Rising
Vila i frid
Här satte du fingret på spiken
Det här påminner ju om det vi pratade om längre ner på forumet, och jag tycker att du har helt rätt. Om man BARA spelar skräck, skräck på mer skräck så blir det ju inte läskigt, bara jobbigt. Att låta handlingen sväva ut är i det närmaste ett OVÄRDERLIGT inslag för riktigt läbbig, krypande skräck.
Tänkte på det när jag såg om "Psycho" för några dagar sedan. Halva filmen hinner passera utan att något särskilt läskigt hinner hända, däremot byggs det upp trovärdiga karaktärer och en stigande spänning på annat håll (hon har ju som bekant snott en massa stålar). SÅ ska skräckrollspel spelas.
Ett av de bästa Kultäventyr jag spellett var ett där jag improviserade järnet och ritade kartor under tiden vi spelade (som jag tänkte använda i slutet av scenaiot). Därför hade jag ingen riktig koll på vad som skulle hända i början och lät spelarna få hänga på en massa innekrogar i Berlin. Vi satt och drank drinkar runt spelbordet och jag spelledde skummisar som de gjorde knarkaffärer med och vi satt och groggade och höll långa typiska Tarantinodialoger mellan våra rollpersoner.
När jag sedan hade ritat färdigt alla kartor och grejer (och nyktrat till lite, kanske oxå) så lät jag äventyret göra en "From Dusk Till Dawn" och byta genre totalt! (fast jag bytte till ren skräck, inte boffergutfeast) Då blev det läbbigt som fan, spelarna hade till och med glömt vilket rollspel det var de spelade, och vid det här laget så älskade alla runt spelbordet verkligen sina rollpersoner, det blev till och med läbbigt när någon av deras skumma polare (en slp) var nära att förlora livhanken.
Kort sagt, det är ju allt det här andra som verkligen gör skräcken.
/Rising
Det här påminner ju om det vi pratade om längre ner på forumet, och jag tycker att du har helt rätt. Om man BARA spelar skräck, skräck på mer skräck så blir det ju inte läskigt, bara jobbigt. Att låta handlingen sväva ut är i det närmaste ett OVÄRDERLIGT inslag för riktigt läbbig, krypande skräck.
Tänkte på det när jag såg om "Psycho" för några dagar sedan. Halva filmen hinner passera utan att något särskilt läskigt hinner hända, däremot byggs det upp trovärdiga karaktärer och en stigande spänning på annat håll (hon har ju som bekant snott en massa stålar). SÅ ska skräckrollspel spelas.
Ett av de bästa Kultäventyr jag spellett var ett där jag improviserade järnet och ritade kartor under tiden vi spelade (som jag tänkte använda i slutet av scenaiot). Därför hade jag ingen riktig koll på vad som skulle hända i början och lät spelarna få hänga på en massa innekrogar i Berlin. Vi satt och drank drinkar runt spelbordet och jag spelledde skummisar som de gjorde knarkaffärer med och vi satt och groggade och höll långa typiska Tarantinodialoger mellan våra rollpersoner.
När jag sedan hade ritat färdigt alla kartor och grejer (och nyktrat till lite, kanske oxå) så lät jag äventyret göra en "From Dusk Till Dawn" och byta genre totalt! (fast jag bytte till ren skräck, inte boffergutfeast) Då blev det läbbigt som fan, spelarna hade till och med glömt vilket rollspel det var de spelade, och vid det här laget så älskade alla runt spelbordet verkligen sina rollpersoner, det blev till och med läbbigt när någon av deras skumma polare (en slp) var nära att förlora livhanken.
Kort sagt, det är ju allt det här andra som verkligen gör skräcken.
/Rising
urple]Krille</font color=purple> vill) så finns det säkert någonstans att få tag på stora vapen, bara man har dom rätta kontakterna.
