Nekromanti Skräpkultur är också värd att tas på allvar

[Jaggernaut]

Puh, tur att jag är så lat annars hade jag... [OT]

...stått på din dödslista.

Av någon anledning så fattar inte vissa rollspelare det här utan måste prompt berätta om sin senaste spelkväll eller mala på om sin jävla rollperson. Nästa svettstinkande kräk som tränger sig på mig och berättar om sin alvutbyggdsjägare som han spelar i DoD ska jag fan stycka på plats!

Då vi kommit igång och spela igen efter ett längre uppehåll var jag så lyrisk att jag hade tänkt förpesta forumet med att berätta om vår spelkväll men eftersom att inlägget skulle ha blivit toklångt så orkade jag aldrig skriva klart det.

 

[Dimfrost]

Ja, när det gäller inspiration till äventyr kan det helt klart vara värt att kolla på enkla och tråkiga grejer: Xena, Eddings och så vidare. När det gäller inspiration till att skapa en värld eller ett rollspel finns det få saker som är så destruktiva. Om man vill ha inspiration till en fantasyvärld ska man läsa vad som helst utom just fantasy. Det är när man har insett det här som man kan skapa riktigt originella saker. Till exempel har jag sällan blivit så inspirerad som när jag läste Thomas Pynchons V eller Gravity's Rainbow. Mitt äventyr Vinternatt till DoD6 var inspirerat av en passage i V om upproren i Tyska Sydvästafrika i början av 1900-talet. Visst är just äventyrsinspiration lite ovanligare, men ändå.


/Dimfrost

 

[Krille]

Re: Fin populärkultur är fint

"Ha. Det var ett begrepp inom Sailor Moon-fandom i åratal innan Buffy kom."

Och det där är bara en variant av Alien of the Week, som varit en tradition inom fandom i allmänhet sedan Lost in Space eller nån gång däromkring, strax innan Star Trek TOS.

 

[Krille]

I may know nothing of art, but I know what I like!

...för att citera John Cleese i påven/Michelangelo/Sista Nattvarden-sketchen. Jag vill ha en sista nattvard utan känguru, utan kypare, utan cirkus, med tolv lärjungar och en Jesus!

Liksom, det är en fråga om smak. Jag blandar hejvilt, från Arvo Pärt till Nightwish, från Metropolis och The Wall till Battlestar Galactica och Macross Zero, från All Flesh Must Be Eaten till Engel. Och trots denna hejvilda blandning så står jag inte ut med Xena, hur rollspelsinspirerande den än borde vara. Kan påven skita i att de två smala Jesusarna balanserar ut den tjocke så kan väl jag skita i att Xena borde vara ärkeinspirerande för rollspelare.

Ja, jag gillar viss skräpkultur. Jag gillar viss finkultur också. Men det betyder inte att jag gillar all skräpkultur respektive finkultur. Så om du ursäktar mig så tänker jag fortsätta att avsky Eddings och Xena, för de är helt enkelt inte min tekopp!

 

[Vitulv]

No worries

Fast att skriva om det på forumet är helt ok tycker jag. Det brukar jag också göra. Då kan man liksom välja om man vill läsa eller inte.

Personer som liksom klibbar sig fast på en och tvingar i en rollspelsanekdot efter rollspelsanekdot in real life är de jag känner för att sexmörda.

- Vitulv

 

[Vitulv]

Re: I may know nothing of art, but I know what I like!

Så om du ursäktar mig så tänker jag fortsätta att avsky Eddings och Xena, för de är helt enkelt inte min tekopp!

Och som sagt, jag tror inte Eddings någonsin har varit menat att vara din tekopp, såvida du inte är en sextonåring som precis börjat läsa böcker på frivillig basis. Och efter att ha träffat dig så vågar jag nästan svära på att du är minst ett par år äldre än så.

Givetvis försöker jag inte påtvinga någon någonting. Själv får jag nästan kväljningar av Nightwish, men kan ändå förstå att vissa får inspiration från deras skivor. Jag kräks på Luis Royos konstverk, men fattar helt klart hur vissa kan finna dem häftiga och inspirerande till sina rollspel.

- Vulf

 

[Jaggernaut]

Aha... [OT]

...så menar att du inte skulle uppskatta ifall skulle ta första bästa buss till Stockholm (har åtminstone uppfattat att du bor där om du nu gör det ) leta rätt på dig och klänga mig fast och berätta om hela min rollspelshistoria.

Personer som liksom klibbar sig fast på en och tvingar i en rollspelsanekdot efter rollspelsanekdot in real life är de jag känner för att sexmörda.

Det är du inte ensam om

 

[Balderk]

men... Va?

Vad säger att rollspel inte kan vara "finkultur"*? Det är det jag undrar... Tänk på att alla inte spelar fantasyäventyr, som svavelvinter, eller ens scenarier som med någon rätt skulle kunna kallas "äventyr". Just den beteckning ogillar jag väldigt mycket, eftersom vi nästan aldrig spelar något som kan betecknas som ett äventyr i stil med Dragonlancen eller ens LA konfidentiellt, om vi ska ta ett mer nutida exempel. Det finns folk (som jag t ex) som spelar rollspel som i allra högsta grad tar inspiration från mästerverk. Så sent som i lördags spelade jag och min grupp ett friformsscenario baserat på Hamlet, förmodligen just ett sådant mästerverk du inte tror man kan ta inspiration ifrån. Vi spelar även mer socialrealistiska scenarion som tar inspiration från sådan litteratur.

Jag säger inte att det är bättre än att spela ett spännande äventyr á la Dragonlance, bara att det går.

Finns självklart folk som spelar mer finkulturellt även inom fantasygenren.

*Finkultur är en beteckning jag inte gillar, men som jag använder för att förklara vad jag menar på ett förståeligt sätt.

/Balderk, har brottom

 

[Ulfgeir]

Skillnad på skräp och skräp

Det är skillnad på skräp och skräp. Det finns saker i poplärkulturen som är genuint dåliga. Visst det kan vara underhållande för det. Sedan finns saker som är finkultur, men som är urusla trots detta.

Själv så snor jag ju inspiration från mängder med olika skumma saker. Tog exempelvis till en B5-karaktär inspiration från de där galna franska takakrobaterna. Lägg sedan till arketypen katanasvingande japanska som är lite för nyfiken för sitt eget bästa...

Jag håller med om att Eddings kan vara bra som fjortisfantasy och som exempel på standard fantasy-arketyper för rollpersoner. Problemet med honom är att han har fastnat i standardmall 1A. Ser man till Belgariaden så är den ok, eftersom det var det första han skrev. Det enda nytänkande han gjort var Eleniaden (där han snodde allt från Raymond E. Feist). Dock så var båda de serierna med tanke på omständigheterna kompetent hantverk. Det kan man inte beskylla de övriga böckerna för att vara. Menar de är nästan lika illa som Terry Brooks Shannara-serie. Att hans världar inte funkar tyckte jag redan när jag läste Belgariaden på gymnasiet för 15+ år sedan.

Vad gäller just Xena och new adventures of Robin Hood, så är båda serierna väldigt kitschiga med lite för mycket moderna saker i och känslan av att de försöker i lam amerikansk anda lägga på skratt-på-burk. Båda lider även lite väl mycket av typiska star-trek fenomenet att sakna kontinuitet och att status quo skall råda så mycket som möjligt efter avsnittets slut. (Ok, det finns faktiskt en del kontinuitet i Xena, det erkänner jag)

Kan ju även säga att jag defintivt avskyr nobelprisförfattarna i literatur och anser att det priset inte borde delas ut mer. Där är ju bara rent snobberi. ("Old man and the sea" måste vara tidernas mest överskattade bok).

/Ulfgeir

 

[Feliath]

Vänta nu, vänta nu, hold it, va?

Ja, när det gäller inspiration till äventyr kan det helt klart vara värt att kolla på enkla och tråkiga grejer: Xena, Eddings och så vidare. När det gäller inspiration till att skapa en värld eller ett rollspel finns det få saker som är så destruktiva.

Detta från Der Pulpenführer himself? Hur tänker du nu, exakt? Edgar Rice Burroughs grejer, John Carter of Mars till exempel (du vet, de här böckerna med Mars? Och konstiga varelser? Du vet? ), är ju exakt samma grej som Xena; de är enkla på samma sätt och är de tråkiga är de det på samma sätt också. Faktum är att Xena passar ju perfekt in i den bredare pulptraditionen, alltså den som mest betecknar äldre kiosklitteratur.
Med Eddings är det väl lite annat. Men, inte kan du väl mena att det finns någon faktisk skillnad mellan Xena och John Carter? Okej att du personligen gillar Carterstilen och inte Xena, det gör jag med, men rent principiellt är det ju exakt samma sak, så att varna för det ena medan man glatt innoverar med det andra verkar lite bakvänt. "Håll dig borta från pulp, vad du än gör! Ursäkta, nu har jag inte tid att prata mer, jag måste gå och göra pulpspel som alla älskar."


/Feliath - skeptisk

 

[ripperdoc]

Allt inspirerar!

Om du frågar mig. Jag kan hitta inspiration i nyheterna, i dokusåporna, i Extreme Makeover, i Xena (även om jag nästan aldrig ser det) i Oz, i Dantes Inferno, i vanliga hederliga historieböcker, på Discovery, på spårvagnen, i klassisk musik, av A-filmer, B-filmer och C-filmer, etc. Inspiration är ju en helt annan sak än plagiat. Jag skulle nog aldrig spelleda ett äventyr som ett Xena-avsnitt, men likväl skulle jag kunna hitta visuell inspiration, coola karaktärer, miljöer, etc. Det handlar ju också om vad man ska bli inspirerad till. Jag köper stenhårt att Xena är bra inspiration till grottröj (ja, bra plagiatgrund till och med), och Robin Hood-serien också. Men de båda skulle vara ganska usel inspiration till sekelskiftesskräck, interstellära hovkampanjer eller socialrealistiska Noréndramer. Även om man säkert KAN hitta lite inspiration så gör man bättre i att låta sig inspireras av mer liknande verk.

Så jag vill inte begränsa åt något håll. Rollspel kan vara skräpkultur likväl som finkultur och kan inspireras av detsamma. Jag kommer att fortsätta klaga på Xena och dess likar om jag har anledning till det. Som kompletta verk är de enligt min smak dåliga men kan inneha viss charm. Jag skulle dock sällan eller aldrig försöka spelleda mina kampanjer på det viset (jag hänvisar också vidare till Ymirs inlägg). Likväl finns det mycket finkultur värd att klaga på och som jag heller aldrig skulle vilja plagiera in i mina kampanjer.

/RipperDoc - en ickediskussion?

 

[Troberg]

Japp, jag håller med. Skräpkulturen har ett värde. Inte all skräpkultur, men en del, fast å andra sidan gäller detsamma för finkulturen.

Grejen de flesta missar är att på samma sätt som det kräver en del av betraktaren att uppskatta värdet i finkultur så kräver det också en del av betraktaren att finna värdet i skräpkulturen. Skrapar man lite under ytan så finns det dock ofta där.

Missen i ditt resonemang, och i mitt tycke det fel de flesta som ogillar Xena gör, är att de gör just det du säger. De tar skräpkulturen på allvar. Det är inte så den funkar, det är inte det den är gjord för. Analysera inte sönder den för mycket, luta er bara tillbaka och njut av åkturen och känn den. Analysera sedan den känslan, och utifrån den titta på skräpkulturen igen. Att försöka analysera den är som att försöka analysera fram kvaliteten i att blåsa fram på i 250 knyck en ljus sommarnatt. Det finns ingen kvalitet i handlingen som sådan. Kvaliteten ligger i upplevelsen, i kicken, i känslan. Att man inte kan hitta den i en objektiv analys innebär inte att den inte finns. Den finns och den är påtaglig och den har ett värde.

Skräpkultur är inte allvar. Den är lek. Lek har också ett värde, så underskatta inte den. Ta inte så allvarligt på det.

 

[Dimfrost]

Re: Vänta nu, vänta nu, hold it, va?

Hur tänker du nu, exakt? Edgar Rice Burroughs grejer, John Carter of Mars till exempel (du vet, de här böckerna med Mars? Och konstiga varelser? Du vet? ), är ju exakt samma grej som Xena; de är enkla på samma sätt och är de tråkiga är de det på samma sätt också. Faktum är att Xena passar ju perfekt in i den bredare pulptraditionen, alltså den som mest betecknar äldre kiosklitteratur.
Med Eddings är det väl lite annat. Men, inte kan du väl mena att det finns någon faktisk skillnad mellan Xena och John Carter? Okej att du personligen gillar Carterstilen och inte Xena, det gör jag med, men rent principiellt är det ju exakt samma sak, så att varna för det ena medan man glatt innoverar med det andra verkar lite bakvänt. "Håll dig borta från pulp, vad du än gör! Ursäkta, nu har jag inte tid att prata mer, jag måste gå och göra pulpspel som alla älskar."

Hmm, du kanske har rätt. Kruxet är att komma på hur jag tänker nu, exakt. Jag tror det handlar om att man ska hämta inspiration från det som inte är uppenbart, men ändå måste ju grunden komma någonstans ifrån. Om det är fantasy är det Eddingsmallen, eller i Terones fall snarare Book of the New Sun. Om det är pulp är det John Carter och Indiana Jones, typ. Sedan gäller det att utöka sin värld med originella inslag, och det är då jag vill rekommendera att läsa till exempel Sherlock Holmes eller Italo Calvino (ja, jag blandar figurer med författare nu) i stället för Eddings. Dock antar jag att det här är viktigare ju vanligare världen är. I en dussinfantasyvärld är det riktigt destruktivt att inspireras av Eddings och Dragonlance-böckerna, medan det är mindre illa att plocka marsianer från John Carter när det gäller pulp, helt enkelt för att pulp känns fräschare i grunden, eftersom det är en mindre vanlig genre.


/Dimfrost

 

[Balderk]

Absolut inte!

Jag (och min grupp, där väl XertaiX är den störste företrädande för just detta) har också väligt höga ambitioner med vårt rollspelande, i det hänseendet är vi nog ganska lika. Detta har nog skett till största delen under 2004 faktiskt, och jag skulle inte vilja gå tillbaka till den sortens rollspel vi spelade tidigare. Vi vill utveckla både våra historier och vår förmåga att rollspela och det har vi också gjort. Mycket genom att faktiskt ta inspiration från källor som faktiskt har något att säga, precis som du skriver. Men kanske främst genom att spela ASFs-friformsscenarion. Det lär man sig väldigt mycket av faktiskt, och det är väldigt, väldigt roligt. Att man faktiskt kan ta inspiration från allting är jävligt viktigt att tänka på. Om det blir en utmaning att tänka ut hur man kan använda något i rollspelet, ja då lär man sig väl bara mer på kuppen.

Så, nej, du är inte ensam.

/Jonas, pretto too

 

[Insignia]

Re: Skillnad på skräp och skräp

"Ser man till Belgariaden så är den ok, eftersom det var det första han skrev."

Det var inte alls det första han skrev.
Eller menade du inom fantasygenren? Okej då.

 

[Insignia]

Skärp dig

"ett friformsscenario baserat på Hamlet, förmodligen just ett sådant mästerverk du inte tror man kan ta inspiration ifrån"

Han sade att man kan få inspiration från skräpkultur, inte att det är omöjligt att få den någon annanstans.

 

[Insignia]

Robin Hood och bikinibrudarna (eller inte)

"Robin of Sherwood (om det är den brittiska 80-talsserien du menar)"

Jag tror han menade "The New Adventures of Robin Hood" från 1997, en mer Xena-liknande kreation där medeltidsengelskor går runt i kortkort.

 

[Ulfgeir]

Re: Skillnad på skräp och skräp

Korrekt, var inom fantasy-genren jag avsåg. Är väl medveten om att han skrivit något nutidsverk tidigare. Har inte läst det dock eftersom det jag såg av handlingen i en blurb inte tilltalade mig.

Och det är trots allt som fantasyförfattare han är (ö)känd.

/Ulfgeir

 

[Pom]

Re: Robin Hood och bikinibrudarna (eller inte)

Aha! Den har jag inte sett mer än ett par avsnitt av och den var verkligen rejält sämre än både Xena och den hoodserie jag var inne på. Då förstår jag bättre.

 

[Johan K]

Du har dina poänger måste jag säga..

Får ju lov att säga att du har vissa poänger här Vulf, det går ju inte att förneka.
Man kanske borde tänka sig en gång till innan man bashar sönder nått, man kan ju inte gilla allt oavsett vad..

/ Johan K, som funderar på att läsa lite Eddings igen..