Nekromanti Skräpkultur är också värd att tas på allvar

[EchonCique]

OT: Doktorsavhandlingar

Du får skaffa dig mer vänner då Vitulv. Det är berikande med doktorander och doktorer i ens umgängeskrets .

Mina två vänner som doktorerar eller som är doktorer är det inom Juridik med fokus på affärsrätt samt inom konstvetenskap med fokus på bildskärmsestetik med homofokus. Det senare är riktigt spännande.

 

[Vitulv]

OMGWTF

Alltså... ni är ju inte riktigt riktiga. Nu får ni gå på muggen snart för vissa här är ju så kissnödiga att de inte kan sitta still.

För att sammanfatta mitt första inlägg med en mening*;

"Fan grabbar och tjejer, kolla in Xena och racka inte ned så mycket på populärfantasy/skräpkultur, den funkar finfint som inspiration till rollspel."

Och folk blir liksom indignerade av det! Som om jag hade förolämpat er eller något! Ärkeprettona liksom trängs för att få tydliggöra att deras spelstil minsan är så jävla konstnärlig att de är waaay beyond kabelkanalernas fantasyserier.

Liksom buhuu, jag spelar hamlet i friform? Och sedan när skiljde sig dramaturgin i Xena sig från Shakespeares överskattade dussinpjäser?

Men framförallt, hur fan lyckades ni tolka mitt inlägg som ett fördömmande av "finkulturen"? Det är ungefär som att tolka ett biobesök som ett direktangrepp på Lars Norén.

Av någon anledning känner sig folk manade att påpeka att man faktiskt kan hitta inspiration på annat håll. Duh, liksom. Har jag sagt något annat?

Och dessutom tror jag att ni ljuger. Jag tror inte på att ni är så jävla kulturella när ni väl sitter där och ska spelleda. Jag tror inte att ni för rollspelen till en helt ny nivå av känslomässiga intryck och moraliska betraktelser. I slutändan sitter ni där och spelleder likförbannat ett Xenaavsnitt, fast lite sämre eftersom ni inte är lika bra dramaturger som manusförfattarna till nämnda serie.

Kanske är det därför ni känner er illa till mods för att jag tipsade om intuitivt inspirationsmaterial. Ni vill så det värker vara bättre och finare än tv3´s bakfylleserier och när ni inser att ni inte är det så går ni omedelbart in i försvarsställning och projicerar er oduglighet på killen som rekommenderade Xena.

- Vulf

* <font size="1">Och ja, man kan ifrågasätta om inlägget verkligen var motiverat när det kunde sammanfattas i en enda mening. </font size>

 

[Rosen]

Re: OMGWTF

Men framförallt, hur fan lyckades ni tolka mitt inlägg som ett fördömmande av "finkulturen"?

Ännu värre. Du hävdade att skräpkultur som Xena kan ge rollspelsinspiration. Det är ju som att, liksom, påstå att tocke skit skulle kunna jämföras med syckologiskt finlir, ju. Huvvaminje.

--
Åke

 

[EchonCique]

Bihåll [ANT]

/me håller Vitulv i handen när de står på barrikaderna.

 

[Ymir]

Re: OMGWTF

Och dessutom tror jag att ni ljuger. Jag tror inte på att ni är så jävla kulturella när ni väl sitter där och ska spelleda. Jag tror inte att ni för rollspelen till en helt ny nivå av känslomässiga intryck och moraliska betraktelser.

Hur vi reagerar känslomässigt på våra egna rollspelsupplevelser borde vi väl ändå själva vara lämpligast att bedöma? Men men, tro du vad du vill, så fortsätter jag i lugn och ro utforska rollspelandets möjligheter och tänja gränserna ytterligare för den oskattbara känslomässiga stimulans det för mig utgör. Men, vem vet? Kanske får jag någon gång en chans att bevisa att Xena-producenten verkligen borde ha anställt mig för länge sedan.

Jag tolkar inte ditt inlägg som ett fördömmande av finkulturen, allt jag säger är att jag själv inte får någon större inspirationsmängd av Xena. Serien är helt enkelt inte stimulerande på något plan utom möjligtvis skrattmusklerna. Jag önskar mig mer än så av rollspel, och det var där det stötte sig för mig, då du rakt av drog alla rollspelare över en kamm och förutsatte att 'våra egna historier är sämre än ett Xena-manus'.

- Ymir, lilla självhävdelsebehovet slår till igen

 

[Gordeg]

Re: OMGWTF

Synd att din trådstart blev missförstådd i så stor omfattning. Det du pekar på låter ju vettigt.

Angående Xena tycker jag att de första avsnitten var helt okej. Tyvärr hände något efter ett tag som fick serien att flippa ur, författarna tycks ha blivit fixerade vid rollbytande av olika slag. Typ:
Någons onda tvilling dyker upp.
Någon byter kropp med någon annan.
Någons goda tvilling dyker upp.
Någon som tidigare varit snäll blir ond.
Någon som tidigare varit ond blir snäll.
Någon får sitt kropp besatt av någon annan.
Någon blir utsatt för magi/gudomlig inblandning och får en ny personlighet.
Allt det här verkar gå ut på att skapa variation genom att skådespelarna spelar sina roller på ett annat sätt, fast det ändå är samma roll... och istället för variation får man upprepning. Nu har jag inte sett ett Xena-avsnitt på länge, jag orkar liksom inte.

Men genom att fastna på exemplet kan jag också missa din poäng, så till saken.

Våra äventyr kan brytas ned till några få väldigt enkla varianter om man skalar av fluffet runt kärnan. Det kan tex handla om förflyttning av något. Det som skall flyttas på kan vara rollpersonerna själva, en SLP som måste eskorteras till säkerhet, en härskarring som måste bäras till en unik vulkan .
Det som gör äventyret bra eller dåligt är fluffet runt kärnan. Rollpersonernas motivation, komplikationerna på vägen, överraskande vändningar osv.
Detsamma gäller filmer och böcker. En bra film och en usel film kan ha nästan samma handling i grund, det som gör skillnanden är hur ståryn berättas. Så visst borde man kunna hämta inspiration till rollspel även från den usla filmen, men fylla på med eget fluff.

Gordeg

 

[Eksem]

Jag har sagt det förr

Nu hittar jag inget av inläggen, men jag har vid flera tillfällen hävdat att saker som skulle vara outhärdligt klyschigt, töntigt och fånigt på TV fungerar superbra i rollspelssammanhang. Jag tror t.o.m jag skrivit ned min graderingsskala för vilket medium som har högst krav på orginalitet, fräschör och historiekvalitet. Som jag minns det så minskar kraven ju mer inblandad man är som nyttjare av mediet.

Film och TV havererar nästan direkt (om man inte gör det med en jäkla massa glimt i ögat), för där påverkar du som tittare ingenting alls. Du får allting serverat. Böcker kommer sen, för där får du faktiskt fylla i själv med bilder, tempo med mera. Sedan kommer TV-spel, för där är du ju mer eller mindre huvudpersonen, även om du kanske inte kan påverka hur mycket som helst. Det medium som fortfarande kan vara asball trots att berättelsen i sig är hur fånig som helst är förstås rollspelsmediet, för där är det du själv som skapar berättelsen och det är du som får vara med om alla de där fräcka äventyren. Det kan vara hur fånigt som helst för en utomstående, men för den som deltar är det nästan alltid hur coolt som helst ändå.

 

[Nightowl]

Re: Jag har sagt det förr

Det medium som fortfarande kan vara asball trots att berättelsen i sig är hur fånig som helst är förstås rollspelsmediet, för där är det du själv som skapar berättelsen och det är du som får vara med om alla de där fräcka äventyren. Det kan vara hur fånigt som helst för en utomstående, men för den som deltar är det nästan alltid hur coolt som helst ändå.

Precis!

Mer specifikt, grejer som är trista på film för att de är klyschor kan vara nog så skojiga i rollspel.

När jag var med i en klart rolig rollspelskampanj med spelet baserat på Buffy nu i somras (bugar mot Dnalor, som SLade förnämligt) så var jag med om en del klyschor, och om jag hade sett Buffy innan (vilket jag inte had gjort, men har gjort nu) hade jag insett att i spelets perspektiv var jag en hyperklyscha (SL gjorde figuren) - men det var mycket kul i alla fall.

För mig handlar rollspel oftast om att återuppleva något häftigt jag upplevt i andra medier. Då är det bra att komma ihåg att klyschor ligger nära arketyper, och om man inte är inåthelvete postmodern så undviker finkulturen nogsamt klyschor. Jag menar, en poäng med "fin" kultur är ju att skapa något eget utifrån kreatören själv istället för att bara upprepa vad andra har gjort.

Däremot inget sagt att samma skräpkultur passar alla - det beror väl på vilken upplevelse man vill återuppleva. Men det tror jag näppeligen Vitulv menade ...

Erik

 

[Saxifrage]

Inspiration och "Sense of wonder"

När det gäller att inspireras till rollspelsäventyr, så tycker jag att det kan ske på olika sätt. Jag har inte sett jättemycket av Xena, men jag skulle nog kunna plocka inspiration därifrån rent "manus"-mässigt: en episod i Xena består vad jag sett av lite fajting, intriger och magi och går antagligen att lyfta över till DoD utan problem. Men jag kan också basera ett DoD-äventyr på tex vad som händer när jag går och köper mjölk: jag säger hej till granntanten och får tips om billiga fiskpinnar (SLP-interaktion), jag tvingas halka runt på isfläckar på väg till Ica (farlig resa i arktisk terräng), får tränga mig förbi fjortisarna som hänger i centrum (överfall av svartnissar) och tvingas leta runt i Ica:s ombyggnad efter minimjölk (en quest!) etc, etc.

Å andra sidan finns det kultur som kan ge en annan form av inspiration. Ta tex serien "Avalons Dimmor" som nyligen sändes: det är kanske ingen höjdarserie, men den innehåller ändå sånt som ger en mäktig känsla och kickar igång fantasynerven: hedniska riter, druider, dimhöjda öar och gästabud i borgar; det är sådant som jag kallar "sense of wonder" och som ger mig inspiration till att skapa äventyr. "Avalons Dimmor" (som förvisso också är skräpkultur i mångas ögon) har helt enkelt en miljö och en stämning som eggar fantasin och inspirerar till att skapa äventyr. Brudar i läderkläder och krigare som rymt från Manowar ger liksom inte samma känsla. Det är därför jag inte alltid blir särskilt inspirerad av all "skräpkultur", även om man säkert kan låna rena intriger och händelser därifrån.

Det är alltså inte någon kvasikulturell kissnödighet som gör att jag föredrar Njals saga framför Tomb Raider 2. Det handlar helt enkelt om att välgjorda böcker och serier kan ge en mycket djupare inspiration än simplare historier, därför att man lagt mer krut på stämning och bakgrundsmiljö.

 

[Balderk]

Nej

Jag tolkade det som att han inte tyckte man kunde eller skulle ta inspiration därifrån... Kan ha tolkat fel men vi alla läser väl in lite olika saker i både, sådana här inlägg, konst och litteratur...

Uppfattade i alla fall dessa citat som motsattsen till vad du säger "Därför kanske det inte är från de litterära mästerverken man ska hämta sin inspiration." , "våra egna historier är inte direkt några dramaturgiska mästerverk." (=därför ska vi inte ta inspiration från dem, är vad jag läser in där), "Som sagt, rollspelsäventyr är inte mästerverk om man försöker se på dem med samma ögon som man kritiskt granskar annan populärkultur (för det är just det som rollspel är, populärkultur)." Varför skulle det behöva vara det? "Vi har själva skådat resultatet av att försöka sig på att skriva "riktig" litteratur baserad på rollspelskampanjer." Ser jag som något av ett cirkelargument.

 

[Rosen]

Re: Inspiration (ANT)

Brudar i läderkläder och krigare som rymt från Manowar ger liksom inte samma känsla.

Tala för dig själv. (-:

--
Åke

 

[Bombu]

Hej!

Det var en kul och tänkvärd tråd du körde igång,

Ett citat jag fastnade för var:

Det är en jävligt trist attityd som råder där vi inte helt sällan sätter oss på höga piedestaler och tävlar om att se ner på de "vanliga människorna".

För det finns ibland en vilja hos människor att hävda att det man ägnar sig åt är bättre och finare än vad nån annan ägnar sig åt.


När det gäller TV serier så finns det en hel del som är kul beroende på smak, men min erfarenhet är att vissa tvserier lär man sig tycka om, man ser några avsnitt tycker inget speciellt men efter ett tag är man fast.

Nån som upplevt det?

Man har succesivt accepterat språket, skämten, jargongen och tycker det är bra.

Men och det finns stora men, naturligtvis kommer en given person Uffe inte tycka om ALLA (ursäkta att det blev så högljut) tvserier han sätter sig och tittar på.

Min förklaring är Allergier.

Man har Allergier mot vissa koncept, vissa genrer, vissa typer av karaktärer eller vad det nu kan vara. Det är inte omöjligt att komma över en allvarlig allergi men det kommer antagligen inte att ske, för det ligger starka känslor och en hel del prestige i Allergin.


Men grundtesen att man kan använda populärkultur (xena/hercules/buffy/skönheten och odjuret/spindelmannen....) för äventyrs inspiration är självklart rätt.

Vissa kommer ha starka allergier mot viss/all(?) populärkultur och dessa kommer inte kunna tillämpa den delen av populärkulturen i sitt äventyrskapande.


Och nej, jag är inte heller fri från allergier...

Lycka till allihopa

Bombu

 

[Rosen]

Tillvänjning

min erfarenhet är att vissa tvserier lär man sig tycka om, man ser några avsnitt tycker inget speciellt men efter ett tag är man fast. Nån som upplevt det?

Inom det mesta; jag fastnar sällan för nånting på en gång utan måste prova på det ett tag och se vad jag tycker sedan. Det inkluderade fö rollspelshobbyn, och den sorts fantasy man hittar där. (Plåtrustningar? Bah! Riktiga fantasyhjältar bär höftskynke, ju.)

Inom TV var väl Sailor Moon det mest markanta exemplet . Dess universum har iofs en hel del inbyggda konventioner som man bara får lov att acceptera om man ska följa den, men jag åkte dit mest pga en faktainsikt. Serien har en episk, mycket sakta framåtskridande meta-handling som det tar ett antal avsnitt att skönja. När jag väl upptäckte den var jag fast.

--
Åke

 

[Brunalven]

Jo

Meningen "Därför kanske det inte är från de litterära mästerverken man ska hämta sin inspiration" kan bara tolkas på ett sätt och det är att ta hänsyn till orden "kanske" och "ska". Författaren menar, med viss osäkerhet, att det finns en anledning att inte känna sig nödtvungen att hämta inspiration från litterära mästerverk.

 

[Balderk]

Re: Jo

Har fortfarande bara argumenterat mot ett av mina citat...

Det må vara möjligt. Men att man kanske inte ska ta inspiration från mästerverk är dårskap det med, även om det är med viss osäkerhet eller inte. Fast det där med att känna sig nödtvungen tolkade inte jag i det... så uppenbarligen går det att tolka på flera sätt.

/Äh

 

[Vitulv]

Kan vi inte bara konstatera...

...att jag på intet sätt menade att man inte kan ta inspiration från mästerverk? (vad som nu definierar ett mästerverk återstår att fundera över)

I ärlighetens namn kan jag inte förstå hur du kunde tolka mitt inlägg på det viset, men det kanske är en naturlig reaktion mot att jag faktiskt uppskattar skräpkultur (och ja, även skräpkultur är en definition som är synnerligen flytande och subjektiv, jag anser t.ex. att Sagan om Ringen-trilogin är ett mästerverk men jag är övertygad om att flera här inte håller med mig).

- Vulf

 

[Feuflux]

Thats right! Just nu är det jäkligt populärt att ondgöra sig över enfaldiga jänkare som producerar skräpserier på tv och sucka högljutt över alla korkade svenskar som köper mainstreamsmörjan. Det är en jävligt trist attityd som råder där vi inte helt sällan sätter oss på höga piedestaler och tävlar om att se ner på de "vanliga människorna".

Är inte alla människor så? Att man suckar och ser ner på de med tydligt annorlunda åsikter. Jag är mainstreamnörd och ser ner på kulturelitister och de ser i sin tur ner på mig. Det hela blir rättvist på något sätt.

Jag har sett högvis med avsnitt av Robin Hood (som har en tecknad bild på imdb av outgrundlig anledning) och Sinbad, två serier med identiska upplägg i olika miljöer.
1. Leende manlig huvudperson.
2. Snygg kvinnlig huvudperson i kort kjol (okej då, minns inte klädsel för Maeve i Sinbad men jag minns vad hon hette).
3. Hjältens manliga polare som mest är med för att hjälpa till vis slagsmål.
4. Vansinnigt underhållande våld med realistiska element såsom trippelvolter av att en motståndare klipper till din metallhjälm med sina bara händer.

Varje avsnitt är dock som ett litet tips för ett snabbt fantasyäventyr av enkel modell. Sinbad seglar in i nån ny hamn och hamnar i nåt slags problem som måste fixas på 45 minuter (eller hur lång seriens avsnitt nu var) och Robin Hood ställs inför nån ny eller återvunnen förtryckare som måste nerkämpas. Kan bli aningens tjatigt i längden men det får man ta...

Xena har jag inte lika bra koll på. Det är dock flytande handling på ett helt annat sätt än ovanstående serier som utan problem funkar som fristående avsnitt. Det gjorde kanske Xena också... om jag bara hade haft bättre minne. Varför visas inte det här på tv längre? Jävla realitysåpor är allt man får!
Jag vet iaf att jag älskade serien så fort Joxer var med (och eventuellt annars också), men så är jag lite besatt av obesvarad-kärlek-grejen mellan honom och Gabrielle. Samma grej som gör att jag älskar gamla Frasieravsnitt då Niles suktar efter Daphne.
Xena hade i alla fall samma naturlagar som styrde skurkars rörelse under strid, sparsamt med klädsel till hjältinnan och andra saker som är viktiga för att underhålla massorna.

Hade jag någon poäng så har jag glömt bort den på vägen, men jag hade kul när jag skrev... Jag gillar hur som helst skräpkultur.

 

[Balderk]

Jo, det kan vi göra [Edit]

Jo, det kan vi gladeligen göra!

Jo, jag gillar ju skräpkultur också. Väldigt mycket till och med, och självklart kan man ta inspiration från det, så vi har det klart för oss. Jag följer ju typ hur många TV-serier som helst som på intet sätt är mästerverk, och är skitsugen på att spela Primetime Adventures där man SKA ta inspiration från tv-serier, eftersom man spelar sådana. Gärna dramaserier också eftersom dessa har mycket personrelationer, vilket spelet bygger mest på (ska alltså inte vara deckargåtor eller actionserier helst. Fast actionserier med välutvecklade personrelationer och drama, som Alias eller The Shield, funkar skitbra, Alias har tydligen varit en av de största inspirationskällorna till spelet över huvud taget).

[Edit] Glömde nog skriva efter den där lilla utsvävningen. Jag läser ju även en del fantasy och SF (även om jag mest läser annat nu, som är betydligt mer pretto ). Jag är alltså inte bara ett pretto, gillar en massa annat också. Egentligen är jag så himmla splittrad när det kommer till kultur att jag måste välja vilken sida jag ska visa. Så ibland väljer jag att visa prettot och ibland skräpkulturnissen i mig. Skulle ju kunna ge en lista på de TV-serier jag följer så får ni en idé över hur opretto jag kan vara

Alla följer jag från usa (Vissa sänds dock inte just nu). (Ingen speciell ordning)
The OC
One Tree Hill
Gilmore Girls
Alias
24
The Shield
Lost
CSI
CSI: Miami
CSI: New York
Deadwood (Dock inte sett hela första säsongen än)
Scrubs
That 70's Show
Simpsons

Svenska:
Graven

Sedan har jag några som jag tänker börja se/följa
Sopranos (bara sett lite av SVTs sändningar)
Six Feet Under (samma som ovan)
Dead Like Me
Arrested Development
Battlestar Galactica
Också tänkt börja se Seinfeld från början

Sedan varierar ju min filmsmak väldigt mycket också... men det är onödigt att gå in på.

Men det förstås... När det kommer till rollspel är jag väldigt pretto. Förutom Primetime Adventures-grejen då. Fast det skulle man kanske kunna göra lite pretto också... hmmm

/Jonas

 

[walium]

Re: Fin populärkultur är fint

"Jag avskyr verkligen Xena, delvis för att de resurser som lagts ner på den så lätt hade kunnat riktas till att göra en bra fantasyserie istället för den plastiga och trista smörja som blivit resultatet."

och

"Om vi jämför med en annan tv-serie som en slötittare skulle ta för lättsmält smörja för dumma tonåringar: Buffy, the Vampire Slayer (som jag anser är otroligt bra), kan man se en enorm skillnad. Skillnaden ligger inte i att intrigerna är så mycket mer sofistikerade eller att specialeffekterna är så mycket bättre (det är de inte, i Buffy har de bara vett nog att inse när de inte kan göra ett bra monster och försöker då visa det så lite som möjligt), skillnaderna ligger i manuset och regin. De försök till humor som förekommer i Xena är ofta sökta anakronismer som känns som överdrivna blinkningar till publiken, medan de i Buffy ofta känns som en naturlig reaktion på en absurd situation."

Är du säker på att skillnaden inte till största delen ligger i betraktarens ögon?

Jag tycker personligen att Buffy bara är en lite mindre aning uselt än Xena men ser ändå inte på någon av dem om jag inte är tvingad.

 

[walium]

Alltså, det känns lite som om du av någon anledning känner dig tvungen att försvara ditt val av tvprogram. Det är väl klart att alla rollspelare antagligen kan hitta något litet korn av inspiration även i den uslaste av tvproduktioner men kommer det att vara värt obehaget av att titta? Om vi bortser ifrån att man ska lida och vara allmänt olyckligt om man vill kalla sig konstnär så tror jag att få vill sätta sig framför tv:n och fånstirra på ett tvprogram som de hatar i hopp om att inspireras vare sig programmet är fin- eller fulkulturellt.

Låt oss ej heller glömma vilket svårfångat och lömskt djur inspirationen är. Vissa kanske inspireras av att sitta på dass och räkna tårna efter en brakmiddag medan andra kläcker sina bästa äventyrsideér bakfulla framför tv:n med en pizza. För att inte nämna det självklara att det finns hur många olika spelstilar som helst och att de eftersom de är olika kan inspireras av olika saker.

Så en summering, visst kan man inspireras av skräpkultur. Men framförallt inspireras man av spel, filmer, serier och musiker som man gillar eller åtminstone står ut med . Så huruvida det är finkultur eller ej betyder egentligen ingenting. Sedan kan man förstås uppmana folk att ge allting en chans och inte avfärda det på förhand bara för att det betraktas som skräpigt eller ofint.