God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,666
Rollspel: Skrômt
Av: Kristoffer Warnberg
Utgivet av: Bläckfisk Förlag
Kort sammanfattar så är det här ett urban fantasy spel i model World of Darkness fast istället för vampyrer och varulvar är det tomtar och troll. Det känns som filmerna Gräns eller Trollhunter.
Jag är inte jätteförtjust i systemet vilket känns som att någon gjort en moderniserad version av World of Darkness systemet ner till att nackdelar och fördelarna fungerar liknande och är ungefär lika obalanserade. Genomgående finns det en känsla av att man mest vill ha ett enkelt system i bakgrunden och så ska man rollspela ut saker, vilket är väldigt 90-tal. I samma anda kommer det mycket prat om att det här inte är till för äventyr eller action utan att det är menat att vara ett spel om drama och karaktärer. Det är antagligen ogeneröst av mig att tro att det fokuset kommer från att systemet inte stödjer bra action bra men å andra sidan finns det ingen anledning att det här spelet inte borde stödja spelstilen där man tar yxor och hagelgevär till monstren. Förutom att stridssystemet är onödigt klumpigt och tråkigt. Men märkligheter som att man inte får spendera erfarenhetspoäng om man inte rollspelat ut att man övat på något skriker ”Svensk Vampire spelledare 1996!”.
Det finns också ett skräcksystem som man kommer behöva rulla på stup i kvarten eftersom det triggas av så små saker som att se en död kropp eller något som helst annat som kommer hända i ett skräckscenario. Resultatet av misslyckande är att man förlorar spelaragens eller att ens karaktär blir sämre. Så precis som i World of Darkness, min/maxa din viljestyrka.
Magi kallas Sejd i det här spelet. Magisystemet är till viss del aningen för mekaniskt för ett skräckspel. Det finns en massa regler för saker som att bygga talismaner, koka brygder och liknande. Det är mer urban fantasy än resten av spelet… Men sedan har de ett system med magiska högtider och andra magiska dagar följt av en bild där någon har gjort en kalender av flådd mänsklig hud och jag är 100% ombord.
Allting är genomgående väldigt, väldigt snyggt med en bra layout och bilder fyllda med obehagligheter såsom blodiga monster vildsvin, odöda barn och spindelkrabbor. Har du sett den vansinnigt snygga framsidan så håller bilderna i boken löftet som den framsidan har gett dig.
Man är väldigt medvetna om att ämnet gör att sexism ligger nära till hands när det kommer till de gamla mytologiska monstren och talar öppet om att man försökt motverka det. Man använder hen genomgående och har haft inne mångfaldskonsulter. Allt det där fungerar och märks inte vilket är perfekt. Det är på inga sätt ett sexistiskt eller rasistiskt spel helt enkelt.
Det är superkul att Skrômt inte bara har ett kapitel om hur man är en bra spelledare (något som är ganska standard) men också har ett kapitel om hur man är en bra spelare! Det är ett fantastiskt sätt att förmedla vad man utgått från när man skrivit spelet. Även om jag inte håller med om många av råden (som genomgående känns som att de är från 1996) så är det ett användbart kapitel eftersom det placerar alla på samma sida så att säga.
Sedan har vi monstren! Eller väsen för boken säger till mig att jag inte bara ska se dem som monster utan som övernaturliga djur och icke-mänskliga folkslag. Men kom igen. Så monster. Varför vet vi inte om att de finns? De går magiskt inte att se på film eller foto av… Ingen anledning? Många av dem påverkar minnen och även resten har det där vanliga urban fantasy försvaret där folk bortförklarar saker för sig själv. Det fungerar, det kommer inte störa någon och hur fan skulle du annars förklara bergatrollen?
Men det är just med väsnen som spelet slutar fungera. De är inte onda eller farliga nog eller så är de omöjliga att göra något åt. Skogsrået är på riktigt bara en klängig flickvän som vill att du bryr dig om saker hon bryr sig om. Bergtrollen skräms bort om du har ett kors (eller… suck… en religiös symbol) synlig på dig. Men de flesta är bara problematiska om man är aktivt otrevlig mot dem och vagt positiva om man är snäll mot dem. Det känns… Underväldigande. Sedan har vi de odöda som är ostoppbara motherfuckers som du bara ska springa från. Är en Mara efter dig så flytta till Australien och om det inte fungerar så skjut dig själv i huvudet. Men till och med Draguren som är det svagaste odöda monstret kommer mörda din grupp om du inte skaffar en ballista och laddar den med järnspett, något som inte känns som tonen spelet går efter. De konstigaste väsnen är Stadsrået (som det är omöjligt att begå aggressiva handlingar mot men som kan gå serial killer crazy) och Stadstrollet som ser ut som människor, beter sig som människor med en konstig diet och hänger med konstnärer… Jag vet inte vad du ska göra med dem ärligt talat?
Sist finns lite övernaturliga organisationer och NPC:er kopplade till det övernaturliga. De lider alla av problemet att de inte är särskilt användbara i en kampanj. Jag ser inte hur de ska kunna dra in eller involvera spelarkaraktärerna utan är istället mest en sak i världen som man kan få information från?
Sammanfattningsvis är Skrômt ett supersnyggt spel med en bra pitch. Men i utförande är det ett väldigt förvirrat spel som inte ger dig något att göra, som inte håller en genomgående ton, som är väldigt 90-tal och som inte gör någonting bättre än vad andra urban fantasy spel redan gör. Att spelet går så hårt på att det ska handla om personlig skräck och sedan har monster såsom Lindormen, en artig drake som bor under träd och som du får superkrafter om du mördar och äter, känns jättekonstigt. Men de flesta väsnen är på det sättet (eller är odöda monster som kommer slakta alla spelarkaraktärerna). Ja, jag kan se ett spel där någon är en snubbe som försöker hålla sin Rå-flickvän glad för att hon magiskt ska hjälpa honom, någon är en lindormsjägare som försöker samla superkrafter, någon som åker runt med en arsenal av vitlök, krucifix och och jaktgevär för att slakta dåliga väsen och en häxa. Men det är inte vad spelet vill att man ska göra.
2 av 5
Av: Kristoffer Warnberg
Utgivet av: Bläckfisk Förlag
Kort sammanfattar så är det här ett urban fantasy spel i model World of Darkness fast istället för vampyrer och varulvar är det tomtar och troll. Det känns som filmerna Gräns eller Trollhunter.
Jag är inte jätteförtjust i systemet vilket känns som att någon gjort en moderniserad version av World of Darkness systemet ner till att nackdelar och fördelarna fungerar liknande och är ungefär lika obalanserade. Genomgående finns det en känsla av att man mest vill ha ett enkelt system i bakgrunden och så ska man rollspela ut saker, vilket är väldigt 90-tal. I samma anda kommer det mycket prat om att det här inte är till för äventyr eller action utan att det är menat att vara ett spel om drama och karaktärer. Det är antagligen ogeneröst av mig att tro att det fokuset kommer från att systemet inte stödjer bra action bra men å andra sidan finns det ingen anledning att det här spelet inte borde stödja spelstilen där man tar yxor och hagelgevär till monstren. Förutom att stridssystemet är onödigt klumpigt och tråkigt. Men märkligheter som att man inte får spendera erfarenhetspoäng om man inte rollspelat ut att man övat på något skriker ”Svensk Vampire spelledare 1996!”.
Det finns också ett skräcksystem som man kommer behöva rulla på stup i kvarten eftersom det triggas av så små saker som att se en död kropp eller något som helst annat som kommer hända i ett skräckscenario. Resultatet av misslyckande är att man förlorar spelaragens eller att ens karaktär blir sämre. Så precis som i World of Darkness, min/maxa din viljestyrka.
Magi kallas Sejd i det här spelet. Magisystemet är till viss del aningen för mekaniskt för ett skräckspel. Det finns en massa regler för saker som att bygga talismaner, koka brygder och liknande. Det är mer urban fantasy än resten av spelet… Men sedan har de ett system med magiska högtider och andra magiska dagar följt av en bild där någon har gjort en kalender av flådd mänsklig hud och jag är 100% ombord.
Allting är genomgående väldigt, väldigt snyggt med en bra layout och bilder fyllda med obehagligheter såsom blodiga monster vildsvin, odöda barn och spindelkrabbor. Har du sett den vansinnigt snygga framsidan så håller bilderna i boken löftet som den framsidan har gett dig.
Man är väldigt medvetna om att ämnet gör att sexism ligger nära till hands när det kommer till de gamla mytologiska monstren och talar öppet om att man försökt motverka det. Man använder hen genomgående och har haft inne mångfaldskonsulter. Allt det där fungerar och märks inte vilket är perfekt. Det är på inga sätt ett sexistiskt eller rasistiskt spel helt enkelt.
Det är superkul att Skrômt inte bara har ett kapitel om hur man är en bra spelledare (något som är ganska standard) men också har ett kapitel om hur man är en bra spelare! Det är ett fantastiskt sätt att förmedla vad man utgått från när man skrivit spelet. Även om jag inte håller med om många av råden (som genomgående känns som att de är från 1996) så är det ett användbart kapitel eftersom det placerar alla på samma sida så att säga.
Sedan har vi monstren! Eller väsen för boken säger till mig att jag inte bara ska se dem som monster utan som övernaturliga djur och icke-mänskliga folkslag. Men kom igen. Så monster. Varför vet vi inte om att de finns? De går magiskt inte att se på film eller foto av… Ingen anledning? Många av dem påverkar minnen och även resten har det där vanliga urban fantasy försvaret där folk bortförklarar saker för sig själv. Det fungerar, det kommer inte störa någon och hur fan skulle du annars förklara bergatrollen?
Men det är just med väsnen som spelet slutar fungera. De är inte onda eller farliga nog eller så är de omöjliga att göra något åt. Skogsrået är på riktigt bara en klängig flickvän som vill att du bryr dig om saker hon bryr sig om. Bergtrollen skräms bort om du har ett kors (eller… suck… en religiös symbol) synlig på dig. Men de flesta är bara problematiska om man är aktivt otrevlig mot dem och vagt positiva om man är snäll mot dem. Det känns… Underväldigande. Sedan har vi de odöda som är ostoppbara motherfuckers som du bara ska springa från. Är en Mara efter dig så flytta till Australien och om det inte fungerar så skjut dig själv i huvudet. Men till och med Draguren som är det svagaste odöda monstret kommer mörda din grupp om du inte skaffar en ballista och laddar den med järnspett, något som inte känns som tonen spelet går efter. De konstigaste väsnen är Stadsrået (som det är omöjligt att begå aggressiva handlingar mot men som kan gå serial killer crazy) och Stadstrollet som ser ut som människor, beter sig som människor med en konstig diet och hänger med konstnärer… Jag vet inte vad du ska göra med dem ärligt talat?
Sist finns lite övernaturliga organisationer och NPC:er kopplade till det övernaturliga. De lider alla av problemet att de inte är särskilt användbara i en kampanj. Jag ser inte hur de ska kunna dra in eller involvera spelarkaraktärerna utan är istället mest en sak i världen som man kan få information från?
Sammanfattningsvis är Skrômt ett supersnyggt spel med en bra pitch. Men i utförande är det ett väldigt förvirrat spel som inte ger dig något att göra, som inte håller en genomgående ton, som är väldigt 90-tal och som inte gör någonting bättre än vad andra urban fantasy spel redan gör. Att spelet går så hårt på att det ska handla om personlig skräck och sedan har monster såsom Lindormen, en artig drake som bor under träd och som du får superkrafter om du mördar och äter, känns jättekonstigt. Men de flesta väsnen är på det sättet (eller är odöda monster som kommer slakta alla spelarkaraktärerna). Ja, jag kan se ett spel där någon är en snubbe som försöker hålla sin Rå-flickvän glad för att hon magiskt ska hjälpa honom, någon är en lindormsjägare som försöker samla superkrafter, någon som åker runt med en arsenal av vitlök, krucifix och och jaktgevär för att slakta dåliga väsen och en häxa. Men det är inte vad spelet vill att man ska göra.
2 av 5
