Nekromanti Skräck och BRP ger bäst äventyr?

[Fiktionslek]

När jag kollar på rpg.net och listar de bästa 30 äventyren, visar det sig att en tredjedel av dem är skrivna till Call of Cthulhu. Vad är det med spelet som gör äventyren så bra?

Det är också tydligt att skräckgenren är väldigt stark. Det är över hälften av de topp 30 äventyren som hör till skräckgenren (enligt rpg.nets genreindelning), och flera av de fantasyäventyr som finns bland de övriga titlarna har också ganska starka skräckelement. Är det något med skräck som ger bra äventyr?

Man kan också konstatera att över hälften av de topp 30 äventyren är skrivna för spelsystem med sitt ursprung i BRP. Åtta av de tio bästa är för BRP. Är det något med BRP-systemet som ger bra äventyr?

Jag har ingen aning om svaren på de här frågorna, men det vore kul att se vad andra tänker!

Tycker

Christian

 

[Botulf]

Jag har inte sett listan du refererar till men min tanke:

CoC och BRP är väl för den bredare massan (utrikiska) rollspelare synonymt med varandra? För det finns väl inte så många andra BRP skräckspel/scenarion och systemet i sig verkar inte inte jättepopulärt egentligen(icke-CoC spel med BRP alltså)? Unknown Armies och The Laundry(som har stark koppling till CoC) har är väl dock ursprung i BRP har jag hört och finns nog något till. Men CoC är ett anrikt spel, som haft många är på sig att spotta ur sig långa och storslagna kampanjer där det nog finns många guldklimpar. Det var ju först i genren skräckrollspel. Lovecraft är stor i allmänhet i nördkretsar så spel/äventyr som anknyter till Cthulhu Mythos intresserar många. Vilket säkerligen bidrar till att intresset förnyas(ett intresse CoC från början bidragit mycket till gällande att återaktualisera Lovecraft/Cthulhu Mythos). BRP/CoC är i grunden enkelt och så länge man inte gräver ner sig i detaljer flyter det på väldigt lätt. Och det är rätt dödligt i sitt grundutförande vilket för många skapar en viss spänning och känsla av rollpersonernas utsatthet. Då rp är både fysiskt och mentalt egentligen inte särskilt väl utrustade för att kunna besegra monster/hot utan stor risk. Sedan gör inte det BRP nödvändigtvis bäst på att hantera skräck. Men ett känt namn och förhållandevis låg tröskel gör väldigt mycket för dess populäritet antar jag.

 

[krank]

Jag tror att det har exakt noll att göra med regelsystemet till CoC, som jag tror används mest för att det följer med spelet och för att de flesta som inte spelar D&D är vana vid BRP-liknande regelsystem och därmed inte upplever regelsystemet som ett problem...

Däremot är C&C vad jag vet det äldsta fortfarande existerande skräckrollspelet, som dessutom fortfarande får nya produkter då och då. Addera den rätt stora skaran Lovecraftnördar... Tja.

 

[krank]

Vad gäller andra äventyr så tänker jag även där att BRP är rätt vanligt och spritt; och det finns en tradition av att skriva äventyr som inte bara är dungeonbashing. Jag gillar dungeonbashing och D&D, men jag har hört talas om rätt få äventyr som jag skulle betrakta som bra äventyr till D&D.

Så, jag tror även där att statistiken spelar in.

 

[Eksem]

Jag tror att vi alla vill se den listan och dess kriterier för att kunna diskutera ordentligt.

Med det sagt så finns det mycket bra CoC-äventyr, och det finns något i skräckgenren som under perioder gjort den så eftersträvansvärd och dominant att den faktiskt fick ett eget forum här på WRNU (vi har aldrig haft något postapokalyps eller fantasy-forum här, men väl ett välfyllt skräckforum).

 

[Vitulv]

De bästa skräckspelstillfällena jag varit med om har spelats med BRP (DoD6), så jag vågar nog påstå att BRP med all stor sannolikhet är det bästa skräcksystemet, med d20 på god andraplats.

 

[Möller]

Jag vet inte.

Jag får för mig att CoC har de bästa äventyren för att
-Spelet handlar om en populär författare många kan relatera till
-Spelet är stort, vilket antagligen attraherar skribenter
-Det är inte D&D, vilket kanske gör att folk tänker utanför vad de betraktar som »tråkigt grottröj«

 

[Oldtimer]

Snarare tvärtom. BRP är inte mitt tycke ett riktigt skit-system.

Däremot lockar miljön och stämningen i Cthulhu folk till att skapa fantastiska äventyr. Inlevelsen av att spela i vår värld blir mycket starkare. Den enda delen av regelsystemet i CoC som verkligen betyder något för äventyret och upplevelsen, är just den delen som skiljer det från normal BRP - Sanity. Just känslan av att ju mer man vet, desto större är risken att bli galen, definierar ju Cthulhu-spelande. Och har absolut inget med BRP att göra.

 

[solvebring]

Jag tror att det har exakt noll att göra med regelsystemet till CoC, som jag tror används mest för att det följer med spelet och för att de flesta som inte spelar D&D är vana vid BRP-liknande regelsystem och därmed inte upplever regelsystemet som ett problem...

Däremot är C&C vad jag vet det äldsta fortfarande existerande skräckrollspelet, som dessutom fortfarande får nya produkter då och då. Addera den rätt stora skaran Lovecraftnördar... Tja.

Jag rörde mig ungefär i samma tankar. Det handlar om starka traditioner, stark genre och inriktning, stark fanbase etc.

Jag tror inte alls att reglerna spelar in över huvud taget. Jag tror att det beror på en rad andra faktorer som mer handlar om genre, utbud och smak. Skräck är en stark och populär genre. Lovecroftiansk skräck är dessutom särskilt populär och har en stadig fanbase. Kort sagt kan man säga att ett spel med sådan setting och stämning är sannolikt ett spel som kommer att dra folk till sig - som har dragit folk till sig i många år nu.

Förövrigt så får man väl säga det att det ändå inte finns så många big-bigs inom rollspelsskräcken. Det är väl typ Chaosium... White Wolf... Pelgrane... Och där är väl Chaosium äldst, eller har jag fått det om bakfoten? Hur som haver så har Chaosium många år av produktion och erfarenhet med en populär produkt. Kort sagt har de haft tid och spelrum för att satsa på sin populära bana.

Att de kört BRP från start har väl också gjort sitt. När CoC kom vad det vad skräckfansen hade att välja på - Chaosium a la BRP eller inget (iaf inte vad gäller lovecroftiansk horror). BRP är förövrigt relativt enkelt och funkar dugligt om man inte har några större krav, det är lätt att vänja sig vid och köra in sig på... Det är ett system som man lätt blir fast med helt enkelt. Rollspels-Sverige är ett bevis för det. Det kanske inte är det bästa, men det funkar och det sätter sig.

Så, att de skapat de bästa skräckäventyren kommer nog mer an på ålder, genre, fanbase och etablering före just BRP-systemet. Jag vill förövrigt påstå att systemet ofta är irrelevant för vad som gör ett bra äventyr och inte. Speciellt vad gäller skräck. Där är ju stämning, hemligheter och allt fluff det viktiga - inte vad din roll rent tekniskt består av och vilken tärning du rullar. I alla fall är det så för mig - jag kollar inte på systemet när jag kollar ett scenario, jag kollar på storyn, detaljerna, strukturen och sådana saker.

... Sedan vet vi ju som sagt inte hur den där listan är gjord.

 

[Caligo]

Vad gäller andra äventyr så tänker jag även där att BRP är rätt vanligt och spritt; och det finns en tradition av att skriva äventyr som inte bara är dungeonbashing. Jag gillar dungeonbashing och D&D, men jag har hört talas om rätt få äventyr som jag skulle betrakta som bra äventyr till D&D.

Så, jag tror även där att statistiken spelar in.

Det finns massor av riktigt bra äventyr till D&D. Naturligtvis finns det massor av dåliga också. Tyvärr har ju D&D alltid haft oförtjänt dåligt rykte i Sverige.

 

[Rickard]

Min teori är att skräck kräver sin speciella teknik, vilket gör att spelledare som spelar skräck har tänkt till lite extra och har skapat sig en spelstruktur för att få fram rätt känsla. Det märktes när skräckforumet var aktivt. Detta krav på en speciell teknik har också gjort att skräckspelledare presterar bättre när det kommer till att skriva scenarion.

/Han som har inget svar på BRP, utan vill helst se listan med spel innan han kan göra den bedömningen

 

[Arfert]

I CoC är rollpersonerna relativt vanliga människor som möter övermäktiga fiender. Fiender som inte kan besegras på vanligt rollspels-sätt (rakt-på-våld). Det inspirerar nog till att skriva bra äventyr. BRP är dessutom ett system som just passar bäst när rollpersonerna är vanligt folk och inte superhjältar.

Sen hade Chaosium bra författare under guldåldern, som Perrin och Stafford t.ex. De skrev bra spel. CoC, Pendragon, RQ, Stormbringer med flera från Chaosium var spel som var fan så mycket bättre än konkurrenterna på att just inspirera till att vilja skapa berättelser. De hade en känsla av kvalitet och var "vuxnare" än mycket annat. De var mer krävande på det sättet, äventyren skulle vara en historia.

D&D var mer "kul" och sparka beholder-rumpa.

 

[Eksem]

Jag bestämde mig för att göra en egen lista över mina 10 favoriter*, och de flesta av dem finns med på 50 Best Adventure-filtreringen på RPG.NET (http://index.rpg.net/), så min smak och mina erfarenheter verkar spegla någon typ av generell konsensus i vilket fall.

Hur som helst så tog jag mig en titt på vilka de mest dominerande systemen är. CoC dominerar toppen och vinner totalen, men här har vi topp 5 system i den listan (50 Best Adventure):

14 CoC
13 D&D
4 WHFRPG
3 Unknown Armies
3 Deadlands

(Resten av systemen förekommer 1 gång).

Egentligen rör det sig alltså om en ganska jämn fördelning mellan Call of Cthulhu och Dungeons and Dragons, där CoC dominerar den övre halvan av listan.

Vad det gäller genre dock, så behöver jag inte ens gå igenom listan för att se att skräck i någon form dominerar så överlägset att det är bisarrt. Även sådana som inte är märkta med horror har skräck-element i sig.

Skräck är helt enkelt populärt. Kanske är det så att folk helt enkelt gillar skräck, eller att det är den enklaste starka känsla att frambringa i aktivt spel, eller för att skräck gör att folk får en intensivare känsla av att något står på spel?



* Min topp 10 är utan inbördes ordning:

Shadows over Bögenhafen (WHFRPG)
The Masks of Nyarlathotep (CoC)
Castle Ravenloft (D&D)
Svavelvinter (DoD)
Vildhjarta (DoD)
Tomb of Horrors (D&D)
Dragon's Crown (D&D)
Whispers of the Vampire's Blade (D&D)
Escape from Innsmouth (CoC)
Purge the Unclean (Dark Heresy)

 

[Fiktionslek]

Kul med många deltagare!

Angående att folk vill se listan: Man kan själv gå till rpg.net och lista de trettio bästa äventyren. Det tar inte många sekunder. Skräck, BRP och i synnehet CoC dominerar listan på det sätt som jag skrev.

För min del är jag övertygad om att System *does* matter, så jag är inte lika snabb att avfärda BRP som många av er är. Kanske skulle några av för-sant-hållandena på wrnu när det gäller systemet kunna ifrågasättas mer? T.ex.:

Jag tror faktiskt inte att brp-strider uppfattas som pingis av dem som satt betyg på äventyren på rpg.net, inte pingis i någon derogativ mening i alla fall. Varför inte? Vad är det pingis-teorin missar?

Jag gissar också att de inte uppfattar grundegenskaper som meningslösa. Vad är det i så fall vi missat?

Alltså, jag tycker att man borde vara lite misstänksam mot sitt eget resonemang om man säger att ett spelsystem är en gång för alla skitkasst, samtidigt som det dominerar bland de bästa äventyren. Jag tycker att det borde finnas något som man missat då.

Funderar

Christian

 

[Eksem]

Fast det är inte som att strid eller grundegenskaper är något som kommer i spel alls i Masks of Nyarlathotep, Beyond the Mountains of Madness, Horror on the Orient Express eller Tatters of the King (om man försöker ge sig in i strid i de modulerna är spelet i princip över).

Ska jag se vad äventyren i listan har gemensamt (utöver att de antingen är skrivna för CoC eller D&D) så skulle jag snarare dra fram de här gemensamma nämnarna:

1. Skräck: Nästan alla äventyren i listan är märkta som "Horror", och de som inte är det har skräckelement de också.

2. Upptäckande: I stort sett alla äventyren i listan är antingen rena deckaräventyr eller kräl. I båda fallen går spelet ut på att långsamt upptäcka den verkliga vidden av vad det är som pågår.

3. Karaktärsgalleri: Den här äventyrslistan är definitivt en lista över de äventyr som har de bästa spelledarpersonerna. Det fullkomligen svämmar över av starka porträtt, spännande bifigurer och ikoniska skurkar.

4. Atmosfär: Svårdefinierat, men nog tycker jag att äventyren i listan karaktäriseras av starka visioner som efterlevs väl, med bra verktyg för spelledare och spelare att uppleva detta.

5. Nostalgi: Det är ganska gamla äventyr det här. Några moderna klassiker ser man, men inte många.

6. Längd: Det är rejäla äventyr det rör sig om, och i den mån de är kortare moduler så är de i oftast en del av längre kampanjer.


---

 

[Mogger]

Jag tycker inte att det är alls konstigt. Tidigare spelade jag 90% BRP, och jag författade moduler till sådana spel. Det var i allmänhet lätt att modda systemen så att de passade, för där ligger BRP:s styrka, det är lätt. Men mest fokus la vi på berättelserna. I Sverige är jag övertygad om att Svavelvinterserien, Undergångens Arvtagare och Snösaga kommer jättehögt på listan över bästa äventyr. Och det är inte så konstigt eftersom de likt Masks of..., Mountains of Madness och Enemy Within (jag vet iofs inte vilka 30 som är på listan) är välskrivna, gripande berättelser som är roliga att läsa och därför roliga att spela. I BRP tillhör kampanjerna spelet. De är en del av systemet. Det vore jättesvårt att spela Undergångens Arvtagare med Solar System, eftersom System matters.

Att flera äventyr är D&D är knappast anmärkningsvärt. De flesta spelar inget annat.

Däremot är det intressant att det är mycket skräck. Det förvånar mig.

 

[lasergreger]

Min tanke kring detta är den enorma skillnaden mellan CoC-kampanjerna och det "andra" som fanns. Jag ser det lite som Beatles och Elvis-grejen. De var/är musikaliska talanger av hög rang, men det som gjorde dem riktigt, riktigt stora var vad de konkurrerade mot när de kom.

Nu är jag absolut ingen expert på hur rollspelshyllorna såg ut när tex. Mountains of Madness eller Masks kom, men av vad jag har uppfattat så var det övriga på hyllorna, i alla fall det folk spelade, olika varianter av Gygaxiska scenarion.

Och om man plötsligt öppnar pärmarna till ovan nämnda kampanjer eller liknande, när man är van vid dungeon crawls, så tycker jag att det är förbenat enkelt att se varför dessa skräckkampanjer fick och har även kvar den status som syns på dessa listor.

 

[krank]

Jag bestämde mig för att göra en egen lista över mina 10 favoriter*

Här är min lista över de tio bästa (köp)skräckäventyren jag läst eller spelat:

1. Tatters of the King
2. ...
3. ...
4. ...
5. ...
6. ...
7. ...
8. ...
9. ...
10. ...

Jag har dock inte läst Masks of Nyarlathotep ännu, det kan hända att det också är bra. Annars har de skräckäventyr jag läst varit helt fantastiskt dåliga - framför allt på hela skräckdelen.

 

[anth]

När det gäller CoC:

1. CoC är det nu äldsta rollspelsystemet som kontinuerligt har haft support fram tills nu.
Nej, man kan inte ta ett gammalt ADnD-äventyr och köra det direkt i DnD4 - men man kan ta ett CoC1-äventyr och köra det direkt i CoC6.
Det finns inget annat rollspel som haft kontinuerlig utgivning i 30 år.

2. Chaosium har satsat mer på äventyr än på regelböcker.
Ställ in alla CoC-böcker, som givits ut, i en bokhylla - hur stor del av bokhyllan kommer att fyllas av äventyr, respektive regelböcker? Gör sedan samma jämförelse med vilket annat rollspel som helst. Ja, det finns ett par andra rollspel som satsar på äventyr, men de faller på punkt 1 ovan - CoC har helt enkelt haft mer tid på sig.

3. De äventyr som gjorts till CoC är ofta episka på flera hundra sidor. Ja, det finns andra rollspel som har episka äventyr - men hur många andra rollspel har DUSSINTALS episka äventyr?
Ta reda på hur många sidor de äventyr, som finns på listan över bästa äventyr, har - ni kommer att finna att det är ganska stora äventyr.
Det räcker alltså inte att göra bra äventyr för att komma med på listan, man måste göra bra STORA äventyr.

4. Jag tror att det är lättare att göra bra äventyr till CoC än till andra spelsystem på grund av den Cthulhu mythos-litteratur som ligger till grund för själva spelet.
Det gör att det inte blir så allmänt hållet som i DnD som bara är fantasy (CoC är inte skräck, utan Lovecraftiansk skräck), det blir heller inte lika specifikt som i Sagan om Ringen som per definition BARA kan utspela sig i Midgård.

***

När det gäller BRP: se punkt 1 ovan - hur många andra spelsystem har funnits i 35 år?
Hur många andra spelsystem har gett upphov till fler spel? Jo d20, men där har man inte alls samma tradition att spelet ska bygga på äventyr istället för regelböcker. Även Storyteller har gett upphov till många spel - men där finns heller ingen stark äventyrs-tradition.

En annan sak: BRP-reglerna är så enkla att ALLA regler får plats i en bok - vill du göra mer saker till spelet MÅSTE du satsa på något annat, t.ex. äventyr.

Jag tror även att enkelheten tar bort fokus från själva systemet - jämfört med t.ex. DnD4 där fokus i första hand ligger på reglerna och i andra hand på själva äventyren.

***

När det gäller skräck: ja, jag tror att det är lättare att göra bra äventyr till skräck än till andra genres - för bra skräckäventyr griper tag i en på ett annat sätt än t.ex. fantasy, si-fi, eller "you name what".

Det bästa rollspelsminnena jag har kommer från skräck-äventyr - just för att de etsat sig fast i minnet på ett annat sätt än t.ex. fantasy gjort.

***

Sedan kan man fråga sig hur man kan överleva på att producera äventyr eftersom äventyr normalt betraktas som rena förlustaffärer inom rollspelsbranschen.
- Motfrågan blir: vet ni hur många gånger Chaosium har varit på väg att gå i KK??? Jag förstår fortfarande inte hur de kan finnas kvar - men jag är väldigt glad över att de gör det.

***

Till sist, en annan intressant fråga som egentligen förtjänar en egen tråd: hur kommer det sig att BRP fortfarande finns kvar och aktivt spelas?
Många här på forumet är t.ex. rörande överens om att BRP är en levande dinosaurie som borde dött ut för länge sedan.

 

[anth]

1. Tatters of the King
2. ...

Har du lust att lista de bästa resp. sämsta äventyren som du läst?
Jag har nämligen en känsla av att din uppfattning av vad som är bra/dåligt skiljer sig rejält från min.