Nekromanti Skräckrollspel?

[solvebring]

Skräckrollspel... Det har jag aldrig spelat.

Har nog aldrig spelat det pga. att av att jag aldrig förstått mig på dem...
Vad går de oftast ut på, hur är upplevelsen etc?

Om ni verkligen vill rekomendera ett sådant till mig, som ni tycker jag ska tanka, köpa, testa osv. så skicka gärna en recension, sammanfattning etc. som är ganska ingående. Eller varför inte länka till spelets sida, men då skall det vara bra info och inte en massa tomt lössnack som endel spelsidor tyvärr bistår med...

 

[PAX]

www.chaosium.com

Cthulhu Intro

 

[Rising]

Vad går de oftast ut på, hur är upplevelsen etc?

Om vi säger att vanliga rollspel går ut på detta:
1. Rollpersonerna utrustar sig för en utmaning (=de genereras på så vis att de ska kunna samarbeta så bra som möjligt, och sedan köper de grejer de tror att de behöver för att ta sig an olika utmaningar)
2. Rollpersonerna utmanas (=måste dyrka upp lås, slåss mot monster, hoppa över stup, desarmera fällor, osv)
3. Om rollpersonerna klarar sig så börjar man om från punkt ett. (=de belönas med XP och hittar saker som kan hjälpa dem att komma vidare)

...så går skräckrollspel oftast ut på exakt samma sak, fast med större tonvikt på ord än med siffror.

Zombies är ett bra exempel. I gamla äventyrsrollspel så var zombies en utmaning som krävde bra utrustning med siffror och regler (trubbiga vapen var bättre än vassa, och förmågor såsom turn undead var toppen) medan det i skräckrollspelet Chill handlade om att spelaren skulle säga att hans rollperson siktade mot huvudet. Idag är det allmänbildning, men när vi började spela så visste vi inget om zombies och det blev asläskigt runt bordet när inga skott tycktes göra någon skada.

Slutbossen i introduktionsäventyret var två spöken som inte gick att skada på något vis. Spelarnas enda chans var att minnas vad de tidigare kunnat läsa om spökena och dra några smarta slutsatser. Då kunde de räkna ut hur de skulle ge spökena frid.

"Utrustningen" i ett skräckrollspel handlar alltså inte så mycket om siffror eller regler, utan mer om ord: Information, alltså. Ledtrådar och lösningar på gåtor. Därför är de flesta skräckrollspel typiska gåt- och ledtrådespel. Man undersöker ofta mystiska brottsplatser och märkliga områden för att leta efter ledtrådar. Informationen man luskar fram kan behövas för att man ska kunna klara sig längre fram.

---

Nu har jag en känsla av att den här analysen inte alls var vad du sökte efter, men det är så banalt att förklara det på annat sätt. Men visst; de flesta skräckrollspel handlar om att man letar efter ledtrådar på något sätt, och att det ofta finns en lite tryckande, orolig stämning runt bordet medan man gör så. Då och då så försöker spelledaren chocka spelarna genom att överraska dem med något plötsligt utbrott. Typ en överrumpling eller något annat läskigt. I vanliga äventyrsspel kan sådana överfall oftast handla om rena sifferbonusar och regerlanvändning, men i skräckrollspel handlar det (återigen) mer om ord; man stressar spelarna och försöker få dem att agera jäktat och så.

De flesta rollspelare har lirat skräck fast i vanliga rollspel.

(Förresten, tusen minuspoäng till alla nollor som nu skriver något snoffsigt inlägg om drama och psykologisk skräck, som om jag inte skulle veta vad det var för något.)

 

[solvebring]

Så detta är inget för den vanliga spelledaren då. Om något sådant ens ska ha en chans att bli bra, "skäckigt", äkta och fyllt med inlevelse måste ju spelledaren vara av toppklass-super-elit-moddning...Eller?

Hur blir ett spel annars som hänger så mycket på känsla bli bra? ...Och att det skall överraska, stressa, pressa - precis som på gammal skräckfilm då det kör ihop sig för huvudkaraktären, svårt! Det måste vara assvårt att spelleda detta så att det blir bra? Några tips, förklaringar, etc?

Kanske skulle klara det, då jag SL'ade ett dungeonäventyr i DoD fyllt med galna vampyrer (de var huvudtemat) så skvatt spelarna till, blev ap-nervösa och gav mig recensionen... "Fan, man satt med hjärtat i halsgropen hela tiden ju, fan vad rädd jag var... Du är ju fan inte klok, detta lyckades du bra med"... - Då var man riktigt nöjd vill jag lova!

Är det ungefär detta man skall uppnå? Fast jag vet inte om jag verkligen skulle lyckas göra om det lika bra, assvårt att SL'a folk till redig rädsla, men kul...

Kanske borde testa SL'a något rollspel inom skräck fan... Låter skoj nu när jag minns tillbaka på denna händelse i DoD.

 

[solvebring]

Hm... Finns det inget svensk rollspel av denna typ?
Nog för att jag inte har problem med engelska, läser böcker på engelska och så... Men regelböcker och sådant på engelska kan bli lite klurigt om man inte är en höjdare...?

 

[Ackerfors]

"Hm... Finns det inget svensk rollspel av denna typ?"

In the dark skrivet av allas vår Endyamon med ett eget indie-forum här på Rollspel.nu.

Snart kommer Noctum och det kan läsas mer om här.

 

[Ackerfors]

Trådflytt

En tråd med titeln "Skräckrollspel" passar rimligen bättre in på forumet för just "Skräckrollspel".

 

[Rising]

Så detta är inget för den vanliga spelledaren då.

Joo! Däremot rekommenderar jag att man börjar köra skräckäventyr i ens vanliga rollspel. Jag lyckades mycket bättre med skräckäventyr i Mutant än i skräckrollspelet Chock när jag var nybörjare. Det är inget krångligt med skräck alls. Inte konstigare än "vanliga" äventyr iaf. Precis som det där du skrev:

"Kanske skulle klara det, då jag SL'ade ett dungeonäventyr i DoD fyllt med galna vampyrer (de var huvudtemat) så skvatt spelarna till, blev ap-nervösa och gav mig recensionen... "Fan, man satt med hjärtat i halsgropen hela tiden ju, fan vad rädd jag var... Du är ju fan inte klok, detta lyckades du bra med"..."

...du har alltså redan hajat hur man kan gå till väga! Det är precis sådana känslor man vill locka fram!

Men visst, ibland misslyckas man. Jag misslyckas fortfarande då och då. Det är inget man ska gräma sig över. Upp i sadeln igen, bara. Det är ju så man utvecklas. Här på skräckforumet finns det många gamla tips att ta del av, och eftersom det är lite slött just nu så passar det utmärkt med frågor och funderingar om det är något speciellt du tänker på. Är det något vi vill bita i så är det just sådana trådar!

Om jag ska ge några enkla tips på en gång så skulle det bli:

1. Se till att hålla ett bra flyt. Lär dig alla regler du tänker använda, se till att kunna ditt äventyr. Håll ögonkontakt med spelarna, och ägna inte en massa dödtid åt att bläddra i regelböcker och anteckningar. Det är bättre att bara höfta någon regel/modifikation lite snabbt än att tempot skall avstanna.

2. Ge spelarna kval. Rollspel skiljer sig åt från film/böcker eftersom spelarna har valfrihet och själva kan bestämma. Dåliga skräckspelledare brukar "tänka" som om de skapade en film; med en massa förutbestämda händelser och med ett givet förlopp. Det blir läskigare om man låter spelet vara lite friare. Lägg upp fler ledtrådar än vad spelarna kan hinna med att hitta, låt det finnas fler platser att besöka än de kommer få uppleva, osv. Se till att deras val aldrig blir självklara. När man fasar inför att välja fel så känner man kval, och det är en bra känsla.

3. Låt spelarna få bygga upp det hemskaste i sin fantasi. Visa inte bilder på monster och säg "ni möter en sån här" utan beskriv dem i ord istället. Med ett riktigt fantasifullt språk så kan spelarnas bild av upplevelserna skilja sig en hel del från din bild, men det spelar ingen roll. Det viktigaste är ju att spelarna blir rädda, och deras egen fantasi kan ofta måla upp något mycket hemskare än vad någon konstnär i världen klarar av.

 

[Gurgeh]

Engelska böcker

Nog för att jag inte har problem med engelska, läser böcker på engelska och så... Men regelböcker och sådant på engelska kan bli lite klurigt om man inte är en höjdare...?

Den genomsnittliga rollspelsboken på engelska är nog lättare att förstå än den genomsnittliga skönlitterära boken på engelska. Det är i alla fall min uppfattning. Rollspelet Call of Cthulhu är definitivt mer lättläst än de noveller det är baserat på!

/tobias

 

[Johan K]

Vad går de oftast ut på, hur är upplevelsen etc?

Jag skulle nog vilja säga att skräckrolspel är i princip som vilket rollspel som hellst, bara det att de har fokuserat mer på skräcken. Svårare än så är det inte, om jag får säga mitt... =/
Själva upplevelen är helt ok, har blivit riktigt rädd vid några tillfällen. Vilket var trevligt, eller vad man ska säga..

Anyway, kan rekomendera Kult.. Det är väll ett av de mer kalssiska skräckrollspele.. Det var iaf det spel som jag börkjade lira när det gäller skräckdelen av mitt rollspelande.

 

[solvebring]

Re: Skräckrollspel? - Beskrivningar!

Hm, du säger mycket som det ligger bra saker i. Ditt svar hade många tips och mycket att säga. Och jag tror det börjar rycka mer och mer i SL-tarmen ju längre jag kommer i denna tråd. Just nu rycker det efter att få dra igång att skriva ett nytt DoD-äventyr med mycket skräckkänsla...

Låt spelarna få bygga upp det hemskaste i sin fantasi. Visa inte bilder på monster och säg "ni möter en sån här" utan beskriv dem i ord istället. Med ett riktigt fantasifullt språk så kan spelarnas bild av upplevelserna skilja sig en hel del från din bild, men det spelar ingen roll. Det viktigaste är ju att spelarna blir rädda, och deras egen fantasi kan ofta måla upp något mycket hemskare än vad någon konstnär i världen klarar av...

Jag håller med, till punkt och pricka. Jag vill dock understryka dina ord till andra läsare som kanske inte är så mycket för att beskriva. Jag själv är mycket för att beskriva, jag älskar det. Varför, jo, för att som du säger, en persons fantasi är det bästa teckningspappret som finns, där blir allting oftast mycket "verkligare" och äkta... Och det bästa av allt, alla blir lika spaka av att möta just detta, även fast det ser olika ut i varje persons fantasi.

Att visa en bild gör det hela stelt och det tappar känsla. Använder mig av bilder gör jag självklart, det borde alla göra om de så känner för det, men... det finns ett litet men . Istället för att då trycka bilden i nyllet på spelarna och utropa, "ni möter en sådan"... Eller "detta är en karta över huset/rummet" osv. "...som ni står i", så ha bilden för dig själv och beskriv den. Beskriv den med egna ord från hur du ser den, låt sedan spelarnas fantasi måla upp detta som de ser det, då kommer det där "äkta", då finns känslan för tinget de skådar etc.

Ibland beskriver jag till och med så mycket att mina spelare blir förirrade och inte vet allt vad jag beskrev, och ibland säger de till och med till mig att det räcker... Har nog läst förmånga utav Tolkiens beskrivningar på saker och ting, ty den mannen kan måla upp saker med text in i minsta detalj... Ta t.ex. landskapsbeskrivningarna i Sagan Om Ringen böckerna .

 

[MrG]

Tror egentiligen att du hittar den bästa introduktionen till skräckrollspel med en del konventsäventyr. Om det går att få tag i skulle jag nog rekomendera NisseNytts Uppsala trilogi (eller Mannen i järntornet av samma arrangörer).

Oftast är skräckscenariona till konvent lättlästa och har bra instruktioner för hur att skapa stämningen.

Själv har jag även mycket bättre erfarenheter av skräckrollspel som enskilda speltillfällen (antingen helt fristående eller som inslag i kampanjer som annars handlar om annat). Har bara ett undantag som jag själv upplevt, en gammal Chock-kampanj som en komips körde, men där tror jag allt berodde på en genialisk spelledare.

 

[Rising]

Tror egentiligen att du hittar den bästa introduktionen till skräckrollspel med en del konventsäventyr.

Tycker du inte att de kan vara svåra att spelleda? Jag spelar själv helst skräckrollspel på det sättet idag, men det beror till stor del på att jag gillar själva utmaningen i att skriva och spelleda sådana scenarier. Jag vet inte om jag skulle vilja rekommendera det för nybörjare. Men okej, själv började jag med skräckrollspel i trean, så de problem jag talar om för "nybörjare" är kanske snarare problem som har att göra med att jag var så ung och barnslig på den tiden. Om du har andra erfarenheter så viker jag mig omedelbart på den här punkten.

(Själv spelade jag inte ett typiskt konventsskräckscenarie förrän jag gick i gymnasiet. Då hade jag redan börjat tröttna en hel del på äventyrar- och klassisk investigatorskräck.)

 

[MrG]

Tycker du inte att de kan vara svåra att spelleda?

Jag kanske har haft tur, för de flesta sånna scenarion har jag upplevt som väldigt välskrivna och pedagogiska. Har lite haft den tanken själv också när jag skrivit "skräckigt" till konvnet och haft en del med om hur att arbeta med stämningen (mest tydligt i Vid vägens ende som jag skrev för att den skulle ha känslan av en David Lynch film och spenderade en hel del med att få det i scenariot så inte alla spelledare skulle behöva kunna sin Lynch).

Men kanske ska understryka att rekomendationen är att prova det hemma med folk man känner, en helt annan svårighet att köra det på konvnet.

En annan bit i att spelleda skräck tycker jag förresten är att lägga än mer tankar på miljön, mörkare belysning, sugestiv musik, levande ljus och så vidare.

 

[Ulfgeir]

Nissenytt hade i alla fall del 1 och 2 av Uppsalatrilogin till försäljning på Lincon i år. Fast de kostade 170 kronor styck vill jag minnas. Del 3 var under produktion.

Nu har jag ingen aning om hurpass pedagogiskt upplaggda de var, men de var förbaskat skoj att spela.

/Ulfgeir

 

[MrG]

Deras tidigare verk har varit berömligt snyggt upplagda och del tre av Uppsalatriologin (den enda jag läst) tyckte jag var välskriven och konkret i sina råd om hur att spelleda det.