Re: Ursäkta en dum fråga, men...
CapnZapp said:
Coriolis möttes av mycken besvikelse när det stod klart dess författare knappast verkade vara medvetna om det senaste årtiondets indieutveckling.
Var är spel som Mouseguard i din uppräkning? Bara för att du (liksom majoriteten) ännu inte kommit i kontakt med indiereglerna innebär ju inte det att det inte går att se revolutionen komma, bara man tittar lite noggrannare!
Om nu Coriolis möttes av besvikelse så inte sjutton var det för att det inte var ett indiespel, eller hade indieinfluenser. Utan för att spelet var "halvklart", en regelbok, men väldigt lite om spelvärlden och hur spelet var tänkt att spelas. Vilket är extra viktigt när man gör ett SF-spel som inte är kopplat till en film, bok eller TV-serie. Spelarna blir vilsna, de har inget att relatera till. Så jag tror din analys där var helt uppåt väggarna.
När det gäller MouseGuard så är det visserligen ett gulligt litet spel med snygg layout, men det är en marginell företeelse. Sannolikt är ett spel som
All Flesh Must Be Eaten betydligt större, till exempel. Och jämfört med de större engelskpråkiga spelen är det nog pyttelitet. Skulle inte förvåna mig om det är kändare bland svenska rollspelare än amerikanska.
Trail of Cthulhu är trad tycker jag. Modern trad.
Och sen finns det massor med större spel som inte ens tas upp här, som Dragon Age, Warhammer rpg, Runequest 2, det mesta från White Wolf, Ars Magica, Song of Ice and Fire rpg, hela tv-serie gänget (Supernatural, Battlestar Galactica, Serenity med flera), Hela gänget d20 som Pathfinder rpg och SpyCraft... listan är hur lång som helst. Det kommer nya tradspel hela tiden. Är bara att gå till SF och kolla i hyllorna.
äh, det här blev mest OT...
Apropå trådstarten då: nån form av tidspress eller liknade, och att något viktigt står på spel. Plus att man stimulerar spelarnas nyfikenhet med ett bra och obehagligt "mysterium".