En situation som jag ofta tycker blir knepig i rollspel är skjutvapen i närstrid, speciellt om det rör sig om pistoler eller dylikt. Problemen rör både ”point blank” och att skjuta in i närstrid, som många spel antingen inte har definierade regler för, eller regler som bara verkar syfta till att skjutvapen inte får va användbara i närstrid (vilket kanske är vettig? men framstår i regel mest som cop-outs). Å ena sidan är ju ett skjutvapen inte ett närstridsvapen, men å andra sidan är det ganska tråkigt om avståndskrigaren blir obsolet så fort motståndarna gått in i närstrid. Vad tycker du är en bra lösning? Är olika lösningar bra för olika teknologier?
Skjutvapen i närstrid
- Thread starter PhilArt
- Start date
Jag har tyvärr inte sett några vettiga regler för det, men eftersom jag nyligen hade så tråkigt att jag såg "John Wick 3" tror jag att det kan behövas. I den filmen blir någon nedbrottad och skjuten point blanc ungefär var 30:e sekund.
Snabbhacket skulle vara att ett skjutvapen kan användas i närstrid, men att det då går att parera attacken (om systemet har regler för att parera) genom att slå skyttens vapen åt sidan.
Snabbhacket skulle vara att ett skjutvapen kan användas i närstrid, men att det då går att parera attacken (om systemet har regler för att parera) genom att slå skyttens vapen åt sidan.
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Pistoler funkar bra i närstrid, men om någon greppar dem så kan de få svårt att gå genom sin cykel, då blir det bara ett skott tills man rackar den manuellt.
Gevär är för klumpiga för att vara effektiva, såvida man inte har en bajonett på dem.
Kan du hitta videorna "The fighting pistol" och "The fighting rifle" (lite osäker på det namnet) av James Yeager, så är de utmärkta guider på området.
Liten not: "Point blank" är ett begrepp som används väldigt fel i spel och i många andra populärkulturella yttringar. Den verkliga betydelsen är "det avstånd där man inte behöver ta hänsyn till kulbanans form", dvs man kan sikta rakt på målet. Med målet innebär det då ungefär bröstkorgens storlek, om man siktar i mitten. Ett korrekt ställt sikte är stället så att kulan först passerar upp genom siktlinjen, och sedan ner igen, hela tiden inom målets storlek. Det maximala avståndet man kan göra det på är "point blank".
Med ett modernt gevär (typ M16 eller AK-74) så handlar detta om 300-400 meter, mer om det är ett prickskyttegevär eller liknande. Med andra ord, mycket mer än de 3-5 meter det brukar vara i spel. Det visar också att ballistiken är betydligt rakare än den potatiskastarballistiken man ser i datorspel.
en.wikipedia.org
Edit: För tydlighetens skull: Med närstrid menar jag (i detta sammanhang) strid där man har fysisk kontakt, dvs grepp eller slag, inte bara är nära varandra.
Gevär är för klumpiga för att vara effektiva, såvida man inte har en bajonett på dem.
Kan du hitta videorna "The fighting pistol" och "The fighting rifle" (lite osäker på det namnet) av James Yeager, så är de utmärkta guider på området.
Liten not: "Point blank" är ett begrepp som används väldigt fel i spel och i många andra populärkulturella yttringar. Den verkliga betydelsen är "det avstånd där man inte behöver ta hänsyn till kulbanans form", dvs man kan sikta rakt på målet. Med målet innebär det då ungefär bröstkorgens storlek, om man siktar i mitten. Ett korrekt ställt sikte är stället så att kulan först passerar upp genom siktlinjen, och sedan ner igen, hela tiden inom målets storlek. Det maximala avståndet man kan göra det på är "point blank".
Med ett modernt gevär (typ M16 eller AK-74) så handlar detta om 300-400 meter, mer om det är ett prickskyttegevär eller liknande. Med andra ord, mycket mer än de 3-5 meter det brukar vara i spel. Det visar också att ballistiken är betydligt rakare än den potatiskastarballistiken man ser i datorspel.
Point-blank range - Wikipedia
en.wikipedia.org
Edit: För tydlighetens skull: Med närstrid menar jag (i detta sammanhang) strid där man har fysisk kontakt, dvs grepp eller slag, inte bara är nära varandra.
Last edited:
wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Jag har en självförsvarshandbok från förra sekelskiftet. Steg 1, innan man bryr sig om finurlig boxning, kast och spatserkäppsfäktning, är att skaffa en revolver och lära sig använda den mot mål inom några meter.
Lupus Maximus
Tekniker
Det finns tekniker för att hålla en pistol nära kroppen, så att den inte blir lättåtkomlig för motståndaren. Men skjutvapen är inte optimalt i närstrid.
Om någon har skjutvapen och är beredd att använda det, så har motståndaren utan skjutvapen generellt ingen chans.
Alla vettigt funtade springer iväg från skytten i en sådan situation (eller fryser i handlingen) annars handlar det förmodligen om en knarkare eller galning (och rätt trolig en snart oskadliggjord sådan OM skytten faktiskt klarar av att avfyra vapnet).
Men jag antar att rollspel har med regeln om försämrad användning av avståndsvapen i närstrid för att närstrid är coolt och inte ska vara förrealistisk dålig att använda i strid mot någon med avståndsvapen.
Alla vettigt funtade springer iväg från skytten i en sådan situation (eller fryser i handlingen) annars handlar det förmodligen om en knarkare eller galning (och rätt trolig en snart oskadliggjord sådan OM skytten faktiskt klarar av att avfyra vapnet).
Men jag antar att rollspel har med regeln om försämrad användning av avståndsvapen i närstrid för att närstrid är coolt och inte ska vara för
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Eftersom jag generellt sett skiter i realism och gillar filmisk strid, så tycker jag självklart avståndsvapen ska få användas i närstrid. I synnerhet som jag dessutom hatar regler som säger "du får inte" när det uppenbarligen är något man kan göra.
Vad jag menar med uppenbarligen i det här fallet är att om jag i verkligheten hade ett gevär i händerna, och nån hoppade på mig med ett baseballträ (en situation jag förhoppningsvis aldrig någonsin kommer hamna i), så kan jag uppenbarligen försöka avlossa det geväret mot angriparen. Chansen att träffa är kanske väldigt väldigt låg, men knappast 0. Det finns för många faktorer som skulle spela in för att den alltid skulle vara 0.
Och som sagt så gillar jag filmisk strid, så jag är helt okej med om träffchansen i rollspel blir betydligt högre än vad som vore "realistiskt".
Hur man löser det är svårt att säga utan ett specifikt rollspel att utgå ifrån... men en regel jag verkligen gillat från andra rollspel är regeln från Mordheim (figurspel, men vad tusan) där du kan avlossa pistoler i närstrid, men du använder din närstridsfärdighet istället för din skjutfärdighet. Enkelt, men funktionellt.
Överlag är jag helt okej med att pistoler kan användas i närstrid mer eller mindre rakt av (eftersom det funkar så i många av de filmer jag gillar), och jag skulle nog låta användaren använda sin pistolfärdighet. Möjligen med något smärre avdrag, men antagligen inte. Men jag skulle absolut tillåta motståndaren att parera pistolen i det läget. Och jag skulle nog också räkna den som är beväpnad med pistolen som "obeväpnad" om det spelar någon roll i regelsystemet, i alla fall såvida det inte är en sån där medeltida flintlåspistol som i princip är en tung enhandsklubba i sig.
Gevär skulle jag lätt låta en person använda som en tvåhands-klubba i närstrid. Eller spjut om det har en bajonett. Med vilka färdigheter de vapentyperna än använder. Igen beroende på regelsystem skulle de kanske sänka initiativet något, eller ha ett smärre avdrag för att de är lite klumpigare än sånna närstridsvapen. Men jag skulle också låta en person använda dem för att skjuta. Här är jag dock lite mer kluven. Att försöka skjuta den man är i närstrid med känns som att det borde vara svårare. I DnD-regler hade jag gett gevär disadvantage. Eller bara ett generellt avdrag på attackslaget.
Men, en viktig grej från min sida är att jag hade inte haft några begränsningar på att skjuta någon som är en bit bort, även om du skytten befinner sig i närstrid med någon annan. Jag tycker det är helt okej om personen väljer att ignorera sin anfallare för att skjuta någon annan.
När det gäller armborst hade jag kört ungefär samma regler som för gevär tror jag. Men omladdning hade nog varit rätt svårt. Jag hade nog sagt att om du försöker ladda om ett armborst när du är i närstrid så räknas du som "stunned" eller "hjälplös" eller motsvarande.
Pilbågar hade jag räknat som gevär, förutom att man inte kan använda det som ett närstridsvapen, och man räknas som obeväpnad när det kommer till försvar (Tror jag).
En "caveat" dock. Det stora problemet med skjutvapen i närstrid tänkerjag mig är risken att träffa någon annan. Typ en vän eller allierad. Och inte bara när man missar, kulor (i synnerhet gevärskulor) verkar ju ha en tendens att kunna gå rakt igenom målet och träffa saker på andra sidan. I filmerna jag gillar är det ju oftast bara en "hjälte" mot en eller flera motståndare, och därför inga problem (alla vet att kulor despawnar så snart de lämnar bildrutan). Men i rollspel är det ju oftast en helt grupp med "hjältar" inblandade, så friendly fire borde vara en större risk.
Jag brukar tänka att "fummel" eller motsvarande (även om spelet normalt inte har fummel) betyder att en "friendly" riskerar att träffas (i vilket fall jag tillåter någon form av räddningsslag eller undvikaslag). En kritisk träff kan i gengäld innebära att man skjuter två flugor i en smäll.
Vad jag menar med uppenbarligen i det här fallet är att om jag i verkligheten hade ett gevär i händerna, och nån hoppade på mig med ett baseballträ (en situation jag förhoppningsvis aldrig någonsin kommer hamna i), så kan jag uppenbarligen försöka avlossa det geväret mot angriparen. Chansen att träffa är kanske väldigt väldigt låg, men knappast 0. Det finns för många faktorer som skulle spela in för att den alltid skulle vara 0.
Och som sagt så gillar jag filmisk strid, så jag är helt okej med om träffchansen i rollspel blir betydligt högre än vad som vore "realistiskt".
Hur man löser det är svårt att säga utan ett specifikt rollspel att utgå ifrån... men en regel jag verkligen gillat från andra rollspel är regeln från Mordheim (figurspel, men vad tusan) där du kan avlossa pistoler i närstrid, men du använder din närstridsfärdighet istället för din skjutfärdighet. Enkelt, men funktionellt.
Överlag är jag helt okej med att pistoler kan användas i närstrid mer eller mindre rakt av (eftersom det funkar så i många av de filmer jag gillar), och jag skulle nog låta användaren använda sin pistolfärdighet. Möjligen med något smärre avdrag, men antagligen inte. Men jag skulle absolut tillåta motståndaren att parera pistolen i det läget. Och jag skulle nog också räkna den som är beväpnad med pistolen som "obeväpnad" om det spelar någon roll i regelsystemet, i alla fall såvida det inte är en sån där medeltida flintlåspistol som i princip är en tung enhandsklubba i sig.
Gevär skulle jag lätt låta en person använda som en tvåhands-klubba i närstrid. Eller spjut om det har en bajonett. Med vilka färdigheter de vapentyperna än använder. Igen beroende på regelsystem skulle de kanske sänka initiativet något, eller ha ett smärre avdrag för att de är lite klumpigare än sånna närstridsvapen. Men jag skulle också låta en person använda dem för att skjuta. Här är jag dock lite mer kluven. Att försöka skjuta den man är i närstrid med känns som att det borde vara svårare. I DnD-regler hade jag gett gevär disadvantage. Eller bara ett generellt avdrag på attackslaget.
Men, en viktig grej från min sida är att jag hade inte haft några begränsningar på att skjuta någon som är en bit bort, även om du skytten befinner sig i närstrid med någon annan. Jag tycker det är helt okej om personen väljer att ignorera sin anfallare för att skjuta någon annan.
När det gäller armborst hade jag kört ungefär samma regler som för gevär tror jag. Men omladdning hade nog varit rätt svårt. Jag hade nog sagt att om du försöker ladda om ett armborst när du är i närstrid så räknas du som "stunned" eller "hjälplös" eller motsvarande.
Pilbågar hade jag räknat som gevär, förutom att man inte kan använda det som ett närstridsvapen, och man räknas som obeväpnad när det kommer till försvar (Tror jag).
En "caveat" dock. Det stora problemet med skjutvapen i närstrid tänkerjag mig är risken att träffa någon annan. Typ en vän eller allierad. Och inte bara när man missar, kulor (i synnerhet gevärskulor) verkar ju ha en tendens att kunna gå rakt igenom målet och träffa saker på andra sidan. I filmerna jag gillar är det ju oftast bara en "hjälte" mot en eller flera motståndare, och därför inga problem (alla vet att kulor despawnar så snart de lämnar bildrutan). Men i rollspel är det ju oftast en helt grupp med "hjältar" inblandade, så friendly fire borde vara en större risk.
Jag brukar tänka att "fummel" eller motsvarande (även om spelet normalt inte har fummel) betyder att en "friendly" riskerar att träffas (i vilket fall jag tillåter någon form av räddningsslag eller undvikaslag). En kritisk träff kan i gengäld innebära att man skjuter två flugor i en smäll.
Lupus Maximus
Tekniker
Nja... Det finns en anledning till varför de flesta tränar att tömma magasinet i en motståndare på nära håll. Få punkter i kroppen som direkt dödar eller fysiskt tar bort förmågan att agera. Så personen kan ha en dödlig skottskada och ändå plocka ut skytten. Å andra sidan, enbart chocken från ljudet kan stoppa folk, även om kulan missar.
Men ur rollspelssynpunkt förutsätter det att systemet hanterar blödning, och att man inte är ute efter filmatisk strid.
De flesta system som har någon sorts regler för att hantera skjutvapen i närstrid ger en negativ modifikation om isf. Kanske inte alls ens funkar i närstrid i vissa spel (kommer inte ihåg), men det är nog ovanligare.
Sen är det inte ovanligt att spel som har feats/merits eller liknande så kan man köpa bort den negativa modifikationen eller iaf. mildra den på något sätt.
Exempel på spel som hanterar det på det här sättet är Chronicles of Darkness (typ WoD) och Star Wars (Fantasy Flight) har jag för mig.
Cog.
Sen är det inte ovanligt att spel som har feats/merits eller liknande så kan man köpa bort den negativa modifikationen eller iaf. mildra den på något sätt.
Exempel på spel som hanterar det på det här sättet är Chronicles of Darkness (typ WoD) och Star Wars (Fantasy Flight) har jag för mig.
Cog.
Om du vill ha ett balanserat stridssystem så gör det kostsamt att använda skjutvapen i närstrid eller att närstridsvapen är effektivare.
Om du vill ha realism så... Ja alltså, du får inte realism i rollspel. Som redan nämnt i tråden så är det sällan någon däckar direkt efter att ha blivit skjuten, någon som "redan är död" kan hinna kniva dig ett halvdussin gånger innan kroppen slutar fungera. "Rundor" är ett orimligt tidsperspektiv om du inte är nere på delar av sekunder och bokför var armar och ben befinner sig i relation till varandra, vad som rör vad, vart olika saker pekar, etc (been there done that, var sjukt kul då men tvek om det är "värt" idag att låta 3 sekunder ta tre timmars speltid).
Att ge sig in och boxas eller brottas med någon som har ett skjutvapen är ett lotteri även om du heter Israel Adesanya. Tror en på sådana lite mystiska kampsporter så har Hatsumi Masaaki och hans bujinkan vunnit priser i att hantera skjutvapen (och jag tror faktiskt att det är ganska vettiga tekniker, har bara tränat ett par år för länge sedan) men fortfarande är rådet därifrån "spring, spring och spring snabbare (kasta kanske lite blinding powder eller valfritt föremål inom räckhåll om du hinner överraska motståndaren men annars SPRING!)".
Om du vill ha realism så... Ja alltså, du får inte realism i rollspel. Som redan nämnt i tråden så är det sällan någon däckar direkt efter att ha blivit skjuten, någon som "redan är död" kan hinna kniva dig ett halvdussin gånger innan kroppen slutar fungera. "Rundor" är ett orimligt tidsperspektiv om du inte är nere på delar av sekunder och bokför var armar och ben befinner sig i relation till varandra, vad som rör vad, vart olika saker pekar, etc (been there done that, var sjukt kul då men tvek om det är "värt" idag att låta 3 sekunder ta tre timmars speltid).
Att ge sig in och boxas eller brottas med någon som har ett skjutvapen är ett lotteri även om du heter Israel Adesanya. Tror en på sådana lite mystiska kampsporter så har Hatsumi Masaaki och hans bujinkan vunnit priser i att hantera skjutvapen (och jag tror faktiskt att det är ganska vettiga tekniker, har bara tränat ett par år för länge sedan) men fortfarande är rådet därifrån "spring, spring och spring snabbare (kasta kanske lite blinding powder eller valfritt föremål inom räckhåll om du hinner överraska motståndaren men annars SPRING!)".
Mogger
Hipsteranka
Enhandseldvapen är närstridsvapen. Och så fort man vridit huvudet runt det så får de ett logiskt användningsområde och inte bara blir ett "kort, sämre gevär". Överlag så har alla vapen ett syfte och kompromissar bort annat för att uppfylla det.
Angående regler för detta så skulle jag därför använda spelets övriga regler. Gör spelet skillnad på hillebard och dolk? Om ja, hitta en plats bland dessa för pistol/revolver. Om spelet inte gör det så kör på enligt ovan.
Att skjuta in i närstrid är ren slump. Sannolikt är du mer behjälpt av regler kring nedhållande eld än att försöka lista ut vem som träffas av vilken kula.
Angående regler för detta så skulle jag därför använda spelets övriga regler. Gör spelet skillnad på hillebard och dolk? Om ja, hitta en plats bland dessa för pistol/revolver. Om spelet inte gör det så kör på enligt ovan.
Att skjuta in i närstrid är ren slump. Sannolikt är du mer behjälpt av regler kring nedhållande eld än att försöka lista ut vem som träffas av vilken kula.
Anarchclown
Swashbuckler
Ok. Det finns några faktorer som gör att reglerna för skjutvapen i närstrid blir konstiga i mina ögon.
1. Ur ett spelbalansperspektiv kan det ses som roligare om närstridskaraktärer får "skina" när de väl kommer in i närstrid eftersom de inte får göra något alls på avstånd.
2. Realistiskt sett är en pistol ett utmärkt närstridsvapen mot personer utan kroppspansar.
3. Folks uppfattning om hur mer gammaldags avståndsvapen funkar är helt åt helvete.
Om jag ska titta på det både ur vad som är roligt synpunkt och vad som känns rätt så kan jag säga att det finns en anledning till att moderna militärer bara använder kniven när de ska oskadliggöra någon tyst och förmodligen oftast inte ens då även om det är en populär trope i filmer. Från att vi fick revolvern som skjuter flera skott och framåt så har handeldvapnet varit det enda riktiga alternativet i strid. Obeväpnad strid kan fortfarande vara värd att träna i och bli specialist på i spel som utspelar sig i modern tid eftersom det händer att man befinner sig i miljöer där man inte kan gå omkring med sin Glock och då är det trevligt att kunna använda sig av jiu jistu eller något för att ta sig ur situationen som en actionhjälte skulle göra. I moderna miljöer ser jag inte något som helst värde i att ha en separat skill för närstridsvapen eftersom de logiskt sett borde komma i spel rätt sällan, för att improviserade vapen kommer att vara typ 50% av alla vapen man använder i sådana situationer och för att självklart är det bättre med en brandyxa även för hjälten som tränat boxning i 100 timmar. Räckvidden och kraften man får med en brandyxa är helt överlägsen en rak höger och uppvägs inte på något sätt av att en av de inblandade är Tyson Fury.
I flint och slaglåsvapnens tidsålder använder man ju inte pistoler så mycket i närstrid av helt uppenbara anledningar som ofta ignoreras i rollspel. Det tar typ 15 sekunder att ladda om en pistol. Det tar 1 sekund att döda någon med en sabel. Sköt du inte ihjäl snubben med sabel på skottet du fick på vägen in kommer han att göra strimlor av dig innan du ens får ut laddstaken, det är nog bäst att du drar din egen sabel. Kom dock ihåg att både historiska källor och tester gjorda av sabelfäktnings-entusiaster idag har visat att ett gevär med bajonett faktiskt är bättre (Mestadels PGA räckvidd) än en sabel är. Fastna inte i att tro att det finns någon slags "Men sabeln är ju ett dedikerat närstridsvapen så den borde ju"... överlag kan man genom världshistorien sluta sig till att alla vapen som är svåra att bära med sig och som folk bara har ett av just därför är bättre än de som man kan gå omkring med flera av. Om de inte varit det, hade ingen haft med sig dem. Detta gäller för spjut vs svärd, pik vs svärd, gevär vs pistol, sköld vs svärd etc genom stora delar av historien.
I medeltid är det två saker som brukar förstöra något överjävligt både i film och rollspel. Pilbågar brukar kunna skjuta typ 4 pilar på 6 sekunder och de brukar gå igenom alla former av rustning som att rustningen var gjord av papper. Lustigt nog slogs större delen av alla trupper lik förbannat i närstrid, med rustning. Det är för att trotts att Lars Andersen är helt sjuk på att skjuta furton pilar på en bråkdels sekund med en 35-pundsbåge så innebär inte det att det har någon som helst historisk relevans för ett medeltida slagfält och rustade fiender. Långbågen och dennas kusin hornbågen som bland annat mongolerna använde är båda på över 100 pund. Om någon på allvar tror att man drar upp 50 kilo 4 gånger på 5 sekunder samtidigt som man håller i en pil och siktar och gör detta utan att hela kroppens muskler aktiveras vid varenda skott så bör man nog testa att leka runt med 50-kilosvikter lite. En 100-pundsbåge är inte ens en särskilt stor båge, det fanns förmodligen långbågar på nära 200 pund. Till detta skall läggas att inte ens en 160-pundsbåge vanligtvis går igenom en bröstplåt. Alltså kan man sluta sig till att pullplåtsrustningen och dess avarter är jävligt resistanta mot pilar. Lägg till detta att just de ökända engelska långbågsskyttarna sprang runt med närstridsvapen just för att de inte ville försöka skjuta långbåge mot folk med svärd, så kan man sluta sig till att långbågen fyllde en strategiskt viktig roll men det är bara i film som långbågsskyttar skjuter brandpilar och fungerar som kulsprutenästen mot fullt rustade riddare. Det finns ingen som helst anledning att låta någon pilbåge, eller dess superlångsamma kusin armborstet fungera i närstrid, det finns inget historiskt tecken på att den gjorde det och det är inte coolt om man inte vill ha rena fantasyelement i det man gör. Legolas är ju cool liksom. Notera dock att även han siktar på glipor i rustningarna och försöker inte skjuta folk rakt igenom hjälmen eller bröstplåten och att han vid några tillfällen drar närstridsvapen när han blir översvämmad av fiender.
1. Ur ett spelbalansperspektiv kan det ses som roligare om närstridskaraktärer får "skina" när de väl kommer in i närstrid eftersom de inte får göra något alls på avstånd.
2. Realistiskt sett är en pistol ett utmärkt närstridsvapen mot personer utan kroppspansar.
3. Folks uppfattning om hur mer gammaldags avståndsvapen funkar är helt åt helvete.
Om jag ska titta på det både ur vad som är roligt synpunkt och vad som känns rätt så kan jag säga att det finns en anledning till att moderna militärer bara använder kniven när de ska oskadliggöra någon tyst och förmodligen oftast inte ens då även om det är en populär trope i filmer. Från att vi fick revolvern som skjuter flera skott och framåt så har handeldvapnet varit det enda riktiga alternativet i strid. Obeväpnad strid kan fortfarande vara värd att träna i och bli specialist på i spel som utspelar sig i modern tid eftersom det händer att man befinner sig i miljöer där man inte kan gå omkring med sin Glock och då är det trevligt att kunna använda sig av jiu jistu eller något för att ta sig ur situationen som en actionhjälte skulle göra. I moderna miljöer ser jag inte något som helst värde i att ha en separat skill för närstridsvapen eftersom de logiskt sett borde komma i spel rätt sällan, för att improviserade vapen kommer att vara typ 50% av alla vapen man använder i sådana situationer och för att självklart är det bättre med en brandyxa även för hjälten som tränat boxning i 100 timmar. Räckvidden och kraften man får med en brandyxa är helt överlägsen en rak höger och uppvägs inte på något sätt av att en av de inblandade är Tyson Fury.
I flint och slaglåsvapnens tidsålder använder man ju inte pistoler så mycket i närstrid av helt uppenbara anledningar som ofta ignoreras i rollspel. Det tar typ 15 sekunder att ladda om en pistol. Det tar 1 sekund att döda någon med en sabel. Sköt du inte ihjäl snubben med sabel på skottet du fick på vägen in kommer han att göra strimlor av dig innan du ens får ut laddstaken, det är nog bäst att du drar din egen sabel. Kom dock ihåg att både historiska källor och tester gjorda av sabelfäktnings-entusiaster idag har visat att ett gevär med bajonett faktiskt är bättre (Mestadels PGA räckvidd) än en sabel är. Fastna inte i att tro att det finns någon slags "Men sabeln är ju ett dedikerat närstridsvapen så den borde ju"... överlag kan man genom världshistorien sluta sig till att alla vapen som är svåra att bära med sig och som folk bara har ett av just därför är bättre än de som man kan gå omkring med flera av. Om de inte varit det, hade ingen haft med sig dem. Detta gäller för spjut vs svärd, pik vs svärd, gevär vs pistol, sköld vs svärd etc genom stora delar av historien.
I medeltid är det två saker som brukar förstöra något överjävligt både i film och rollspel. Pilbågar brukar kunna skjuta typ 4 pilar på 6 sekunder och de brukar gå igenom alla former av rustning som att rustningen var gjord av papper. Lustigt nog slogs större delen av alla trupper lik förbannat i närstrid, med rustning. Det är för att trotts att Lars Andersen är helt sjuk på att skjuta furton pilar på en bråkdels sekund med en 35-pundsbåge så innebär inte det att det har någon som helst historisk relevans för ett medeltida slagfält och rustade fiender. Långbågen och dennas kusin hornbågen som bland annat mongolerna använde är båda på över 100 pund. Om någon på allvar tror att man drar upp 50 kilo 4 gånger på 5 sekunder samtidigt som man håller i en pil och siktar och gör detta utan att hela kroppens muskler aktiveras vid varenda skott så bör man nog testa att leka runt med 50-kilosvikter lite. En 100-pundsbåge är inte ens en särskilt stor båge, det fanns förmodligen långbågar på nära 200 pund. Till detta skall läggas att inte ens en 160-pundsbåge vanligtvis går igenom en bröstplåt. Alltså kan man sluta sig till att pullplåtsrustningen och dess avarter är jävligt resistanta mot pilar. Lägg till detta att just de ökända engelska långbågsskyttarna sprang runt med närstridsvapen just för att de inte ville försöka skjuta långbåge mot folk med svärd, så kan man sluta sig till att långbågen fyllde en strategiskt viktig roll men det är bara i film som långbågsskyttar skjuter brandpilar och fungerar som kulsprutenästen mot fullt rustade riddare. Det finns ingen som helst anledning att låta någon pilbåge, eller dess superlångsamma kusin armborstet fungera i närstrid, det finns inget historiskt tecken på att den gjorde det och det är inte coolt om man inte vill ha rena fantasyelement i det man gör. Legolas är ju cool liksom. Notera dock att även han siktar på glipor i rustningarna och försöker inte skjuta folk rakt igenom hjälmen eller bröstplåten och att han vid några tillfällen drar närstridsvapen när han blir översvämmad av fiender.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Jag vill minnas att jag läst att uramerikanerna med relativ stor framgång använda ganska lätta bågar i strid, och var beryktade att de kunde avlossa flera pilar innan den första träffade.
Och strid i rollspel är sällan "krig".
Och strid i rollspel är sällan "krig".
Anarchclown
Swashbuckler
Visst. Men de levde i en kontext utan rustningar och sköldar som skyddade mot pilar i samma utsträckning som medeltida Europeer gjorde. Pilbågen blev tex ett mer effektivt vapen igen efter att geväret gjort rustningar mindre populära.
Edit:
Och...
I en en mot en situation så är det betydligt mindre chans att du med en pilbåge lyckas få in en armor defeating hit på din enda fiende än att din armé lyckas få in några stycken på en fiende-enhet. Så chansen för pilbågsskytten i rustningsbärarkontexten minskar, inte ökar, när man gör det till rollspelssituationer.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Fast det fins ofta gott om mål med lite eller ingen rusting i rollspel. Alla mosiga magiker och tjuvar, munkar och barbarer, etc...
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
En not till: Anledningen till att långa vapen är opraktiska: Det är lätt för motståndaren att greppa pipan och rikta bort den, och då är helt plötsligt ditt vapen en nackdel för dig. Du kan inte släppa det, för då har moståndaren det, medan motsåndaren har en hand fri.
En pistol, däremot, är nästan som en kniv i närstrid, användingsmässift.
Återigen, jag menar nu "närstrid" som fysisk kontakt, inte kort håll.
www.ammoman.com
Den har också flera andra fördelar i min erfarenhet:
* Lätt att hålla positionen länge, tex om du täcker en dörr eller vaktar någon. Andra varianter, som tex Weaver eller Isocles blir fort tröttande.
* Kräver lite utrymme, bra om man tex ska kliva ut genom en dörr och skjuta längs en korridor, då mankan ha vapnet i rätt riktning när man kliver genom dörren.
* Lätt att skjuta vänsterhänt. Återigen, bra i begränsade utrymmen eller om man behöver använda högerhanden till något annat.
* Lätt att använda om man skjuter från en bil.
* Sidan mot motståndaren ger mindre exponerad träffyta.
* Lätt att modifiera för snabb närstrid eller långt avstånd genom att dra in eller sträcka ut armarna.
* Stadig. Metoder där man har pistolen framför sig tenderar lätt att göra en till en "gunghäst", med CAR har man fötterna i skjutritkningen.
* Intuitiv. Man behöver knappt sikta, pistolen siktar liksom dit man tänker.
* Ser ball ut på film.
En pistol, däremot, är nästan som en kniv i närstrid, användingsmässift.
Återigen, jag menar nu "närstrid" som fysisk kontakt, inte kort håll.
Å andra sidan så är tex en kniv ännu sämre än ett skjutvapen på att oskadliggöra någon fort. Det finns en anledning till att man beskriver knivslagsmål som "Förloraren dör på gatan, vinnaren på sjukhuset".
Japp, det funkar inte förrän striden nått ett stadium där ågon är låst, tex om en sitter över den andre och försöker strypa honom.
Jajamensan, se tex CAR om någon är intresserad.
Center Axis Relock - What Is It & Should You Use It?
Center Axis Relock has gained a lot of notoriety because of the John Wick movies. But is it really CAR in those movies? Let's find out...
www.ammoman.com
Den har också flera andra fördelar i min erfarenhet:
* Lätt att hålla positionen länge, tex om du täcker en dörr eller vaktar någon. Andra varianter, som tex Weaver eller Isocles blir fort tröttande.
* Kräver lite utrymme, bra om man tex ska kliva ut genom en dörr och skjuta längs en korridor, då mankan ha vapnet i rätt riktning när man kliver genom dörren.
* Lätt att skjuta vänsterhänt. Återigen, bra i begränsade utrymmen eller om man behöver använda högerhanden till något annat.
* Lätt att använda om man skjuter från en bil.
* Sidan mot motståndaren ger mindre exponerad träffyta.
* Lätt att modifiera för snabb närstrid eller långt avstånd genom att dra in eller sträcka ut armarna.
* Stadig. Metoder där man har pistolen framför sig tenderar lätt att göra en till en "gunghäst", med CAR har man fötterna i skjutritkningen.
* Intuitiv. Man behöver knappt sikta, pistolen siktar liksom dit man tänker.
* Ser ball ut på film.