Nekromanti Skräckspelsfrågor! (som just Du ska svara på!)

[Krille]

Re: Mera babblande. (och fråga till allmänheten)

"Själv är jag upplevelsespelare. Jag bryr mig inte alltför mycket om storyn, även om en bra story kan vara nog så intressant. Men det väsentliga för mig är vad som faktiskt sker under ett spelmöte, vilka upplevelser vi får och hur vi kan utvecklas via dem."

Saken är den att drama i största allmänhet handlar mer om upplevelse än ståry. Ta till exempel Henry V, en av mina favoritshakespearepjäser (till stor del pga Kenneth Branaghs underbara filmatisering) - ståryn är skittunn. Kung henrik dissar fransmännen, hans ofrälse suparpolares patron dör, kungen avslöjar tre förrädare (hurdå?) och hela gänget sticker över till Frankrike, där en ambassadör hotar franske kungen. Snabbt klipp till en schysst belägring (varför belägra just den staden?) där kungen hotar stadens guvernör med instant gödsel. Franske kungens dotter försöker lära sig engelska, vilket gör hela franska hovet skitpiss. Kungen hänger en av sina supapolare, fransmännen dissar engelsmännen, kungen dissar fransmännen, fransmännen skryter i tälten, kung Henrik har ångest, kung Henrik håller tal och alla slåss jävel.

Liskom, ståryn är skittunn. Men den har en struktur, som så småningom leder till ett maffigt klimax. Ståryns struktur, som accelererar upplevelsen till dess klimax, är ofta en mycket stor anledning till att upplevelsen blir en schysst upplevelse.

 

[Insignia]

Är det jag som är allmänheten?

"Själv är jag upplevelsespelare. Jag bryr mig inte alltför mycket om storyn, även om en bra story kan vara nog så intressant. Men det väsentliga för mig är vad som faktiskt sker under ett spelmöte"

Jag tycker likadant - har varit med om äventyr där jag inte vet ett dugg i slutet, men jädrar var kul jag hade!

Tyvärr insåg jag nyss att jag lätt gör mig skyldig till motsatsen när jag spelleder. Jag minns ett par spelmöten där jag koncentrerade mig mer på upplevelser än handling, men annars har jag nog en tendens att skriva intressanta historier som är alldeles hopplösa ur rollspelsperspektiv. Vilken tur att jag kom på det /images/icons/blush.gif

 

[DanielSchenström]

Re: Mera babblande. (och fråga till allmänheten)

Nu ville du ju ha mest svar och inte diskussion om jag tolkat resten av inläggen rätt men tja, jag vill ju komma ikapp Krilles antal inlägg jag också.

"Förstår inte den negativa ton i det, som jag tycker mig höra."

Var hör du den? Inte från mig iaf, jag gillar serien för det mesta.
Och en typ av förklaring brukar ju finnas med, den obligatoriska, förklara bakgrunden för tittarna-förklaraingen där Mulder nämner var saken i fråga är vanlig och vilka motsvarigheter den kan ha i andra kulturer.

Däremot så förklaras sällan om det är så, eller vi antar att Mulder jämt har rätt.

"- Jag hoppas verkligen att du är jävligt simplistisk. Det här låter ungefär lika kul som Baldurs Gate till PS2, och ungefär lika interaktivt. Vilket rollspelande! "

Tja, jag är simplistisk så tillvida att det jag nämner brukar var de två tillfällen som folk dör. Och det var inte rollspelande jag diskuterade utan rakt på sak de roller som död brukar spela i skräckspel. Antingen dör nån i början och rp ska undersöka varför. Eller så dör nån rp eller slp under spelets gång. Annan död är oftast mer knutet till spelets grund som tex Vampire där rp dött för att bli en vampyr.

"- Kanske lite dumt att uttala sig om den då."

Tja, du uttalar dig om skräck trots att du inte spelat eller läst alla skräckrollspel. Man behöver inte bli skjuten av alla världens vapen för att veta att det gör jäkligt ont.

"Livet är en ändå stor gråzon.
Ingen gör något av "godhet", utan möjlighet till egen vinning. Människor är inte medmänskliga - de är själviska, självupptagna och arroganta jävlar. Men det är i rädslans närhet, vid fruktan, som vi har det sällsynta tillfället att vara mänskliga, trots våra brister."

Gråzon är ett mänskligt begrepp det också. Faktum är att allt vi gör och skriver är mänskliga begrepp. Vad skulle de annars vara? Marsianska begrepp. Men jag är ungefär lika sugen som du på att starta en filosofisk diskussion, de har filosofer skött så bra (eller dåligt eftersom ingen kommit fram till nåt bestämt) de senaste par tusen åren. Sen att jag inte håller med om att det inte finns godhet, tja, när tyckte hela mänskligheten lika senast?

Och frågan har jag redan svarat på. Nu ska jag se vad de andra svarat.

 

[Seraphim]

Blah. [OT]

"Var hör du den?"

- Bra fråga. Egentligen borde jag ju tänka den, eftersom jag läser det. Skit samma. Jag hallucinerar tydligen som vanligt. Kanske får skära ner på svampintaget.

"Tja, du uttalar dig om skräck trots att du inte spelat eller läst alla skräckrollspel. Man behöver inte bli skjuten av alla världens vapen för att veta att det gör jäkligt ont."

- Svårt att diskutera, när man inte vet vilken nivå man ska ligga på. Håller med dig, dock. Kunskap är illusoriskt. Vi vet ingenting, knappt att vi själva existerar. Att andra existerar är ännu mer tvivelaktigt. Förmodligen sitter jag/du/alla som en del av samma person och diskuterar med sig själv.

Frånsett det, så kan man ju hävda att en åsikt som fälls med lite grund att stå på (ett par avsnitt av en ganska lång TV-serie, tex.) kan vara mindre balanserad än en, från en person som har betydligt större grund att stå på.
I sakfrågan (hurufvida Millennium är si eller så) spelar det ingen jävla roll i alla fall, eftersom bedömningen sker med ett så stort antal variabler att det inte är möjligt att beräkna någon slags korrekthet. Alltså är den här debatten rätt meningslös. Men det visste vi ju redan.

Och du, man behöver faktiskt bli skjuten av alla världens vapen för att veta att det gör jäkligt ont. Men man kan anta något, även om man inte utsatt sig för det.

"Gråzon är ett mänskligt begrepp det också. Faktum är att allt vi gör och skriver är mänskliga begrepp. Vad skulle de annars vara?"

- Thou art so high above me, thy humble servant.

Godhet, ondhet - svart, vitt. Allt är ju ändå subjektivt (förutsatt att det finns individer som kan vara subjektiva, och att alla individer inte är samma individ). Det var ju inte heller min poäng, vilket jag antar att du, som är så bra på att vara korrekt, förstår.

{ [color:red]§</font color=red> e r a p h i m }

 

[Rising]

Frågor och svar

Alltså när det gäller det här med frågor kontra svar i rollspel, så ämnar jag vara lite provokativ och hävda att frågor kan vara djäkligt jobbiga de också. Jag föredrar faktiskt halvsanningarna.

VARNING! Kultspoiler! Blunda och klicka bort om du inte vill veta en del hemligheter om rollspelet Kult!

Exempel; i Kult beskrivs tydligt att världen är en illusion som byggs upp av arkonterna, vilka beskrivs tydligt med namn och beskrivningar. (=Sanning)

Demiurgen har försvunnit. Om han dött eller dragit iväg eller vad som än hänt med honom vet vi inte. Spelledaren får hitta på det själv. (=Fråga)

Arkonterna har underhuggare som kallas liktorer. Det nämns mycket kortfattat att en del liktorer är missnöjda med arkonterna och vill störta dem för att på egen hand styra illusionen. Vi vet ingenting om vilka liktorer det är fråga om, vi vet inte hur mycket föraningar arkonterna har om denna revolution och vi vet framförallt inte hur ett sådant uppror skulle gå till. Vad kan en liktor göra mot en arkont? Det här är mycket löst, och inga spelledare skulle tolka den här informationen på samma sätt i deras äventyr. (=Halvsanning)

Med dessa exempel i åtanke, så tycker jag att halvsanningarna är de enda jag vill bygga mina äventyr på. Att göra ett äventyr som förklarar vad som verkligen HÄNT med Demiurgen känns obekvämt för mig, och själva sanningarna i ett spel vill jag ogärna låta spelarna messa med.

Jag tror det beror på att jag gärna både spelar och spelleder i ungefär samma spelargrupper. Vi låter också en och samma rollperson få delta i både äventyr som en spelledare hittar på, och sedan i ett som en annan kille spelleder. Då blir det ju konstigt om världarna är radikalt annorlunda, beroende på vem som är spelledare.

Dessutom tycker jag att det är roligt när två spelare från helt olika grupper kan prata med varandra om ett och samma äventyr och känna igen sig i den andres berättelser. Om de skulle säga "va? alla liktorer dog ju under andra världskriget, ni måste ha mött en sådan där nuffa-bebe som anlände till jorden i cigarrrymdskepp under slutet av sjuttiotalet!" så blir det liksom en dum känsla. Visst formar man spelet som spelledare, men som spelare föredrar jag faktiskt att jag spelar "samma" spel som många andra sitter och kör. Det ger en viss gemenskap.

Så jag föredrar att bygga mina vanliga småäventyr på "halvsanningarna". Sedan kan jag ibland, i större äventyr, låta spelarna gå rakt på själva "sanningarna", och kanske, kanske någon gång i framtiden i en superduperkampanj få veta svaret på någon av "frågorna".

Så i Kult har man ordnat det smart, tycker jag. Exempelvis gör man i Limboavsnittet en uppräkning av de fem-sex största drömfurstarna. När man läser det får man omedelbart en massa inspiration att hitta på en egen drömfurste, och blanda in honom i ett litet, lågmält äventyr. (=halvsanning) Sedan kan jag i större äventyr låta spelarna träffa någon av de riktiga drömfurstarna i boken, och kanske till och med påverka hela världen genom att döda dem eller på annat sätt förstöra för dem. (=sanning)

Jag har ju en gång kört en suuuperduperkampanj där spelarna verkligen blev mäktiga varelser som lyckades fajtas mot själva arkonterna och dödsänglarna, och då var vi och nafsade på de riktigt fundamentala storsanningarna i spelet. En helt unik spelupplevelse som fortfarande formar vår Kultvärld idag.

"Frågorna," de är däremot så stora, så de vill jag ogärna blanda in. Det skulle ju omedelbart betyda att vår Kultvärld blev radikalt olik de som alla andra äventyrar i. Omedelbart skulle den här "gemenskapen" mellan spelare från olika spelgrupper vara borta.

Så nej, var väldigt försiktig med att vara för lös i spelkonstruerandet. När en rollspelskonstruktör "bestämmer" att en sak förhåller sig på ett visst sätt kan jag som äventyrskonstruktör välja att inte blanda in det om det inte passar mig. Men om jag VILL använda det, då föredrar jag att jag har en del att gå på. I Chronopia har mina spelare texempel aldrig mött en Edsvuren, för de tycker jag är töntiga. Inte heller har de fått hälsa på hos Kejsaren, för han tycker jag är för löst beskriven. Där hade jag nog hoppats att de gjort om "frågan" om kejsaren till en "sanning" som jag sedan kunde bestämma om jag ville ta med i mina äventyr eller inte.

Nå, jag vet inte om det här var vad som menades, men kanske ger det någon en idé eller inspiration.

Eller har vi en het debatt på gång?

/Rising

 

[Rickard]

Re: Mera babblande. (och fråga till allmänheten)

"Jag vet inte vad ni andra tycker /.../, men jag kan tänka mig att det finns de som tycker att /.../ ofärklarade händelser /.../ kan vara jobbigt och stämningsförtagande."
Japp.. Absolut.. Det händer ibland att jag får förklara för spelarna vad det hela handlade om för att de var nyfikna.. Hände senast bl.a. ("The curiousity killed the cat" till "In the Dark")..

Tycker inte alls ditt exempel "Litegrann är det väl skillnaden mellan en film som i slutsekvensen visar bomben tickandes under bordet och visar smällen, kontra en film som tonar ut när klockan står på 2 sek." är något vidare eftersom man kan ana vad som händer i det senare exemplet och därmed få det hela förklarat (att de dör)..

Men människor är olika.. Vissa klarar av att leva i okunskap.. /images/icons/wink.gif
[Näe.. Jag kanske ska förklara vad jag menar..]

När jag spelar så börjar ofta äventyret med ett ?. Varför händer detta? Varför dras jag (min karaktär) in i det? Jag vill att ? ska rätas ut till ett !.
Jag vill inte fumla omkring i mörker genom hela äventyret bara för att stöta ihop med en vägg och inse att äventyret är slut.. Jag vill hitta lysknappen! Få lite ljus över det hela så att jag förstår.. Det behöver inte vara i samma äventyr utan kan lika gärna komma senare..

/[color:448800]Han</font color=448800> som först bara skrev 4 rader men senare utvecklade det lite

 

[Rickard]

Brandsläckare? [OT]

"'Påverkas av' - vad menar du? Jag presenterar en åsikt och den påverkas av vem jag är, däremot är jag inte riktigt med på vad du menar med att jag påverkas av vad jag själv tycker..."
Njo.. Det är ju sant.. Det var bara det att du lät så tvärsäker genom hela inlägget så det blev lite "såhär ska det vara".. Jag antar att jag borde läst det första i ditt inlägg lite noggrannare.. /images/icons/smile.gif
"Till de som inte håller med om vad jag skriver vill jag rekommendera att ni gör egna svar på Seraphims inlägg istället för att angripa mina synpunkter,"

Jag känner igen dina ståndpunkter från tidigare diskussioner, liksom du säkert känner igen mina.. Antar att (tror det var Arvidos som kom på det?) ett system där man först köper i sina grundegenskaper och sedan slår tärningar och lägger till är ett rätt bra mellanting på hur man gör en gubbe.

/[color:448800]Han</font color=448800> som tycker att hur man gör gubben och hur den sedan används inte behöver passa ihop

 

[Anders]

Re: Wind. [½OT]

"Men ursäkta mig för att jag inte är konsekvent, då!"

Hehe, måste ju träna dig inför den korseld som du (eventuellt) kommer att råka ut för när du presenterar spelet. Du förstår, jag är en sån där människa som älskar att analysera och kritisera sånt som andra gjort...

"Faktum är att bristande språkbruk, rent allmänt, får mig att bli väldigt negativt inställd till produkten i fråga."

Min tvillingsjäl är funnen!

"Då har jag kanske breddat målgruppen för mitt rollspel till två personer?"

Så jag utgör så mycket som 50% av målgruppen!? I fortsättningen kommer inte jag med synpunkter, jag kommer med krav! /images/icons/smile.gif

Arcana

 

[Rising]

Om att skapa rollpersoner:

Alltså, jag tycker egentligen ni skjuter lite utanför målet här. Om jag har förstått det rätt så finns det två parter angående rollpersonskreering:

#1: Tärningar.
Motivering: Det kan få spelarna att lira med gubbar som de inte tänkt köra med och kan på så vis kittla fantasin. Dessutom kan det vara kul att vissa gubbar blir bättre och andra sämre.

#2: Bakgrundspoäng.
Motivering: Det är bättre att man får spela med den sorts rollpersoner man VILL köra med än något annat som slumpen väljer åt en. Dessutom är det kul att inte någon rollperson blir bättre eller sämre än någon annan.

Jag är helt inne på linje #2 själv. Den enda risken jag hört med det alternativet är att rollpersonerna hela tiden skulle bli för lika varandra, att spelarna i stort sett skulle skapa samma rollperson om och om igen. Lösningen på det problemet är ju inte att försöka införa någon sorts "extraslump", utan det är ju helt enkelt så att man i regelboken måste ge heltäckande och inspirerande förslag på rollpersoner! När jag spelade DoD tyckte jag bara tjuv, lärd man och köpman var något att ha. När jag såg expert såg jag narr och bard och blev förälskad direkt. När jag såg kult gillade jag femme fatale, fixare, konstnär, student och muckraker. När jag började spela Chronopia märkte jag att började göra mina egna fixare, femme fatales och konstnärer utan att de fanns som alternativ i regelboken. Jag tyckte helt enkelt att den sortens karaktärer var roligast då. Jag föredrog alver då, men nu efter att ha snöat in på Changeling tycker jag pookas och nockers är allt som gäller.

Alltså, med intressanta och genomarbetade förslag på rollpersoner så inspireras man ju till att spela på vissa sätt. Om beskrivningarna bara är varierade (inte bara "stråtrövare", "krigare" och "barbar", alltså) så kommer folk att prova hela registret och skapa varierade rollpersoner. Att alla ens rollpersoner ofta har vissa likheter med varandra (mina är alltid värdelösa på strid men har högt på karisma eller intelligens, tex) är väl inte hela världen? Grundegenskaperna i sig är ju inte särskilt framträdande för hur vi kör med rollpersonerna. Två rollpersoner som båda har 16 i SMI och KAR (vanligt att mina tjejrollpersoner har det) behöver ju inte ha några likheter med varandra i övrigt (vilket de sällan har) och det är ju ändå hur man kör med rollpersonen som är det viktiga. Då stör jag mig faktiskt mer på äventyrargrupper där en spelar troglodythövding, en annan häxmästarmagiker, en tredje dvärgkonung och en tredje alvmästare på långbåge och alla agerar på precis samma sätt (döda dem och ta deras pengar) trots att de har fullständigt olika egenskapsvärden.

Bara man inspirerar spelarna lite så blir det häftigt.

/Rising

 

[Anders]

OK (för den här gången) (OT)

"Det var bara det att du lät så tvärsäker genom hela inlägget så det blev lite "såhär ska det vara".. "

Jag är tvärsäker på vad jag tycker i frågan om tärningar i rollpersonsgenereringen så i det avseendet är det helt rätt uppfattat. Seraphim ville ju ha folks synpunkter så jag kände mig som en hyvens kille som langade iväg ett fetesvar. Jag pekade också på just det faktum att jag insåg att det säkert fanns de som hade en annan åsikt, men eftersom du redan har noterat detta så får jag väl vänta med det tunga artilleriet till en annan gång... /images/icons/smile.gif

"Jag känner igen dina ståndpunkter från tidigare diskussioner"

Kan dock inte påminna mig att just jag deltagit i debatter om tärningar i rollpersonsgenereringen, men jag vet att Krille (och säkert flera andra av mina lärjungar) har framfört den synpunkt som jag har. /images/icons/smile.gif

Arcana

 

[Anders]

Öh?

"ni skjuter lite utanför målet här"

Öh, på vilket sätt skjuter jag utanför målet? Jag har ju exakt samma uppfattning som du (såvitt jag förstår det hela) och jag framför den och inget annat. Jag menar att om folk vill göra samma sorts rollperson hela tiden så är det spelets regler, stilen på kampanjerna eller något annat som behöver en översyn eftersom det (enligt min åsikt) inte är något vidare att tvinga på folk en rollperson som de (av någon anledning) inte vill ha.

Arcana

 

[Rising]

Hrm..oj [OT]

Rising: "Erm... snälla pastorn, jag har en liten bekännelse"

Pastorn: "Kläm fram med det, gossen min!"

Rising: "Jo... det är så att jag skrev att de andra "sköt utanför målet" trots att de inte gjorde det"

Pastorn: "Jaså jaså, varför gjorde du det, då?"

Rising: "För att det låter häftigt"

Pastorn: "Mmm, jo... men det här är allvarliga anklagelser minsann..."

Rising: "Jo, men jag tänkte att jag slänger iväg ett par Ave Maria och sedan kan jag få förlåtelse, vad säger du?"

Pastorn: "Nä, du ska äta den här oblaten som legat på kyrkogolvet sen torsdags, hö hö hö..."

--- --- ---

Sorry, 'Canan. När jag sade "ni" så menade jag alla som resonerade på andra sätt än jag själv, inte ni som diskuterat ämnet före mig. Jag kunde förstås ha sagt "Han fattar ingenting, har ni sett vilken urbota kocko gök, alltså här pratar vi krulligt hår och mustach, jösses vilken dårpippi! Ring dårhusavdelningen på ornitologiska förbundet!" men det kändes bara dumt att peka finger på just honom, det här är ju åsikter som delas av många på forumet. (Dels gillar jag Han och vill inte direkt stöta mig med honom)

Så jag skrev "ni" för att göra anklagelserna mindre personliga. Verkade inte ha varit någon särskilt bra plan, nu tog ju du åt dig istället. :^(

Alltid blir det fel när jag försöker vara smart... :^L

Hi hi, nåja, nu hajjar alla, va?

/Riskakan

 

[Anders]

OK (jätte-OT)

"jag skrev "ni" för att göra anklagelserna mindre personliga. Verkade inte ha varit någon särskilt bra plan"

Jag försöker alltid rikta kritik direkt mot den det gäller för att undvika missförstånd och få mesta möjliga effekt, men ens hårda livserfarenheter har ju lärt en att det inte alltid är så populärt... fast jag tror nog inte att Han förvandlas till ett krossat nervvrak för att du har en annan åsikt om tärningsanvändning i rollpersonsgenereringen...

"Jag kunde förstås ha sagt "Han fattar ingenting, har ni sett vilken urbota kocko gök, alltså här pratar vi krulligt hår och mustach, jösses vilken dårpippi! Ring dårhusavdelningen på ornitologiska förbundet!" men"

Du funderade aldrig på en hederlig, enkel "såhär tycker jag"? /images/icons/wink.gif
Vad fick du förresten det där med mustachen ifrån, har det med Krille att göra? Skitkul i vilket fall! /images/icons/laugh.gif

Gillade förresten ditt inlägg om agenter längre upp på forumet. Gonatt!

Arcana

 

[Rising]

Krulligt hår och mustach [oj, va OT]

Så sa man när jag var liten. Man sa typ såhär: "jag såg en kille på teve igår, han hade krulligt hår och mustache".

En harmlös kommentar? Nej du, för när man sade "krulligt" så gjorde man en snurrande rörelse med pekfingret mot tinningen (för att signalera "korkskalle") och när man sade "mustache" så tog man pekfingret mot överläppen och drog det en gång från ena kinden över mot den andra så att man i själva verket pekade på den som man tyckte var en knäppis.

Det var ett mycket populärt sätt att förnedra varandra på utan att föräldrar (eller korkskallarna själva) skulle förstå vad man egentligen menade. Jag har fått någon sorts ryck och gör sådär nuförtiden, vilket ju är skitkul, för ingen förväntar sig att en tjugotreårig art director ska hålla på med sådant trams, varpå det faktiskt fungerar. (Även om ett par tittar på en som om det vore något fel på en) ;^)

Nå, med det klarlagt önskar jag eder en god natts sömn (även om du förmodligen inte läser detta förrän efter att du vaknat. Nåja, du ska väl sova imorgon också)

Vi syns då. =)

/Rising

 

[Quan'talis]

Du har inte tänkt på... [OT]

...att det kan vara så att det faktiskt är något fel på dig? &:^|)

Även om ett par tittar på en som om det vore något fel på en

-JPS- bidrar glatt med en "krulligt hår och mustasch"-smiley

 

[Seraphim]

Svar och Frågor.

"Jag föredrar faktiskt halvsanningarna."

- ARGH! Säger nån A, och nån annan B, så kan man ge sig fan på att det finns nån som vill säga AB! /images/icons/wink.gif

"VARNING! Kultspoiler! Blunda och klicka bort om du inte vill veta en del hemligheter om rollspelet Kult!"

- Men! Jag som så gärna ville läsa ditt inlägg... /images/icons/frown.gif

"Så jag föredrar att bygga mina vanliga småäventyr på "halvsanningarna". Sedan kan jag ibland, i större äventyr, låta spelarna gå rakt på själva "sanningarna", och kanske, kanske någon gång i framtiden i en superduperkampanj få veta svaret på någon av "frågorna"."

- Jahadu. Det är väl egentligen här själva brännpunkten ligger. De flesta spelledare kör på dina "halvsanningar", dvs. egentligen en slags "äventyrsnivå". Det perifiera i spelets egen metaplot. Ibland kanske de kommer i kontakt med någon av "sanningarna", men det är mer sällan, vilka ligger närmare centrum av spelet. Och så, ett fåtal gånger, kanske de når de där "frågorna", som i princip utgör spelets hjärta.
Den där typen av speluppbyggnad finns ju i en himla massa (om inte alla) skräckrollspel; CoC, Kult, WitchCraft, SLA Industries, Changeling, Vampire, osv.

Frågan är väl då; bör man arbeta utifrån ett sådant mönster, med en "kärnplot" (demiurgens försvinnande), omgivet av mindre plotsystem och i sin tur än mindre plotter. Hmm... Börjar likna en galaxhop i mitt huvud. /images/icons/crazy.gif
Nåväl. Finns det andra approacher också, precis som med äventyrsstruktur (lökintrigen, rälsningen, spiralen, etc), som man kan använda sig av? Är den här (nuvarande) metoden "bäst", eller bara etablerad? Eller har jag helt enkelt fel, och har slösat värdefull tid med att babbla om felaktigheter?

"'Frågorna', de är däremot så stora, så de vill jag ogärna blanda in. Det skulle ju omedelbart betyda att vår Kultvärld blev radikalt olik de som alla andra äventyrar i. Omedelbart skulle den här "gemenskapen" mellan spelare från olika spelgrupper vara borta."

- Och det här är ju en annan, men besläktad grej; om nu svaren är begränsande och frågorna för lösa, kan man då bygga ett spel på halvsanningar, eller skulle det bara resultera i att man får en hop spelare som alla spelar "olika" spel, och därigenom begränsar möjligheten att skapa mer interaktivitet i form av uppdateringar av spelvärld och händelser? Jamenar, om Kalle dödar Bubbelglubb i sin spelvärld, och jag - spelkonstruktören - sedan gör en modul där Bubbelglubb är "huvudperson", så funkar det ju inte riktigt i Kalles värld. Det är ju visserligen ett oundvikligt problem; spelvärldar kan ju ändras hur spelgruppen vill, men man kan ju iaf förebygga situationen genom att ha en spelvärld med vissa principer, precis som "standarden" är.
Tja, vad tycker ni?

{ [color:red]§</font color=red> e r a p h i m } som känner sig ovanligt koncis idag...

I'm a rabbit in your headlights
Scared of the spotlight
You don't come to visit
I'm stuck on this bed
Thin rubber gloves
She laughs when she's crying
She cries when she's laughing
Fat bloody fingers are sucking your soul away

- Unkle, Rabbit in your Headlights.

 

[Seraphim]

Rp: Om att skapa rollpersoner.

"Jag är helt inne på linje #2 själv."

- Mja. Kanske. Jag gillar inte heller att tärningar "bestämmer" min rollperson, i form av grundegenskaper, färdigheter o dyl. Däremot har jag ingenting emot långa fina tabeller och rikligt med information i rollpersonsskapandet. Efter det kan det få vara kemiskt rent från dem. Sen behöver man ju aldrig följa "resultatet" fullt ut. Det viktiga är att man kan få infallsvinklar till samma rollperson, som man kanske aldrig skulle ha kommit på annars.
Det viktiga är väl här, liksom annars i rollspel; valmöjligheten. Det ska väl helst vara fullt möjligt att använda båda sätten.

Sen är det ju en stilfråga också. Jag lär ju inte lägga in en massa tabeller i mitt skräckrollspel (hu! Phobia! /images/icons/devil.gif), medan en surrealistisk fantasyvärld kanske mår bra av det.

"Bara man inspirerar spelarna lite så blir det häftigt."

- Det är väl den största utmaningen. Det är inte alls svårt att göra rollspel annars, ju. Sno lite här och där, blanda med ett par egna idéer och du får ett standardfantasyrollspel som är helt inspirationslöst. Men det är ett rollspel i alla fall.

{ [color:red]§</font color=red> e r a p h i m }

 

[Krille]

Från killen med krulligt hår och mustasch (OT)

"Så sa man när jag var liten. Man sa typ såhär: "jag såg en kille på teve igår, han hade krulligt hår och mustache"."

Nu förstår jag varför jag inte förstår mig på dig. Du talar krypterat hela tiden. Kan du inte ge oss andra en chans, och använda en väl etablerad kryptoalgoritm som Enigma istället för dina egenhändigt påhittade kodord? Det blir mycket enklare att kommunicera då.

 

[Rising]

Så dekrypterar du Risings inlägg [trams]

"Kan du inte ge oss andra en chans, och använda en väl etablerad kryptoalgoritm som Enigma istället för dina egenhändigt påhittade kodord? "

Va? Och fly undan alla chanser till missförstånd som gör att vi förargar oss på varandra och fyller forumet med hatinlägg? Befängda tanke! :^)

Nå, en liten nybörjarguide till hur man enklare förstår mina inlägg kommer här:

"Skillnaderna mellan friform och tärningsrollspelande är ju väldigt intressanta"

Betyder: "Jag är trött och kommer nu hålla ett långt föredrag utan underbyggda åsikter eller vettiga argument som jag tycker är skitsmart och som jag egentligen bara skriver för att reta upp er så jag har massor med fina mejl att läsa när jag vaknar imorgon"

"Slumpgeneratorer..."

Betyder: "Varning! Från och med nu kommer jag bara prata skit om mitt projekt om att skapa äventyr helt på slump och det kommer förstås aldrig bli färdigt, men om jag svamlar på tillräckligt länge så kommer jag säkert få tillfälle att länka till min värdshus-sida och min fåniga slumpsaga-sida. Sluta läsa om du redan sett dem."

"I min högst ödmjuka och personliga åsikt"

Betyder: "I min rentutav beklämmande självgoda, arroganta och dryga åsikt."

"Jag kan bli illustratör åt dig!"

Betyder: "Ha ha! Du kan glömma att du får se en enda bild från mig inom de närmaste fyra åren!"

"Jag håller på med ett projekt..."

Betyder: "Jag har redan tröttnat på projektet. Ta över det om du vill."

Nå, med dessa grundfraser är det kanske lättare att förstå vad jag verkligen menar. ;^)

Vi seeees!

/images/icons/oink.gif/Grising

 

[Quan'talis]

Asbestkaniner och Svavelharar

Lite omväxling i rubrikvalet har aldrig skadat...

Det enda jag egentligen har att tillägga är att det skulle vara bra om det står i världsbeskrivningen (den del som bara SL får läsa, förstås) vad som är halvsanningar och vad som är frågor. Korta stämningstexter kan vara bra som inspiration, men de kan också vara lite avskräckande just för att man inte vågar använda dem av rädsla för att man ska gå och ändra på någon av spelets hemligheter.

För att ta ett rätt dåligt exempel: i världsbeskrivningen står det ett par rader om att vissa människor tror att Krokodilkungen härskar i New Yorks kloaker. En glad spelledare tycker att edt är det coolaste han någonsin hört och gör genast ett kloakäventyr med krokodiler, råttor och annat trevligt. Sen kommer det ut en modul om New York där edt visar sig att alltihop bara var lösa rykten och egentligen behärskas kloakerna av japanska kommandosoldater som blev kvar efter att andra världskriget slutade. Det är ju inte så trevligt för spelledaren.

Så vad jag menar är att även om det aldrig avslöjas vad som egentligen är sant så borde man åtminstone tala om vad som inte är sant, men som ändå kan användas.

-JPS- fick besök av Jehovas vittnen idag. Visste ni att det finns en artikel om balsamering i senaste numret av Vakttornet?

All the angels sing bout
Jesus' mighty sword
and they'll shield you with their wings
and keep you close to the Lord
don't pay heed to temptation
for his hands are so cold
you gotta help me keep the devil
way down in the hole...

-Tom Waits "Way Down in the Hole"