvapen i närstrid, möjligtvis med försöket att plantera ett tankesätt hos spelgruppen så att de själva förstår hur de ska reda ut sådana här specifika situationer.

 

[PhilArt]

Jag tänker mig att stridsregler är en abstraktion. Vi spelar inte ut förflyttning i centimeter eller små förändringar i kroppsposition i mekaniken. Om jag börjar fundera på specifika exempel, som att en gevärspipa kan slås åt sidan, så kontrar jag det med att en stridskompetent person med gevär antagligen aldrig skulle befinna sig i en sådan situation, utan ha avstånd redan från början. Skulle personen överraskas kan de använda geväret som en klubba eller knuffa undan personen för att sedan skjuta den.

Det här pekar lite mot mitt syfte med tråden. Som flera andra påpekat så antas det vara svårt att förena ”balans” med att kunna skjuta i närstrid, som är mer realistiskt. Jag bryr mig inte om realism egentligen men det är ett uppenbart handlingsval som det blir väldigt kontraintuitivt att förbjuda (eller bestraffa till irrelevans.) Således vill jag förena ”balans” med den uppenbara handlingsmöjligheten att skjuta i närstrid - inte realismen.

Det är också en situation jag som spelare hamnat i många gånger, att jag vill använda skjutvapen i närstrid och det leder nästan alltid till att man måste hitta på en husregel eller att det finns en regel som gör det helt kontraintuitivt meningslöst att ens försöka.

Någon påpekade att värdet i närstrid gör pistol till mer än ett klenare gevär. Det var en god tanke.

 

[Mogger]

@PhilArt

Med mindre habdeldvapen kan du kasta dig in i striden, med risk för att bli träffad. Du kan inte skjuta på håll

Ska du skjuta på håll bör detta påverka alla som är inblandade i striden och du riskerar att träffa en vän.

Detta är en rimlig trade off då du kan sitta i säkerhet en bit bort.

Men det beror helt på vilket system du använder.

 

[Lupus Maximus]

Ja, prioriterar man balans så faller det mesta bort. Det finns trots allt en anledning varför tidigare teknologi faller bort när nyare introduceras. Att en romersk legionär, en medeltida riddare, och en musketör skall vara balanserade mot varandra är rent regelmekaniska val som alltid kommer att bli konstiga på något sätt. Moderna skjutvapen är bara ett extremexempel i den skalan.

Å andra sidan så är tex en kniv ännu sämre än ett skjutvapen på att oskadliggöra någon fort. Det finns en anledning till att man beskriver knivslagsmål som "Förloraren dör på gatan, vinnaren på sjukhuset".

Jupp. Men det har förvissa mer med räckvidd, möjlighet att ta sig genom skelett, och möjligheter till många skott på kort tid jämfört med "symaskin" med kniven. Knivens fördel ligger trots allt snarare i ljudvolym och att man inte riskerar att få slut på ammunition. Ljudvolym med ljuddämpare är ju trots allt en annan punkt där verklighet och film ligger långt ifrån varandra (och hur ofta man måste dra åt en ljuddämpare på nytt, för att den börjar lossna. Grytvante är att rekommendera...).

Sedan kan man ju börja gå in på hur sårkanalen ser olika ut pga olika ammunitionstyper osv. Men jag misstänker att det är långt utanför vad som är tänkt för tråden.

Jajamensan, se tex CAR om någon är intresserad.

Den är kan också vara intressant för de som vill ha med lite mer realism i hur strid går till;

 

[Troberg]

Jupp. Men det har förvissa mer med räckvidd, möjlighet att ta sig genom skelett, och möjligheter till många skott på kort tid jämfört med "symaskin" med kniven. Knivens fördel ligger trots allt snarare i ljudvolym och att man inte riskerar att få slut på ammunition.

Ljudet är ett tveeggat svärd. Folk förväntar sig inte hur hög knallen är, och det kan chocka dem till att stanna upp ett ögonblick. Det finns till och med ljuddämparliknande burkar gjorda för att rikta och förstärka ljudet, just för att chocka motståndaren.

 

[Svarte Faraonen]

Om jag skulle ge pistol i närstrid en tydlig nackdel så skulle det vara att den går att greppa på ett annat sätt än en kniv eller ett svärd. Så, typ, motståndaren får bonus på att avväpna? Antagligen också tydlig nackdel på att parera. Men det beror ju också på vilken sorts strid vi snackar, om man bordar ett skepp med huggaren i ena handen och flintlåspistolen i den andra eller befinner sig i en nära brottningsmatch med ett modernt handeldvapen.

 

[Anarchclown]

Fast det fins ofta gott om mål med lite eller ingen rusting i rollspel. Alla mosiga magiker och tjuvar, munkar och barbarer, etc...

Man kan mycket väl ha en lättare pilbåge bara för att kunna skjuta orustade fiender. Men den är fortfarande ganska otymplig och det känns som ett märkligt val i en miljö där det finns folk med plåtrustning och pålyxa eller för den delen troll med hud av sten eftersom den förmodligen inte kommer att skada något av dera. Så då har man ett huvudvapen som inte gör något mot de farligaste fienderna man möter. Dessutom är min ytterst personliga erfarenhet av de flesta rollspel att man inte ska ge sig in i shoot outs med magiker trotts att de inte har någon rustning på sig.

 

[Rymdhamster]

Man kan mycket väl ha en lättare pilbåge bara för att kunna skjuta orustade fiender. Men den är fortfarande ganska otymplig och det känns som ett märkligt val i en miljö där det finns folk med plåtrustning och pålyxa eller för den delen troll med hud av sten eftersom den förmodligen inte kommer att skada något av dera. Så då har man ett huvudvapen som inte gör något mot de farligaste fienderna man möter. Dessutom är min ytterst personliga erfarenhet av de flesta rollspel att man inte ska ge sig in i shoot outs med magiker trotts att de inte har någon rustning på sig.

Det är också fullt möjligt att det inte finns troll med hud av sten, och att plåtrustning inte är normen för folk som går runt på gatan.

Det är ju trots allt inte en DnD-specifik tråd =)

 

[Anarchclown]

Det är också fullt möjligt att det inte finns troll med hud av sten, och att plåtrustning inte är normen för folk som går runt på gatan.

Det är ju trots allt inte en DnD-specifik tråd =)

Absolut. Märkligt nog historiskt sett så är det dock vanligare att folk har rustning på sig inne i staden än att de tillåts gå omkring med pilbågar. Lite för att den ena hindrar att man dör och den andra dödar man folk med. Om inte folk i settingen tänker helt annorlunda än de flesta människor gör, så kommer det nog finnas liknande omständigheter relativt ofta.

Dessutom var vi redan helt överens om att om ingen har rustning eller sköld på sig blir pilbågen ett bättre vapen. Fortfarande inte så bra som den får framstå som i filmer och rollspel där den ofta fungerar ungefär som ett kulsprutenäste i slaget vid Verdun, men bättre.

 

[PhilArt]

Om jag skulle ge pistol i närstrid en tydlig nackdel så skulle det vara att den går att greppa på ett annat sätt än en kniv eller ett svärd. Så, typ, motståndaren får bonus på att avväpna? Antagligen också tydlig nackdel på att parera. Men det beror ju också på vilken sorts strid vi snackar, om man bordar ett skepp med huggaren i ena handen och flintlåspistolen i den andra eller befinner sig i en nära brottningsmatch med ett modernt handeldvapen.

Låter rimligt. Den borde även löpa viss risk att slås sönder om man parerar med den.

 

[Jocke]

Du går in i närstrid med pistol och en 10 foot pole. Håller motståndaren på avstånd med pinnen och deklarerar tydligt att ”kommer du närmare din jävel, då skjuter jag” borde tvinga fram moralslag