Grisodlar'n
Hero
Något som jag ofta upplevt som SL eller åskådare till actual play-sessioner är att vissa skräckrollspel, t ex Call of Cthulhu, Delta Green, Chock, Kult och liknande, har mycket lätt för att transformeras till och sluta med någon slags paramilitär uppgörelse, där hagelbrakare, dynamit, automatvapen och annat ställs mot kultister och diverse övernaturliga/främmande väsen. Vad kan detta bero på? SL i kombination med dåligt rollspelande? Jag ser det hända gång på gång i spelsessioner, även med väldigt erfarna och seriösa spelare/spelledare.
Det är egentligen inte att en gäng RP desperat beväpnar sig för att möta ett övernaturligt/utomvärldsligt hot som förvånar mig mest, vilket skulle vara hyfsat normalt i länder och tidsepoker med mindre restriktiva vapenlagar. Utan det är ökandet av kallblodigheten främst som förvånar mig som fenomen. Jag vet inte om ni som har varit spelledare har upplevt någon situation där en fiende tas till fånga och ni förvånat har hört från den mest osannolika spelaren av dem alla att hans RP skär/klipper av fångens ena finger eller har gett uttryck för något liknande chockerande och sadistiskt? Vad har hänt när en stillsam RP plötsligt visar upp sin Vlad Tepes-sida? Vad är det som gör att en närsynt antikvarie genomgår någon slags vålsmetamorfos där han till slut kallblodigt avrättar någon med en hagelskur i ansiktet? Vad är det som gör att många spelares RP sällan visar en fallen fiende nåd, om det inte finns någon gynnande mekanik i rollspelet/scenariot för att göra just det? Och vad är det som driver Professor Plommon att bemöta varulvsflocken med sitt jaktgevär med ett FV på 25% istället för att försöka springa och gömma sig? Handlar allt om att spela för att vinna? Att man inte anser att man har "vunnit" i äventyret om man inte dödar/stoppar varenda monster och fiende som finns?
Jag vet inte om frågeställningen är oklar, och det kanske bara är jag som tänker på saken, men om ni har något att tillägga, så gör gärna det. Naturligtvis förekommer även dessa våldsspiraler säkert i andra rollspel också, så det behöver inte röra skräckrollspel egentligen. Shoot from the hip.
Det är egentligen inte att en gäng RP desperat beväpnar sig för att möta ett övernaturligt/utomvärldsligt hot som förvånar mig mest, vilket skulle vara hyfsat normalt i länder och tidsepoker med mindre restriktiva vapenlagar. Utan det är ökandet av kallblodigheten främst som förvånar mig som fenomen. Jag vet inte om ni som har varit spelledare har upplevt någon situation där en fiende tas till fånga och ni förvånat har hört från den mest osannolika spelaren av dem alla att hans RP skär/klipper av fångens ena finger eller har gett uttryck för något liknande chockerande och sadistiskt? Vad har hänt när en stillsam RP plötsligt visar upp sin Vlad Tepes-sida? Vad är det som gör att en närsynt antikvarie genomgår någon slags vålsmetamorfos där han till slut kallblodigt avrättar någon med en hagelskur i ansiktet? Vad är det som gör att många spelares RP sällan visar en fallen fiende nåd, om det inte finns någon gynnande mekanik i rollspelet/scenariot för att göra just det? Och vad är det som driver Professor Plommon att bemöta varulvsflocken med sitt jaktgevär med ett FV på 25% istället för att försöka springa och gömma sig? Handlar allt om att spela för att vinna? Att man inte anser att man har "vunnit" i äventyret om man inte dödar/stoppar varenda monster och fiende som finns?
Jag vet inte om frågeställningen är oklar, och det kanske bara är jag som tänker på saken, men om ni har något att tillägga, så gör gärna det. Naturligtvis förekommer även dessa våldsspiraler säkert i andra rollspel också, så det behöver inte röra skräckrollspel egentligen. Shoot from the hip.